Pust, vilken helg!
Full rulle hela tiden.
men nu så!
Tack för alla bra idéer och förslag till doppresent!
Slutligen löste ju söstra mi det själv:
"Du Päivi, vad var det för en konstig stol som ni hade Sofia i när hon var liten, den där gula, runda, som du kunde lyfta i arbetshöjd..?"
"Jaha, du menar en BUMBO!"
"Ååååh är det det den heter, säljer de såna i Sverige, jag har inte hittat någon..."
Jahapp.
Inte kanske världens mest vanliga dopgåva men förutom bumbon får hon också ett smycke, lilla livet.
Hä blir bra. 8)
Så kan hon sitta i bumbon och var tjusig. 8)
Dagens Sofia:
Snackmarathon rakt igenom hela middagsluren (igen) och sedan skrikmarathon som började halv fyra. Vi hade varit på bibblan och hon hade så klart somnat i bilen.
Väl hemma ville hon sitta i famnen, och jag hade lovat pannkakor till Hungrige Hugo. Hurra.
Och neeeej, små älsklingar som inte har sovit sin middagslur vill INTE delta i matlagningen, de vill "sitta famnen".
efter 45 minuter av Absoluta Protester börjar hon slutligen fråga sig själv:
"Mikä, mikä" - dvs "Vad" - med betydelsen "vad är det".
Det vet hon ju knappt själv.
Sedan kommer det med ledsen samtalsröst:
"Äiti auttaa."
= "Mamma hjälper."
Mamma stänger av spisen och tar GENAST upp liten älskling som nu faktiskt, bokstavligen, ber om hjälp istället för att skrika och härja och protestera i största allmänhet.
"Titta älskling. NU är pannkakorna färdiga. NU äter vi."
Åååh vad det kan vara svårt ibland... hjärtat brister.
Not a good idea. Eller tanken var väl god, vi tänkte slå ihop resa till Gävle över jul med dopet och på så vis kunna få hjälp med allt det praktiska. Men vi behövde ha använt den tiden till "kläm" med lilla Skrike Pa-Nike (som hon kallades på den tiden 
