Hej!
Mitt problem är att söva om Gustav 7 mån med ramsan dagtid. Sista veckan (kurat drygt 3 v.) har han sovit sina två timmar hälften av gångerna de andra gångerna har vi hållt på att sövt om honom i 30-60 min och nu känner jag att jag börjar tappa tron på att det ska fungera. Det känns som att vi håller på med skrikmetoden ändå!
Tycker att jag har läst och försökt på lite olika sätt.
Ramsan:
Försöker lyssna av honom och ändra rösten när jag säger ramsan.
Har ramsat ofta och mindre ofta.
Vet vikten av känslan av självklarhet!
Nyss kändes det värdelöst för då var jag arg när jag efter 50 min med skrik, gick in och lag tillrätta, känns inte bra att gå in arg.
Undrar hur länge man ska hålla på med bekräftelseramsan? Ska man till varje pris ha sista ordet jämt och hur gör jag när han har tystnat och inte hunnit sagt den. Ska jag fortfarande efter 3 veckor säga den om han har gnällt lite efter att jag sist sa den? Vi drar ofta ihop påminnelse och bekräftelseramsa.
Tillrättaläggande och solfjäder:
Han blir mest arg av det, känns oftast som att vi stör! Jag har inte riktigt fattat om man ska lugna barnet helt så att det inte skriker innan man går. Det är så psykiskt jobbigt att hålla fast honom i solfjädern flera min vilket krävs för att han ska bli lugn. Det som händer då är att jag blir osäker och jag har läst att man inte ska "fastna" vid sängen. Så då har jag testat att bara gå in snabbt, lägga tillrätta och trycka till med solfjädern snabbt och sen gå ut. I båda fallen skriker han när jag går ut med ramsan, ibland lugnar han sig efter ett tag men det hade han kanske gjort med bara ramsan också.
Hur ska man göra? Lång eller kort solfjäder? Lugna helt eller gå fast han skriker för att inte fastna?
Buffande:
Har inte vågat ta till det för jag vill inte fastna i det men kanske är det buffande vi ska ta till för att vända det här och slippa att det känns som skrikmetoden.
Despreat just nu, annars för det mesta nöjd med kuren!
Jennifer
Ramsan biter ej dagtid!
Hej Jennifer!
Först måste jag be dig att hålla dig till samma tråd när det berör samma barn. Det gör inget att det är ett annat ämne, det skriver du bara som rubrik. Detta blir lättare för oss som vill försöka hjälp. TACK
Det jag tänker på när jag läser det du skriver är ordet: överkoncentration. Du måste BACKA och ge sonen mer förtroende för att han ska kunna göra framsteg. Du beöver inte ge bekräftelseramsa separat utan det är helt okej att han bökar, gnäller och blir arg efter ramsan. Det är hans sätt att komma till ro och det får han ta hand om själv. Gör så här när du lägger:
Se till att magen är mätt och torr blöja.
Svalt och mörkt i rummet.
Bus och skratt på väg till sängen
Lägg tillrätta ordentligt, kort solfjäder och ut ramsan. Använd REJÄLT magstöd och ha bra tempo i ramsan. Säg den med ATTITYD och lämna ingen plats för "bekräftelse" från sonen.
Nu har han fått besked om att det är sovdags och då lämnar du hans dörr. Sysselsätt dig med annat, gärna som låter, då hör han att du finns där och samtidigt så släpper du fokusen på honom.
Om han "fastnar" i sitt klagande så skulle jag ge en ganska bestämd ramsa som förmedlar, nu är det nog, nu ska du sova och sedan gå därifrån och låta honom sköta resten.
När han sovit i 10 minuter kan du vid behov lägga tillrätta.
Kom ihåg det GLADA återseendet när luren är över.
Följ detta benhårt några dagar så ska du se att han snart sover gott även dagtid. Å, du ha lite mer tålamod, schemat tar tid innan allt sitter klockrent.
Lycka till!
