Tack snälla.
Idag känns det bättre - igen. Fast jag är trött och ledsen på att folk säger att de ska komma på besök en tid och så kommer de 1,5 timme senare. Man uppbringar energi för att ta emot dem och den rinner liksom bara av.
Då är det bättre att komma tidigare. Då hinner man liksom inte börja vänta

Och så får de ta det som det är, att man inte är klar, med vad man nu ska vara klar med.
Jag ska kolla länken frieda! Och Susan, jag kommer att fortsätta, men det får troligen bli ersättning på kvällen/natten.
Igår kväll tog maken kvällen, som jag skrev. Han hade Ivar med sig vid TVn så att jag kunde sova ostört, tills de gick och la sig. Det var vid 12, så då åt han igen. Jag ammade en timme och sedan värmde jag 90 ml mjölk+ersättning, som han slevade isig på 10 minuter...
Men så sov jag till 4.50. Då ammade jag en timme och var han nöjd till kl 9.30. Så på morgonen efter ett bra sovpass funkar det. Och att jag inte låter honom slumra till.
Han är mer vaken nu också. Så trots att han kom 11 dagar tidigt, så tror jag nästan att han har passerat nyföddheten och kommit till den riktiga världen. Eller i alla fall börjar träda in i den.
Jag jobbar vidare. Vilar och äter. Imorgon är det slut på det fina vädret. Undrar om det gör det bättre eller sämre? Vi får väl se.
Jag har i alla fall en underbar familj. Två goa barn - storasyster älskar lillebror och kollar oss hela tiden att vi har koll på läget, när han låter

Och maken, som fixar allt! Trädgård, markservice och matning på natten
Jag är lycklig, även om jag är trött!
/LO