Nyfödd tröttis

[Tetz]

Härliga insikter! =D> Och jag blir så glad när jag hör att det finns BVC-personal som fattat galoppen!

[hannah]

Attityden.
Helt avgörande, det är jag verkligen förvissad om. En läggning där jag VET att lillen är mätt, hel och ren, trött och allt det där, är attityden bara där helt självklart. Finns ju ingen aktivitet kvar förutom att sova liksom. De läggningarna är också lätta oavsett om det skriks eller inte.

Men sjutton va lätt det är att tappa attityden och säkerheten när man faktiskt inte VET. I går var en sådan dag och jag kände mig värdelösast av de värdelösa när jag insåg att jag var ARG och ilsk på lilla killen som inte direkt somnade om i skarven på andra passet. Men jag var ju arg på mig själv, för jag visste inte om han var mätt eller tillräckligt trött. På förmiddagen hade vi ju varit på öppna förskolan vilket betyder att jag tar upp lillen från vagnen och stoppar in i bilen och sen ner i vagn igen. Tog lite tid att somna om plus att jag lät honom sova betydligt längre än planerat så att maten kom över en timme senare än vanligt. Så jag visste bara att jag strulat till det för honom själv.

Skulle gärna ha lite input här. Min strävan om att tillgodose båda barnens behov räcker långt, men ibland krockar det hur jag än gör. Förstår ni vad jag menar? Och hur gör man egentligen när man faktist inte är säker på killens behov när dessa krockar uppstår?

Det är helt klart en dipp i mammasjälvförtroendet, men det känns redan mycket bättre idag.

[hannah]

Ska kanske förtydliga att han inte somnade om i skarven och det var då jag stod handfallen och inte visste hur jag skulle bete mig. Hade jag VETAT att han var mätt etc så hade det ju inte funnits så många alternativ förutom att sova vidare, men nu visste jag inte.

[videunge]

Hej

biland går det upp och ibland går det ner, men då kommer man upp på banan igen, visst? Det låter ju som att det går väldans bra i mellanåt ialla fall.

jo ibland blir det krockar. men då får du faktiskt lita på liten. att det går att fixa även om det inte blev optimalt. Tänk inte igenom allt som nog var fel , liten mat? övertrött? osv. utan ett lugnt Oj då och sen korta koncisa svar med vagning om liten vaknar. Sen är det nog en fördel att försöka hålla schemat om man har ngt. det underlättar i alla fall för mig. då behöver jag inte fundera så mycket.

ta med dig attityden från de läggningarna som jag tycker låter kanon =D> och försök ta med den självklara känslan när du är osäker. Det gör skillnad.

kram

[hannah]

Tack Videunge!

Det är ju såklart så att det måste få gå upp och ner. Hm, det får bli fel och jag får väl t.o.m. vara en dålig mamma ibland.

Jag har ett ungefärligt schema som jag håller, men jag har än inte spikat något eftersom jag blir osäker kring de utflykter vi gör till öppna förskolan 1-2 dagar i veckan. Något annat har vi inte inplanerat på dagarna just för att jag vill ge lille M en chans att i lugn och ro komma till rätta i detta liv. Såklart gör vi små utflykter till lekplatser och vänner, men planerar jag så att det ska passa båda barnen. Ju mindre jag försöker flytta på killen mitt under sovpasset desto bättre antar jag ?!

Men jag kanske ska spika ett schema och sen låta ett sovpass bli lite kajko och för kort de gånger vi åker till öppnaförskolan. Så vet jag åtminstone vad som händer.

[hannah]

.....och ibland räcker tydligen inte attityden och säkerheten ändå. 2 timmar blir tydligen bara 45 min. Skarven idag är lika envis som igår, fast nu vet jag att han är mätt och allt det där. Har varken lust eller tid att hålla på och påminnelsevagna i nu 40 min, så han får mestadels klara sig själv. Vilket han gör med att skrika. Känner irritationen komma krypande så det är nog verkligen bäst jag inte går ut igen.

