Hej isop!
Vad tror du om det här schemat?
7:00 vaken 1,5 h och mat
8:30-10:30 sova 2 h
10:30 vaken 2 h och mat
12:30-15:00 sova 2,5 h
15:00 vaken 2 h och mat
17:00-17:45 sova 45 min
17:45 vaken 2,5 h och mat
20:00 Nattslurk och godnatt, 11 timmars natt
ca 04:00 nattmål
Läs runt lite på späda och små, det finns ganska många i samma ålder som din lilla, lite att inspireras av kanske?
Du får tänka att schemat är RIKTLINJER som du lutar dig på när du lägger upp din dag med lilltjejen! Blir det inte perfekt, so what?! Du har en stomme att luta dig på! Det är svajigt, de första månaderna och det kommer ge sig! Man behöver inte spika ett schema som innebär att man är exakt med tiderna. Det har inte jag varit förrän mina har sovit hela natten. Först då har följt tiderna precis. Ha det som en ram och det enda jag skulle varit väldigt noga med är att ha samma tider som du gör morgon resp natt. På det viset faller sig resten ganska naturligt.
Frågor om buffning med mera
-
blivandemamma
- Rådgivare/advisor
- Inlägg: 1573
- Blev medlem: tor 14 dec 2006, 21:03
Tack för att du svarar! Ja, det ser kanske inte så dumt ut!
Jag är ju novis på det här, men det är alltså inget problem att det blir olika långt mellan måltiderna? Första måltiden avslutas ju senast 8 och nästa påbörjas 10:30, det blir 2 1/2 timme (3 1/2 timme från början till början). Sedan avslutas nästa 11:30 och nästa påbörjas 15:00, det blir 3 1/2 timme (4 1/2 timme från början till början). Men det kanske är normalt? Just nu försöker jag hålla 4 timmar från början till början mellan alla mål, men jag märker att jag får anpassa hit och dit.
Jag har nog svårt att begripa mig på förhållandet mellan stenhård struktur och möjlighet att anpassa lite hit och dit. Det känns som om Anna W i Barnaboken är väldigt hård på att allt ska klaffa precis, men sedan när man försöker läsa på mer så ska man anpassa efter barnet (vilket ju är vettigt) och jag vet varken ut eller in?
Men det känns inte lönt att inför schema så länge jag ska till psykologen på tisdagar?
Hmm, jag får satsa på att hålla morgontid och kvällstid till en början, det är bara det att det krävs mycket tankemöda för att hålla kvällstiden när dagen ändrar sig efter hand...
Jag är ju novis på det här, men det är alltså inget problem att det blir olika långt mellan måltiderna? Första måltiden avslutas ju senast 8 och nästa påbörjas 10:30, det blir 2 1/2 timme (3 1/2 timme från början till början). Sedan avslutas nästa 11:30 och nästa påbörjas 15:00, det blir 3 1/2 timme (4 1/2 timme från början till början). Men det kanske är normalt? Just nu försöker jag hålla 4 timmar från början till början mellan alla mål, men jag märker att jag får anpassa hit och dit.
Jag har nog svårt att begripa mig på förhållandet mellan stenhård struktur och möjlighet att anpassa lite hit och dit. Det känns som om Anna W i Barnaboken är väldigt hård på att allt ska klaffa precis, men sedan när man försöker läsa på mer så ska man anpassa efter barnet (vilket ju är vettigt) och jag vet varken ut eller in?
Men det känns inte lönt att inför schema så länge jag ska till psykologen på tisdagar?
Hmm, jag får satsa på att hålla morgontid och kvällstid till en början, det är bara det att det krävs mycket tankemöda för att hålla kvällstiden när dagen ändrar sig efter hand...
Lillan född 14/7 2010
Fast när jag tittar på hennes olika tider i mitt förra inlägg ser jag att hon aldrig sover två långa pass i sträck... alltså 2h, vaken 2h, sover 2h till. Det verkar som om det behövs mer vakentid än 2h mellan två långa sovpass. Kanske kan man få in ett kort pass mitt på dagen istället och lägga det långa på eftermiddagen? Fast jag misstänker att det finns en baktanke med att hon ska sova länge efter 12:30, är det tänkt att det passet ska sparas långt upp i åldrarna, kanske?
