kurat i 8 nmån ge upp?
-
HannaMaria
- Inlägg: 293
- Blev medlem: sön 22 jan 2006, 09:08
- Ort: Finland
Hej alla som reagerat på svaren till ac 
Jag kan förstå att man i trötthetens töcken har lite svårt att forumela sig, att man känner sig desperat och att man kanske inte får fram det man önskar. Men ska man kura ett barn, och säga att man använder sig av kuren, så krävs det att man är påläst till tänderna så att man vet hur man ska hjälpa sitt barn att komma till ro.
Och vi som hjälper här försöker alltid ha barnens bästa för ögonen - föräldrna får vi anse kapabla nog att ta emot kritik - jag har själv fått mig välbehövliga sparkar i häcken när jag gjort fel
.
Så här skriver AW i registreringsavtalet som man kan och bör läsa innan man blir medlem:
Inte heller är det något krav att man ska omfatta eller ens känna till Barnaboksfilosofin. Önskemålet är dock att man har ett öppet sinne, berett att ta till sig just Barnabokens syn på barn. Inställningen till barn som Barnaboken förmedlar representeras genomgående bland "forumisterna" här. Det är en inställning som går ut på att vara sitt barns allra bästa vän i världen.
Barn är betjänta av enkelhet. Det allra mesta med små (och inte så små) barn är mycket enklare än man tror, om man bara har ett mål för ögonen. Här ska man kunna finna enkla och praktiska råd som talar till det sunda förnuftet, få allmänmänskligt stöd i sin föräldrauppgift, erfara sans och perspektiv, känna glädje över den rikedom som heter barn och kunna njuta dem (igen). Små barn ska njutas och njuta själva!
Barn är också betjänta av saklighet. Kritik, tillrättavisningar, negativismer av alla slag ska alltid följas av en väg ut, av ett handlingens rungande JA på varje "nej" eller "inte"; av ett konstruktivt, vägledande, gott och rätt och riktigt alternativ.
För dessa forum gäller samma princip. Andan är positiv. Censur eller uteslutning av medlemmar tillämpas inte här; endast på uttryckliga önskemål från ett flertal forumister kan enskilda inlägg eller hela såkallade trådar avlägsnas "förvisas" och då först efter en hel dags förvarning med saklig motivering.
Är man ute efter att beklaga sig över det helvete man har som förälder till barn som faktiskt inte bett om att få vara till besvär, är man fortfarande välkommen men kan kanske inte räkna med mycket annat än en spark i häcken... Utgångspunkten måste vara att man vill lära och förändra, inte klaga. (Undantaget kan givetvis vara Klagomuren.) Någon offermentalitet odlas inte här; det är alltigenom den goda viljan som är bestämmande.
Vi vill alla inget hellre än att hjälpa små sömntrasslare med sömnen, och den hjälpen går såklart via föräldern. Men alla föräldrar måste förstå att kuren är ingen trollformel som fungerar av egen kraft med ett svish av trollspöet - kuren kräver sin man eller kvinna och den kräver att man är påläst och engagerad!
Jag hoppas och tror att sign. ac inte känner sig ovälkommen, och att hon puggat på och hjälpt sin flicka att komma till ro! Ingen av oss vill något hellre än det!
Jag kan förstå att man i trötthetens töcken har lite svårt att forumela sig, att man känner sig desperat och att man kanske inte får fram det man önskar. Men ska man kura ett barn, och säga att man använder sig av kuren, så krävs det att man är påläst till tänderna så att man vet hur man ska hjälpa sitt barn att komma till ro.
Och vi som hjälper här försöker alltid ha barnens bästa för ögonen - föräldrna får vi anse kapabla nog att ta emot kritik - jag har själv fått mig välbehövliga sparkar i häcken när jag gjort fel
.Så här skriver AW i registreringsavtalet som man kan och bör läsa innan man blir medlem:
Inte heller är det något krav att man ska omfatta eller ens känna till Barnaboksfilosofin. Önskemålet är dock att man har ett öppet sinne, berett att ta till sig just Barnabokens syn på barn. Inställningen till barn som Barnaboken förmedlar representeras genomgående bland "forumisterna" här. Det är en inställning som går ut på att vara sitt barns allra bästa vän i världen.
Barn är betjänta av enkelhet. Det allra mesta med små (och inte så små) barn är mycket enklare än man tror, om man bara har ett mål för ögonen. Här ska man kunna finna enkla och praktiska råd som talar till det sunda förnuftet, få allmänmänskligt stöd i sin föräldrauppgift, erfara sans och perspektiv, känna glädje över den rikedom som heter barn och kunna njuta dem (igen). Små barn ska njutas och njuta själva!
