Scheman för snart 7 månaders pojke

[Bluna]

Hej!

Jag hade tagit upp efter 20 min om det nu inte gick att få till det under den tiden. Jag hade låtsas som att jag väckt precis i ett lugnare ögonblick och till och med sagt glatt "Nu är det dags att vakna" som om han verkligen sov.

Annars tycker jag TorpSaras svar var perfekt. 8)

Kram Bea

[Luvisen]

Hej igen

Du skrev:

Ett förtydligande bara, kvittrade du på utanför dörren medan du ramsade för den ledsna lilla bebben i sängen, eller hur menar du?

Menade inte så. Hur ska jag förklara... :-k Alltså, jag ramsade fram tills det var dags att vakna, ibland lät jag honom vara för det blev bara värre när jag la mig i. I alla fall, när det var dags att vakna, DÅ kvittrade jag . Öppnade dörren med STORT smile och kvittrade. Det var tufft de första dagarna för då forts bebis att vara ledsen men på tredje dagen så började han haka på och tycka att jag var rolig och att morgonen var rolig. Och då slutade han gråta om morgonen.

Hoppas det blev klarare...
--------------------------------------
Du skrev:

Hur gör jag om det tar så lång tid att få honom att sova, blir det en 5 minutare då eller skulle jag ha gett upp efter 20 minuter, det blir ju också fel...

I övrigt är det tänkt att man ska väcka dem när de sovit sina minuter? Även om de sover tungt?

Jag hade samma erfarenhet. Efter 20 min slutade jag. Försökte få bebis på gott humör och plockade kvick upp bebisen när jag såg ett litet leende. Sedan gav jag honom en 5 min en 30 min senare eller så.

I övrigt är det meningen att man ska väcka dem, ja. Annars blir schemat förskjutet och då blir det kaos igen. Men det betyder inte att man kan vara lite finkänslig. Jag brukar öppna kokongen på dagslurarna när det är ngn min kvar på dagsluren. Mjukt ta bort lilla filten och vänta på att litens ögon öppnar sig lite. Då pussar jag liten vaken om det är riktigt såsigt annars ger jag honom världens bredaste leende och ett glatt Heeeej! Jag måste säga att det var verkligen intressant att se när den där skarven dök upp PRECIS på min som AW angett i sin bok. Just då börjar ögonlocken fladdra lite och då KAN de sova vidare men det får de ju inte

För mig gick processen ganska knaggligt... tyvärr. Så det fanns dgr som var minst sagt tuffa. Precis som du beskriver. När bebis är extra trött då är det mkt svårare att få dem att sova. Det är överansträngda ibland, inte minst när bebis har missat en lur eller så... Men jag läste SHN igen. Och när liten inte ville äta och grät så petade jag försiktigt in lite söt mat i skrikande mun och såg om bebis slutade gråta. Om bebis gjorde det, så skyndade jag mig att snabbt erbjuda mer mat tills bebis blev lite dåsig. Då var bebis klar. Du vet, som nyföddingar gör.

När det gällde sovande så lärde jag mig att alltid ge 5 min power nap så fort bebis grät eller skrek mkt.


Att det är jobbigt att höra dem gråta är bara förnamnet för mig. Känner med dig. Dock är det viktigt att alltid förnuftigt tänka. Mina känslor får inte gå FÖRE bebisens behov.
Har du ngn favorit filmstjärnehjältinna? Kanske du kan tänka att du är hon ? Funkade för mig- jag valde Sigourney Weaver när hon beskyddar en liten flicka i Aliens II. DS.

Hoppas detta var till ngn hjälp. [-o<

Massor av värme /Luvisen

[Dalkullan]

Hej,
Tack för ditt långa svar luvisen, det hjälpte mycket.
Det är superskönt att höra att man inte är ensam...

Idag har det gått superbra. Eftermiddagsluren intogs i vagn, men filt som mörkläggning och det fungerade utmärkt. Han har sovit bra alla sovpass, det som fortfarande är svårt är att veta när jag ska ta upp honom. Tack för dina tips Luvisen, men jag har nog ändå lyckats att missa hans sovskarvar. För varje gång jag väcker honom så sover han så tungt så tungt. Jag pussar, smeker, gör ljust och pratar och stojar och han bara snarkar vidare Lyxprobelm, så det är inget jag oroar mig för, det ger nog sig.