[Tetz]

För min del har Attityden blivit betydligt bättre sedan jag satte ett schema Jag kan inte påstå att vi aldrig har dagar som haltar och att lillasyster äter så mycket som jag tycker att hon borde. Men med ett schema så har jag lättare att bara genomföra, och hon köper det!

Igår satte jag mig ner och läste kapitlet TVÅ MÅNADER och speciellt "Lilla Hugo 2,5 månad" (s 240 i Barnaboken). Jag kan verkligen rekommendera det, för jag tycker att det är bra att mitt i sitt skarvvagnande bli påmind om KÄNSLAN AV STANDARDMODELLEN. Lunken man jobbar fram samtidigt som man lär känna sin bebis, och att våga njuta även när allt inte går som på räls.

Kram

[hannah]

Nä. Nu vet jag inte vad jag håller på med längre. Långa lunchluren har skarvats konstant nu i en vecka. Från att ha klarat skarvarna själv, bara man låter bli att vagna så förfärligt, till nu att inte somna om alls. I går och i dag har han varit arg så länge att jag gått tillbaka till vagning. Hur många gånger ska man behöva fråga och få svar!!!!! Om en kvart har sovtiden "gått ut" och då har han i dag bara sovit 45x2. Morgonluren som jag länge låtit vara längst för att han helt enkelt sover utan skarvar där, kortade jag ner till 1,5 för ett par dagar sedan för att få lite mer vakentid på dagen (istället för att ta ett 45min vakenpass vid 5.30). Någon gång då gick skarvandet på lunchluren över till att vakna helt istället. Vet inte om det är något samband. Den luren blev också bara 45 i dag. Igår somnade han dessutom inte alls på sista korta luren.
Jag har försökt hålla 12-1,5-1,5-45 men sista tiden är det mer 11-1,5-45-20. Och i dag alltså 11-45-45.... Jösses, stora syrran sover ju mer än det!!!

Nu funderar jag på:
- Bort med nappen. Tror inte att den egentligen är ett problem, han tappar den inte, i alla fall inte i samband med skarven.
- Mat. Jag erbjuder alltid ersättning efter amning, men det är väldigt olika vad som går i. Jag trugar och trugar, men jag tycker nog att det som gått i extra alltid kommer upp igen.

Det som känns jobbigast just nu är att stortjejen missar sin mysstund efter att hon sovit. Inte vidare hög mysfaktor att antingen ha en mamma som springer ut och vagnar titt som tätt eller att höra lillebror vråla som en stucken.

Nähäpp, dags att göra ersättning och "väcka".

[hannah]

Hej,

Nu har jag funderat och kommit fram till att det är dags att sluta fundera. Jag har haft ett schema som blivit till på ett naturligt sätt genom att börja och avsluta dagen samtidigt plus att jag under dagen försöker hålla vaken så länge det bara går, dvs 2 timmar och helst mindre! Men jag känner att det inte är bra och därför har jag funderat och funderat och läst av och känt in. Men jag fattar ju ändå inte hur många timmar han behöver per dygn för att vara nöjd (och inte skrika så förbaskat mycket under vaken tiden), så jag har bestämt mig för att köra exakt efter rekommendationen 15.5 för en tremånaders. Att sluta fundera (vela) är förmodligen den bästa medicinen mot lillen missnöje.

Att sätta schema borde ju vara lätt, det är väl bara att bestämma sig, men nä, det är det tydligen inte! Så jag behöver hjälp.

- Han klarar MAX 1.5 timma vaken på morgon (vaknar 7) och försöker jag längre tar det bara längre tid att söva honom. Klassiskt.
- Från 8.30 sover han länge. Helst vill han sova 2 timmar där han ibland vaknar av sig själv. Eller vaknade, numera väcker jag alltid efter 1.5, men då är han SÅ TRÖTT och det går knappt att få liv i honom plus att underläppen åker ner innan han ens öppnat ögononen hur ömsint och glad väckning jag än gör.
- Sen får han vara vaken i 2.5 timmar, och detta är dagens minst missnöjda vakenpass. Men även här är hans mest oskrikig om han blir buren. (Blir i och för sig längre och längre stunder då han är nöjd på mage och rygg).
- Sen vill jag att han ska sova 1.5 timma till, men här skarvas det och ibland sovs det inte mer än 45 min (se inlägget ovan).
- Sen är det bra om han är vaken 2.5 timme till 16.30 då han ska sova igen. Max 45 min.
- Natt 19.00 där nattslurken aldrig går ner eftersom han är helt förbi av trötthet.

