Ledsen mamma (och dotter) Bör jag kura "om"?

[Novas mamma]

Jo men visst fjällmor! Nova skulle gladeligen sjunga duett med lillprins lo - det är jag övertygad om...Åh, det kommer att låta alldeles underbart...

[Novas mamma]

Det var ett tag sedan sist men nu tar jag upp tråden igen
Det har fungerat till och från under ett par veckor och ibland helt utan frågor
Sedan en vecka (cirka) har frågorna börjat om.
Jag har ramsat sparsamt och lyssnat av - vissa gånger har jag solfjädrat viket ibland fått henne att somna nöjt när jag lämnat rummet men lika ofta följt av ilska och därefter ledsna protester.
Nu känns det som om hon väntar på mig - så jag har endast ramsat och inte gått in men det känns verkligen hopplöst att vara tillbaka i "insomningsproblemet" igen.
Trodde verkligen alltvar OK för en tid nu
Vi skrattar riktigt ordentligt på väg in och hon ÄR glad och nöjd.
När jag lämnar rummet protesterar hon ett tag men inte så farligt.
Jag gör då ingenting utan plockar undan i köket.
Efter cirka 10 min tystnad varvad med lite gnöl börjar lillan storgråta och fråga allt mer förtvivlat - jag ramsaor och så är vi igång i en jobbig spiral som tar 15-20 min innan hon blir lugn igen.
Jag tycker att hon lyssnar på ramsan vid vissa lägen men börjar straxt om igen.
Jag vet att man inte ska se tillbaka men det är svårt att låta bli. Igår somnade hon efter 3 min gnöl - att det kan vara sådan skillnad
Övriga sovpass fungerar bra samt när hon väl har somnat så sover hon.
Hjälp snälla ni - vad göra

[annawahlgren]

Lugn, lugn Skjut orosvargarna. Stäng dörren. Dra tillbaks öronen. Låt barnet vara. Ge ramsa men det ska vara som i förbigående, hurtigt och punktsättande, sedan har du verkligen annat att göra Ingen mer trafik Möjligen när hon sovit i tio minuter (inte tjugo) om du vill få tyst på ditt oroliga mammahjärta. DET ska göras utan att barnet märker det

[Novas mamma]

Jo nog gick det bättre efter att ett antal vargar skjutits - Nova somnade snabbare och gladare var dag - tills idag.
Idag var vi åter där med superledsen tjej som INTE kunde komma till ro.
Jag vet att man inte ska se på varje enskilt tillfälle men det känns verkligen hopplöst och just nu misströstar jag verkligen.Ska vi någonsin få till glada läggningar
Tro mig , jag gör verkligen allt för att få det att fungera. Håller stenhårt på schematiderna och matning hela dagarna. Hon är socialt delaktig i allt som går och även om jag vet att man inte ska så prioriterar jag hennes intressen framför allt och avbokar allt som innebär sena kvällar - för att hon ska somna i sin egen säng. Även inför dagspassen ser jag till att vara på samma ställe , med samma rutin varje gång.
Kanske gör jag för mycket
Som det är nu känns det som om vi får stanna hemma jämt - för jag skulle aldrig stå ut med att ha en ledsen älskling på "fel plats".
Har vi två tillfällen denna vecka genomfört långa sovpasset i vagn istället för i sängen och efter en del "verktygande" (vagnat vid behov) har hon sovit 45-60 min av 1,5 timmar och följden blir ju att hon är supertrött resten av dagen. Ska tillägga att jag vid dessa tillfällen verkligen odlat ATTITYDEN och inte verktygat för mycket - möjligen har det varit för mycket rörelse omkring (folk, ljud) som hon inte är van vid.
Kanske var det även därför det inte fungerade idag.
Hon har sovit ute i vagn , samtliga pass och då "missat" ungefär 45 min av sin sammanlagda dagssömn och kanske var hon övertrött ikväll
Hon är ju annars en superglad tjej med stor nyfikenhet men sovrutinerna sitter inte där jag vill.
Det fungerar bra när jag gör det "vanliga" - dvs går de korta passen och låter henne sova det långa i spjälisen - alla avvikelser ifrågasätts massor.
Kanske helt "normalt" men det känns iallafall hopplöst ibland.
Just nu vill jag ställa in alla semesterplaner och eventuella kvällsbesökare för jag känner mig SÅ misslyckad.
Kanske låter jag mammarollen styra mig för mycket - men jag vill ju bara hennes bästa! Hur få till en jämnvikt
Sedan undrar jag över 20 min passen.
Eftersom hon sov dåligt på lunchen så lät jag henne sova 20 min på eftermiddagen trots att hon inte somnade på "utsatt tid" utan först en kvart senare. När jag väckte henne efter 20 min var hon supertrött och öppnade knappt ögonen trots att jag tog upp henne. Kändes grymt att inte låta henne sova mer när hon var så trött men jag ville ju inte rubba schema- hur göra i dessa lägen Väcker alla här sina barn på "utsatt" tid trots dålig sömn tidigare på dagen
Beklagar mitt "gnäll" men hoppas på tips