/Elle
Först måste jag be dig att hålla dig till samma tråd när det berör samma barn. Det gör inget att det är ett annat ämne, det skriver du bara som rubrik. Detta blir lättare för oss som vill försöka hjälp. TACK
Det jag tänker på när jag läser det du skriver är ordet: överkoncentration. Du måste BACKA och ge sonen mer förtroende för att han ska kunna göra framsteg. Du beöver inte ge bekräftelseramsa separat utan det är helt okej att han bökar, gnäller och blir arg efter ramsan. Det är hans sätt att komma till ro och det får han ta hand om själv. Gör så här när du lägger:
Se till att magen är mätt och torr blöja. Svalt och mörkt i rummet. Bus och skratt på väg till sängen Lägg tillrätta ordentligt, kort solfjäder och ut ramsan. Använd REJÄLT magstöd och ha bra tempo i ramsan. Säg den med ATTITYD och lämna ingen plats för "bekräftelse" från sonen. Nu har han fått besked om att det är sovdags och då lämnar du hans dörr. Sysselsätt dig med annat, gärna som låter, då hör han att du finns där och samtidigt så släpper du fokusen på honom. Om han "fastnar" i sitt klagande så skulle jag ge en ganska bestämd ramsa som förmedlar, nu är det nog, nu ska du sova och sedan gå därifrån och låta honom sköta resten. När han sovit i 10 minuter kan du vid behov lägga tillrätta. Kom ihåg det GLADA återseendet när luren är över.Följ detta benhårt några dagar så ska du se att han snart sover gott även dagtid. Å, du ha lite mer tålamod, schemat tar tid innan allt sitter klockrent.
Lycka till!
/Elle
Storebror född -05 kurad feb-06 Lillasyster född -07 SM från startTack för svaret!
Har ingen erfarenhet av att skriva på forum så här. Hur menar du att jag hålla samma tråd fast det är nytt ämne? Ska jag klicka på besvara bara och byta rubrik?
Har just nu hållt på i närmare 70 min med att söva om Gustav. Jag läste inte ditt svar förrän efter ca 40 min och då hade jag på inrådan av min man som tyckte att det var dags gå tillbaka till buffning eftersom Gustav inte svarade på något annat. Jag buffade när han skrek upp sig och där emellan när han var lugnare hade jag kontakt med honom genom att lyssna av och använda ramsam ca var 3 min. Han höll på att somna flera gånger, men jag förstörde nog med bekräftelsen för jag har läst mig till att den ska barnet ha med sig in i sömnen om det somnar skrikande kommer det att vakna skrikande. När jag läst detta ändrade jag sätt, blev mycket mer bestämt på rösten. Hans svar på det var att bli tokarg! Jag har varit tvungen att gå in och lägga tillrätta ngr gånger för han ställer sig upp i sängen. Just nu försöker jag att inte bry mig så mycket men jag är så irriterad över att det bara går utför med kuren. Nu har det gått 80 min och han skriker så att han knappt har ngn röst kvar. Känner mig så misslyckad!
Under de här dryga tre veckorna med kuren har jag gjort allt du tipsar om.
Möjligen har jag slarvat med skrattet till gonattet dagtid för jag trodde det hörde kvällsnattningen till. Som ljud har jag haft radion på men nu testade jag att leka med min 3-åring utanför Gustavs dörr för att han skulle höra att vi var där men det hjälpte inte.
Nu är det dags att ta upp honom och det känns helt misslyckat för han skriker fortfarande som en stucken gris.
Snälla vad ska jag göra, är det bara att fortsätta att vara envis!?
Jennifer
Har ingen erfarenhet av att skriva på forum så här. Hur menar du att jag hålla samma tråd fast det är nytt ämne? Ska jag klicka på besvara bara och byta rubrik?
Har just nu hållt på i närmare 70 min med att söva om Gustav. Jag läste inte ditt svar förrän efter ca 40 min och då hade jag på inrådan av min man som tyckte att det var dags gå tillbaka till buffning eftersom Gustav inte svarade på något annat. Jag buffade när han skrek upp sig och där emellan när han var lugnare hade jag kontakt med honom genom att lyssna av och använda ramsam ca var 3 min. Han höll på att somna flera gånger, men jag förstörde nog med bekräftelsen för jag har läst mig till att den ska barnet ha med sig in i sömnen om det somnar skrikande kommer det att vakna skrikande. När jag läst detta ändrade jag sätt, blev mycket mer bestämt på rösten. Hans svar på det var att bli tokarg! Jag har varit tvungen att gå in och lägga tillrätta ngr gånger för han ställer sig upp i sängen. Just nu försöker jag att inte bry mig så mycket men jag är så irriterad över att det bara går utför med kuren. Nu har det gått 80 min och han skriker så att han knappt har ngn röst kvar. Känner mig så misslyckad!
Under de här dryga tre veckorna med kuren har jag gjort allt du tipsar om.
Möjligen har jag slarvat med skrattet till gonattet dagtid för jag trodde det hörde kvällsnattningen till. Som ljud har jag haft radion på men nu testade jag att leka med min 3-åring utanför Gustavs dörr för att han skulle höra att vi var där men det hjälpte inte.
Nu är det dags att ta upp honom och det känns helt misslyckat för han skriker fortfarande som en stucken gris.