Barn är också betjänta av saklighet. Kritik, tillrättavisningar, negativismer av alla slag ska alltid följas av en väg ut, av ett handlingens rungande JA på varje "nej" eller "inte"; av ett konstruktivt, vägledande, gott och rätt och riktigt alternativ.
För dessa forum gäller samma princip. Andan är positiv. Censur eller uteslutning av medlemmar tillämpas inte här; endast på uttryckliga önskemål från ett flertal forumister kan enskilda inlägg eller hela såkallade trådar avlägsnas "förvisas" och då först efter en hel dags förvarning med saklig motivering.
Är man ute efter att beklaga sig över det helvete man har som förälder till barn som faktiskt inte bett om att få vara till besvär, är man fortfarande välkommen men kan kanske inte räkna med mycket annat än en spark i häcken... Utgångspunkten måste vara att man vill lära och förändra, inte klaga. (Undantaget kan givetvis vara Klagomuren.) Någon offermentalitet odlas inte här; det är alltigenom den goda viljan som är bestämmande.
Vi vill alla inget hellre än att hjälpa små sömntrasslare med sömnen, och den hjälpen går såklart via föräldern. Men alla föräldrar måste förstå att kuren är ingen trollformel som fungerar av egen kraft med ett svish av trollspöet - kuren kräver sin man eller kvinna och den kräver att man är påläst och engagerad!
Jag hoppas och tror att sign. ac inte känner sig ovälkommen, och att hon puggat på och hjälpt sin flicka att komma till ro! Ingen av oss vill något hellre än det!
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)Hej igen!
"Men alla föräldrar måste förstå att kuren är ingen trollformel som fungerar av egen kraft med ett svish av trollspöet - kuren kräver sin man eller kvinna och den kräver att man är påläst och engagerad" - skriver du Miar70.
Det enda jag kan läsa i ac:s inlägg är att hon läst och försökt och försökt men att hon inte fått rätt på det. Allt jag hade önskat i ac:s läge är ju några sakliga råd och lite stöd för att orka vidare, vilket hon också ber om.
Jag är inte intresserad av någon debatt och inte heller att ifrågasätta metoden eller forumet utan undrar bara varför de som svarat gjort det på ett så skarp,anklagande och nedlåtande vis. Jag förstår det inte alls faktiskt.
Mycket underligt och sorgligt. Det står ju inte någonstans i AW ord kring forumet att man måste räkna med att få höra :
"vad gör du med ditt barn!!!!??? Varför hjälper du hänne inte? Vilka vansinnigheter, se kuren som avslutad och mislyckad"
När det enda man vill är att få hjälp med att hjälpa sitt barn.
Hur känner man sig då man läst det?
Jo, man känner sig misslyckad i sin mammaroll. Man känner sig dum och oförmögen att ta hand om sitt barn. Är det det ni vill?
Jag förstår att allt ni vill är att se till att få barnen att må bra. Jag vill absolut inte tala för a.c på något vis, jag talar utifrån mig själv, om jag hade fått de svar ni skrivit.
Det känns som om kattklo och AW känner sig ifrågasatta kring huruvida kuren verkligen fungerar eller ej då barnet i fråga inte beter sig som ett typiskt kurbarn. Det kan ju såklart vara så att barnet inte riktigt mår bra på grund av t.ex allergi eller annan åkomma som någon tidigare nämde. Det kan ju också vara så att mamman fått allt om bakfoten och använder verktygen helt fel. Men hjälp henne då. När hon ber om hjälp.
Även om allt är glasklart för er som är diplomerade kurare så tycker även jag att det kan finnas vissa oklarheter kring vissa saker även om jag läst böckerna från pärm till pärm och läst tråd på tråd här på forumet. Har jag inte rätt att skriva hit och förklara hur läget är och att jag inte riktigt förstår hur jag ska få ihop det då?
Jag blir rädd för att erkänna mina fel här på forumet, det är vad som händer.
Så ska det väl inte behöva vara?
Det kan ju inte bara vara när någon lyckas och går framåt som man får 40 svar på sina inlägg med glada tillrop och röda hjärtan. Även när allt går åt helvete och man är redo att kasta in handuken och gå och gömma sig i en garderob måste ni ju vara där med era hjärtan.
Jag tycker faktiskt att ni borde prata om detta sinemellan. Ingen (möjligen någon galen) mamma vill ju sitt barn illa och låter det skrika tills "det tuppar av" det förstår ni väl?
