Orkar inte mer?Fått nog av gnäll och skrik? Små betraktelser

[helamig]

Härligt!

[Luvisen]

Juni: Semester. Barnlös hade sällan semester. Semester var ngt dyrbart. Tid av stillhet och lugn. En tid av värme. Nyförlöst fick aldrig semester. Nybliven mamma var upptagen med barn, flytt, renovering, omgivningshantering och dop. Efter kuren bildades planer om sommar tillsammans. Länge. Minst 2 mån. Plan blev sakta en realitet. Jag såg framemot Saboterande Partners semester. Nu skulle vi tillsammans beskåda Bebis rasande utveckling. Lyckliga ögonblick som endast jag hittills njutit. Rutiner var på plats, sömnen sagolik och vardagen enkel. Juni kommer. Bebis och jag väntar på Saboterande Partner för god middag. Han kommer försent. Bebis har somnat. Nästa dag utlovas familjeutflykt. Vi ska vara tillsammans! Saboterande Partner åker till möte, är borta halva dagen. Nästföljande dagar är Saboterande Partner upptagen med div. Bebis och jag försöker hänga med. Bebis gillar inte att sitta i vagn halva dagen, få mat lite försent och hindras i sina undersökningar. Rutiner faller sönder. Social Delaktighet byts ut mot liten hjälp här och där. Små krav ställs på Bebis om att uppvisa sina talanger. Jag får ont i magen. Varje utflykt är ngt som Saboterande Partner ska lirkas med på. Vi hänger på stranden. Saboterande Partner ser inte vad Bebis gör, han talar i tfn. Vi går till parken. Saboterande Partner tittar bortåt, försvinner i tankar. Jag lagar mat. Saboterande Partner tar med sig Bebis. ”Nu måste mamma få vara ifred så hon kan laga mat!”. Jag känner mig ensam och irriterad. Vi delar inte de fina stunderna tillsammans och Bebis hänger och klänger allt mer. Bebis skriker och gråter. Semester liknar mer arbete. Samtal med Saboterande Partner. Sovmorgon utlovas. Den kommer aldrig. Sommar känns som regn…Så dyster en semester kan vara.

Present: Bebis ställer sig upp och går. Bebis kryper inte mer…Vilket framSTEG!

[lilla mia]

usch vad tråkigt!

den situationen känns igen. till och från hamnar man där. se till att samtala snarast. hoppas på bättring!

/lilla mia

[Luvisen]

Juli: Lång färd. Farföräldrar vill ha gemensam sommar på landet. Jag tycker det verkar plågsamt. Saboterande Partner känner sig klämd. Förstår mig. Vill inte säga nej till sina föräldrar. Saboterande Partner lirkar. Vädret blir vackert. Bebis vill komma ut! Jag ger mig. Vi ska till landet! Jag planerar nogsamt. Lång färd måste bli njutbar. Dagen D är varje minut schemalagd. Jag känner mig lugn. Saboterande Partner får resfeber. Vill åka fort. Frågar tusen frågor. Jag tycker Saboterande Partner är som en irriterande fluga. Bebis känner att ngt är på gång. Bebis hänger lite extra på mig. Saboterande Partner försöker få mig att strunta i Bebis middag och åka iväg tidigt. Jag morrar. Vi hämtar bil och går och äter middag. Pizza. Bebis älskar pizza. Bebis öppnar STOR kartong blixtsnabbt och drar hela pizzan till sin kant. Jag skär en bit. Bebis mumsar och njuter. Jag tycker han är bedårande. Saboterande Partner är redan på väg till landet i tankarna. Dags att stuva in allt i liten bil. Saboterande Partner tar hand om Bebis. Jag packar. Bebis skriker och gråter. Saboterande Partner blir svettig. Jag ber honom distrahera Bebis. Saboterande Partner tycker inte det funkar. Saboterande Partner tar öronproppar till hjälp. Bebis är förtvivlad. Jag packar snabbare och snabbare. Saboterande Partner står inte ut. Bebis står heller inte ut, försöker jag förklara. Saboterande Partner vill inte hålla Bebis längre. Tjafs. Bil packad och klar. Jag gör välling. Jag tar Bebis i en arm och katten i den andra och stövlar ut till bilen. Saboterande håller gråtande Bebis medans jag stuvar in chokad katt i sin reseväska. Jag tar Bebis och hoppar in i bil. Saboterande Partner drar iväg omedelbart. Bebis är alldeles för förtvivlad för att sättas i stol. Jag ger Bebis välling i knä.Efter välling är Bebis dåsig. Jag sättar Bebis i stol. Bebis ylar. Jag insisterar. Vi åker ut på motorväg full fart. Katten tjuter. Bebis vill hålla handen. Bebis vill inte hålla handen. Saboterande Partner gnisslar tänder. Jag blir tokig. Försöker skärpa mig. Äntligen somnar Bebis. Katten tjuter högre. Efter en timme tar katt kort paus. Tjuter sedan hela vägen ner. Saboterande Partner svär och kör ryckigt. Känner mig nedstämd. Jag försöker sova. Obekvämt. Hittar andlig bok i väska. Saboterande Partner har packat den. Jag orkar inte läsa men gör det iaf. Kaos innuti mig blir stilla. Jag lugnar katt som tar längre och längre pauser. Försöker lugna Saboterande Partner. Det går inte. Saboterande Partner svär att detta blir första och sista gg vi åker till landet. Jag ger upp. Tittar ut på väg som passerar. Tänker på svärföräldrar och deras Old School förhållningssätt mot barn. Jag får klump i magen. Jag läser lite mer i bok. Jag slutar tänka på vad svärföräldrar kan tänkas göra eller inte göra. Nytt förhållningssätt: Vad ska JAG göra? Liten plan om kort Besked. Framme! Jag skickar ut Saboterande Partner att hälsa på ivrig farmor. Jag ramsar Bebis. Bebis fortsätter snarka. Jag sticker iväg till friggebod och monterar resesäng som liknar litet tält. Jag tycker det verkar mkt praktiskt. Men vad nu? Jag fattar inte hur allt ska monteras! Det vill sig inte! Jag måste svära fult. Jag får ihop det! Puh! Jag dundrar in hos svärföräldrar med bredaste leende och säger glatt ”Hej! Vi har haft en hisklig resa men nu är vi här! Roligt att se er! Nu måste jag knyta mig för jag är helt slut! Go’natt!” Ger dem varsin kram. De blir väldigt glada. Se där! Jag hastar iväg och hämtar Bebis . Bebis vaknar och tar bort sjal. Bebis ser ut över glittrande vatten. Bebis liknar ängel i natten. Jag lägger Bebis i tält. Bebis somnar sött och jag med. Härlig vila!