Lillan född 14/7 2010
Hej isop!
Ja, det vanligaste är att ha ett långt pass efter lunch då det är den luren man behåller tills de slutar sova middag. MEN som sagt var ska schemat passa lillan och resten av familjen.
Fram med papper och penna och fundera!
Elle
Ja, det vanligaste är att ha ett långt pass efter lunch då det är den luren man behåller tills de slutar sova middag. MEN som sagt var ska schemat passa lillan och resten av familjen.
Fram med papper och penna och fundera!
Elle Storebror född -05 kurad feb-06 Lillasyster född -07 SM från startNu har jag tittat en del på schemaförslaget och det har gett upphov till några frågor hos mig. Jag har försökt hålla jämnt avstånd mellan målen, men de korta dagarna gör att jag inte får in fyra stora mål och en nattslurk. I schemat får ju alla mål plats liksom nattslurken, men jag måste fråga hur det blir för lillan när målen kommer med ojämna mellanrum (detta är alltså INTE kritik av schemat, utan en uppriktig undran som kommer sig av att jag inget vet egentligen)? Jag tänker mig att ligger målen med jämna intervall lär hon sig hur mycket hon måste äta för att stå sig till nästa gång (magsäcken kanske anpassar sig lagom till det?), men är det kortare mellan vissa mål och längre mellan andra, blir det inte knas då?
Lillan född 14/7 2010
-
TorpSara
Man är inte lika hungrig vid varje mål. Det är olika från barn till barn, men tex Alex är frukosthungrig och middagshungrig, middagen bör inte komma mer än tre timmar efter mellis för honom. Mellan lunch och mellis klarar han däremot galant fyra timmar. Hans bror var inte speciellt frukosthungrig men våldsamt lunchhungrig.
Sånt brukar man märka och kunna justera efterhand.
Sånt brukar man märka och kunna justera efterhand.
Nu börjar vi äntligen få lite ordning här. Jag tror att det beror på att Lillan vuxit till sig. De senaste dagarna har jag kunnat lägga henne två gånger av tre i vaggan och hon har somnat själv utan hjälp. Detta funkar när man lägger henne i exakt rätt ögonblick. Den tredje gången på eftermiddagen blir det alltid skrik och buffning, men det är helt hanterbart. Jag tror att det beror på att jag försöker hålla henne vaken lite längre under det tredje vakenpasset (har inte börjat med schema, utan försöker hålla 2-2).
Men nu har jag förstått att vi har en liten tröttmössa (att jag inte fattat det tidigare?). Efter 1,5 timmes vakentid är det dags att sova (om vi vill slippa skrik och buffning) och hon sover gärna 2 timmar eller mer.
Det står ju överallt i Barnaboken och här på forumet att man ska sträva efter 2 timmars vakentid och gärna hålla den lilla vaken. Men då kommer skrikandet som ett brev på posten. Jag antar att rekommendationerna bygger på att man gärna vill sova på natten. Så jag försöker få ihop 7-8 timmars vakentid varje dag.
När kan man tänka sig att hon börjar orka vara vaken längre?
Riskerar vi nattsömnen om hon bara är vaken 6 timmar om dagen?
Jag vill gärna att hon ska vara vaken (och glad) eftersom hon är så förtjusande, har börjat "prata" och ler som en liten sol, dessutom tänker jag mig att hon utvecklas bättre om hon stimuleras. Men kanske är det dumt att hålla henne vaken så att hon blir skrikig?
Nätterna bjuder fortfarande på två nattmål, runt klockan tolv och klockan fyra, och jag är sugen på att ta bort målet klockan tolv. Men vi lägger henne aldrig så sent som 22, och jag har för mig att man först skulle få den lilla att sova 22-04 och sedan 20-04.
Hur gör vi om vi lägger henne 20 eller 21? Går det att ta bort tolvmålet rätt av i alla fall?
Jag frågar eftersom vi inte vill "prova" och misslyckas. Vi vill ha den bästa strategin så att vi kan vara grundmurat säkra på att det ska funka.
