Hur ska ett bra schema se ut?

[Bluna]

Hej!

Att hon är gnällig beror säkert på att hon är trött om hon nu inte får ihop sina timmar, och att schemat blivit lite ur spår. Kanske behövs det äta innan lurarna ändå som du skrev, man sover ju oftast väldigt bra på mätt mage. Fundera lite på schemat där tycker jag. Utevistelse på marken brukar få små liv på bättre humör också. När ni har ett bra schema som ni känner er säkra med så kör på det så kommer det sitta sen. 8)

Kram Bea

[Anna09]

Hej!

Upp med hakan, det här skall vi lösa! :thumbsup:

Ändra inga tider från det schemat ni satte, är min tanke. Det jag då tänker på är sovtiderna. Måltiderna kanske du däremot skall lägga före luren i alla fall. Vi har också haft "problem" med kräkningar men de går över och om de får smälta maten en stund innan luren (10-20 min) brukar det gå bra.

Bakslag kommer och de besegras genom att fortsätta hålla tiderna. Det är hennes sätt att ifrågasätta om ni vet vad ni håller på med.

Gnälligheten kan mycket väl både ha med sömnen att göra samt att hon kanske behöver mer fysisk "träning". Vi använder endast vår babysitter och andra sk "passiva" stimuli vid ätning och nödvändiga korta saker. Sen ligger hon på golv, bord, bänkar och får känna på olika material, strukturer och röra sig MYCKET. Det underlättar sömnen och hennes tillfredsställdhet.

Frisk luft är superviktigt, titta på och upptäck saker tillsammans ute. Hon är inne i en tid då hon har mycket energi men kanske inte kan få utlopp för det fysiskt ännu i och med att krypning och annat inte kommit igång. Vår lilla har samma dilemma, hon får ligga på mage hela tiden i stort sett och verkligen röra sig. Med oss som sällskap, ensam. Vi byter miljö för henne ofta och låter henne upptäcka så mycket som möjligt.

Hur är det med skratt till gonatt vid varje lur? Och riktigt trevligt uppvaknande? De är viktiga byggstenar.

[MammaNina]

Hej!

TACK, TACK för svar! Hade lyckan att vara med på en stockholmsföräldraträff igår, och dryftade förstås min fråga även där! Era svar och dem jag fick på träffen stämmer väl överens, och min slutsats är: mer mat (särskilt i fast form), mat före sovstunderna, mörkare i rummet när hon sover, och mer kul på dagen.

Schemat är i det närmaste detsamma (tillät mig några små justeringar när det ändå var spräckt sedan några dagar) och vi började igår kväll med stadig kvällsmat innan skruttan fick lägga sig i eget rum för första gången. Mörkt tyg fäst i sänghimmel från IKEA ordnades i en hast, med mycket gott resultat. Noomi somnade snabbt och sov djupt till halv 6 då hon började ropa lite. Vi låg på helspänn (hm, JAG låg på helspänn, min man är betydligt mer cool) i vårt rum och lyssnade, och var överens om att ingen åtgärd behövdes. Mycket riktigt, hon somnade om och sov tills vi väckte henne 7.15.

Ska inte trötta ut er mer varje detalj, men kontentan är att det har fungerat mycket bra idag hittills. Jag har dundrat på med massor av mat och utomhus-utforskning. Nu sover hon sin 2-timmarssömn, har 25 min kvar och jag har inte hört ett knyst. Hon somnade på 4 minuter och jag behövde inte göra nånting mer än att ramsa på väg ut ur rummet. Helt otroligt, jag vågar knappt tro att det är sant!

Jag återkommer när det gått något dygn till!

Hej så länge,
Nina

[TorsMamma]

Hej Nina, det var bara skoj att kunna hjälpa dig igår och jag säger ju att det är magiskt när barnen (och de vuxna) får träffa Anna!

Det är så lätt att man får för sig saker om sitt barn som man tror stämmer men så visar det sig att skon klämmer på en plats man inte hade aning om ALLS, och då blir jag så glad när man tillsammans kan hitta det.

Nu skall du se att med den jättegoda gröten och maten i magen och mörka egna sovrummet kommer livet bli MYCKET bättre. Och vackert sova sin långa lur (för det mesta i alla fall). Kanske vill mamma sen börja sova med öronproppar så kan pappa vakna när det verkligen behövs? 8)

Ett tips på långluren om ni nu kör den inne i det mörka rummet, ha "husljud" på, typ Tv, radio eller gör något som "hörs" då hör hon att du finns där även om hon skarvar. Detta var jättebra för oss.