[annawahlgren]

Du kan utnyttja marginalkvartarna. Lägga henne en kvart tidigare inför de lurar som verkar vilja krångla. Även på kvällen, om det känns läge. Marginalkvartarna kan göra all skillnad även före ett sovpass - inte bara efter. Särskilt när man misstänker övertrötthet, vilket per automatik ställer till elände för små barn.

Tjugominuterslurar ska du vara försiktig med. De påverkar schemat och man bör inte laborera med dem innan schemat sitter. Femminutare kan du däremot låta barnet ta om och när hon själv stupar. Då håller du bara ett öga på klockan och passar tiden exakt.

Men först och främst måste vi försöka komma tillrätta med din attityd! Här är så mycket orosvargar som kryllar så t o m jag blir riktigt orolig... Det arma barnet får ju ingen ro för dem Du är tvungen att jaga dem på porten, och lyckas du inte med det får du jaga hela dig själv på porten Då räcker det inte med att "bara" GÅ från barnet och lämna henne i fred, då måste du GÅ från hus och hem och försvinna och ta hela koppplet vargar med dig och överlåta det hela till någon sakligare person som kan vara lätt på handen och möjligen även ge lite tid och tankar och stressad skötsel åt de andra sjutton bebisarna i rummet bredvid, de som VERKLIGEN vrålar i akut nöd

För det här går inte. Hur skulle du känna det om din käre ömme barnafar funderade på att ställa in hela semestern därför att DU nog skulle bli för besvärlig, jobbig och olycklig att ha med bland folk Bäst att du fick stanna hemma efetrsom han ju aldrig visste när du tänkte börja gråta offentligt

Det stavas förtroende.

Och självklarhet.

Du ska bara utgå från att barnet naturligtvis kommer att sova så gott, gillar det och tycker det är rena njutningen att få vara i fred och njuta. Allt annat är "konstigt" och ska ö h t inte noteras, som du ideligen gör nu.

Eller också får du som sagt flytta på dig. Snarast!

Du kan komma tillbaka sedan och skörda frukterna.

[Novas mamma]

Nu har vi jagat ut orosvargarna och pratat oss samman , sambon och jag.
Utan att förmedla oro har vi de senaste dagarna lagt en glad och mätt tjej i sängen inför läggdags (obs - hon skrattar ända till sängen!). Och det har känts bra , jag har inte varit orolig.
Ett gonatt till lampan och sedan har vi lämnat rummet med glad ramsa *4.
Utanför har vi samtalat och pysslat i köket med musik i bakgrunden.
Lillan har frågat - till en början lugnt men sedan allt mer förtvivlat. VI har ansträngt oss för att avvakta och "stänga öronen" och gett en ramsa då och då vid kris i snitt kanske med 10-15 min mellanrum.
Men som ni förstår har det inte fungerat och de senaste dagrna har hon skrikit sig förtvivlat till söms efter cirka en timmes frågande.
Vi undrar hur vi ska hantera situationen.
Jag förstår att man ska ha förtroende osv för barnet och backa men hon är verkligen förtvivlad och ramsan tar inte trots att vi inte släpper in någon oro och vi kan ju inte ha lillan skrika sig till söms varje dag. (eller alls)
Efter en timmes tid har jag solfjädrat henne lugn - cirka 4 min och sedan somnar hon. Vi har väntat med åtgärd för att hon ska kunna somna "själv", men 1 timme känns som en gräns för vad som är tänkbart.
Det tar emot att gå in samtidigt som det är orimligt att ha henne så ledsen.
Inte kan vi "stänga öronen" i dessa lägen? (hon är mycket ledsen, kastar sig från sida till sida, tummen i munnen samtidigt med gråten och genomsvettig) och jag vet att man inte ska gödsla med ordet hysterisk men detta är i det närmaste jag kan tänka mig, förutom att hon inte svimmar.
Nog om det - nu till en lösning.
För oss känns det otänkbart att längre fortsätta med avvaktan och en sparsam ramsa eftersom hon ligger och frågar förtvivlat i över en timmes tid (3 dagar tillbaka)
Jag kan själv dra slutsatsen att hon inte får korrektt och nöjsamt svar på sina frågor så hur ska vi agera?
Gå in direkt när skriken (frågorna) tilltar
Tacksam för mer handfast hjälp

