Pust, vilken helg!
Full rulle hela tiden.
men nu så!
Tack för alla bra idéer och förslag till doppresent!
Slutligen löste ju söstra mi det själv:
"Du Päivi, vad var det för en konstig stol som ni hade Sofia i när hon var liten, den där gula, runda, som du kunde lyfta i arbetshöjd..?"
"Jaha, du menar en BUMBO!"
"Ååååh är det det den heter, säljer de såna i Sverige, jag har inte hittat någon..."

Jahapp.
Inte kanske världens mest vanliga dopgåva men förutom bumbon får hon också ett smycke, lilla livet.

Hä blir bra. 8)

Så kan hon sitta i bumbon och var tjusig. 8)
Dagens Sofia:
Snackmarathon rakt igenom hela middagsluren (igen) och sedan skrikmarathon som började halv fyra. Vi hade varit på bibblan och hon hade så klart somnat i bilen.

Väl hemma ville hon sitta i famnen, och jag hade lovat pannkakor till Hungrige Hugo. Hurra.
Och neeeej, små älsklingar som inte har sovit sin middagslur vill INTE delta i matlagningen, de vill "sitta famnen".
efter 45 minuter av Absoluta Protester börjar hon slutligen fråga sig själv:
"Mikä, mikä" - dvs "Vad" - med betydelsen "vad är det".

Det vet hon ju knappt själv.
Sedan kommer det med ledsen samtalsröst:
"Äiti auttaa."

= "Mamma hjälper."
Mamma stänger av spisen och tar GENAST upp liten älskling som nu faktiskt, bokstavligen, ber om hjälp istället för att skrika och härja och protestera i största allmänhet.

"Titta älskling. NU är pannkakorna färdiga. NU äter vi."
Åååh vad det kan vara svårt ibland... hjärtat brister.