Alltså:
7.00 morgon och mat
8.30 sova 1,5h
10.00 mat
12.30 sova (blir alltid en marginalkvart tidigare!)
14.00 mat
16.30 sova
17.15 mat
19.00 natt
22.30 mat i sömnen

Mina funderingar hittills har handlat om att han kanske sover för mycket på dagen och faktiskt är lite missnöjd pga av det. Han kommer liksom inte igång. Dessutom har jag faktiskt noterat att de dagar som är "katastrofdagarna" med bara ett långpass och 2 korta (45 min) så har han varit glad LÄNGRE än annars. Hm... Blir inte riktigt klok på det där. Dessutom har de bästa nätterna där han normalt vaknar och stökar kring 5 halv 6 alltid varit efter att han sovit mindre på dagen. Därför tror jag ändå att schemat ovan innehåller för mycket sömn och skulle helst vilja ha:

7.00 morgon
9.00 sova 45 min
10.00 mat
12.00 sova 2h
14.00 mat
16.30 sova 45 min
17.15 mat
19.00 natt

Storasyster sover 1.5-2h mitt på dagen runt 12.30 så det hade ju varit det bästa att ha båda långlurarna avklarade samtidigt. Men kan jag verkligen ställa om honom till detta Två timmar vaken på morgonen t.ex. känns långt borta, plus att det nästan känns grymt att väcka honom efter bara 45 min när han sover som en sten där på morgonen.

En del av mig vill följa honom lite flexiblare än ett schema tillåter. Låta honom sova klart (max 2h) på morgonen och sen låta dagens senare pass bli korta genom att inte hjälpa honom sova över skarvarna. Men det känns intuitivt fel att dra av alla sovtimmarna på morgonen och sen bara klara sig på korta hela dagen.
En annan del av mig vill sluta fundera och ha ett schema att följa what so ever. Så får han väl ibland vänta på käket om han inte sover som han ska, och helt enkelt vara sur och missnöjd en extra halvtimme på morgonen.
Aaaah, jag är uppriktigt villrådig, så om någon orkat läsa ändå hit ner och känner igen min killes mönster och har ideer om schema är jag SUPERtacksam. Förmodligen sonen också som nog är rätt trött på sin veliga mamma.

[Tetz]

Nu har jag funderat och kommit fram till att det är dags att sluta fundera.

Absolut bästa medicin mot velighet och överkoncentration! =D>

7.00 morgon
9.00 sova 45 min
10.00 mat
12.00 sova 2h
14.00 mat
16.30 sova 45 min
17.15 mat
19.00 natt

Jag tror att det kan bli lite svårt att hålla vaken mer än 1,5 på morgonen, många är riktiga tröttmössor då. Men jag tror på att sätta korta lurar på fm och em och en långlur mitt på dagen. Vad tror du om nedanstående? Då kan du trixa lite med marginalkvarten där runt långluren beroende på dagsformen

07.00 Morgon
08.30 Sova 45
10.00 Äta
11.30 Sova 2,5
14.00 Äta
16.30 Sova 45
17.15 Mat
19.00 Natt

[hannah]

Lite uppdatering och lite frågor.

Nu har vi ett schema som följs med någon marginalkvart hit och dit. Ofta är det hur länge lillen orkar vara vaken som styr användandet, för vakna för tidigt görs liksom inte på dagen. En skarv har vi, men även den börjar ge efter för tröttheten, och det är 35-40 min in på långluren vid lunch. Eftersom vi fortfarande har napp #-o så räcker det med att stoppa in den och smygvagna ett par tag så somnar han om. Men det är worst case, oftast löser han skarven själv.