Present: Bebis lägger upp en skiva ost försiktigt på sin brödbit. Gud vad sött!

[MamMalin]

Var helt mållös efter juni-berättelsen...nu efter juli-följetongen törs jag våga tro att ni fått lite skön sommar! Vi hörs snart lite längre...
Kramar

[Luvisen]

/L

[Luvisen]

Juli: Landet. På landet är det svärföräldrar som sköter allt. Saboterande Partner tänker sig barnvakt ofta och mkt. Jag känner mig skeptisk. Dagen blir hipp som happ . Alla är osäkra. Jag tar fel på tiden. Frukost blir en timme försent och lunch blir en timme för tidigt. Jag oroar mig för luren. Farföräldrar måste dubbelkolla om Bebis verkligen ska sova. Jag stegar bort till friggeboden. Liten klump i magen. Kommer Bebis somna? Kommer barnvakt-mojängen funka? Hur ska jag göra när jag ska lägga in Bebis i tältet nu när Bebis ser vad det är? Viftar bort allt sammans! Nytt förhållningsätt: ALLT är preeeeciiis likadant som hemma! Fungerar utmärkt! Bebis somnar bums. Jag lägger upp fötter. Tjat om mat följer. Farföräldrar vill inte äta tidig middag. Vi vill inte äta sent. Hunden morrar. Katten har gett upp. Ligger inkognito på vinden. Flugor surrar. Jag blir matt. Bebis vaknar och jag visar trädgårdsland. Bebis tar massa jord och smetar in hela sin kropp. Bebis skrattar. Farföräldrar blir förfärade. Bebis tultar omkring i rasande fart och tar på allt. Här ska undersökas! Farfar tycker det känns jobbigt. Farfar drar tillsist glad Bebis i pinnavagn runt tomten om och om igen. I 2 dgr är landet underbart intressant enligt Bebis. 3:e dagen vill inte Bebis vara på sightseeing mer. Bebis vill jobba! Vi försöker förklara vad Bebis vill. Farmor vill ha sitt kök ifred. Farfar vill ha sin eldstad ifred. Bebis insisterar. Farföräldrar viftar bort oss. Jag blir sur. Bebis hänger vid strandkant ofta. Jag försöker underhålla Bebis. Hårt jobb. Ingen semester. Bebis blir surare för varje dag som går. Jag frågar om Bebis kan få diska. Näe, det gör inte gäster! Efter en hel dag av skrikhantering tar jag Bebis med mig till kök. Innan ngn hinner säga ngt sätter jag Bebis i diskho. Vi diskar. Bebis äntligen riktigt nöjd. Jag tänker att det inte räcker. Måste hitta ngt extra. Ser Farmors fina porslin på köksbord. Jag ger fin fat till Bebis. Bebis räcker ut liiiiten hand mkt försiktigt. Håller nogsamt om kant. Jag tar Bebis till skåp. Bebis staplar varsamt. Jag känner beundrar för Bebis. Mitt i vår lycka ser jag Farmor. Farmor ger oss mördarblick men säger inget. Jag låter Bebis slutföra jobbet. Varje tallrik, varje tunn porslinskopp finner sin väg till skåpet säkert. Tom Farmor måste erkänna att Bebis är enastående hjälp i kök!

