Frågor om buffning med mera

[chokladkaninen]

Hej igen!

Jag är glad att du skrev detta, då tror jag att jag förstår vari problemet ligger!

Jag har förstått nu att det är för tidigt, och att jag ska försöka hålla 2-2-rytm så länge. Problemet med målen är att hon inte äter efterrätten förrän det har gått två timmar sedan förrätten, det är för tidigt för henne att äta efterrätt och hon vill inte ha. Så jag måste dra ut lite på hennes vakentider. Om jag ger henne bröst ett+rap+påfyllning klockan 9 vill hon inte ha bröst 2 förrän 10:30 eller 11:00. Så hon blir vaken kanske 2,5 h åt gången.

"Det är inget 'tving' på efterrätt" sa alltid min pappa, så det säger jag till mina barn med, och det gäller faktiskt även pyttebebisar! Har hon ätit i början av vakenpasset, och sedan inte vill ha påfyllning inom 90 min (sedan är köket stängt! ) så är det OK - du lägger henne bara! Då finns det goda möjligheter att hon är hungrigare nästa vakenpass, och tackar ja till omgång 3 & 4 då. Som det blir nu matar du ju i praktiken små mål varannan timme, och då får hon ju aldrig nån riktig aptit. Kanske får hon lite ont i magen också eftersom den inte hinner vila?

Så här kan du göra om amningen trasslar lite: ge bröst 1, rap bröst 2 direkt när hon vaknar, sedan skötning + umgänge, sedan en 5-minlur (så att du är säker på att det inte är pga trötthet hon inte tar emot efterrätten), och sedan erbjuda bröst 2, rap bröst 1, och sedan sova. Då får hon i sig lite mer lite enklare och du slipper ha ett bröst som är sprängfyllt ifall hon inte vill ha omgång 3 & 4.

En fråga till om vagning... På eftermiddagarna är hon otroligt svår att söva. När jag vagnar henne somnar hon och sover 20 minuter. Sedan vaknar hon. Det kvittar om jag tar upp henne för påfyllning och lägger ner henne igen, eller om jag bara fortsätter vagna, hur jag än gör vaknar hon efter en minut, vagnas ett eller två drag, somnar om och sover en minut, vaknar och vagnas ett eller två drag, och så där håller vi på så länge jag orkar. Är det något ni känner igen? Jag vill ju att hon ska sova en eller två timmar, i varje fall.

Jag sätter en slant på att hon är övertrött och hungrig på eftermiddagen och att det blir snutträsk av alltihop. Det kommer att ge med sig allteftersom du får in en rytm och en rutin, men det bästa råd jag kan ge som har omedelbar effekt är att lägga henne på magen. O:) Jag kommer ju ihåg att du inte vill det, men en del barn verkar känna sig (och ser ut) som uppochnedvända skalbaggar på rygg - de vaknar i varenda sömnskarv, fladdrandes med armar och ben för att få grepp om underlaget. Så om du vågar testa magläget kommer du nästan säkert att se en skillnad.

[isop]

Oändligt tack för svaret!

[isop]

Hur får man till en 5-minuterslur med en bebis som är svårsövd? (jag vet att mina frågor är oändliga)

[chokladkaninen]

Lägg henne brevid dig i soffan och buffa! http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... -solfjader
Eller vagna.

Eller sätt henne i en bärsjal - det gjorde jag ofta, särskilt med andra barnet, för då har man liksom händerna fria och kan göra något medan bebisen tar sin lilla lur. De brukar somna om man går omkring lite eller står och vaggar.

Det viktiga är att du tar tid och väcker när hon har sovit 5 min - blir det 10 istället så kommer hon över en "sömnskarv" och blir svårväckt eller vaknar på fel sida.

[isop]

Tack för tipsen! Jag har märkt att det funkar bättre för oss att buffa än att vagna, jag vet inte om det beror på mig eller lillan.

En fråga till... idag vaknade hon 7 och vi försöker verkligen hålla 2-2-tider och se hur det funkar. Men oftast vaknar hon inte förrän 9, och lägger sig 21. Då blir dagen 12 timmar lång, och ska hon vara vaken 8 timmar blir det bara 4 timmars sömn kvar att fördela. Hur fördelar man den på bästa sätt? I går hade vi en usel dag då hon sov tre timmar på raken och sedan var hon vaken fem Mitt fel, naturligtvis, eftersom jag bröt ihop och blev oförmögen att fatta ett enda beslut . Men om jag inte hade brutit ihop... hur borde jag ha lagt upp dagen?