Snälla vad ska jag göra, är det bara att fortsätta att vara envis!?
Jennifer
Hej Jennifer!
Precis så som du skriver ska du göra, tryck besvara och lägg in en ny rurik.
Ni ger sonen olika besked genom att testa olika saker hela tiden. För att han ska komma på banan måste ni bestämma er för hur ni gör och följa det benhårt och inte testa fram och tillbaka. Det skapar bara fler frågor hos sonen. Mitt förslag är att du följer det jag skrev och gör detta och inget annat. Å sedan lägg till en enorm skopa ATTITYD och TÅLAMOD!
Lycka till!
/Elle
Precis så som du skriver ska du göra, tryck besvara och lägg in en ny rurik.
Ni ger sonen olika besked genom att testa olika saker hela tiden. För att han ska komma på banan måste ni bestämma er för hur ni gör och följa det benhårt och inte testa fram och tillbaka. Det skapar bara fler frågor hos sonen. Mitt förslag är att du följer det jag skrev och gör detta och inget annat. Å sedan lägg till en enorm skopa ATTITYD och TÅLAMOD!
Lycka till!
/Elle
Storebror född -05 kurad feb-06 Lillasyster född -07 SM från startTack, än en gång!
Det är sant, det du säger att vi måste bestämma oss för ett sätt!
Det fungerade bra både dagar och nätter förra veckan, sen kom helgen och min man Johan tog över lite och vi började frågasätta varandras olika sätt och det känner Gustav givetvis av.
Vi får prata ihop oss och ta nya tag helt enkelt.
Har lugnat mig nu! Det är så jobbigt när man håller på så där länge som drygt 80 min, speciellt när jag har min 3 åring hemma idag för dagis är stängt. Det är inte så roligt för honom att vara storebror just då!
Det gäller bara att jag är envisare än Gustav nu så kommer vi att vända det här!
Jennifer
Det är sant, det du säger att vi måste bestämma oss för ett sätt!
Det fungerade bra både dagar och nätter förra veckan, sen kom helgen och min man Johan tog över lite och vi började frågasätta varandras olika sätt och det känner Gustav givetvis av.
Vi får prata ihop oss och ta nya tag helt enkelt.
Har lugnat mig nu! Det är så jobbigt när man håller på så där länge som drygt 80 min, speciellt när jag har min 3 åring hemma idag för dagis är stängt. Det är inte så roligt för honom att vara storebror just då!
Det gäller bara att jag är envisare än Gustav nu så kommer vi att vända det här!
Jennifer
Lycka till!Hej Jennifer!
Jag vill bara säga att du är inte ensam!
Jag kurade min Waldemar för snart fem veckor sedan och vi kämpar stenhårt med dagarna. Jag hamnade i samma tröstlösa hål som du: började testa en sak en gång, något annat en annan och när inget funkade kände jag mig supervärdelös. OCH DET GÅR ÖVER TILL BARNET!!! Han känner din oro och tvekan!
Det är skitsvårt att behålla lugnet, men man måste. Sätt dig med något som verkligen tar din koncentration, för ju mer fokuserad på något annat du är, desto lättare kommer han att komma till ro. Tro mig! Man kan jämföra det med att hämta en häst i hagen som inte vill bli tagen. Tänker du "Hur skall det här gå?", då kan du lika gärna gå hem direkt. Du kommer inte att kunna hämta den där hästen! Och samma sak är det med ditt barn! Faktiskt!
Jag har inte kommit i mål riktigt ännu, men det har blivit bättre. Konsekvens och fokus på något annat! Släpp taget! Och om han är arg - då får han vara arg! Det är INTE kul med en ilsket vrålande baby som man inte kan lugna, men ibland måste de bara få rasa av sig. Man kan testa ramsa och man kan testa att buffa eller solfjädra, men ibland måste man bara gå bort med sin överkoncentration och låta barnet vara. Hur hemskt det än känns! Och jag vet - hade precis en sådan kvällslur!
Vansinnigt jobbigt, men det är inte alltid något man kan göra något åt.
Lycka till! Tänk konsekvens och (ett för mig viktigt ord som jag måste bli påmind om STÄNDIGT) tålamod, ihop med fokus på något annat!!! Det är lika lätt att hamna i överkoncentrationsträsket som i buffnings-, vagnings- eller ramsningsträsket! Och våga backa och ha förtroende för ditt barn!
Du fixar det här!!!
// Åsa - som också kämpar!
Jag vill bara säga att du är inte ensam!