Present: Bebis ger mig sin första kram. Vilken värme…!

[Luvisen]

Barnalängtan. 20-åring drömde om 10 barn. Myller av små händer, fötter. Kluckande skratt och barnkalas. 25-åring tjatar men nedslås av negativism. Kroppen blir ful av att föda barn. Man blir aldrig smal igen. Vet du hur mkt jobb det är?! Samtal med pojkvän. Jag nöjer mig med 5. Väntar tills pojkvän är redo. Tar evigheter. 30-åring börjar bli otålig. Antal spelar ingen roll huvudsak att barn kommer till världen. Man blir sjuk. Ett barn ter sig ouppnåeligt och önskan är kraftigare än ett oväder. Ber Gud om ett mirakel. Gud tar med sig man. Dyster tänker : Inga barn någonsin är kanske min lott. Den som gapar efter mkt…? Ny partner. Önskan smyger sig på. Gravid är sååå lycklig ända tills illamående övergår i konstanta kräkningar. Smärta uppkommer och tilltar. Gravid önskar inga fler barn. Nyförlöst kan bara bekräfta. Förlossning var det värsta. Inga fler barn någonsin! Bebis blir 4 mån. Sockersöt. Liiiiten önskan om ett barn till. Nedslås av sömnbrist. Aldrig mer barn! Efter kur börjar önskan smyga sig på igen. Månader går. Ett syskon måste Bebis få ha. En liten vän genom livet. Vardagen slår sakta ut i njutning. Bebis börjar tulta omkring. Ser Bebis på håll. Tänk om jag hade 10 sådana små som tulta omkring…! Varm känsla går genom hela kroppen. Där finns lycka. Rädsla för allt som gick snett och Saboterande Partner håller önskan på avstånd. Men den finns. Den går inte bort. Drömmen om 10.

Present: Bebis dukar bordet till frukost! Jag häpnar!

[helamig]

Kära Luvisen! Tack igen för fin och rörande läsning.
Det är inte lätt när världen runt omkring inte förstår men bra att du står på bebis sida. Heja!

Jag önskar att alla dina önskningar ska gå i uppfyllelse!! 10 barn, härligt!

[susanne med O]

Hej Luvisen !!!

TACK
Jag har nyss läst igenom hela denna tråd och känner att jag mår bättre nu. Jag är inte ensam med mina tankar och känslor
Så underbart starkt av dig att låta oss ta del av ditt liv.

Nu känns det lättare för mig att ta tag i mitt eget mammaliv

Tack igen

Kram Susanne

[Luvisen]

Tack susanne med O.

[L8P8]

Hej Luvisen!
De senaste dagarna har jag haft din tråd som favoritläsning de stunderna jag suttit vid datorn. Jag är så uppfylld av dina erfarenheter och så glad och fylld av tillförsikt om framtiden.
I mångt och mycket har vi delat livet med våra barn enligt SHN och BB utan att ha läst dessa böcker - förmodligen för att allt bygger på sunt förnuft och vi lyckligtvis verkar vara begåvade med detta... Men man blir aldrig fullärd och varje barn är unikt så att läsa dina betraktelser och upplevelser har gett ytterligare en dimension till vårt föräldraskap. Tack för det!!! =D>

Igårkväll hade jag läst om när du lade handen som en solfjäder på bebis bröst som somnade lugnt och gott. När min bebis inte kunde komma till ro tänkte jag att jag skulle prova detta enkla och se där - belöningen kom direkt. Bebis blev helt lugn och avslappnad och somnade gott på en minut!

Säger som de andra - skulle gärna ha det du skrivit i bokform

Stor kram och mycket värme till dig!
/L8P8

[Luvisen]

L8P8-
Tack för dina ord. Det värmde verkligen . Ville tacka dig redan igår kväll men då hade vi cirkus här. Ska skriva om det för jag behöver komma ihåg mina misstag och mina framsteg.

Jag håller faktiskt på att skriva... :-$ Får se om det blir ngt gångbart..

Kram på dig!/Luvisen

[L8P8]

Vad spännande att höra att du skriver! Håller alla tummar jag hittar för att det blir en bok att köpa!

Kram igen!
/L8P8

[Sarisparis]

Luvisen skrev:

Jag håller faktiskt på att skriva... Får se om det blir ngt gångbart..

Jag tycker att du har mycket gângbart 'bara' i den här eminenta trâden

Härligt att du är i skrivartagen, vi är mânga som vill läsa