Idag tar vi nya friska tag!

[isop]

En fråga till... dagens andra sovpass gick åt skogen, hon var jättetrött innan påfyllningen men sedan somnade hon aldrig ordentligt, kanske 10 minuter bara. Hon fick ligga i vaggan ganska länge (utan att skrika) och min man buffade, men utan att hon somnade. Hur går man då vidare? Min förhoppning är att hon ska somna när hon fått mat igen, men egentligen är det målet ju början på nästa vakenpass. Vänder man helt enkelt på passen (om vi får henne att somna) så att hon sover det passet istället för att vara vaken? I så fall blir ju sista egentliga "vakenpasset" (19-21) ett sovpass och då börjar natten för tidigt...?

[chokladkaninen]

Hej igen!

En av de stora fördelarna med att man inte spikar något schema före 2 mån är just att det kan vara lite vingligt, och bli lite som det blir, de första två månaderna. O:) Och så FÅR det vara! Man strävar mot 2h vaken, 2h sömn, men det är inget tvång. Bara ett mål man jobbar mot.

Att dagen börjar kl 7 ibland och kl 9 ibland är därför inte så farligt. Skulle du ha 4h sömn att fördela på en dag tror jag på 1,5h + 1,5 h+ 1,5h. Eller 1,5h + 1,5h + 45min + 20 min. På samma sätt spelar det fortfarande ingen jättestor roll om vaken- och sömntid byter plats nån gång - om dagen inte alltid börjar samma tid behöver den ju inte alltid sluta samma tid heller.... 8)

Men att börja väcka samma tid varje morgon är ett bra sätt att försiktigt styra in sig på en rutin, som du sedan kan spika som schema när hon blir 2 mån. Vi hade morgon kl 8 och kväll kl 20 för vår första bebis, och det passade mig som är morgontrött alldeles utmärkt.

[isop]

Ja, ett problem för mig med scheman är att jag blir vilsen, ängslig och känner mig misslyckad när tiderna inte funkar. Jag har så svårt för att slappna av! Så ibland funderar jag på att inte ha något schema, men fasta vaken- och läggtider är ju rätt bra... jag behöver rutiner själv, men blir så upprörd/uppgiven när det krånglar och vet inte vad jag ska ta mig till. Jag är nog ganska överspänd!

Hur ska man förresten se på det här med skrik? Mina föräldrar menar att småbarn skriker och far inte illa av det, om jag har något jag måste göra (exempelvis motionera med vagnen) får lillan ligga och skrika tills rundan är slut om jag inte får tyst på henne med napp eller sång, eller liknande, och det får hon acceptera eftersom vi båda två är värda lika mycket (det handlar om att ge och ta från båda håll).

Detta berörs till viss del i Barnaboken, att bonden måste mjölka korna, och så vidare, men där antyds även att gnäll är acceptabelt, men inte regelrätta skrik. I dag när jag åt frukost med lillan på bordet höll jag henne i handen och pratade med henne, men hon började ändå skrika efter någon minut. Jag vet inte hur jag ska hantera det. Ska man ta upp henne (hon skriker i alla fall och jag får svårare att äta) eller ska man tala lugnande med henne och låta henne ligga där och skrika tills frukosten är avklarad? Jag är ganska överkänslig för skrik och reagerar mycket starkt, men det känns ohållbart att bara passa upp henne hela tiden och försöka göra henne nöjd, och alternativet verkar vara att låta henne skrika. Eller finns det någon gyllene medelväg? Tar hon någon skada av att skrika om jag är närvarande, egentligen? Jag behöver verkligen veta, det är ett jättestort problem för mig... Och lillan skriker som om hon behövde hävda sig bland tio syskon, när det i själva verket bara är hon och jag.

[chokladkaninen]

Hej isop!

Du är långt ifrån ensam om att vara lite överspänd - prestationsångest är ett lika vanligt som svårhanterligt problem bland bebisföräldrar. Men att själv vara medveten om det och försöka tänka på att spänna av och inte ta så hårt på allting är ju första steget. O:) Jag skickar med några länkar som kan vara till hjälp: http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=13784 och http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... sc&start=0. Kolla våra favoriter här ovan också, där finns massor av läsvärt!