Vill passa på att tacka för ert otroliga engagemang, när jag läser bakåt i tråden förundras jag över ert tålamod med frågor som ställts miljoner gånger tidigare. Jag tror att det som krävdes mest från min sida för att få rätsida på vardagen var tålamod. Lillan var för liten innan.
Men nu har jag förstått att vi har en liten tröttmössa (att jag inte fattat det tidigare?). Efter 1,5 timmes vakentid är det dags att sova (om vi vill slippa skrik och buffning) och hon sover gärna 2 timmar eller mer.
Det står ju överallt i Barnaboken och här på forumet att man ska sträva efter 2 timmars vakentid och gärna hålla den lilla vaken. Men då kommer skrikandet som ett brev på posten. Jag antar att rekommendationerna bygger på att man gärna vill sova på natten. Så jag försöker få ihop 7-8 timmars vakentid varje dag.
När kan man tänka sig att hon börjar orka vara vaken längre? Riskerar vi nattsömnen om hon bara är vaken 6 timmar om dagen? Jag vill gärna att hon ska vara vaken (och glad) eftersom hon är så förtjusande, har börjat "prata" och ler som en liten sol, dessutom tänker jag mig att hon utvecklas bättre om hon stimuleras. Men kanske är det dumt att hålla henne vaken så att hon blir skrikig?
Nätterna bjuder fortfarande på två nattmål, runt klockan tolv och klockan fyra, och jag är sugen på att ta bort målet klockan tolv. Men vi lägger henne aldrig så sent som 22, och jag har för mig att man först skulle få den lilla att sova 22-04 och sedan 20-04.
Hur gör vi om vi lägger henne 20 eller 21? Går det att ta bort tolvmålet rätt av i alla fall?Jag frågar eftersom vi inte vill "prova" och misslyckas. Vi vill ha den bästa strategin så att vi kan vara grundmurat säkra på att det ska funka.
Vill passa på att tacka för ert otroliga engagemang, när jag läser bakåt i tråden förundras jag över ert tålamod med frågor som ställts miljoner gånger tidigare. Jag tror att det som krävdes mest från min sida för att få rätsida på vardagen var tålamod. Lillan var för liten innan.
Lillan född 14/7 2010
-
blivandemamma
- Rådgivare/advisor
- Inlägg: 1573
- Blev medlem: tor 14 dec 2006, 21:03
BRA jobbat!
Inte bara bra av lillan. Ta åt dig lite credit själv också. Din säkerhet och ledning gör barnet nöjt! Glöm inte det
Det här med att STRÄVA efter 2-2 är just en strävan och många med dig har haft samma problem med att liten inte orkar 2 timmar. Och du har då märkt vad som passar ert barn bäst. Det är så BB skall funka!
BB som ett stöd men en individuell tillämpning. Har ni dessutom en tröttis tror jag inte att risken är att det påverkar nattsömnen, tvärtom. Sömn föder sömn. Du märker när hon kommit ikapp och kanske tar längre tid på sig att somna på dagen, alternativt till kvällen. Du märker själv. Då reglerar du efter det med mer vakentid.
JAG hade avvaktat för att se om lillan själv sover över första nattmålet, väcker du? Isf hade jag slutat och gett henne FÖRUTSÄTTNINGARNA att sova gott. Dvs precis allt det du gör under hennes dag. Ger henne tillräckligt med mat och social kontakt under vakentiden och tillräckligt med sömn under lurarna. Du har precis fått kläm på det var inte för hastig nu att ändra ALLT. Jag vet, det är lätt hänt. Men tålamod en liten stund till då!
Anna
Inte bara bra av lillan. Ta åt dig lite credit själv också. Din säkerhet och ledning gör barnet nöjt! Glöm inte det
Det här med att STRÄVA efter 2-2 är just en strävan och många med dig har haft samma problem med att liten inte orkar 2 timmar. Och du har då märkt vad som passar ert barn bäst. Det är så BB skall funka!