Jag kurade min Waldemar för snart fem veckor sedan och vi kämpar stenhårt med dagarna. Jag hamnade i samma tröstlösa hål som du: började testa en sak en gång, något annat en annan och när inget funkade kände jag mig supervärdelös. OCH DET GÅR ÖVER TILL BARNET!!! Han känner din oro och tvekan!
Det är skitsvårt att behålla lugnet, men man måste. Sätt dig med något som verkligen tar din koncentration, för ju mer fokuserad på något annat du är, desto lättare kommer han att komma till ro. Tro mig! Man kan jämföra det med att hämta en häst i hagen som inte vill bli tagen. Tänker du "Hur skall det här gå?", då kan du lika gärna gå hem direkt. Du kommer inte att kunna hämta den där hästen! Och samma sak är det med ditt barn! Faktiskt!
Jag har inte kommit i mål riktigt ännu, men det har blivit bättre. Konsekvens och fokus på något annat! Släpp taget! Och om han är arg - då får han vara arg! Det är INTE kul med en ilsket vrålande baby som man inte kan lugna, men ibland måste de bara få rasa av sig. Man kan testa ramsa och man kan testa att buffa eller solfjädra, men ibland måste man bara gå bort med sin överkoncentration och låta barnet vara. Hur hemskt det än känns! Och jag vet - hade precis en sådan kvällslur!
Vansinnigt jobbigt, men det är inte alltid något man kan göra något åt. Lycka till! Tänk konsekvens och (ett för mig viktigt ord som jag måste bli påmind om STÄNDIGT) tålamod, ihop med fokus på något annat!!! Det är lika lätt att hamna i överkoncentrationsträsket som i buffnings-, vagnings- eller ramsningsträsket! Och våga backa och ha förtroende för ditt barn!
Du fixar det här!!!
// Åsa - som också kämpar!
Waldemar (Walle) 07-01-08
Kurad maj -07. Finslipad i Gastsjön 2007.
Gustav 08-11-12 (39+4)
www.backjohan.se - uppdaterad 8 jan till Walle
Syblogg: www.backjohan.blogspot.com
Kurad maj -07. Finslipad i Gastsjön 2007.
Gustav 08-11-12
(39+4)www.backjohan.se - uppdaterad 8 jan till Walle
Syblogg: www.backjohan.blogspot.com
Känner igen mig
Hej alla!
Osöker på om jag ska skriva här eller i en egen tråd men jag känner igen mig i TS frågor...
Har 2 tvillingtjejer på 6 månader som vi kurat i 4 dagar nu.
Startade kuren pga att läggningen började strula, men nu funkar jättebra MEN som TS skriver så är det omsövningen som är problemet här oxå...
Både på morgonen och efter dag-lurarna.
När som vaknar i vagnen under dagarna så tar inte ramsan, bara vagning funkar. Ibland är det så illa att inte ens en promenad funkar!
På morgonen tar ramsan heller inte över huvudtaget på ena tjejen och hon skriker som en tokig! Hon vill ha morgon 06 eller tidigare men vi har 06.30 på schemat och ramsan bara stegrar henne... Känns verkligen fruktansvärt att höra henne skrika/gråta så medans syster ligger och sussar så gott en halv meter därifrån.
Vill ju inte behöva ändra schemat pga detta men ser nästan ingen annan lösning i dagsläget, nån som har nåt supertips åt mig ? =)
Osöker på om jag ska skriva här eller i en egen tråd men jag känner igen mig i TS frågor...
Har 2 tvillingtjejer på 6 månader som vi kurat i 4 dagar nu.
Startade kuren pga att läggningen började strula, men nu funkar jättebra MEN som TS skriver så är det omsövningen som är problemet här oxå...
Både på morgonen och efter dag-lurarna.
När som vaknar i vagnen under dagarna så tar inte ramsan, bara vagning funkar. Ibland är det så illa att inte ens en promenad funkar!
På morgonen tar ramsan heller inte över huvudtaget på ena tjejen och hon skriker som en tokig! Hon vill ha morgon 06 eller tidigare men vi har 06.30 på schemat och ramsan bara stegrar henne... Känns verkligen fruktansvärt att höra henne skrika/gråta så medans syster ligger och sussar så gott en halv meter därifrån.
Vill ju inte behöva ändra schemat pga detta men ser nästan ingen annan lösning i dagsläget, nån som har nåt supertips åt mig ? =)
Hej Åsa!