Ikväll vid läggnigen så var det nästan magsikt. Jag la bara ned honom i sängen och ramsade en gång, sen gnessade han runt lite innan han tillslut somnade helt själv.

Stort tack för att ni tar er tid och hjälper vilsna själar här på forumet. Nu hoppas jag att det fortsätter lika bra som det gått hittills [-o<

[Luvisen]

Wow! Vilka framsteg! Grattis! =D> =D>

Sover din lille så djupt så litar han på dig- vilket bra kvitto på att du gör rätt 8)

De hände mig ett par ggr i början- då lyfte jag upp min son sovande och traska runt med honom och kvittrade: Kolla vilken fin dag! Och snart ska vi fixa lite käk! Och bla bla

GOa hälsn/Luvisen

[Dalkullan]

Hej,
Jag har lite tankar kring vårt "kurande" och hur det fungerar. Egentligen tror jag att jag redan vet "svaret" men jag skriver lite ändå.

Allting fungerar på det stora hela mycket bra. Från början tyckte jag inte att "sova hela natten" var något för mig då jag tyckte att det verkade allt för analt med ett så uppstyrt schema, men nu så ser jag verkligen fördelarna med det. Jag tycker att det är fantastiskt skönt att veta varför min son är kinkig, jag behöver aldrig stå där och klia mig i huvudet och fundera om han är trött eller om han är hungrig. =)

På kvällen somnar han utan krusiduller. Tillrättaläggande, ramsar mig ut - han gråter inte utan ligger mer och gnessar lite. Egentligen skulle han nog klara sig helt själv, men ibland så har jag gått in och bara buffat honom ca 4 gånger och ramsat mig ut och då kommer han till ro. Middagslurarna och maten fungerar bra och jag känner mig otroligt trygg med att jag vet vad min son behöver. Han sover bra även på nätterna nu (utan amning och napp ) när han vaknar så har det faktiskt räckt med ramsa. Så jag skulle säga att vi nästan är i "mål" sånär som på morgonen...han brukar vakna någon gång mellan 6 och halv sju och hittills så har vi inte fått honom att somna om efter dess....så min fundering är om det är så att man kan "nöja sig" med att han vaknar då... jag vet att det rätta svaret är att det inte är OK...men jag känner att jag kan nöja mig med att det är så
om jag känner att jag kan nöja mig med det, så är väl allt väl så långt, men jag ville ändå ventilera mina tankar lite och se om fler har liknande erfarenheter. Eller har ni alla stått på er, tills ni kommit HELA vägen in i mål
Jag anar väl också lite att anledning till att vi inte får honom att somna om kanske har att göra med vår ambitionsnivå där på morgonkvisten

Stor kram

[Anna09]

Hej och vackert jobbat!

JA, jag har nått målet med stort M... Jag skall inte vara snusförnuftig eller gudars duktig alls här, MEN faktum är att de små har en tendens att vakna tidigare och tidigare om man så att säga accepterar de tidiga morgnarna.
Vårt genombrott blev när jag dels lämnade över hennes uppvak till att klara själv (någon månad efter kurandet) och även när vi införde väckarklocka. Då blev det den (är fortfarande) som bestämmer tiden för morgon, samma tid vardag som helg.
Analt - visst, men jag VET att jag alltid får sova till 06.40. Vilket ger en enorm frihet och god sömn, en avslappnad sömn.

Perfektionist skall man inte vara, men när det handlar om sömn ifrågasätter jag den ALDRIG, sova behöver alla göra.

[Luvisen]

Hej!

Skulle nog vilja säga att ni fått FANTASTISKA resultat! Jättebbra jobbat!!! =D>

Det där med morgonen har nog alldeles säkert med er ambitionsnivå att göra. För oss tog det flr veckor innan bebis började somna om och i princip aldrig vaknade innan väckning. Dels kör vi väckarklocka och dels körde jag en strategi med ramsa på morgonen innan bebis hann bli allt för uppjagad eller besviken i början. De första veckorna. Jag nötte bort det. Sedan nötte jag bort även själva uppvaknandet i vargtimmen. Då valde jag att inte göra ngt alls men med en attityd som sa: Jag tror att min älskling grejer detta själv! Stora killen . Och den attityden tillsammans med riktigt glada läggningar och väckningar gjorde ALL skillnad. Nu sover han ända tills jag kommer in och väcker. Han litar nu fullt ut på mig.