BB som ett stöd men en individuell tillämpning. Har ni dessutom en tröttis tror jag inte att risken är att det påverkar nattsömnen, tvärtom. Sömn föder sömn. Du märker när hon kommit ikapp och kanske tar längre tid på sig att somna på dagen, alternativt till kvällen. Du märker själv. Då reglerar du efter det med mer vakentid.JAG hade avvaktat för att se om lillan själv sover över första nattmålet, väcker du? Isf hade jag slutat och gett henne FÖRUTSÄTTNINGARNA att sova gott. Dvs precis allt det du gör under hennes dag. Ger henne tillräckligt med mat och social kontakt under vakentiden och tillräckligt med sömn under lurarna. Du har precis fått kläm på det
var inte för hastig nu att ändra ALLT. Jag vet, det är lätt hänt. Men tålamod en liten stund till då! Anna
Gammalt barnaboksbarn och mamma till
Arvid - 07
Ebbe -08
Alfred - 11
Otto 2016-08-12
Arvid - 07
Ebbe -08
Alfred - 11
Otto 2016-08-12
Tack för svaret!
Nej, här väcks ingen för att äta, det är bara jag som väcks när det är matdags .
I natt sov lillan från 20-0:30 då hon åt, somnade igen 01:00 och började låta en massa (så att jag vaknade) 06:00. Men hon slog inte upp ögonen förrän 06:30, så då gjorde vi morgon.
Alltså sov hon över ett nattmål, fast "fel" nattmål. Jag ser det som ett framsteg. Nu ska hon få sova så mycket hon vill på dagarna (hoppas ändå att det inte blir längre än tre timmar i stöten - det gör mig nervös) och vi ska umgås och ha roligt (som vanligt) under våra korta timmar tillsammans. Eftersom jag inte infört något schema vad gäller sömnen försöker jag tyda hennes tecken, och då kommer jag automatiskt att märka när hon kan vara uppe längre i taget.
Men jag har en fråga till, när det gäller maten .
Var hittar jag information om målens upplägg framöver? Jag vet så mycket som att i början matade man inom 1,5 timme, nu ska jag mata inom 1 timme, hur blir det framöver? I BB står det om fast föda vid fyra månader, men kanske står det även om intervallet någonstans? Hittar inget vid exempelvis tre månader.
Någonstans läste jag att man skulle erbjuda påfyllning och båda brösten med fem minuters mellanrum med tiden, det känns som om det måste vara väldigt långt borta?
Anledningen till att jag frågar är att jag inte tycker att jag vet när hon är hungrig längre. Jag ger henne mat enligt standardmodellen och försöker hålla 3-4 timmar mellan målens början, och lillan säger ju aldrig något om att hon är hungrig, så jag vet inte vad hon vill ha för intervall. (Fast i natt sa hon till när hon vaknade 0:30 och jag var elak nog att byta på henne först. Hu vad hon grät (skrek inte). Det är nästan enda gången jag hört henne säga något om att hon är hungrig.)
Nej, här väcks ingen för att äta, det är bara jag som väcks när det är matdags
.I natt sov lillan från 20-0:30 då hon åt, somnade igen 01:00 och började låta en massa (så att jag vaknade) 06:00. Men hon slog inte upp ögonen förrän 06:30, så då gjorde vi morgon.
Alltså sov hon över ett nattmål, fast "fel" nattmål. Jag ser det som ett framsteg. Nu ska hon få sova så mycket hon vill på dagarna (hoppas ändå att det inte blir längre än tre timmar i stöten - det gör mig nervös) och vi ska umgås och ha roligt (som vanligt) under våra korta timmar tillsammans. Eftersom jag inte infört något schema vad gäller sömnen försöker jag tyda hennes tecken, och då kommer jag automatiskt att märka när hon kan vara uppe längre i taget.
Men jag har en fråga till, när det gäller maten
.Var hittar jag information om målens upplägg framöver? Jag vet så mycket som att i början matade man inom 1,5 timme, nu ska jag mata inom 1 timme, hur blir det framöver? I BB står det om fast föda vid fyra månader, men kanske står det även om intervallet någonstans? Hittar inget vid exempelvis tre månader.