Man måste ju kunna känna sig trygg med att erkänna sina misstag inför er utan att bli ifrågasatt. Annars kommar ju alla föräldrar som läser trådar som denna att känna sig dumma och misslyckade och avbryta kurer för att de inte vågar be om hjälp och riskera att få svar liknande de ni som ni skrivit.
Jag känner mig i alla fall osäker på att skriva hit fortsättningsvis.
Blir rädd för att behöva känna mig misslyckad och dum.
Nu har jag skrivit av mig och nu vet ni vad lilla jag sitter här hemma och tycker
Jag tänker fortsätta att se AW:s böcker som en guldgruva av bra tips och detta forum som ett stort stöd när stora frågetecken poppar upp i huvudet.
Jag hoppas bara att ni tänker en sväng extra innan ni svarar på frågorna. Speciellt om den som frågar låter osäker och slutkörd.
Och Anna W, tänk på att du ses som en guru bland tusentals föräldrar i landet,
dina ord väger tungt.
Kram från mig!
"Men alla föräldrar måste förstå att kuren är ingen trollformel som fungerar av egen kraft med ett svish av trollspöet - kuren kräver sin man eller kvinna och den kräver att man är påläst och engagerad" - skriver du Miar70.
Det enda jag kan läsa i ac:s inlägg är att hon läst och försökt och försökt men att hon inte fått rätt på det. Allt jag hade önskat i ac:s läge är ju några sakliga råd och lite stöd för att orka vidare, vilket hon också ber om.
Jag är inte intresserad av någon debatt och inte heller att ifrågasätta metoden eller forumet utan undrar bara varför de som svarat gjort det på ett så skarp,anklagande och nedlåtande vis. Jag förstår det inte alls faktiskt.
Mycket underligt och sorgligt. Det står ju inte någonstans i AW ord kring forumet att man måste räkna med att få höra :
"vad gör du med ditt barn!!!!??? Varför hjälper du hänne inte? Vilka vansinnigheter, se kuren som avslutad och mislyckad"
När det enda man vill är att få hjälp med att hjälpa sitt barn.
Hur känner man sig då man läst det?
Jo, man känner sig misslyckad i sin mammaroll. Man känner sig dum och oförmögen att ta hand om sitt barn. Är det det ni vill?
Jag förstår att allt ni vill är att se till att få barnen att må bra. Jag vill absolut inte tala för a.c på något vis, jag talar utifrån mig själv, om jag hade fått de svar ni skrivit.
Det känns som om kattklo och AW känner sig ifrågasatta kring huruvida kuren verkligen fungerar eller ej då barnet i fråga inte beter sig som ett typiskt kurbarn. Det kan ju såklart vara så att barnet inte riktigt mår bra på grund av t.ex allergi eller annan åkomma som någon tidigare nämde. Det kan ju också vara så att mamman fått allt om bakfoten och använder verktygen helt fel. Men hjälp henne då. När hon ber om hjälp.
Även om allt är glasklart för er som är diplomerade kurare så tycker även jag att det kan finnas vissa oklarheter kring vissa saker även om jag läst böckerna från pärm till pärm och läst tråd på tråd här på forumet. Har jag inte rätt att skriva hit och förklara hur läget är och att jag inte riktigt förstår hur jag ska få ihop det då?
Jag blir rädd för att erkänna mina fel här på forumet, det är vad som händer.
Så ska det väl inte behöva vara?
Det kan ju inte bara vara när någon lyckas och går framåt som man får 40 svar på sina inlägg med glada tillrop och röda hjärtan. Även när allt går åt helvete och man är redo att kasta in handuken och gå och gömma sig i en garderob måste ni ju vara där med era hjärtan.
Jag tycker faktiskt att ni borde prata om detta sinemellan. Ingen (möjligen någon galen) mamma vill ju sitt barn illa och låter det skrika tills "det tuppar av" det förstår ni väl?
Man måste ju kunna känna sig trygg med att erkänna sina misstag inför er utan att bli ifrågasatt. Annars kommar ju alla föräldrar som läser trådar som denna att känna sig dumma och misslyckade och avbryta kurer för att de inte vågar be om hjälp och riskera att få svar liknande de ni som ni skrivit.
Jag känner mig i alla fall osäker på att skriva hit fortsättningsvis.
Blir rädd för att behöva känna mig misslyckad och dum.
Nu har jag skrivit av mig och nu vet ni vad lilla jag sitter här hemma och tycker
Jag tänker fortsätta att se AW:s böcker som en guldgruva av bra tips och detta forum som ett stort stöd när stora frågetecken poppar upp i huvudet.