Ang skrik så tycker jag att du har rätt i din magkänsla - bebisar ska inte skrika. Det tycker inte Anna W heller. En sak är förstås om du verkligen MÅSTE göra något (inte som att motionera med vagnen, vilket ju är en önskan snarare än en nödvändighet, utan något verkligt nödvändigt), då gör man det. Men annars är poängen med Standardmodellen att man tillfredsställer barnets behov löpande och förebyggande, så att det inte behövs skrikas så mycket. Eller alls.

Men på vägen dit är nästa steg att börja vässa öronen och börja urskilja nyanser i barnets skrik - är hon hungrig? Övertrött? Irriterad? Frustrerad över att det är jobbigt att ligga på mage? 8) Jag har två bra länkar om detta också:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 319#188319
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... highlight=

På motsvarande sätt (det framgår av länkarna ovan) är svaret på frågan om ifall hon tar skada av att skrika att det beror på varför hon skriker. Är hon irriterad på att inte kunna somna, eller frustrerad över att inte orka hålla upp huvudet så länge som hon vill, så är det förstås ingen fara med henne. Känslor måste man få ha! Om hon däremot har överlevnadsångest, hungrig, alltså, ska hon inte behöva vänta längre än absolut nödvändigt, för då behöver hon hjälp med något som hon absolut inte kan fixa själv, och om du, som hennes överlevnadsgarant, inte hjälper henne då orsakar det onödigt lidande.

Detta med skrik är ju svårt att förklara i skrift, när man inte hör barnet skrika, men jag hoppas att du förstår. Och länkarna är jättebra! :thumbsup:

[isop]

Tack chokladkaninen, ditt svar var mycket bra! Ärligt talat vet jag inte hur hennes hungerskrik låter, jag har varit mycket uppmärksam på att ge henne mat med jämna intervall eller när hon sugit på händerna, och som det är nu erbjuder jag henne mat antingen när hon suger på händerna eller när det har gått två timmar. Ungefär varannan gång med tvåtimmarsintervallet äter hon bra, och varannan gång suger hon bara någon minut, eller inte alls. Så hungrig tror jag nästan aldrig att hon är (hon har dessutom avvikit uppåt nu från standardkurvan, så hon lägger på sig bra). Men någon gång har jag provat med mat när det inte gick att få henne att sluta skrika, och vid ett par tillfällen har hon faktiskt varit hungrig. Tyvärr kommer jag inte ihåg hur skriket lät.

Det som plågar mig för tillfället är när jag anser att hon behöver sova. Hon gäspar stort och har varit vaken mer än två timmar, kinkar och har sig. Men när jag lägger henne börjar hon alltid vråla direkt. Jag kan buffa i 20 minuter och hon vrålar och vrålar, jag har även provat att låta henne skrika utan att buffa, fast jag har inte hållit ut så särskilt länge då.

I enlighet med dina länkar ska jag alltså lägga henne, buffa lite och gå därifrån. Så får hon göra som hon behagar. Jag vet att diskussionen om att "gråta sig till sömns" är mycket känslig, eftersom det uppfattas som höjden av grymhet, men det blir väl så om man buffar lite och sedan lämnar henne åt sitt öde? Kan man veta att hon skriker för att hon är arg över att inte kunna somna och inte för att hon känner sig övergiven (som väl "motståndarna" till den metoden påstår)?

Jag har haft kontakt med en psykolog, och hon påpekade att jag skulle ge lillan möjlighet att sova, och så fick hon somna om hon ville. Men jag ska väl inte bara ge henne möjligheten (bara lägga ner henne - då skriker hon alltid), utan även hjälpa henne att somna, om det är sova hon vill? Vilket är detsamma som att buffa eller stryka över ryggen. Tyvärr hatar jag verkligen att höra henne ligga och skrika, även om psykologen påpekade att hon både behöver ha tråkigt och bli frustrerad för att kunna utvecklas.

Jag önskar att det fanns ett bättre sätt att hjälpa henne att komma till ro, men jag hittar det inte! Vi kan inte vagga henne i famnen - då vaknar hon när vi lägger ner henne. Det enda sättet är att hon ligger från början där hon ska sova. Och då är vi tillbaka på buffning under illvrål.

