Följ med en bit på vägen

[Nancy]

Tack Jannika för gott skratt och anti-jobbskäll. Ack så nyttigt båda två.

Du har så rätt.

Kram från Nancy

[kvacke]

Jag tänker ofta på dig Nancy och är så glad att allt går bra!

[Nancy]

kvacke: Tack Du har pm.

[Nancy]

Igår och dagen idag har känts mycket märkliga. Igår var det v.31+6 i graviditeten, samma dag som Leia föddes.

Eftersom jag idag är i v.32+0 är jag alltså mer gravid än jag någonsin varit Hade aldrig vågat drömma om att få gå längre än med Leia men nu börjar maken och jag faktiskt tro på att lillasyster skall stanna tills 24/7.

Lillasyster är en helt annan sort än Leia.

Leia trivdes aldrig i magen. Hon tänjde, spände och krumbuktade för jämnan. Hade jag den dåliga smaken att lägga mig på sidan sparkade hon så ilsket så jag tvingades lägga mig på rygg igen. Leia fixerade sig tidigt, redan innan v.30 tror jag bestämt det var.

De andra bebisarna på neonatal låg oftast i fosterställning ovh sov. Leia låg med armar och ben utsträckta, precis som hon fortfarande gör nu snart 2 år senare.

Lillasyster bryr sig inte ett dugg om hur jag ligger. Hon sparkar aldrig ilsket i revbenen så att jag tappar andan. Hon tar aldrig spjärn med benen och försöker hitta en egen väg ut. Hon är inte det minsta fixerad utan ligger och buffar runt och verkar stortrivas.

Om teorin att det är barnet självt som bestämmer när det skall födas så tror jag att mina små flickor är tydliga exempel på detta

Nu när vi klarat delmål 3 (v.31+6) så är nästa delmål faktiskt att gå hela vägen.

Stor kram från Nancy

[miar70]

Grattis till ert tredje delmål
Du beskriver så härligt, Nancy, att jag nästan kan känna hur det sparkar i magen
Jag tror på allvar att du kommer att gå hela vägen fram denna gång, och vagga fram som en (mycket vacker) sjöko mot slutet - det unnar jag dig verkligen
Jag hoppas bara du får må riktigt, riktigt gott och njuta ordentligt av din mage, och att lilla prinsessan därinne får växa sig rund och go
(Är du ledig nu fram till fl? Jag hoppas det, för sista veckorna ÄR tunga och jobbiga!)

Många kramar Mia

[LindaVega]

Jättegrattis Nancy

Det är STORT att passera förra bebins BF. Vi firade faktiskt med en god middag när jag hade gått över 30+2. Efter det skunde jag slappna av på ett helt annat sätt. Fick gå på ett extra tillväxtUL några veckor senare eftersom min mage växt lite dåligt- inte ens det gjorde mig speciellt nervös. Bebsien därinne kunde INTE vara mindre än Vega + att den var flera veckor äldre..

Hoppas du kan njuta ordentligt sista delen av din graviditet.

Kram
Linda

[Nancy]

Mia: tack Blev så glad för ditt fina inlägg Är så tacksam över den värme jag möter trots min sporadiska närvaro under lång tid.

Arbetar bara tre dagar till och sen är både maken och jag hemma tillsammans med Leia. Efter lillasysters ankomst (som vi ju hoppas blir först 24/7) skall vi vara hemma en månad tillsammans allihopa.

Stor kram från sjökon Nancy

Linda: Tack Om du visste vad jag tänkt på dig under denna graviditet. Du vet ju precis hur det är att ha en prematurfödsel i bagaget och sen försöka tänka positivt under nästa graviditet.

Jag måste erkänna att det varit svårt att glädjas fullt ut denna gång. Ibland har jag nästan förträngt graviditeten bara för att inte ätas upp inifrån. Har nästan känt mig skamsen ibland över att lillasyster fått så lite uppmärksamhet jämfört hur vi fokuserade på magen under förra graviditeten. Vet att maken reagerat likadant. Fast det handlar nog en hel del om att man har så mycket fokus på sin snart tvååriga lillebusa och därför är en bebis man aldrig träffat mer abstrakt.

Tack också för att du delade med dig av din positiva tanke. Skall bära den med mig och i synnerhet eftersom även jag får göra tillväxt-ul. Även om lillasyster är förhållandevis mindre än Leia så kommer hon förhoppningsvis att snart vara större än 1676 gr

Stor kram från Nancy

[Fjällfolket]

Åh grattis!!!



...sa Fjällmor och bölar igen ja, jisses

kram!
/Fjällmor

[Nancy]

Tack raraste fjällmor

Uppdatering:
Var igår på Östra för ytterligare ett tillväxt-ultraljud. Lillasyster hade tagit ett rejält skutt upp på viktkurvan och var nu endast -3% i storlek jämfört med "det normala". Stor skillnad från förra gångens -16% med andra ord

Hon beräknas nu väga 2174 gr

Jag minns att det var ungefär samma med Leia. I v.29 gjordes ett tillväxt-ul då hon skattades till -11%. Då hon föddes v.31+6 var hon normalstor för sin vecka.