Och dit kommer ni också komma. Kör hela vägen, nöj er inte med halvmesyrer för ert barn nöjer sig bara med det allra bästa De kloka små liven- det kräver ledare av sina kära päron, och det ska de också få! Tycker jag

Kram! /Luvisen

[Dalkullan]

Hej tack för superbra svar. Det var väl ungefär så jag tänkte...och Anna du har rätt i att han vaknar bara tidigare och tidigare, från halv sju befann vi oss i morse vid kvart i sex...så det är nog dags att kavla upp ärmarna och ta tag i morgonen 8)

Jag har läst att flera skriver att de använder väckaklocka, hur menar ni då?

Luvisen, jag har ramlat över flera av din inlägg när jag har sökt efter olika saker här på forumet och jag måste säga att jag beundrar den resa du har gjort och det är inspirerande att höra att ni nu är i mål . Jag funderar bara över en sak. Jag tycker att det är svårt att tjoa, tjimma och vara glad när bebis är ledsen. Det känns som att jag kör över hans känslor och att han inte har rätt till sina känslor, om ni förstår vad jag menar. Har ni några tankar kring det?

Nu till helgen är det omställning till sommartid och på måndag åker vi till mormor och morfar för att fira påsk. Tycker ni att jag ska vänta tills vi kommer hem med att ta tag i morgonen? Ang. sommartiden så har jag tänkt att skjuta schemat en halvtimme två dagar innan, hur har ni gjort?

Min son är nu 30 veckor, alltså snart sju månader. Från att kunna ha lekt själv i långa perioder är han nu väldigt klängig. Han hänger mig i benen och gråter så fort jag försvinner. I går var det riktigt jobbigt...speciellt eftersom jag inte är van vid att han är sån. Är det åttamånaders ångest? Hur har ni hanterat den. Ska jag göra stor affär över att jag försvinner och sen komma tillbaka. Eller ska jag passa på att ex gå på toaletten när han är upptagen med något annat?

Många många frågor, hoppas att ni orkar svara

[Luvisen]

Hej igen!

Du skrev

Jag har läst att flera skriver att de använder väckaklocka, hur menar ni då?

Jag visade klocka för bebis. Satt på den och har den så han hör den ordentligt. Då och bara då gör jag morgon. Så han fattar att det är klocka som signalerar när det är morgon. Inte andra ljud, han själv, eller ev ljusstrimma som kommer in genom gardinen.

Du skrev

. Jag tycker att det är svårt att tjoa, tjimma och vara glad när bebis är ledsen. Det känns som att jag kör över hans känslor och att han inte har rätt till sina känslor, om ni förstår vad jag menar. Har ni några tankar kring det

Jajamensan. Så kände jag och tyckte jag oxå. MEN bebisar behöver få sin livsgläjde bejakad och påfylld. Om du stiger in och bebis gråter och så brister du ut i ett garv. DÅ skrattar du åt honom. Det är inte ok! Då hånar du bebis. D
äremot att kliva in med världens leende på läpparna och säga: Goood morgon! Min ögonsten, vad jag har längtat att få se DIG! Åhh vad vi ska ha kul idag! VIlken hääärlig dag! Så mkt spännande som finns att se och upptäcka! Och vad smarrigt vi ska fixa åt dig nu! etc... Det, min vän är att GE glädje till ditt barn. Min bebis hakade inte på dirket. Då slutade jag med det för DEN stunden. Sen försökte jag igen. På tredje dagen hakade han på med ett litet tunnt leende.

Vill du läsa alla mina tankar kring just detta kan du läsa det i min tråd under Kackelforum. Den heter "Orkar inte mer?..." . Den är temaindelad. Du hittar det under texten som börjar med "Skrattet."

Du skrev:

Tycker ni att jag ska vänta tills vi kommer hem med att ta tag i morgonen

Nej, forts erat fin fina arbete

Du skrev:

Ang. sommartiden så har jag tänkt att skjuta schemat en halvtimme två dagar innan, hur har ni gj

Låter som en fin fin strategi!