Någonstans läste jag att man skulle erbjuda påfyllning och båda brösten med fem minuters mellanrum med tiden, det känns som om det måste vara väldigt långt borta?
Anledningen till att jag frågar är att jag inte tycker att jag vet när hon är hungrig längre. Jag ger henne mat enligt standardmodellen och försöker hålla 3-4 timmar mellan målens början, och lillan säger ju aldrig något om att hon är hungrig, så jag vet inte vad hon vill ha för intervall. (Fast i natt sa hon till när hon vaknade 0:30 och jag var elak nog att byta på henne först. Hu vad hon grät (skrek inte). Det är nästan enda gången jag hört henne säga något om att hon är hungrig.)
Lillan född 14/7 2010
Tack för svaret, då vet jag vad jag har att hålla mig till .
Mitt största bekymmer nu är att söva lillan. Så fort vi lägger ner henne i vaggan börjar hon skrika, nästan innan hon landat, så det känns som om vi har betingat henne till att skrika i vaggan. Lägger vi ner henne på rygg skriker hon inte, utan ligger och tittar, det är bara när vi lägger henne i sovställning som hon börjar vråla direkt. Tyvärr tär det på mina nerver att min ögonsten ska behöva vråla och gråta sig till sömns tre gånger om dagen, jag tycker att det är plågsamt och har svårt att tro att det är särskilt trevligt för henne. Vi buffar och håller varsamt ner hennes flaxande arm, och jag tycker att buffningen ger hyfsat resultat, men det är ju meningen att man ska sluta innan hon somnat och då kommer vrålen igen.
Ska det vara så här? 
På kvällen ammar jag henne fortfarande till sömns, jag har inte kunnat förmå mig att ta bort det enda lugna, harmoniska insomnandet på hela dagen. För alternativet är väl att buffa även på kvällen = gråt och skrik alla dagens fyra insomningstillfällen.
Hur länge håller det på så här? Jag tycker att det är fruktansvärt, men hittar inget bra alternativ.
.Mitt största bekymmer nu är att söva lillan. Så fort vi lägger ner henne i vaggan börjar hon skrika, nästan innan hon landat, så det känns som om vi har betingat henne till att skrika i vaggan. Lägger vi ner henne på rygg skriker hon inte, utan ligger och tittar, det är bara när vi lägger henne i sovställning som hon börjar vråla direkt. Tyvärr tär det på mina nerver att min ögonsten ska behöva vråla och gråta sig till sömns tre gånger om dagen, jag tycker att det är plågsamt och har svårt att tro att det är särskilt trevligt för henne. Vi buffar och håller varsamt ner hennes flaxande arm, och jag tycker att buffningen ger hyfsat resultat, men det är ju meningen att man ska sluta innan hon somnat och då kommer vrålen igen.
Ska det vara så här? På kvällen ammar jag henne fortfarande till sömns, jag har inte kunnat förmå mig att ta bort det enda lugna, harmoniska insomnandet på hela dagen. För alternativet är väl att buffa även på kvällen = gråt och skrik alla dagens fyra insomningstillfällen.
Hur länge håller det på så här? Jag tycker att det är fruktansvärt, men hittar inget bra alternativ.Lillan född 14/7 2010
-
chokladkaninen
- Inlägg: 2604
- Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
- Ort: Uppsala
Hej isop!
Om jag får våga mig på en gissning så är ju det här med läggning ett jobbigt kapitel för er alla - ni har haft en extremt tuff start vad det gäller sovandet, och dras säkert med rejäla negativa förväntningar i läggningssituationen.
(Men läs för all del tillbaka lite i din tråd och bli medveten om det fantastiska arbete ni har lagt ned och om vilka framsteg ni har gjort! :thumbsup: ) Men jag tänker att det som allra främst ska till för att få till justa läggningar kanske är en extra dos Attityd och positivt tänkande. 8)
Här är några trådar till inspiration (förlåt ifall du redan har sett dem):
http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... lla-barnet
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=5252
För mig i den här situationen (mitt första barn har ingen utagerande personlighet och har alltid tacksamt tagit emot min ledning som var rätt ...ähum...
tveksam i början, men mitt andra barn ifrågasatte - och ifrågasätter fortfarande! - minsta tveksamhet med buller och bång: Mamma, STÅR du för det här?) var övertygelsen om att jag visste vad som var bäst för bebisen absolut nödvändig. Och den kan vara svår att mobilisera när det är ens första barn och man faktiskt inte vet riktigt.... Så då gäller 'fake it 'til you make it' 
Sätt på bra musik (ABBA eller Grease gillar vi nördigt nog hemma hos oss! 
