Hej
Gällande kläder så blir det lätt en maktkamp, prestige och låsning precis som mat och annat "nödvändigt" för oss föräldrar.
Barn nr 1 hade vi struliga påklädningar med. Barn 2 och 3 i princip inget. Kan väl gissa att det beror på vår attityd...
Några saker som jag tänker på.
-ge dem förtroendet att de kan mer än vad vi tror
-se inte detaljer vad de kan och vad de inte kan utan mer som att det är deras ansvar och precis som med allt annat så finns vi som verktyg, mer i farten och mer naturligt alltså
-om tider ska passas så börja i god tid, gör gemensam sak samt stäng av all underhållning - typ TV etc
-om liten raring inte är på just för dagen så jobba på och vänta utanför med öppen dörr
-om liten raring fortsätter så hugg i hallen och ta helt enkelt på under attityden
Våra rutiner:
För mellantjejen så har inte kläder tagits fram sedan jag vet inte när. Hon får ta vad hon vill, ber om hjälp om hon vill samt klä på sig själv. Om det ser för kallt ut så tittar vi på temperatur och tar fler kläder.
Tidigare la jag alltid fram i hallen till lille killen. Ett litet kit. Men han har så många åsikter om vilken skjorta han vill ha, vilka kalsonger etc så han får nu oftast hämta själv också. Ibland lägger jag fortfarande fram ett kit. Alla klär på sig samtidigt och springer jag runt som en tok och gör allt annat än gör mig i ordning så gör också de flesta andra det. Ibland tar han på sig och ibland inte. Ibland skriker han från hallen lite "men mamma jag kan ju inte knäppa ju" och då hjälper jag till eller hjälps åt. Ibland springer han fortfarande naken och då gör vi det i dörren och då är det förstås jag som gör det. Men utan kommentarer.
När ska kläs av (om nu inte alla kläder åkt av innan) så får de ta av sig själva och lägga kläderna i tvättkorgen. Ibland fastnar tröjor och skjortor men det finns alltid någon hjälpande hand.
När det låst sig helt så massa bra i Ewas och miniz länkar men annars kanske mest tänka på hur man avdramatiserar.
Kram