Kram!/Luvisen

[Luvisen]

Oj! Glömde att de var flr frågor

Du skrev

klängig. Han hänger mig i benen och gråter så fort jag försvinner. I går var det riktigt jobbigt...speciellt eftersom jag inte är van vid att han är sån. Är det åttamånaders ångest? Hur har ni hanterat den. Ska jag göra stor affär över att jag försvinner och sen komma tillbaka. Eller ska jag passa på att ex gå på toaletten när han är upptagen med något annat?

Tja, ångest som ångest för mig. Det är min bestämda uppfattning att detta ska botas med massor av glädje och värme. Mkt socialdelaktighet och upptäcksfärder tillsammans. På golvet.

Så fort han hänger på dig. Sätt dig ner. Vänta. Låt honom bestämma vad han vill. Sitta en stund? Kramas? Leka lite? Sticka iväg på egen hand?

Alt. Om du står och gör ngt typ lagar mat eller diskar så ta upp älskling och låt honom delta. Han kan sitta i diskhon eller kanske kan du sätta honom i barnstol vid köksbord och där hacka grönsaker? Tricket är att han behöver SE ordentligt. Sedan ska han själv ha ngt förstås. Typ en stekspade eller en majskrok...

Viker du tvätt så ner på golvet med rasket och så gör ni det tillsammans!

Låt honom följa med in på toan. Det gör ju inget tänker jag. Annars gå när han är upptagen med annat. Om du är bombsäker på att han inte kan göra sig illa.

Kram!/Luvisen

[Dalkullan]

Hej igen,
Igår var jag superstolt vår lilla plutt somnade helst själv i sängen efter endast tillrättaläggning och ramsa. Var in och tittade på honom efter en stund, och då låg han med fötterna i huvudändan och med rumpan i vädret...jag blev alldeles varm i hjärtat.

Sen har natten varit sådär, han är förkyld och hostar, och sen har det hänt så otroligt mycket med honom fysiskt. Han kryper för fullt och ställer sig mot saker, något som såklart är otroligt spännande. Han vaknade några gånger av att han nästan kröp i sömnen tror jag och slog huvudet i några spjälor, men som sagt somnade om rätt snabbt igen. Och imorse hade vi bestämt oss för att ta tag i den tidiga morgonen...fy vad jobbigt. Jag intalar mig att jag är trygg och säker och kan förmedla detta till honom, men om jag kunde det så skulle jag ju inte hänga så mycket på det här forumet

I och med att han är så stor så stod han upp och drog i mina armar när jag försökte lägga honom tillrätta, han var superarg och omöjlig att buffa - ställde sig upp på alla fyra direkt. Arg förstår jag att han var, han har ju fått bestämma när han ska gå upp jämt...så varför inte idag? Det underlättade lite för mig att tänka att han ställer frågor, men det är svårt. Eftersom jag inte lyckades lugna honom och han bara drog i mig så försökte jag ramsa utanför dörren, men jag lyckades verkligen inte få till någon dialog... han vakndar halv sex och vi lyckades få honom att somna om till halv sju, och sen stor jag inte ut mer än till tjugo i sju, då gjorde jag glad morgon i en av hans andningspauser...
om de sitter/eller står upp i sängen och man lägger tillrätta men de är blixtsnabba upp igen, vad gör man då. Ska jag låta honom ta sig upp och gå ut, eller?
Supersvårt var det imorse och jag vill verkligen verkligen få det att fungera, men jag måste erkänna att jag känner mig så osäker på morgonkvisten....
Kan tillägga att vi inte har helt mörkt i vårt sovrum på morgonen, kanske är det det som spökar. Sen sover vi också i samma sovrum och det går det tyvärr inte att göra något åt...

[Luvisen]

Du skrev:

Sen sover vi också i samma sovrum och det går det tyvärr inte att göra något åt...

Men ni har skrämat av hans lilla hörn, eller hur?

Och KOLmörkt ska det vara så lille har sina finfina förutsättningar för goood sömn.