) när det är läggdags, dansa ett par varv i vardagsrummet med henne, och sedan glatt ned i vagnen/sängen. Och när hon börjar skrika kan du fortsätta sjunga, eller i alla fall tänka glada tankar, och varför inte buffa i takt? Eller (lättare!) dansa lite för dig själv kring vagnen och skaka i handtaget eller dra ett vagntag då och då. Det går helt enkelt ut på att telepatiskt eller intuitivt överföra övertygelsen om att allt är i sin ordning och bebis kan sova gott. 8)
Så enkelt, men ändå så svårt!
Om jag får våga mig på en gissning så är ju det här med läggning ett jobbigt kapitel för er alla - ni har haft en extremt tuff start vad det gäller sovandet, och dras säkert med rejäla negativa förväntningar i läggningssituationen.
(Men läs för all del tillbaka lite i din tråd och bli medveten om det fantastiska arbete ni har lagt ned och om vilka framsteg ni har gjort! :thumbsup: ) Men jag tänker att det som allra främst ska till för att få till justa läggningar kanske är en extra dos Attityd och positivt tänkande. 8)Här är några trådar till inspiration (förlåt ifall du redan har sett dem):
http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... lla-barnet
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=5252
För mig i den här situationen (mitt första barn har ingen utagerande personlighet och har alltid tacksamt tagit emot min ledning som var rätt ...ähum...
tveksam i början, men mitt andra barn ifrågasatte - och ifrågasätter fortfarande! - minsta tveksamhet med buller och bång: Mamma, STÅR du för det här?) var övertygelsen om att jag visste vad som var bäst för bebisen absolut nödvändig. Och den kan vara svår att mobilisera när det är ens första barn och man faktiskt inte vet riktigt.... Så då gäller 'fake it 'til you make it' Sätt på bra musik (ABBA eller Grease gillar vi nördigt nog hemma hos oss! ) när det är läggdags, dansa ett par varv i vardagsrummet med henne, och sedan glatt ned i vagnen/sängen. Och när hon börjar skrika kan du fortsätta sjunga, eller i alla fall tänka glada tankar, och varför inte buffa i takt? Eller (lättare!) dansa lite för dig själv kring vagnen och skaka i handtaget eller dra ett vagntag då och då. Det går helt enkelt ut på att telepatiskt eller intuitivt överföra övertygelsen om att allt är i sin ordning och bebis kan sova gott. 8) Så enkelt, men ändå så svårt!
Mamma till Storasyster f feb 07
och Lillebror f okt 08
Storasyster f feb 07och
Lillebror f okt 08Tack för svaret, och tack för att det kom så snabbt! Jag provade som du föreslog med musik, men mina nerver klarar inte av hennes skrik. Det låter kanske konstigt, men hela situationen kändes bara fel.
På inrådan av min psykolog provade jag med napp... Jag har ju varit emot nappen eftersom lillan då inte lär sig att somna själv (nappen är ett hjälpmedel), men nu slipper hon gråta och skrika sig till sömns. Hon skriker inte ens när jag lägger henne i vaggan. Det verkar som om hon behöver nappen, den hjälper henne i varje fall. På tio minuter somnar hon lugnt och stilla.
Vad har ni för erfarenhet av napp? Jag ser alla möjliga problem framför mig och jag vet ju vad som står i Barnaboken...
På inrådan av min psykolog provade jag med napp... Jag har ju varit emot nappen eftersom lillan då inte lär sig att somna själv (nappen är ett hjälpmedel), men nu slipper hon gråta och skrika sig till sömns. Hon skriker inte ens när jag lägger henne i vaggan. Det verkar som om hon behöver nappen, den hjälper henne i varje fall. På tio minuter somnar hon lugnt och stilla.
