Jenny K skrev:Kevin har börjat med att inte vilja säga godnatt och ge puss o kram innan han ska sova för att sedan då jag lagt honom o gått ut med ramsan bli ledsen och sur för att han inte pussat oss båda m.m
Detta i förening med att han ville att du/ni skulle komma in och pussa hans nalle... Ack, är inte de små barnen våra bästa pedagoger
För det han ber om är att ni ska ta ledningen. Befria honom från "ansvaret". Tala om, i handling, hur det ska vara, så han slipper undra, frågasätta, tveka och tvivla - allt som verkligen försvårar för lilla polletten att trilla ner
Jag ska försöka förklara.
När ni förväntar er att han ska säga godnatt och ge er puss och kram, förväntar ni er att han ska medverka till, godkänna, bekräfta det ni nu far efter med minikuren, nämligen att han ska lägga sig snällt, somna så gott, sluta ställa frågor, vara tyst, hjälpa till, göra som NI vill och tycker, därför att då skulle NI må jättebra och ha sköna kvällar och rå er själva och vara nöjda och belåtna på era villkor, med hans höga instämmande, godkännande och - därmed - delade ansvar, eller t o m fulla ansvar, som han förväntas ta själv eller åtminstone hjälpa er med.
Förstår du
Att ta ledningen i det här fallet (som så många andra) betyder att NI säger godnatt och ger puss och kram. Utan att vänta er något i gengäld. Ni ger - han tar emot. Ni kommer inte överens i stor stil, det är alldeles för tidigt
Först måste verkligen den pollett ha trillat ner som säger honom att HAN tycker det är skönt att sova och trist att ligga vaken och att HAN vill sova, för sin egen skull, inte för er. Han vill sova så skönt därför att han av egen erfarenhet kommit på hur skönt det är, hur tryggt det är och kan vara, när man ostörd och fredad för vargen i alla dess skepnader njuter sin trygghet i sig själv och dessutom vet att i morgon, när man vaknar, väntar ett trevligt liv som inte försvinner för evigt bara för att man somnar - tvärtom, som garanterat kommer tillbaka och kan njutas desto mer just för att man sovit så gott
Den insikten, den personliga erfarenheten, tar lite tid att erövra. Ju tydligare ni visar vägen, alldeles själva och med eget ansvar/självklar ledning, desto lättare blir det för honom att gå den, tro på den och följa den
Konkret: ställ alltså inga "frågor", fika inte efter godkännande och bekräftelse. Odla Attityden av Självklarhet. Ta ledningen utan att darra på handen. Klart, koncist, enkelt, orubbligt.
Skrapa rent i vinglet. Ångrade icke-pussar och icke-kramar bemöts med ramsan; besvaras inte. Nalle-pussandet likadant. (Men pussa gärna nallen alldeles kolossalt när det är jublande trevligt God Morgon
) Odla tålamodet. Saker och ting har sin tid. Håll målet för ögonen: lilla barnet ska sova så gott och inte behöva ifrågasätta det. På natten händer ingenting (för honom). Lika skönt det - eller skönare, är budskapet
Det är inte meningen att du/ni ska fastna på stolen för evigheten. Vi vill inte ha något fastnande alls
Processen måste fortgå, och framåt. Risken om du/ni sitter kvar i evigheten är att ni mer eller mindre omedvetet väntar på att HAN ska göra det möjligt för er att gå, dvs somnar så ni kan slippa hänga där. Men då är vi där igen - "ansvaret" blir hans, ledningen hans. Det orkar han inte med och vill inte ha och ska inte behöva ha.
Så öka på skrattet-till-go'nattet, TA era pussar och kramar, dvs ge honom dem och bär er åt som om han var översvallande lycklig över era ömhetsbetygelser, vare sig han är det eller inte, och lägg honom sedan enkelt och geschwint; i favoritställningen med ett litet trevligt avslutande tryck över paketet utan att prata, och så ut direkt med näsan mot dörren och ramsan x4, som knappt ska hinna påbörjas ens förrän den som lagt redan är ute, och fortsättas utanför och på väg bort.
Springs det sedan upp, är det slut på trevligheterna och ni säger t ex med en ton som verkligen inte tål några invändningar: DU LIGGER NED! Barnet ska då i säng själv, under övervakning. Därefter följer trevlig, "självklar" ramsa i rätt likgiltig ton, medan vederbörande ömma sätter sig på stolen och gör annat.
Första prat, rop, fråga, vädjan etc möts av ny ramseomgång, varefter man på det här stadiet i minikuren lämpligen lämnar stolen (utan att någon gång titta inåt rummet) för ett ögonblick, några minuter. Man kommer tillbaka OPÅKALLAD, sitter en stund, gör sitt, i en attityd som visar att där skulle man suttit ändå. Man tar alltså ansvaret för och ledningen över sitt stolsittande. Det är inte barnet som styr den saken.
Han får röra sig, mumla, småprata, dingla med benen, vara vaken - det är hans "problem" och det stör ingen. Han kommer att tröttna på det just för att ingenting händer. Det är smartare att sova för då blir det morgon mycket fortare (därför ska morgonen vara verkligt glad och härlig
).
Men han får inte gå ur sängen, och då är det högst tillåtet att använda både stora och sura bokstäver. (Dock inga utläggningar och absolut inga vädjanden eller förklaringar eller returnerade "frågor".) Tillbaks i säng ska han själv och då ska det inte duttas, stoppas om, läggas tillrätta eller tryckas till med någon avslutande handpåläggning. Ingenting. Mer än ramsan, som oberört tjatar på som om ingenting hänt och som i sitt lugna, smått likgiltiga tonfall bekräftar att allt är som det ska, i motsats till vad som nu råkade hända nyss. Det låtsas vi inte om. För det händer ju naturligtvis inte igen
Är Attityden.
Och så går man igen från stolen, och gör andra ljud i huset, medan man har öronen på vakt. Barnet kommer att hinna upp ur sängen och t o m ut ur rummet, om han verkligen ytterligare måste övertyga sig om att ni verkligen vet vad ni gör och att NI tar ansvaret och vet var ni står, i handling, och då är det bara att upprepa enligt ovan, småargt och icke roat. Samt avsluta med ramsax4 eller x3 eller t o m x2, enligt ovan. Orubbligt.
Jag hoppas du känner dig lite vägledd nu så du/ni kan fortsätta framåt - utan att "fastna" och utan att be om ursäkt för det ni gör som faktiskt ligger alldeles kolossalt i HANS intresse
Några tips på hur man löser detta smidigast 
Här har du en kille som ni lärt att få uppmärksamhet och stor underhållning. Dessa saker ska han givetvis ha - men på dagtid! Inte vid läggdags. Se till att han får desa grundläggande behov tillfredsställda i form av social delaktighet och skratt tills han kiknar varje dag. Det behöver vi alla dagligen 
. Självklart 
- har oftast en enorm effekt! Jag hade låtit tiden gå tills han självmant gått och lagt sig. Punkt. Less is more 
Ja ha - du ska inte sova 
?" Och då kan jag garantera att svaret till sist bir "ja"....