[annawahlgren]

Naturligtvis ska hon inte ligga och skrika någon timme - det skulle jag personligen aldrig någonsin tillåta. För mig får små barn inte skrika alls.

Det gör de ändå, som bekant, men det är min uppgift då att få tyst på dem, så snart som möjligt och så i ordets rätta bemärkelse betryggande som möjligt.

Till den änden finns verktygen jag arbetat ut, men också de är verkningslösa om man inte vet exakt vad man gör och varför, och har målet för ögonen och KAN agera betryggande. Det är där Attityden kommer in i bilden.

--- ramsan tar inte trots att vi inte släpper in någon oro och vi kan ju inte ha lillan skrika sig till söms varje dag.

Ramsan lever inte sitt eget liv, lika lite som de andra verktygen. Man måste förmedla den på ett sätt som når fram och som verkligen lugnar, som når sitt mål: barnet ska få svar på sina alltmer envetna frågor, och det ska vara för barnet nöjaktiga svar. Med mindre får man inte nöja sig

Om du förlåter mig vågar jag alltså påstå att ni ändå släpper in skockvis med vargar, när ni ramsar var tionde-femtonde minut utan att det "tar". Om oron vore borta skulle hon inte reagera som hon gör.

Bryt mönstret:

Lägg henne glad, och det verkar som om ni sköter läggningen galant, utan att dröja på tröskeln. Högst två minuter alltså och sedan andra ljud i huset.

"Hugg" henne innan hon börjat skrika upp sig till det du är benägen att kalla hysteri. Första skriket som du hör betyder att hon frågar, ska hon ha en mycket hög och lugn och nästan hurtig ramsa x4, x 6 eller kanske t o m x8 till vänligt men bestämt svar på, och den ska nå fram. Gör den inte det, måste det övas. Barnet bekräftar inte åt er att ni gör rätt, och ramsan sköter sig inte själv. Så det gäller att inte smyga in några egna "frågor" mellan raderna - orosvargar, osäkerheter - och hoppas på att lilla barnet ska svara med godkännande nickningar. Träna med magstöd

Avvakta, lyssna av, lyssna av Stegras det hela så gå raskt in och lägg tillrätta samt solfjädra, statiskt och distinskt, utan ord och utan skuggan av tycka-synd-om. Tänk BESKED. Tänk beskedets innebörd: På natten sover man, och det kan man göra lugnt. Inga vargar så långt ögat når och ni håller koll. Läs gärna "Tips på vägen" som pepp och inspiration

Låt solfjädern ta den tid det tar. Barnet ska vara tyst och avslappnat, sömntungt, i hela lilla kroppen, men helst inte hinna somna. Gå ut med mjuk bekräftande ramsa (utanför rummet).

Blir det alldeles nödvändigt, om och när hon vaknar till igen och börjar skrika upp sig, ramsa med den uppövade, fint fungerande ramsan men försök undvika att solfjädra mer under en och samma vakenperiod.

Man kan se det så här: små barn som vrålar kan inte somna särskilt bra (eller alls). Därför är det det första budet att få dem lugna, tysta och lugna. Och den saken åligger oss, de ömma. Man får inte ge sig med mindre än att man lyckas

[Novas mamma]

Tack Anna och tack även för ditt (och Novas ) tålamod!
Igår hade vi en underbar "dialog" - dvs hon lyssnade bra på min ramsa. Hon blev tyst men frågade efter en stund igen - varpå jag ramsade, hon blev lugn och så höll det på i olika omgångar.
Kändes famtastiskt när vi verkligen kommunicerade
Jag behövde inte gå in och solfjädra utan frågorna höll sig på en lugn nivå
Jag kan glädja Er att vi åker på semester på torsdag. Ska bli spännande att presentera resesängen för henne- hon kommer att älska den, det är jag övertygad om
En fråga bara - jag vet att man ska lägga som vanligt även i den "nya" sängen men är det någon idè att visa den för henne på dagen så hon får titta lite (utifrån) eller ska jag bara lägga henne "rakt upp och ned" inför natten
Tack åter igen och nu längtar jag nästan till kvällen för att genomföra vår lilla dialog - som såklart blir kort idag

[miar70]

När vi använde resesängen första gången, sov lillan middag i den. Kanske spelar det ingen roll, men jag kände att jag hellre tog "fighten" (som inte kom!) på dagen än på kvällen. Men precis som du skriver, så älskade hon resesängen Trevlig semester!