De stora framstegen vad gäller vår lilla stjärna är annars NÖJDHETEN. Gnölet blir mindre och mindre och har gett plats åt en otroligt liten charmig kille som skrattar åt och med det mesta som verkar kul. Härligast är förstås när storasyster skrattar åt något och han hakar på, då sitter gråten i halsen på en blödig mamma (och pappa). Ett inte oväntat sammanträffande är att han börjat få rejäl koll på kroppen. Nu så här i efterhand kan jag se att mest missnöjd, speciellt med att ligga själv, var han i mellanlandet "fatta att man kan göra saker med kroppen, men inte kunna kontrollera det". Nu när han kan ägna en lång stund åt att få en hängande leksak in i munnen blir det helt enkelt inte så mycket tid över till att vara missnöjd. När gnölet så till slut kommer är det strax läggdags, och då bjuder jag fortfarande på upptäcksfärder från min arm. Förrutom ibland, som idag, då gnölet kommer lite tidigare och tajmar lunch med storasyster. I dag dög inget och lunchen blev inte speciellt trevlig för någon av oss. Ja ja, i morgon är det en ny lunch!

Nätterna är fantastiskt bra. Om man jämför med storasystern (och de flesta andra barn vi känner) vid samma ålder. Men nu har vi ribban lite högre med lillebror och tycker att det snart är dax att sluta vakna och behöva hjälp någon gång alls på natten. Stabila är de i alla fall och ser ut så här:
Läggning 19.30, tar 10-15 min att somna med gnöl och 1-2 nappinstoppningar. Sen sover han tills vi tar upp 22.30. Det har hänt några gånger att han vaknat till och frågat efter maten strax innan men det är inte värre än att han snabbt somnat om själv, för när vi väl tar upp så sover han som en stock. Ang. nappen här, så sitter den aldrig i så länge. När jag kikat har den alltid åkt ur kort efter att han somnat och efter 22.30 maten får han den inte alls och somnar om direkt ändå. Sen vaknar han runt 2 gånger innan det är morgon och i bästa och vanligaste fall är klockan 5-5.30 första gången och sen kanske vid 6-6.30, ibland kan det vara runt 4 och en dålig natt vid 2. Detta är dock inte het sant, för här har jag bara beskrivit de uppvaken där han fått nappen för att somna om. Jag kan höra lillen vakna fler gånger på en natt där han somnat om själv. Min man, som delar rum med honom, har inte hört dessa uppvak, så då är han ju rätt man på rätt plats . Enligt min man så sätts nappen in som sista utväg och inte som en snabb lösning.

På dagen tycker jag att lillen äter bra. Han tömmer alltid brösten effektivt och när nr 2 är slut ligger han gärna kvar en stund till och snuttar ut den sista ev droppen. Då vet jag att han är mer hungrig och erbjuder ersättning. Oftast "vill" ha inte ha, men får ändå ner en lite slurk om jag matar gåendes. Annars ligger han bara i min famn och ser lycklig och busig ut, väldigt mätt skulle nog de flesta säga, men jag vet ju att han kommer att skarva och vara tokhungrig till nästa pass. Så jag försöker nu förekomma i bland, och har lärt mig att brösten inte producerar jämt med mjölk (eller så är han olika hungrig) och ger ersättning INNAN jag ammar. Då äter han med god aptit utan att tumma på den effektiva tömningen av brösten. Min lärdom är alltså att han tycker ersättningen inte är lika god som bröstmjölken men att den duger utmärkt när man är vrålhungrig.
Häromdagen köpte jag dessutom gröt för att börja ge lite försiktigt, men har inte kommit längre än att smaka halva teskedar.

Jag och mina två små stjärnor har det väldigt väldigt bra här hemma och jag är så glad och stolt över att vi valt att även ha den stora hemma i stället för på dagis. Helt sjukt egentligen, att jag ens reflekterar över något så självklart. För nu med några månader med praktik så förstår jag inte hur det kan vara lagligt att låta samhället betala för att barn (under tre år) ska vara på dagis medan en förälder ÄR hemma. Ur rent egoistiskt perspektiv så förstår jag inte hur man kan undvara den fantastiska resurs man har i en 2 åring när det gäller praktiska bestyr, underhållning för mig och lillebror och förtroliga samtal. Att båda ungarna sen sover 2 timmar samtidigt mitt på dagen gör ju att jag verkligen inte kan klaga på brist på egentid!

