Nu var det längesen jag skrev
När vi spikade Alfreds schema vid 6 veckor, flöt allting på fint. Sov som en gris och åt som en häst
Någonstans runt 3 månader började det gå mindre bra
Vaknade i skarvaran, sov sällan eller aldrig 2 timmar på långluren och jag började trycka in nappen på nätterna
Så har det varit med Arvid och Ebbe med runt den här tiden. Med Ebbe löste det sig själv (han var och är en sån tröttmössa), han sov som vanligt igen efter ett par veckor. MEN med mer mat i magen
Arvid kurade vi (hade bara läst lite om standardmodellen då. Plus en mamma som fostrat oss med barnaboken i handen då
)
Alfred är ju standardmodellerad. Men numera kurad enligt vår familj (min mamma och min) variant. Vill dela med mig av vårat tänk. Dels för att jag vill berätta för andra att även jag, som har tre barn och är uppvuxen med barnaboken, inte alltid har en vardag som flyter och dels för att jag vill berätta om en alternativ kurning (av en standardmodellerad bebis!).
Alfred vaknade som sagt i skarvar, vaknade på natten (för nappen) och var ganska missnöjd på dagarna. Jag sov urdåligt på natten till slut då jag ammade 22 (vi har natt 19), vagnade vid 02, ammade 04 och vagnade 05:30.
från och till fram till 07. Ni förstår själva. Hej och hå standardmodell
Jag gick lite på knäna måste jag säga. Jag har en sjukdom i botten och har väldigt väldigt svårt för sömnbrist. Men alla som varit där vet också att det är enormt svårt att se klart och veta hur man skall agera. På nåt sätt lyckades jag börja bena upp. Och har man väl börjat (med standardmodellen i bakhuvudet) så går det av bara farten sen. Det är BÖRJAN som är den svåra
bort med nappen. Jag har tagit bort den med Arvid när han var 4 månader (Och Ebbe vid 2.5 år.
Det är en helt annan historia.... ) Så jag vet att det går. Jag kastade alla en morgon. Och VISSTE att nu är de väck (inga reserv eller nåt sånt).
la lilla barnet på mage, med snutte, huvudet från mig. Ett, två, tre, fyr (buff) och skak i handtaget, bort med ramsa. Det är mitt tillrättaläggande. Han gnölade och frågade lite men kom aldrig upp i sång om man säger så. Han reagerade med lättnad. Redan första dagen sov han bättre utan napp. Jag gjorde min tillrättaläggning och ramsning en gång under långluren (han vaknar alltid efter 30 minuter och har svårt att somna om). Han somnade om på ett par minuter. Alfred skriker nästan aldrig vid läggning. Det gjorde Arvid. Han YLANDE innan han somnade. Var stor innan han slutade med det
Mer mat. Började med välling som kvällsslurk för ca två veckor sen. Kamp med flaskan men det tog sina tre
dagar (som vilken kur som helst!) Sen drack han 160 ml. Och det har fortstatt. Jag gör alltid 110 först. Och sen gör mer. Så kan han rapas emellan och så känner jag inget krav att han "måste" tömma en jätteflaska. Sen gör jag 60 och 60. I går tom 60 till
Men har i åtanke att man är olika hungrig olika kvällar beroende på hur mycket man fått i sig under dagen. Kvällsslurken är BARA påfyllning. Dricker man inget är man helt enkelt mätt
Nästa mer mat var banan. Den kan man mosa nästan rinnande och den är enkel att börja med som skedmat. Alfred tyckte det var hur gott som helst. 1/3 banan fick han i två dagar.
Sen blev det gröt, två dagar och sen potatis/morotpuré.
Det finns en tydlig skillnad här. Jag ammar först och ger mat sen, när jag introducerar mat. Av ett par orsaker. Jag börjar rätt tidigt med mat (som många andra här, en eller två veckor innan 4 månader) och då vill jag främst ge bröstmjölk och fylla på med mat. Har man dessutom en väldigt hungrig unge, som jag har, blir det enklare med amning först för barnet är inte tokhungrigt. Är man det, kan det bli lite meckigt eftersom barnet inte kan tekniken. Det går inte tillräckligt fort heller
Tex 10:30 målet. Då ger jag först bröstet. Alfred äter tills han är nöjd och bryter. rapar. Då brukar klockan va 10:40. 11 serveras det lunch. Det målet blir inte så stort. Mjölken är rätt fet på förmiddagen. Ett par skedar morot/potatis Risgröt med grönsaker eller liknande. Nästa mål blir det mer. En halv grötportion ungefär (då har han ju, som vid de andra målen, tömt ett bröst först). Till kvällsmat blir det en boob och en mosad banan. Sen välling som kvällsslurk då.
När man gör så här blir ju barnet mätt. Men jag känner kanske att det är svårt att begära 12 timmar utan mat. Alfred gillar inte STORA förändringar snabbt heller. Så han blev ramskurad. Han svarar tokbra på ramsan och vagningen är ett minne blott. I går ramsade jag honom från duschen
när han vaknade vid sin skarv i långluren (som för övrigt händer mer och mer sällan...). Då kurar min familj (mamma gjort samma
) med ett kvällsmål.
Alltså natt 19-07. Kvällsmål 22 (snabbt klunka ur båda brösten. Max en rap emellan. Inget blöjbyte om det inte är jätteblött efter en massa välling). Sova vidare ca 22:20 (max 20 minuters mål alltså, ofta 10-15 här.) Sen godnatt till 07.
Detta är en fördel då man har en HUNGRIG unge men ändå värnar om bröstmjölken. För mig har 22 målet varit en räddning också. För med de andra barnen har det aldrig funnits en risk för stockning. Det finns det nu kan jag säga
Han är en storätare.
Så här gör jag tills Alfred fått in ättekniken, kommit upp i portioner. Då kan man vända ordningen på maten, ett i taget (äta först, amma sen) och fasa ut 22-målet.
Ett litet alternativ för den som vill
OCH kanske en förklaring också. Att alla har inte guld och gröna skogar här inne, bara för att man är hjärtebarnskontrollant. Ibland kan det tyckas så
Kramar
Anna