[Gäst]

Hej!
I helgen var vi på landet där det skulle sovas i en ny säng. Det kändes bra att gå och visa den och klappa den lite, som en liten introduktion!
Sen sovs det gott på kvällen .
Åsa

[annawahlgren]

Tack, Åsa B Tack, miar 70

Vad glad jag blir, Novas mamma Så fort det gick Du fick korn på ramsan och upplevde (och upplever) detta fantastiska: dialogen. Kommunikationen. Även om ena lilla parten är tyst 8) Precis så ska det vara

Vad gäller sängen är det ju samma sak som gäller där: Attityden av trevlig, glad, tveklös Självklarhet. Så där i öppet intresserat förbigående, liksom

[Novas mamma]

Nyss hemkomna från vår första semester ( i husbil samt ny säng) och lilla älsklingen (och hennes stolta föräldrar ) har skött sig exemplariskt!
Hon har sovit som en liten prinsessa och fått väckas varje morgon och detta mitt på en camping med ordentligt tjo långt in på småtimmarna
Den nya sängen presenterades inte förrän vid läggning men jag låtsades som ingenting och hon reagerade inte alls utan sov så sött - t.om bättre än hemma.
Samtliga dagspass har genomförts i vagnen mitt bland alla glada människor - stora som små och även då har lillan sovit gott tiden ut Helt fantastiskt
Nu kan vi nog säga att vi tillhör kategorin "säkra sovare " istället

[Novas mamma]

Detta är egentligen inte något problem men en undran
Lillan har morgon 07:00 men vaknar alltid runt 06:00 och ligger då och småpratar i omgångar fram till morgondags.
Jag har aldrig ramsat ( kanske nån gång ) på natten eller morgonen utan hon har löst sina "småkriser" själv så jag känner inte att det skulle vara lösningen för att få henne att sova.
Hon är ju inte ledsen men missar ju nästan en timmes sömn per dag pga av detta som inte är någon tillfällighet utan det har varit så sedan vi bytte till sommartid... (utom på semester i husbil med 15 grader då hon sov som en stock tills väckning.. )
Vad göra? Ska jag låta henne vara ifred?
I morse blev hon ledsen men när jag gjorde "Godmorgon" såg jag att hon stod upp och hon kan ännu inte sätta sig ner när hon väl ställt sig upp
Rätt eller fel att låta henne vara även i detta läge
Hon kan inte sätta sig från stående på dagtid heller utan "ropar" på hjälp och jag har då gett en hjälpande hand.
Förmodar att jag borde låta henne klara det själv
Tacksam för synpunkter

[Novas mamma]