Jag läser i min egen tråd att jag funderade mycket över schema och hur jag skulle få ihop något som passade vår befintliga vardag. Nu har vi alltså ett som funkar kalasbra, och det ser ut så här:

7.00 morgon och mat (kan marginalkvartas både fram och bak) och ensamlek
8.45 (marginalkvartar flitigt, men försöker hålla honom så nära 9 som möjligt).
10.15 mat (väcker alltid efter prick 1,5h sömn, så jag följer marginalkvartandet från morgonen)
12.30 sova (här lägger jag båda, så inga kvartar)
14.30 mat (väcker alltid efter prick 2h, så somnar han 12.20 så väcker jag 14.20) och utomhushäng vid någon lekplats. Kul att dra i grenar med prasslande löv från en filt bredvid.
16.30 sova 45 min
18.00 mat
19.00 mat
19.30 sova

Alla sovpassen på dagen är förlagda utomhus i vagn.
Om jag räknar rätt så blir detta 15h45 min, alltså lite i överkant för en 3 månaders. Att jag väcker efter passens längd snarare än klockslag beror på att jag tycker mig märka att han är rätt kinkig med att bli väckt i fel fas. Sover han djupt och är svårväckt får jag räkna med sur bebis rätt länge efter, så jag försöker tajma ytlighetssömnen som inte helt oväntat sammanfaller med både 1,5 och 2h.

Detta blev ett långt långt inlägg, men jag ville mest berätta hur det går för oss. Tycker själv att det är så givande att följa andras trådar, speciellt med jämngamla barn. Har väl inte direkt några konkreta frågor just nu, men kommentarer och ideer om uppvaken på natten och nappen tar jag gärna emot.Tror ni uppvaken ger sig om han sover lite mindre på dagen, eller helt enkelt när han börjat käka gröt. Eller är det så enkelt som att det är nappen? Nappen SKA bort senast när han är 4-5 månader, men kanske vi borde ta den redan nu. Tycker bara att det är så skönt med snabba läggningar (speciellt på dagen då han somnar direkt inte tappar den).

Trevlig helg på er alla!

[Tetz]

Så himla fin läsning, hannah! :-({|=

Ljuvligt att skarvarna är på väg bort och att han är NÖJD! Bättre kvitto får man liksom inte

Angående nappen.... Ryck den! 8) Jag tror den stör ganska mycket, men det innebär inte att det kommer att gå att ta bort den utan att liten undrar vad ni håller på med Han kommer att ställa högljudda frågor och läggningarna (eller kanske främst uppvaken) kommer att vara lite sega ett tag, så var beredd på det. Men efter att man härdat ut (och givit betryggande svar) brukar sömnen bli mer stabil än innan nappen togs bort.

Sedan tycker jag även att ni ska köra igång med gröt och/eller puréer. Småttingar som närmar sig fyra månader blir helt plötsligt jättehungriga och då kan det gå ner mer mat än man tror

Kram

[hannah]

Hej igen!

Lillen härhemma är nu drygt 3,5 månad och dagarna blir bara roligare och roligare. Nu kan jag nästan inte fatta att han för bara ett par veckor sedan ofta var en missnöjd lite kille som jag befarade hade ärvt lite missmodiga humörsgener. Numera är han alltid glad och skrattar och snackar med allt som kommer i hans väg. Famnen är fortfarande toppen, men bara om han får hjälp att sitta upprätt .

Schemat som följer 11.5-1.5-2-45 följs till pricka på dagarna med sällsynta skarvar. Nappen har vi kvar men används i princip bara på dagarna för insomning, sen behöver han den inte även om den råkar åka ur. Han får den även vid läggningen inför natten men bökar oftast bort den innan han somnar. Om jag glömt att ta med napp när jag ska lägga så blir han svårt sur och somnar absolut inte glad. Med nappen är det knäpptyst så när på lite goa gruffljud.