Du skrev

Sen har natten varit sådär, han är förkyld och hostar

Förkylning avhjälps med god sömn. Det har jag erfarit vid 2 tillf då min älskling var dunderförkyld men genast bättre efter en 12 tim natt Hostan har jag förstått att man kan avhjälpa med att ställa en skål med hackad lök under hans säng...eller var det för öronen... Hoppas ngn Klok Visman eller Kvinna kan förtydliga

Morgonkvisten:

1) Säker måste du vara. Om du känner att du inte står ut av olika anledningar och därför tar upp lilla älsklingen är det en bit kvar till den självklara attityden. Min lille herre ställer sig upp ibland blixtsnabbt när han är upprörd eller väldigt i gasen om man säger. Dels är det så som Aw säger att ett barn som behöver hjälp och ber om hjälp ligger kvar när man lägger tillrätta. DU har alltså troligtvis ingripit för snabbt och kanske av fel anledning- nämligen för att du inte riktigt orkade med att höra och visste inte riktigt hur du skulle svara. Dvs du skickade frågor till honom istället för svar...
Dels är det så att de små växer och blir svårare att solfjädra tex. MEN det går. Man måste bara vara lugn och säker på att det man gör hjälper. Och det gör det. Ibland måste mer tryck appliceras för att liten ska vara kvar och inte försöka resa sig. Då helt plötsligt kan älsklingens kropp sluta försöka resa sig, och blir lugn, och efter ett tag så kommer oxå tung andning. Tålamod tålamod [-o< Inte stressa.

Rent känslomässigt får varken tillrättaläggande, solfjäder eller buffning KÄNNAS så här ](*,) Då är det fel! Då får man börja om!
Det ska kännas så här i DIG :-({|= Då går det! Då går det fort och bra!

Svårt att klura på hur man ska kurera sin egen kropp och hjärna...hmm hmm! Ibland blir man tokig på sig själv!

Kram! /luvisen

[Luvisen]

Skärma av,menar jag ju!

[Dalkullan]

Haha, nej tyvärr så har vi inte "skrämt" av hans lilla hörna...kanske vi måste göra om vi ska få till det. Vi var kanske lite naiva och trodde att det skulle fungera ändå.

Jag har läst en massa trådar om tidiga uppvak och jag måste säga att jag inte riktigt förstår...om min lilla kille står upp i sängen och skriker, ska jag då gå in och lägga honom tillrätta och se till så att han är lugn. Eller ska jag försöka ramsa utanför dörren? Eller är det omöjligt att säga? Det är upp till mig att läsa av situationen och "tolka" hans frågor.

Av vissa tidigare trådar verkar det som att man ska "ignorera" barnets skrik, det får jag inte riktigt att gå ihop med det AW säger om att inget barn ska behöva skrika sig till söms.
Jag syftar på det här tidigare tråden:
Jenna skrev:
Hej!
Elle har sammanfattat åtgärder för tidiga mornar jättefint. Jag klistrar in hennes svar (vet inte hur man länkar nämligen)

Klart att lillen ställer frågor nu när det är en förändring på gång och det måste han ju få göra. Det ni ska bestämma er för är hur ni gör för att besvara hans frågor. Det finns olika sätt, jag ska beskriva dem i korthet för dig:

1) Pangramsa vid första pip. Avvakta, avvakta och lyssna(inte med hjärtat utan med öronen ) Hur låter han? Om han blir ledsen ger du en betryggande ramsa och låter honom sedan vara. Om han fastnar i sitt klagande så gå in EN gång och solfjädra tills han blir sömntung, tryck till och sedan ut med ramsan. Lyssna av och ge ev påminnelse/bekräftelse vid behov. Stoppa in öronpropaprna och försök somna om. Låt en väckarklocka ringa prick 7, låt honom stänga av den och gör GLAD morgon.

2) Pangramsa vid första pip. Avvakta, avvakta och lyssna av. Stegras hans protester, sätt på musik utanför hans rum i en volym som överröstar hans protester. Mozart brukar vara populärt. Sänk volymen allt eftersom hans protester avtar. När han tystnat och somnat så stänger ni av musiken. Gör som ovan med glad morgon.

3) Pangramsa vid första pip. Avvakta, avvakta och lyssna. Stegras hans protester, gå upp och gör ljud i huset. Då hör han att ni finns där och ni tar bort er överkoncentrationen på sonen. Kryp i säng igen när han somnat. Gör som ovan med glad morgon.

Bestäm vad som passar er och följ det benhårt i 4-5 mornar så sover han nog snart förbi tidigare morgontiden. Se detta som en minikur där er uppgift är att besvara sonens frågor på ett betryggande sätt som ger honom signalerna att "det är precis så här det ska vara nu".