Vi får nog snart anses som misslyckade föräldrar men vägrar envist att ge upp - det SKA fungera!
Problemet är läggningarna - fortfarande.
Nu har det också blivit svårare att få henne att somna på dagarna - så jag börjar där.
Dagtid:
Hon sover i vagn utomhus - oavsett väder.
I dagsläget får vi vagna i omgångar på mellan 5-10 min - oftast 10 min.
Hon läggs alltid glad och några skak i handtaget innan vi lämnar vagnen oc protesten kommer som ett brev på posten.
Vagnar effektivt och hon blir lugn( inte alltid tyst men iallafall lugn) vi går och det börjar om....
För ett par veckor sedan kunde vi lägga henne, skaka lite och gå - hon somnade själv.
OBS - vi har aldrig vagnat tills hon har somnat så det kan inte vara problemet.
Det börjar nu oroa oss att det tar längre tid varje gång - vid promenad somnar hon bra och hon kan sova i vilket ljud som helst när hon väl somnat
Natten
Hon sover fortfarande bra hela nätterna till utsatt tid - då hon numera oftast väcks eller i bland ligger vaken ( glad) tills hon hämtas.
Jag/ vi har följt Annas tips - nästan till punkt och pricka.
Glad läggning - tillrättaläggande , ut med ramsa och avvakta.
Hon frågar direkt och vi ramsar hurtigt men lugnande och avvaktar.
Frågandet tilltar och vi gör solfjädern tills hon blir sömntung och går då ut med en nästan viskande ramsa.
Det fungerade utmärkt ett par nätter men numera reser hon sig upp direkt och illvrålar när vi lämnat rummet och ramsan når inte alls fram.
Detta har blivit en procedur som ofta kräver 2-3 solfjäderomgångar
Jag vet att man bara ska gå in en gång om det verkligen krävs men vi upplever båda att hon är verkligt ledsen - hon gråter och ropar ( skriker) högt och när vi solfjädrar hulkar hon tills hon blir lugn.
Vissa dagar kan vi uppleva att hon mest är sur över att bli lämnad ensam och då har vi fallit tillföga och gått in - vilket hon såklart väntar sig.
Men det har inte bara varit långa nattningar ( 20 min i snitt) utan ibland somnar hon efter läggning och lite "prat" på 5-10 min men det är övervägande nattningar med gråt.
Jag har inte alltid varit konsekvent utan vid ungefär 3 tillfällen stannat längre vid läggningarna - så länge att hon ligger still och lugn innan jag gått ut ( annars hoppar hon upp i krypställning, drar i lakanen och snuttefilten ) och det har fungerat bra men jag har varit rädd att fastnat och siktat in mig på maxgränsen 2 min .
Vi är nu oroliga för att hennes lugna nattsömn också ska haverera såsom läggningarna.
Hjälp oss igen
Kanske finns någon i närheten av vår stad (Linköping) som kan komma och hjälpa oss - vi har svårt att hitta en väg ur spiralen själva
Ibland undrar vi om hon bara "leker med oss" - på så sätt att hon vill ha uppmärksamhet och sällskap eller om hon är verkligt ledsen - det låter så men vi vet inte säkert.
Vi vet ju såklart att det inte beror på henne utan på oss - hon gör som vi lär men vi har svårt att se vad vi gör fel.
Tidigare har oron varit den stora boven och felet hos mig men numera känner jag mig lugn - även när hon är ledsen och tålamodet tryter
Vi önskar vägledning - igen...

Hon har följande schema - även om det nog inte är problemet här
7- morgon
10-11:30 sova
15-15:45 sova
19 - natt

Mat
7 - välling
9- gröt + frukt
12:15 lunch - yoghurt, frukt, smörgås
16 - middag
18:30 välling
Hon är alltid pigg och glad hela dagarna - oftast inga sura miner utan ständigt leende och fylld av upptäckarlust

[annawahlgren]

Men kära nån - vart är du på väg och vinglar Det här kallas överkoncentration. Och/eller överarbetat. Det är alldeles för mycket trafik. Du borde förstå vid det här laget, när lilla barnet ändå vsat dig så tydligt hon någonsin kan vad hon mår bra av - att hon behöver få vara i fred (I likhet med de flesta av oss, för att inte säga alla, när vi ska sova/somna om.)

Solfjädern är ett krisverktyg. Du har använt den för att få tyst på henne, och för att söva henne (åtminstone halvvägs) när det inte alls behövts, dvs när ramsan ska göra jobbet. Sluta med det Annars har du ju ingenting att ta till om och när det VERKLIGEN blir kris Som det nu är skriker hon dig till sig och det är fullsmockat med vargar kring benen på dig. Hon ska skrika dig ifrån sig, om du förstår vad jag menar. Står att läsa om i Sova hela natten

Hjälp henne inte i onödan. Kan hon resa sig upp kan hon också sätta sig, och kan hon sätta sig kan hon också lägga sig. Men inte om du/ni gör jobbet åt henne, både dag och natt Så sluta med det - ge henne chansen att utveckla sina färdigheter utan er störande inblandning Kom ihåg Maria Montessoris ord: "All onödig hjälp hindrar barnen i deras utveckling." Och det är starka ord. HINDRAR - inte bara att det inte gör någonting, försenar eller förvirrar eller, bevars, skämmer bort - utan verkligen hindrar

Jag skickar dig genast sjutton andra bebisar på posten. Och de ska ligga i rummet bredvid. Och de VRÅLAR. De behöver dig. NU Din egen lilla unge har fått alldeles utmärkt vad hon behöver. Resten är upp till henne. Hon fixar det (om hon får chansen).

Det viktiga är sedan inte att varje litet barn sover varje minut det "ska". Det viktiga är att man ger barnet förutsättningarna.

Med åtföljande förtroende att hantera dem