Skjut, sikta och skjut!
Skämt och sido, det är jobbigt när det strular men det är sant att attityden säger allt. Har själv varit där:
En gång när hon var i sin 8 mån ångest och vi sov borta så fick hon plötsligt för sig att inte alls sova. Hon skrek och jag ramsade, hörde att hon jobbade upp sig så jag gick in och tänkte att solfjädren har hon alltid svarat bra på så den kör jag. Vad händer? Hon slingrar sig, skriker...skriker.

Jag blir lite svag och tänker "Vad nu då?". Och för ett ögonblick börjar jag tänka "Vad händer om jag inte KAN lugna henne nu? Måste jag ta upp henne då?". Och så plötsligt får jag tillbaka attityden och tänker "Nehej, jag KAN och SKA lugna henne om jag så ska stå hela natten!" 10 min sen var hon tyst, ramsa ut och sen

Jag är övertygad om att hade jag inte gjort denna lilla attitydförändring så hade hon inte litat på mig.
En annan gång var vi på semester och hon skulle sova middag i vagnen. Något som hon var rätt dålig på. Hur som helst hon sätter sig upp, börjar dra i filten och gör allt annat än att vilja lägga sig ner. Min attityd börjar svikta eftersom hon "missar" sovtid tänker jag mig

Börjar vagna, lägga henne ner, vagna, lägga henne puh stackars barn

. Tillslut hör jag mig själv säga till sambon "Det här går ju inte"

Va???

Ja det var ju klart det inte gick eftersom jag tydligen hade bestämt mig för det. Sambon gick iväg en sväng med henne och jag tog mig samman och tänkte att ingen varg i världen ska minsann få mig att tappa attityden! När han kom tillbaka var jag så attitydbombad så hon behövde bara en lätt vagning som markering och en rejäl ramsa och så sov hon heeela luren!
Vad vill jag säga med detta? Jo, att det är så lätt att fastna, att tro att man gör fel och att det inte funkar. Men det funkar, det gör det om man verkligen tror på det. Ni är ju redan en bit på väg så nya tag nu! Peppa peppa peppa!!!

\:D/
Kram Bea