jag vill inte låta otacksam till all hjälp jag får här, vet inte vad jag hade gjort utan det här forumet.
MEN jag är extremt påläst vill jag nog påstå, jag har läst igenom alla trådar på det här ämnet och många andra + alla böcker.
Jag är såpass påläst att jag har fattat att SHN går ut på att barnet ska lugnas på plats med ramsan, men om barnet inte kan acceptera det svaret och fortsätter fråga tills en kris uppstår, så ska barnet hjälpas ur den krisen med verktygen jag har att tillgå? oavsett anledning till krisen? jag kan inte backa mig ur en kris. principen som jag har förstått den, är att barnet ska lugnas såpass att det kan lägga sig ner och somna lugnt?
om inte en fallerande attityd är fallet heller, och ramsan levereras med all trygghet och lugn som det är möjligt.
min man som skötte ramsandet igår, är rapartist och har ägnat sig åt det i 15 år. rap = rhymes = ramsa, han kan verkligen ramsa. men om som igår, barnet lyssnar på ramsan men inte anser det vara godtagbart svar, så måste jag ju ge henne svar på ett annat sätt?
eller ska vissa kriser bara backas ur, med slutsats att barnet somnar obesvarat och av utmattning?
jag förklara mig kanske väldigt dåligt och det är inte lätt att tolka en situation genom skriven text över internet. men jag pratar ju absolut inte om att ge upp ett ledset skrik och pappa kommer störtande som om kriget brutit ut. utan om nogsamt, inkännande avlyssnade både innan ramsa och innan buff.
jag skriver in och vill ha råd om hur jag ska göra när man har backat sig in i en återvändsgränd.
jag anser att vi har tagit ledningen, (efter så här många skrikläggningar så borde det hela ha havererat till trafik i rummet för länge sen annars)
men jag tror att ledningen på det här företaget kanske drog sig in styrelserummet för fort utan att den nyrekryterade fick en ordentlig genomgång av de grundläggande förhållandena på arbetsplasten, så nu måste hon ideligen fråga om det är rätt som sker. med hjälp av sin enorma kompetens så kanske hon förstår mer och mer, men måste ändå bekräfta den nya kunskapen gång på gång.
ibörjan fick jag rådet att backa mer och mer och det har vi gjort, men det har tagit oss ja ingenstans egentligen.
jag sökte mig till SHN därför vi hade problem med att hon inte kunde somna själv, sovit har hon alltid gjort sen hon var liten. problemet är inte löst och är knappast förbättrat heller. så jag kan ju inte bara lämna det såhär, det måste ju betyda att jag har gjort fel och har jag inte det så måste jag ju söka nya vägar, hela den här familjen är helt slut nu.
jag vill ta körkort men någonstans på vägen så tror jag att vi körde för fort och vilse, så nu kan vi inte ens hitta tillbak till körskolan där kortet ska tas. vi frågar människor på vägen hur vi ska hitta rätt igen, men alla pekar tillbak på den vägen vi redan har testat men inte hittat fram.
om jag säger att attityden finns och att vi backar rakt in i väggen så måste det väl tas med som fakta i rådgivningen?
jag vill absolut inte verka otacksam här, jag vet att ni är många jätteduktiga här på forumet som lägger massor av tid och energi på att hjälpa andra människor av ren välvilja, så snälla missförstå mig inte. jag måste bara klargöra situationen. sorry för alla liknelser
ibland är det enklaste sättet att förklara på.
-
) om, som om det vore kväll ett. Det gick jättebra!
Eller blir jag tillrättalagd nu?? Ser du nu så många frågor som måste ställas 
