Dagen tillbringade vi alltså tillsammans, var ute mest hela tiden, lagade mat ihop och skrattade och lekte innan läggdags. Tösen var rejält förtjust i mig vid det laget! Mamma bar upp tösen till sitt sovrum, pappa gick bredvid och kittlade flickan under tiden, så hon var verkligen kanonglad hela vägen till rummet. Så fort hon fick se sängen protesterar hon högljutt. Där hade visst en hel hop vargar byggt bo.
Mamma och pappa sa hejdå och sov gott i hurtig, positiv anda. Jag sa ramsan och la bestämt till rätta. Flickan kämpade för att ställa sig upp, högljutt skrikande. Jag solfjädrar lugnande, men det tog en dryg halvtimme innan hon började lugna sig. Mot slutet har skriket mattats till små tysta hulkningar, jag känner att hon är på väg att somna och går därifrån med ramsan. Varpå tösen ställer en ny fråga, som verkligen låter som en FRÅGA. Jag ramsar bestämt till svar, och nu börjar skrikandet igen. Det får hon hålla på med ett tag. Jag ger påminnelse - avvaktar - ger påminnelse - avvaktar i några omgångar. Slutligen hör jag att flickan verkligen låter ledsen, då går jag in och lägger tillrätta samt solfjädrar lugnande ett litet tag. Flickan lugnar sig ganska snabbt, jag går iväg med ramsan. Hon börjar hulka lite, men låter TRÖTT. Jag avvaktar tills hulkandet tystnar, då ger jag bekräftelsen, som hon tar emot. Redan en timme senare vaknar hon. Jag är snabbt på plats med tillrättaläggande och solfjäder. Hon är trött och lugnar sig snabbt. Jag går ut med ramsan, och då börjar hon skrika igen. Jag avvaktar och ramsar några gånger, hon lugnar sig efter en stund, och då får hon bekräftelsen. Bekräftelsen triggar igång ett nytt skrik, och jag ger småarg, bestämd ramsa. Hon lugnar sig ganska snabbt, och jag ger då bekräftelsen, som hon tar emot.
Sedan sover hon LÄÄÄNGE!!!
Jag smuttar på kaffe i rummet bredvid för att inte somna, läser lite, knaprar på scones som mamman bakat åt mig som "nattamat", och väntar på nästa uppvak. Blir orolig att hon dött i PSD, så går in för att titta till henne. Där ligger en liten sött snusande tjej med tummen i mun och ser ut att drömma sköna drömmar 
Klockan 4.30 är det dags igen. Jag ger beskedet, solfjädrar kort, och går därifrån med ramsan. Döm om min förvåning när tjejen ligger och småpratar och jollrar i sängen! Jag gör ingenting som svar på detta. 20 minuter senare börjar frågorna. Då får hon en bestämd ramsa. Avvaktar och ramsar några omgångar tills hon tystnar. Då ger jag bekräftelsen. jag hör att hon gäspar, sedan somar hon, och sover till 6.30 då föräldrarna glada stormar iin och väcker.
Jag cyklar hem och lägger mig och slocknar några timmar.För min del har det här gått över all förväntan. Jag antar att föräldrarnas tidigare kurande faktiskt har lärt henne lite grann vad som gäller, och att hon mest behövde bli påmind, samt så klart att man i framtiden är konsekvent i regeln att om natten sover man. Jag är hur positiv som helst inför natt 2. Den tar jag också själv, sedan får föräldrarna ta över, med mig i bakgrunden att stötta sig på. Min enda oro är att jag är rejält trött själv, samt att mina ryggproblem blivit värre efter nattens solfjädrande. Kan nog inte använda solfjädern någon längre stund mer... desto bättre, antar jag
Skona ryggen, och sedan när barnet sovit i tio min (inte tjugo) kan du tissla in och snabbt lägga tillrätta och lägga över, om det skulle behövas.
Mycket snyggt 
\:D/ =D> Härlig läsning 
Meningen är ju självklart att hon ska lägga sig själv, men oj vad lätt det är att se till kortsiktiga lösningar och själv lägga tillrätta, när det är det enda som behövs för att hon ska somna! 