Vi finns här och följer din resa, du jobbar nu på så bra så bra!

Kram!

[Fanny83]

Halleluja!

\:D/

[MammaNina]

Hej!

Liten rapport sex dagar efter att lillan fått eget rum: det går fortfarande jättebra! Hon sover så gärna när jag ger henne möjlighet, det har faktiskt inte varit skrik en enda gång. Man riktigt ser på henne hur skönt det är att få lägga kinden mot lakanet... Det är underbart att se! Långluren går också bra, ibland vaknar hon 10 min i förväg men skriker inte utan pratar med sig själv då.

Vi har ganska sen morgon, inte förrän 7.30 tar vi upp henne. Det är för att vi ska få ihop det på lördagarna när vi har babysim - då behöver vi dra ut på det till 7.45 för att hon ska orka med simmet. Tyvärr vaknar hon ju ofta tidigare, men låter helt nöjd där hon ligger och pratar i sängen. Vi hoppas på att hon så småningom ska passa på att sova ända tills vi väcker henne! Alternativet hade varit att göra morgon kl 6, men då skulle kvällen bli så tidig att hennes pappa knappt skulle hinna se henne överhuvudtaget...

Hon har fått en hel del ny mat på menyn den senaste veckan, och jag är lite orolig att det har gått för fort. Hon har blivit hård i magen, och har skrikit vid ett par tillfällen utan synbar anledning vilket gör att jag tror att hon haft ont i magen. Läge att dra ner lite på den fasta födan igen, tror ni? Jag har gett lite katrinplommonpuré varje dag, och för övrigt har hon fått små portioner av risgröt, grönsakspuré och mosad banan. Huvudnäringen är ersättning + bröstmjölk.

Tack igen för all hjälp!
Stor kram

[-Linda-]

Hej Nina!

När jag började ge Sonen mat så tog det över en vecka (som var rätt svettig för oss föräldrar ) innan han bajsade där någon gång i starten. Jag blandade i en skvätt kallpressad rapsolja i all mat och han fick konstant katrinplommon- och päronpuré som efterrätt, i stora mängder. Han stånkade och stönade då och då ("Nu kommer det! Nehej, det gjorde det inte").

När han väl bajsade var det inte hårt och då tänkte jag att magen bara måste få processa och vänja sig. Hade det kommit hårda harpluttar hade jag kanske backat. Efter den dumpen så kom magen igång och efter ett par dagar var han regelbunden igen.

Där har du vår bajshistorik, om den kan vara till någon nytta.
(Han började äta när han var 3 månader och 1 vecka, nu har han ätit drygt en månad och äter som en HÄST).

[MammaNina]

Hej Linda!

Tack, det var till nytta ! Alltid skönt att höra hur det varit för andra. För vår lilla N har det varit harpluttsvarning, men idag kom det faktiskt lite mer, och lite mjukare :thumbsup:

Hälsn Nina

[MammaNina]

Hej igen!

Nu är jag på jakt efter goda råd igen! Allt har flutit på som en dröm sen sist, vi har känt oss så glada och nöjda alla tre. MEN i lördags skulle vi pröva att ta med N till några goda vänner på kvällen, och låta henne somna i vagnen för att sedan forsla hem med buss (5 min resa). Detta visade sig vara en mindre god idé. N grät hejdlöst när jag skulle lägga henne, det tog 30 min av ramsning, buffning och solfjädring för att lugna henne (mitt i varmrätten, såklart...). Jag fick jättedåligt samvete! Sedan sov hon i alla fall lugnt resten av natten, genom hemresan och försiktig överflyttning till egen säng hemma. På morgonen var hon glad som vanligt.

Nu till det som faktiskt oroar mig lite - sedan denna händelse har hon blivit betydligt mer negativ till att lägga sig dagtid. Hon klamrar sig fast vid mig, hon gnäller och gråter när jag lägger henne. Hon somnar fortfarande snabbt, jag försöker att hålla den lugna, glada attityden och har också försökt avhålla mig från att verktyga alltför mycket. Oftast ramsar jag bara, någon enstaka gång har jag fått buffa.

Hur tolkar ni detta? Jag kanske är överpsykologiserande, men jag tycker det känns som om hon inte riktigt litar på mig längre... Är det någon som har synpunkter på om jag ska göra på något särskilt vis? Det är som sagt fortfarande lätt att lägga henne men det känns så tråkigt att hon nu protesterar igen. Kommer det att gå över av sig självt om vi bara fortsätter som vanligt? Nattläggningen är fortfarande glad och lätt.