Jag tycker det är en jättebra sammanfattning! Vi har kört på nr 2 med båda barnen och det har fungerat efter ett tag. Använder fortfarande Mozart på lillkillen då han vaknar tidigt. Viktigt är att man inte håller på och testar runt utan håller sig till en strategi.
Lycka till!

Jag hoppas att jag inte ska behöva ventilera det här så mycket längre utan snart kommer att känna mig trygg trygg trygg med det hära. Nu vid läggningen så tänkte jag iaf så här :-({|= och kommer att tillämpa det vid den tidiga morgontimman imorgon!

Stort tack för dina kloka synpunkter!
Anna

[Luvisen]

Hej igen!

Du skrev:

kanske vi måste göra om vi ska få till det.

Ja, det måste ni göra. Det är viktigt att han har sin egen plats och att den respekteras. Sömnen skulle ju vara hans egen, inte delas med er, eller hur?

Du skrev:

Av vissa tidigare trådar verkar det som att man ska "ignorera" barnets skrik, det får jag inte riktigt att gå ihop med det AW säger om att inget barn ska behöva skrika sig till söms.

Barnet ska ingalunda "ignoreras" [-X , då är vi inne på 5 min metoden Blä

Jag tror att en del blandar ihop begreppet "lämna ifred" med "ignorera". Det är faktiskt inte samma sak Det är nog att göra det enkelt för sig och svårt för lilla älsklingen

Det som du klistrade in verkar inte handla om ignorans. De står ju att man ska LYSSNA. Du måste alltid lyssna och nogsamt hörsamma vad barnet säger! Det ska inte HELLER sammanbandas med att stå och hoppas att älsklingen förblir tyst eller somnar Det är det som avses med ÖVERKONCENTRATION även i kombination med NEGATIVA FÖRVÄNTNINGAR. Detta blir onekligen pankaka och barnet skriker och gråter...typ Forever...Nä, men i alla fall typ timmar. HUA!

Varför ska man då framhärda med en bestämd strategi i några dagar? Jo, därför man är ju bara människa och på morgonkvisten är ju alla trötta och inte orkar man flyga upp och blixtsnabbt improvisera fram ett perfekt beslut. Genom att ha en strategi som passar den sinnesstämning som barnet oftast tycks vara i under vargtimmarna. Tex arg eller tex ledset, så har man genast ett svar som man kan leverera utan minst tvekan. Och det är ju väldigt viktigt MEN När man har levererat svaret måste man ju alltid utvärdera om det gick fram och om det var för BARNET ett tillfredsställande svar.


Du skrev

om min lilla kille står upp i sängen och skriker, ska jag då gå in och lägga honom tillrätta och se till så att han är lugn. Eller ska jag försöka ramsa utanför dörren? Eller är det omöjligt att säga? Det är upp till mig att läsa av situationen och "tolka" hans frågor.

Om jag verkligen ska kunna ge dig en exakt praktisk handledning måste du säga mig hur lillen skriker. Och kan du säga mig vad han skriker, ja då kan jag svara klockrent...men det kan ju du oxå
Försöka ramsa funkar aldrig. Att försöka är att fråga. Du ska svara lillen. Se till att han är lugn ska du alltid göra, det är verkligen ditt jobb i en nötkärna ! Sen vilket verktyg du väljer bestäms av var i kuren du befinner dig och vad lillen säger.

När man kommit in på uppföljningsveckan kan ett mönster urskönjas. Bebis kanske alltid vaknar tio i 6. Ja, då har man ett mönster som man måste bryta åt lillen och där är ju strategierna jättebra. Jag provade med alla... Stackars min son. Sedan lyssnade jag på honom och insåg att han bara ville kolla om det var ngt på gång där ute. Men det var det ju inte så då lät jag det vara tyst bara. Och då började han somna om själv. Förövrigt gillar jag att det är tyst när jag ska sova. Måste koncentrera mig även om jag själv ibland måste grymta innan jag kommer till ro. Min son verkar likna mig i det Och han liknar sin far lite oxå, kan bli aparg om det tar för lång tid innan John Blund kommer.

Skriv här så mkt du vill! Tänk inte på det ! När du är i hamn så kör vi applåder och så kan du ju gärna hänga kvar på forumet för allehanda intressanta diskussioner i alla möjliga trådar!

Kram /Luvisen