Jag hoppas bara att ni tänker en sväng extra innan ni svarar på frågorna. Speciellt om den som frågar låter osäker och slutkörd.
Och Anna W, tänk på att du ses som en guru bland tusentals föräldrar i landet,
dina ord väger tungt.
Kram från mig!
Lycklig mamma till Tekla som föddes 16 april 2008
-
bellisandgren
- Inlägg: 22
- Blev medlem: tor 18 dec 2008, 10:07
- Ort: göteborg
Hej
Ville också säga att jag blev lite rädd när jag råkade komma in på denna tråden och läste svaren fr kurare och AW.
Hur ska jag själv våga hoppas på att lyckas? Jag är ung. lika påläst som ac dvs läst boken "till ögonen blöder" läst barnaboken sett dvdn flera gånger för att få rätta känslan.Känner mig just nu osäker. Är själv mitt i kuren och har en flicka som skriker/frågar i olika tonlägen just nu på sin em-lur. Tror inte det är många som klarar genomföra kuren utan något skrik/frågade alls.
Det blev lite otäck sektkänsla över denna tråd.
Hoppas du får den hjälp du behöver ac och att din flicka kommer sova om nätterna framöver
Helena
Ville också säga att jag blev lite rädd när jag råkade komma in på denna tråden och läste svaren fr kurare och AW.
Hur ska jag själv våga hoppas på att lyckas? Jag är ung. lika påläst som ac dvs läst boken "till ögonen blöder" läst barnaboken sett dvdn flera gånger för att få rätta känslan.Känner mig just nu osäker. Är själv mitt i kuren och har en flicka som skriker/frågar i olika tonlägen just nu på sin em-lur. Tror inte det är många som klarar genomföra kuren utan något skrik/frågade alls.
Det blev lite otäck sektkänsla över denna tråd.
Hoppas du får den hjälp du behöver ac och att din flicka kommer sova om nätterna framöver
Helena
Mamma till gobiten Tora född 080701
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
emmurl skrev: Det enda jag kan läsa i ac:s inlägg är att hon läst och försökt och försökt men att hon inte fått rätt på det. Allt jag hade önskat i ac:s läge är ju några sakliga råd och lite stöd för att orka vidare, vilket hon också ber om.
Jag kan bara beklaga att jag, och andra besjälade forumister, misslyckats i det här fallet. Vi har inte kunnat ge "några sakliga råd och lite stöd för att orka vidare". Det är ledsamt, mycket ledsamt. Men man måste inse sin begränsning här i världen, inte bara sin förmåga
Och det gör jag och har gjort sedan länge. Vilket inte betyder att jag låter begränsningen strypa och tysta förmågan.Alla kan inte allting. Alla räcker inte till för allting. Alla kan inte lyckosamt genomföra en Sova hela natten-kur ens. Alla har inte samma uppfattning om hur ett litet barn mår bäst av att skötas. Alla är heller inte helt överens om vad som är "barskt" och negativt och vad som är hjälpande och positivt.
En del - inte få - omhuldar 5mm och barns "rätt" att skrika sig till sömns för att alls kunna sova. För mig får inga barn skrika alls. De ska inte behöva det. Tycker jag, alltså. Faktum är att föräldragnäll över barnskrik får mig att se rött. Varför inte hjälpa barnet i stället för att beklaga sig över hur dåligt man själv mår
Och där är jag ju lite - utmanande kontroversiell, om man säger. Jag ställer krav på föräldrarna. Jag skriker om personligt ansvar. Jag gapar och bråkar i min livslånga ambition att göra mig till BARNENS röst, de som ingen har. Och då får man räkna med att få på käften. Det har jag fått och får jag, och då kan vi tala om "barskt". Vem bryr sig? Mitt mål är högre än att passa alla.
Med viss rätt, eftersom de allra flesta föräldrar faktiskt vill sina barns väl. Och direkt känner igen att det vill jag också. Om de sedan känner sig personligen kränkta av att jag inte duttar med dem, så som jag duttar med de små barnen, kunde ingenting bekymra mig mindre. Sade hon stoltemmurl skrev: Och Anna W, tänk på att du ses som en guru bland tusentals föräldrar i landet, dina ord väger tungt.
Din välmenta (?) varning rör mig inte i ryggen.Tystnar gör jag alltså inte, men vi kan avsluta den här tråden för att förhoppningsvis få till stånd "några sakliga råd och lite stöd" på ett bättre sätt någon annanstans.
O:)
O:) 
Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022