Jag ska tillägga att hon är förkyld just nu, med mycket snuva. kan förstås påverka. Men protesterna började verkligen direkt efter lördagen, det är svårt att inte koppla ihop dem!

Någon som har någon tanke?

[TorpSara]

Jag tror att du har en fröken i åtta-månadersångesten... har du Barnaboken? I så fall kan du läsa lite där.

Världen gungar och de inser en massa saker om sig själva och om sin omgivning. Och hon undrar kanske om allt är som det ska, på riktigt. Då gör man dem den största tjänsten genom att just visa att allt är precis som det ska, och att du verkligen är att lita på.

[MammaNina]

Men hon är ju bara fem och en halv månad...? Kan man ha åttamånadersångest så tidigt? Jag tackar för förslaget och ska bläddra framåt i BB!

[Sagasmamma]

Om det inte är åttamånadersångest kan det vara gnälligheten som föregår utvecklingssprånget vid 6månader, det är inte lika radikalt som vi 8månader men orsakar gnällighet hos många bebisar. De inser bla att det finns avstånd och att mamma/pappa kan försvinna +massa andra grejer i hjärnan som behövs tex för att krypa. Min lilla tjej var grinig i 3 veckor runt halvåret men blev betydligt lugnare sen.

[TorpSara]

Oj sorry, jag räknade helt bort i tok. Lite halvårsgnäll kan man ju också ha. (vi hade världens tristate) Men då är det lättare att övertyga. Inget att bekymmra sig för, hon litar på dig, hon behöver bara våga lita på sig själv också. Det kan du hjälpa henne med. :thumbsup:

[MammaNina]

Hej igen! Nu är lillskruttan 9 månader och hon är verkligen världen goaste lilla tös. Sömnen har fungerat bra både dag och natt men nu har jag en ny liten fundering. Hennes nuvarande sovschema är:
Natt 19.30-07.30
9.30-9.50
13.15-14.45
Hon klarar eftermiddagarna mycket bra utan lur, den tog vi bort i början av december. Vi har senaste veckan minskat långluren till 1,5 timme (tidigare 2)
Men: hon har plötsligt fått lite svårt att somna på förmiddagen, det är långvarigt pratande i sängen, och två dagar denna veckan (senast idag) har det gått över i gråt. Jag ramsar och stoppar om men hon gråter bara mer och mer. Måste erkänna att jag till slut har valt att ta upp henne och strunta i luren!
Igår var vi tvungna att transportera oss till en annan del av stan på förmiddagen, och då promenerade jag för att hon skulle få sova i vagnen. Det brukar gå bra. även om det tar lite längre tid för henne att somna där. Hon har ganska nyss vant sig vid att man kan somna även i ryggläge...
Men hon somnade inte under hela promenaden, som tog ca 40 minuter. Klarade BVC-besöket och efterföljnde lunch på kafe med glada miner ändå, och somnade som en stock i vagnen på hemvägen, på utsatt tid 13.15. Vaknade dock efter bara en timme och somnade inte om. Så på hela dagen sov hon bara en timme! Natten blev lugn och fridfull. Nu sover hon middag, kl är 14.15 och jag hoppas hon sover hela 90 min.
Frågan lyder: Ska jag ta bort förmiddagsluren helt och gå tillbaka till 2 timmar middagslur? Eller framhärda i - shit - nu gråter hon!! Efter bara en timme...
Återkommer!

[MammaNina]

Jaha, nu grät hon och jag skulle lugna medelst buffning och ramsning. Men så fort jag slutade och gick ut kom gråten igen. Nu lät jag henne vara ändå och då gick gråten över i lite "jajajawawawa" och nu är hon faktisk tyst...
Jo, ska jag framhärda i 20 min på fm och 1,5 efter lunch? Hon behöver väl fortfarande två lurar på dagen, eller vad tror ni? När brukar man ta bort fm-luren?
Ska tillägga att vi flyttade till ny lägenhet förra veckan. Skruttan har verkat helt trygg och lugn med förändringen och det har varit ett lyft att hon plötsligt fått nya ytor att utforska. Men sömnen kanske påverkas...? I sanningens namn ska sägas att vi har varit slarviga med hennes tider de senaste veckorna pga alla flyttbestyr. Vi har tyckt att det har gått bra att vara flexibla (efter månader av disciplin!) men det kanske straffar sig till slut.

Hoppas på goda och kloka råd!
Kram
Nina