Kanske har jag alltså busbebisar som växer lite långsammare innan v.30 för att sen spurta på slutet

Är det förresten någon som har erfarenhet av att magen känns "trängre" pga att bebisen ligger i säte Var även hos BM igår och hon sa att man kan uppleva det så eftersom sätesläget tar mer plats i magen. Ibland trycker det uppåt så jag knappt kan andas Ligger som en val och flämtar efter luft... Fast praktiskt är det, behöver ju knappt bh längre eftersom brösten vilar så fiffigt på magen

Kram från Nancy

[father of sons]

Japp!

Det känns absolut så!
Vår äldsta son klappade jag på huvudet (som låg mellan mina bröst ) hela graviditeten.

/ Mamman till sönerna

[Nancy]

Tack för ditt inlägg Mamman till sönerna

Även om det fortfarande inte är särdeles lätt att andas är det onekligen betryggande att andra genomgått samma och klarat sig helskinnade ur det

[Nancy]

I tisdags var det v.34 + 0. Dvs så långt gånget så att en eventuell förlossning inte längre stoppas.

Tänk, hade aldrig vågat hoppas på att få vara gravid såhär länge men de senaste veckorna har jag och maken faktiskt trott det.

Det känns så helt annorlunda denna gång. Sparkarna är rofyllda och liksom nöjda. Min egen teori om att Leia inte trivdes i magen känns mer och mer sann.

Busbebisen har lagt sig ganska ordentligt tillrätta i säte nu. Lite ironiskt ändå eftersom jag i början var så orolig för om jag skulle få enitt eller ej.

Glädjen över den långt gångna graviditeten grusas lite av den påfrestande halsbränna som håller mig vaken nattetid. Äter Gaviscon och Novalucid som andra äter mat...

Läser dessutom i tidningarna om nedskärningarna inom Västra Götalands förlossningsvård. Förstföderskor skall tydligen skickas till Värnamo medans omföderskor nådigt får stanna i regionen. Har själv fått tid på Östra 24/7 men då jag ringde sa de att jag kanske måste vara på Mölndal istället.

Situationen låter onekligen jobbig inta bara för blivande mammorna och deras bebisar utan även för den hårt pressade personal som arbetar på sjukhusen.

Maken och jag skojade igår kväll om vad nästa steg blir... Inför planerade snitt får man ett litet infoblad hem "Snitta dig själv". Till kittet hör även sån där snygg mössa, mönster till att sy operationskläder, recept på Panodil och en decinfektionssvamp att tvätta sig med innan

Ja, ja, det ordnar sig nog på nåt vis.

Nancy

[miar70]

Tänk, Nancy, snart har vi följt dig HELA långa vägen och inte bara en bit! Fantastiskt! Känns som det var igår du startade den här tråden!
All lycka och hoppas den halsbrännan ger sig... annars funkade det halvbra för mig att dricka smoothies, och ligga absolut stilla
Kram!

[Gablex]

Jag är så glad för din skull, Nancy, att det har kommit så här långt och gått så bra! Du skall se att det blir en juli-bebis - hade du trott det från början?

Några få veckor till, sedan har du din lill-sessa! Har ni bestämt mer om namnet? Jag fick ju höra ett förhandstips som jag tyckte var superfint...

Kram & klapp på magen!

[Nancy]

Mia: tack Ligga still och dricka smoothies... hm... undrar om jag vågar "lata" mig mer än vad jag redan gör Maken min tar enormt stort ansvar hemma, har gjort så hela tiden. Jag har arbetat halvtid och sen vilat resten. Fast vi tycker båda att det varit värt det alla gånger eftersom lillasyster är så lugn i magen Tänk vilken uppbackning vi haft från Er alla också

Gablex: tack Nej, hade verkligen inte vågat hoppas på julibebis från början Det känns helt fantastiskt nu att kanske få en fullgången liten skrutta i famnen Såklart att Leias födelse var fantastisk den med men du förstår nog hur jag menar

Namn Det namnet (det mycket vackra namnet) som låg överst på önskelistan ett tag har nog kommit lite i skymundan. Tycker fortfarande att det är underbart fint men är osäker på om det verkligen är en sådan i magen. Maken har efter många timars sökande på världens alla namnsajter hittat ett namn han förälskat sig i totalt. Eftersom det både är vackert, passar med "Leia" och har en fin innebörd så lutar det starkt åt att vi väljer det.

från Nancy

ps. Det jag skrev ovan om att "glädjen grusas" av sådana värdsliga ting som halsbränna får ni ta med en nypa salt. Såklart att jag är både glad och oerhört tacksam över att lillabebisen fortfarande är i magen. Bara vissa stunder i mörkaste sommarnatten då jag ensam är vaken som jag kanske tycker liiite synd om mig själv där jag ligger flämtandes efter luft... 8) ds.