Syskonbråk om Saker

[septembersnö]

Det var så länge sen jag var härinne att jag fick registrera om mig, eftersom jag inte kom ihåg min gamla signatur. Så kan det gå när allt är bra och flyter på fint i barnalivet.
Men nu har jag fått en liten fundering. Mina pojkar fyller tre resp. två år i höst och det har blivit mer och mer bråk om leksaker och andra prylar. Fram till nu har den äldre tagit vad han vill ha och gett lillebror något annat istället och båda har varit fullt nöjda med det. Men nu har det ändrat alltså ändrat på sig. Storebror har kommit in i trotsåldern och lillebror har gått från godmodig ettåring till sprakande förtrotsherre.

Hur gör man alltså när den lille ger sig på järnvägsbyggen och legolekar som den store ägnar sig åt? Eller när den store försöker ta ifrån lillebror någon leksak?

Storebror har börjat knuffa och slå och vi försöker ju jobba bort det beteendet. Men i övrigt känns det som om man bara hamnar i rättviseföreläsningar som ingen av dem bryr sig om: Nej, nu hade han den först, osv.
Jag vill ju att båda ska kunna få pyssla ifred med det de håller på med. Och samtidigt lära dem att samsas och dela med sig...

Anna

[TorpSara]

Jag tror att Anna elt sonika har hotat med att ta bort Saken om de inte kan samsas. Helt enkelt. Ingen får leka med den då.

[miar70]

Hej och välkommen tillbaka

Låt storebror och lillebror leka var för sig, kanske?
Storebror en stund på rummet, medans lillebror är i vardagsrummet el liknande och leker! En varsin stunds ensamlek om dagen, avsilkda från varandra, då de inte störs!
/Mia

[septembersnö]

Tack för svar

TorpSara: Jag har funderat lite på den strategin. Det känns dock lite som om de är för små för den ännu. Eller kanske inte?

Miar: Ja, jag är jättedålig på strukturerad ensamlek. Jag har försökt lite halvhjärtat några gånger men det skulle ju kunna vara dags att ta tag i det ordentligt.

[Ewa]

Håller helt med både TorpSara och Miar70. Och inte är de för små för att gå miste om saken de träter om. Så har skett även här hemma och min minsting är bara 17 mån. Inte förstår hon just så mycket av vad mamma pysslar med när hon plockar prylen, men vanmakt uppstår inte, så även hon accepterar den lösningen. Och den känns viktig, framför allt för den stora sötnosens skull. Som Anna skrivit - på ett ungefär - hellre att barnen var arga på mig än att de kivades sinsemellan. Sunt, tycker jag. Och någon rättvisedomare vill man ju gärna akta sig för att bli.
Kram Ewa

[septembersnö]

Tack Ewa

Jag tycker bara att det är så svårt just när någon av pojkarna (fast oftast den store) är helt inne i någon koncentrerad lek och den andre kommer och vill plocka till sig av sakerna. Då känns det fel att ställa delamedsigkrav och ta bort sakerna för den som höll på med dem från början
Ofta avleder jag och hittar på något att intressera den andre för. Men det är ju inte alltid man kan göra det.
Någon som har tankar om just detta?

Bättre har det faktiskt blivit. Jag har varit väldigt orörlig av foglossning så pojkarnas utetid har varit både stillsammare och kortare. Nu när kan jag röra mig lite mer och pappan dessutom har semester så märks det att det blir mindre bråk på innefronten.

Vi var förresten på ultraljud igår. Eftersom allting såg bra ut med bebisen så berättade vi för storebror att han skulle få ett litet syskon till. Inte vet jag hur mycket han förstod men han blev i alla fall vrålglad och sprang och kramade omkull sin redan befintlige bror och ropade: en till, en till, en till!

Anna

[Ewa]

Grattis till lilla tillskottet !

Klart storebror - och lillebror - blir glada över ännu en liten medlem i familjen!

Vad gäller koncentrerat arbete, som störs, för att man inte har en fredad zon - eller fredad tid - tycker jag man behöver åtgärda. Åtminstone EN stund på dagen BÖR man få pyssla koncentrerat med egna uppgifter. Det gäller både stora och små barn, och för all del oss vuxna också. Därför är vi många - både barn och föräldrar - som älskar ensamleken. Oavsett om du inför det eller inte, så kan du absolut och självklart införa egen tid för fokuserat arbete. Och spara byggprojekten till just den tiden. Och antingen låta båda ha egen ensamlek i separata rum, eller ha egen eller ensamlek vid olika tillfällen och ha social delaktighet med det andra syskonet under tiden. Då har alla sin egna stunds fokuserat ifredskap varje dag

[septembersnö]

Tack Ewa! Nu har vi infört ensamlek för oss alla tre
Stor i vardagsrummet och Liten i barnrummet. Och det märks verkligen redan på storebror att han blir lugnare av att få den där timmen i fred.
Jag tycker också att det är ganska skönt att få läsa tidningen i lugn och ro
/Anna

[annawahlgren]

--- när någon av pojkarna är helt inne i någon koncentrerad lek och den andre kommer och vill plocka till sig av sakerna. Då känns det fel att ställa delamedsigkrav och ta bort sakerna för den som höll på med dem från början

Ja, "bråkar ni om Saken tar jag bort Saken, tack så mycket, får jag den tack" tillämpar man ju i så fall just vid BRÅK.

Det du talar om - koncentrerad "lek" (som jag skulle vilja kalla arbete) är ju något alldeles annat. Det är som när du sitter vid datorn och arbetar koncentrerat med dina viktiga inlägg på forumet (tack för dem ). Då är du förmodligen föga road av att "dela med dig". Då vill du bara en sak: vara i fred. Och det har väldigt lite med "min tur", "jag var här först", allmän generositet eller delamedsigtjusigheter att göra. Det har att göra just med koncentration, och den ska respekteras.

Hur många gånger har jag inte sagt det - det är en konst att låta små barn vara i fred

Den konsten måste man också lära små (eller inte så små) syskon.

Byt ut rättvisetänkandet mot simpel respekt

[septembersnö]

Tack för ditt svar, Anna
En tankeställare blev det. Om att göra det självklara krångligt. Ungefär...