Men vi har strul. Morgontimmarna är helt upphackade sen en tid tillbaka. Han har alltid vaknat en eller två gånger innan morgon, men antingen somnat om själv, efter kort vagning eller nappen i vid kris. Nu vaknar han första gången vid 4 och kan sen hålla på med 30-45 min intervall fram till runt 7 då det är svårt surt och hungrigt. Då tar jag upp och det har blivit vår morgon också enligt schema. Jag vet, av egen erfarenhet, att nappen oftast förstör mer än den hjälper efter ett tag, men här tror jag faktiskt inte att det är den som är felet. Han har den ju inte på natten mer än vid insomning.

Jag ser två möjliga orsaker till att han stökar på morgonen (trots att vi in i det längsta undviker att göra något alls):

Att han är hungrig
Att han har för många sovtimmar på dagen.

Vi ger ju ett mål vid 22.30 och vill sen att han sover till 7 (7.30 som mål). 8,5 timme borde han ju klara mer än väl vid denna åldern enligt AW, och jag vill tro det också. Så vi ska väl inte börja ge nattmål igen gissar jag. På dagarna matar jag på som sjutton. Fyller alltid på med ersättning från dagens 3e mål och framåt och har även börjat med gröt som verkar väldigt poppis och gott (men ack så svårt att få i sig!).

Vad tror ni erfarna, är det fortsätta ge så mycket mat på dagen jag kan och inte ändra i schemat. Eller krävs det både mer mat och justering? Väldigt tacksam för tips!

[SaraMilana]

Hej Hannah!

Vad fint ni jobbat, vilken härlig läsning! :thumbsup:

Jag tror att det är mer mat som behövs, när man växer så det knakar behövs det massor! Tänk dig själv om du skulle tredubbla din vikt på ett år, vilka mängder du skulle äta... 8) Ser att du redan erbjuder gröt, men varför inte prova mosad banan, morotsmos eller något annat smaskens? En stor klick smör i moset ska det vara, med mycket fett i maten står man sig ännu bättre.

Angående nappen tänker jag såhär. Får man den vid varje läggning så vänjer man sig vid att det är så man gör när man somnar. Och vad ska man då ta sig till när man vaknar mitt i natten och den är borta? Då har man inte så mycket val annat än att ropa på mamma och pappa!

[hannah]

Tack SaraMilana!

Jag tror också att det är mer mat. Eller, det VET jag ju att det behövs hela tiden dessa månader, så där kör vi på så mycket vi kan. Nu är det ju bara så att det tar lite tid att lära sig sätta i sig några stora mängder gröt, men bara nu för en halvtimma sedan hade vi ett genombrott och han verkar ha fattat tekniken nu.

Men det jag verkligen funderar på är om jag har för många timmar ändå för min lilla tröttis. Vi har alltid legat i överkant med honom, men kanske det vankas andra tider nu. Det skulle alltså vara intressant att veta om andra märkt att morgonen stökar vid just för många timmar sov på dagen?

Ang nappen så kommer den att ryka så småningom. Storasysters tog vi vid 4,5 månad och lillen lär inte få suga på sin längre än så. Men till skillnad från syrran så är han inte beroende av att den sitter i för att somna om. Det vet jag från både dag och natt. Stöket på morgonen är samma även alla de nätter nappen inte ens funnits i vagnen. Om han tappar nappen redan vid läggning så somnar han ändå och då tar jag bort den direkt. Alltså är han inget nappfreak och det är inte en superviktig pryl alls för hans sömn. FÖRRUTOM när han är SÅÅÅÅ trött att han inte orkar ligga lugnt och stilla i sin vagn och fundera på livet, då lugnar nappen effektivt. Läste någonstans om napp att det monotona sugandet stimulerar något i hjärnan som är sömnbefrämjande. Men som sagt, den ska bort helt och det tror jag inte blir något problem förutom att några läggningar på dagen kan stöka ett tag. Och det är just det jag inte orkar ta riktigt än.

Men återigen, jag undrar över sambandet för många timmar på dagen och stökiga mornar. Eller om det helt enkelt kommer att lösa sig med mat!?