Hej elsas_mamma!elsas_mamma skrev:Vi får nog ge oss med smakisarna för tillfället. Trodde det berodde på bananen, men även med potatismoset blir Elsa alldeles körig i magen. Hon ligger hela natten och kvider, pruttar och sover väldigt ytligt. Att återgå till helamning känns bäst nu tror jag.
Jag tänkte bara kommentera det du skriver just här. Självklart ska du göra som det känns bäst för dig och er, men jag tänkte bara dela med mig av mina erfarenheter. När vi har introducerat mat så HAR magen blivit körig. Det är något alldeles nytt och konstigt för kroppen att ta hand om, och det har varit pruttigt, rapigt och lite störd sömn i några nätter i början. Med vår lille kille så blev det dessutom ganska förstoppat, eller nära på i alla fall, eftersom han inte ammade utan åt ersättning när vi införde mat. Till denna erfarenhet som jag har, vill jag också nämna vad en klok BVC-sköterska sa till min kompis för ett tag sen. "Om de är intresserade av mat vid 4 månader så hoppa på tåget, det kan bli svårare att introducera mat någon eller några månader senare när barnet blivit större och inte är lika intresserad längre." Barnen är rent fysiskt mogna att äta mat vid den här åldern, men det tar lite tid att vänja sig (när du än börjar).
Jag har haft napp till 6 månader (med första killen) och 4 månader (med andra) och jag skulle inte välja att introducera napp i det här läget om jag var du. Har hon börjat äta mer på nätterna så skulle jag dra slutsatsen att hon är hungrig, inte att hon behöver napp. Min lilla kille tappade fullständigt intresset för flaskan vid dryga tre månader och det var bara att gilla läget. Han åt sämre och sämre och när jag började ge mat så fullständigt slukade han den. Visserligen, som sagt, med en knasig mage som följd, men det gick över efter nån vecka. Se till att ge plommon- och päronpuré så hjälper det till att förhindra att magen blir alltför trög. Ge välmogna bananer, de är lösande (omogna är stoppande).
Du känner din lilla bäst så lita på ditt eget omdöme, men jag tänkte att det kan vara värdefullt att få höra hur det varit för andra. Lycka till!
Kram
Känns skönt att jag visst inte fastnat i amningsträsket så mycket som jag trodde. Eller, träsk och träsk - jag tycker ju om att amma. Men ändå, blir ju enklare att inte behöva det alltid.