Vad har ni för erfarenhet av napp? Jag ser alla möjliga problem framför mig och jag vet ju vad som står i Barnaboken...
Lillan född 14/7 2010
-
Sarisparis
- Rådgivare/advisor
- Inlägg: 2797
- Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
- Ort: Frankrike
Hej Isop
Jag kan bara säga vad jag skulle ha gjort O:)
Med tanke pâ er tuffa start sâ skulle jag nog vara tacksam om nu insomningarna sker utan grât. Dâ kan ni äntligen bara ta det lugnt och njuta av varandra. Din tös är ju bara drygt tvâ mânader, sâ hennes sugbehov kan ju faktiskt hjälpas av napp. Det är ju först vid fyra mânader som detta fysiska behov mattas och nappen istället blir en (inlärd) vana. Skulle du dâ känna att nappen är ett problem, sâ kan du ju minikura av den (räkna tre dygn).
Min äldsta pojke hade napp och innan jag upptäckt AW sâ hade han den i princip konstant. Jag läste Sova hela natten när han var sex mânader eftersom han dâ börjat vakna pâ nätterna efter att ha sovit hyfsat innan. Jag kurade aldrig, det räckte med Attityden och mera mat än bröstmjölk. Och nappen hängde kvar (men bara vid sovdags). Jag upplevde aldrig den som ett problem, han fick den när han skulle sova (dag och natt) och lade sig dâ nöjd. Det hände förstâs att han vaknade pâ natten och inte hittade den, och dâ var jag inne och hjälpte honom... men det var inte varje natt sâ jag tog aldrig tag i det riktigt...
Sâ rullade det pâ, napp i sängen/vagnen/bilen när det var sovdags men aldrig annars. Sen blev han sjuk vid dryga tvâ âr. Han fick blâsor i munnen och nappen gjorde ont. Dâ hade vi tre riktigt jobbiga nätter. Han vaknade och skrek, ville ha nappen, men det gjorde ont... Ja, inte kul för nâgon. Men, efter tre nätter sâ var det som att nappen aldrig funnits.
Jag tycker att du och lillan jobbat pâ jättebra, glöm inte bort att njuta nu ocksâ!
Jag kan bara säga vad jag skulle ha gjort O:)
Med tanke pâ er tuffa start sâ skulle jag nog vara tacksam om nu insomningarna sker utan grât. Dâ kan ni äntligen bara ta det lugnt och njuta av varandra. Din tös är ju bara drygt tvâ mânader, sâ hennes sugbehov kan ju faktiskt hjälpas av napp. Det är ju först vid fyra mânader som detta fysiska behov mattas och nappen istället blir en (inlärd) vana. Skulle du dâ känna att nappen är ett problem, sâ kan du ju minikura av den (räkna tre dygn).
Min äldsta pojke hade napp och innan jag upptäckt AW sâ hade han den i princip konstant. Jag läste Sova hela natten när han var sex mânader eftersom han dâ börjat vakna pâ nätterna efter att ha sovit hyfsat innan. Jag kurade aldrig, det räckte med Attityden och mera mat än bröstmjölk. Och nappen hängde kvar (men bara vid sovdags). Jag upplevde aldrig den som ett problem, han fick den när han skulle sova (dag och natt) och lade sig dâ nöjd. Det hände förstâs att han vaknade pâ natten och inte hittade den, och dâ var jag inne och hjälpte honom...
men det var inte varje natt sâ jag tog aldrig tag i det riktigt... Sâ rullade det pâ, napp i sängen/vagnen/bilen när det var sovdags men aldrig annars. Sen blev han sjuk vid dryga tvâ âr. Han fick blâsor i munnen och nappen gjorde ont. Dâ hade vi tre riktigt jobbiga nätter. Han vaknade och skrek, ville ha nappen, men det gjorde ont... Ja, inte kul för nâgon. Men, efter tre nätter sâ var det som att nappen aldrig funnits.
Jag tycker att du och lillan jobbat pâ jättebra, glöm inte bort att njuta nu ocksâ!