Gör jag det verkligen möjligt för henne att sova om hon gallskriker hela tiden? Hon blir alldeles röd och svettig och stel som en pinne i kroppen. Det är hemskt.

De senaste två dagarna har vi gett upp efter 20 minuter (psykologen tyckte att det kunde vara lagom att ge henne möjlighet att somna en kvart) och tagit upp henne, och hon har glatt varit uppe en och en halv-tre timmar till, underhållen av sin pappa . Det känns lite konstigt att hon skulle klara av att vara uppe tre-fyra timmar när andra barn inte gör det. Men vi kanske försöker "tvinga" henne att sova vid fel tillfälle? Ja, förvirringen är stor här. Det är eftermiddagslurarna som egentligen är vårt problem, ju längre tiden går desto bättre inser jag att vi har fått en helt underbar liten tjej som egentligen är väldigt lätt att ha att göra med, men att jag skapar problem som inte finns. Hon är pigg, aktiv, nyfiken, ler stort och gärna mot oss och klarar numera av att ligga riktigt länge och titta på intressanta saker, så länge vi ser till att något händer. Hon är verkligen helt underbar . Men vill inte sova när mamma tror att hon är trött...

[chokladkaninen]

Du har PM!

[isop]

Vi har just nattat lillan till ljudet av högljudda vrål, har inte kunnat få henne att sova som hon skulle idag . Jag är medveten om att attityden är viktig, och tyvärr börjar jag bli rädd för att lägga henne eftersom det känns så obehagligt... en ond cirkel...

[isop]

Ibland känner man sig lite blind, och det gör jag nu. I går kväll upptäckte jag ett problem. Jag brukar amma lillan till sömns på kvällarna och sedan fortsätter jag på natten genom att ta upp henne när hon börjar visa att hon är hungrig (men fortfarande sover), amma henne och lägga tillbaka henne.

På dagarna när hon inte går att söva somnar hon ofta på amningskudden (efter rap och påfyllning) och sedan bär jag henne försiktigt till vaggan. Varje gång jag lägger ner henne börjar hon fäkta och leta i luften framför sig, sedan vaknar hon och gallskriker. I går kväll när jag ammat henne i sängen och skulle lyfta henne till sin bädd, vaknade hon till och började fäkta likadant. Jag lade mig ner igen eftersom jag tänkte att hon var mer hungrig. Då bökade hon mot mitt bröst och åmade sig som hon brukar när hon har ätit klart, och landade med kinden och händerna på mitt bröst.

Det är alltså mitt bröst hon fäktar efter när jag lägger henne dagtid...! Att jag inte fattat det förut?

Frågan är nu: vad ska jag göra för att vänja henne av vid att leta efter mitt bröst? Ska jag väcka henne innan jag lägger henne? Och nästa fråga blir, måste jag göra det på natten också? Nätterna har varit mitt andrum, inget skrikande, bara lugn och ro även om jag vaknar flera gånger för att amma. Jag vill helst inte förstöra den harmonin...

Finns det några knep?

Nu på förmiddagen lade jag henne vaken i vaggan och gick därifrån. Hon gruffade en del och gnällde, men sedan somnade hon själv. Det funkar ibland på förmiddagarna, när hennes trötthetssignaler är tydliga. På eftermiddagen ser hon klarvaken ut innan hon plötsligt bryter ihop. Hur söver man en gallskrikande bebis? Det är väl bara buffning under vrål som gäller? Hon tystnar inte om vi vaggar henne eller liknande, bara om vi bär runt henne på axeln, men det somnar hon ju verkligen inte av...

[TorpSara]

Det är alltså mitt bröst hon fäktar efter när jag lägger henne dagtid...! Att jag inte fattat det förut?

Kvalificerat mammatrams, om jag får säga det så. Du har fått en magsovare som du har liggande på rygg. I det läget kan man gilla läget och söva henne vid bröstet/i famnen/på sitt bröst/ tills man storknar eller så vänder man henne så hon får njuta den goda sömnen. Valet är ditt.

[isop]

Jaha, där ser man. Hon sover på sidan och jag har inte misstolkat fäktandena. Jag får tydligen fortsätta söva henne i famnen då eftersom jag inte kommer att lägga henne på mage (vilket hon avskyr, för den delen).