Tack, vad skönt det var att få det där med överkoncentration bekräftat en gång till. Jag har försökt att jobba med att göra annat och släppa taget lite. Pratade t.ex. i telefon i närheten av hans dörr här om dagen. Då blev han hur lugn som helst och jag trodde han sov men när jag tittade in efter 20 min satt han och "lekte" (trots att han bara har en snutte i sängen). Hela veckan har han sovit knappt 30-40 min av 2 tim och sedan har det bara inte gått att söva om honom men jag kämpar vidare.
Börjar dock känna mig lite stressad för vi ska vara borta över midsommar och jag todde att dagslurarna skulle sitta tills dess. Undrar vad som är bäst för honom att sova förmiddagsluren i vagnen eller i en resesäng? Han är ju van med vagnen på eftermiddagarna men han är omöjlig att söva om där också.
Mvh
Jennifer
Tack, vad skönt det var att få det där med överkoncentration bekräftat en gång till. Jag har försökt att jobba med att göra annat och släppa taget lite. Pratade t.ex. i telefon i närheten av hans dörr här om dagen. Då blev han hur lugn som helst och jag trodde han sov men när jag tittade in efter 20 min satt han och "lekte" (trots att han bara har en snutte i sängen). Hela veckan har han sovit knappt 30-40 min av 2 tim och sedan har det bara inte gått att söva om honom men jag kämpar vidare.
Börjar dock känna mig lite stressad för vi ska vara borta över midsommar och jag todde att dagslurarna skulle sitta tills dess. Undrar vad som är bäst för honom att sova förmiddagsluren i vagnen eller i en resesäng? Han är ju van med vagnen på eftermiddagarna men han är omöjlig att söva om där också.
Mvh
Jennifer
Hej Jennifer!
Behåll rutinerna och sovplats oavsett var ni är, det måste få sätta sig ORDENTLIGT innan du ändrar något. Kom ihåg att ladda med en extra portion ATTITYD när ni är borta och berätta gärna för de ni besöker vad ni gör och varför så ni känner er bekväma i det ni gör.
/Elle
Behåll rutinerna och sovplats oavsett var ni är, det måste få sätta sig ORDENTLIGT innan du ändrar något. Kom ihåg att ladda med en extra portion ATTITYD när ni är borta och berätta gärna för de ni besöker vad ni gör och varför så ni känner er bekväma i det ni gör.
/Elle
Storebror född -05 kurad feb-06 Lillasyster född -07 SM från start-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Tack, Elle 
Välkommen är du, Gusto Jag hoppas jag inte sårar dig, för det vill jag verkligen inte göra. Men jag undrar om du kan se själv hur dina negativa förväntningar står som spön i backen i det du skriverGusto skrev:... vi började frågasätta varandras olika sätt och det känner Gustav givetvis av. --- Det är så jobbigt när man håller på så där länge som drygt 80 min, speciellt när jag har min 3 åring hemma idag för dagis är stängt.
Det är inte bara du och den ömme fadern som "ifrågasätter varandras sätt" utan du ifrågasätter snart sagt varenda detalj i Sova hela natten-kuren också. Du vädrar skrikmetoden, du vågar (
) inte buffa, du beklagar dig över evigheterna du "håller på", ramsan "biter inte" osv osv osv.Skulle du kanske gå tillbaka till ruta ett och fråga dig vad det är du vill, vad det är du vill uppnå och hur du det i så fall skulle gå till, tycker du
DU, alltså, ingen annan?En fråga jag ställer är också varför storebror går på dagis när du är hemma? Och nu är det synd om honom för dagis är stängt och lillebror uppför sig så - hm, jobbigt - att det inte är "lätt för honom att vara storebror"
Hur menar du då - egentligen Ja, jag måste gräla lite på dig, för det är väldigt gnälliga tongångar här. Och det kan det ju vara, men skyll inte på SHN, höll jag på att säga
Kanske tror du att SHN är en sömnmetod som man "ska" tillämpa Som mer eller mindre sköter sig själv om man bara gör på ett ungefär som det står, men så funkar det inte... Och då är det synd om en Ramsan biter inte, säger du. Tänk dig framåt ett tag i tiden (som till storebror kanske?). "Orden biter inte. Han lyssnar inte på vad jag säger. Jag säger precis de rätta orden, men han bryr sig inte om dem i alla fall. Han bara skriker, eller så går han sin väg och låtsas inte höra. Orden biter inte. Det känns som skrikmetoden, med den skillnaden att nu är det JAG som skriker."
Typ
Förstår du vad jag far efter
Ramsan lever inte sitt eget liv. Orden inte heller. Vi talar om - borde tala om - dialog här.
Du är inte övertygad. Inte ett skvatt. HUr skulle då lilla barnet kunna övertygas
Så vill du försöka berätta för mig hur du tänker
Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022