8-månadersångest - jag klarar det inte!!!

[Gäst]

Det vrålas utan avbrott 12 timmar per dygn. Han är så lessen och rädd hela tiden och jag tycker jättesynd om honom.
Men, jag börjar få problem att behärska mig, det gör ONT när han klättrar på mina ben eller i mitt ansikte, känner mig värdelös när det aldrig blir bättre och nu är jag själv så frustrerad att jag själv börjar gråta ibland och blir sugen på att skrika tillbaka. kommer inte göra det, men oj vad jag vill ibland .
Jag fasar för varje dag och vill inte vara ensam med honom en sekund om det går att undvika. Jag hatar att vara mammaledig och han hatar nog att umgås med mig.
Jag har läst kapitlet om 8-månångest i bb hundra ggr, men problemet är ju att det känns som att det är jag som gör det värre pga mitt numera minimala förråd av tålamod. Om jag inte klarar det här hur ska det då bli senare med tex trotsåldern?
Jag hatade att amma eftersom han blev så beroende av mig då och det här känns ungefär likadant. Vad har jag för fel? Alla andra verkar ju älska att amma och klarar alla tuffare perioder utan problem.

[Månen]

Hej Liten06
Jag har inte så många råd men om det hjälper så vet jag precis vad du känner. Min lilla tjej skrek ett tag vid dryga 7 månader så jag hade öronproppar på mej dagtid. Drog och slet i mej för att inte tala om alla rivmärken. Tålamodet fick sig en prövning. Nu några veckor senare har hon börjat "prata" och verkar på nåt sätt mer till freds. Jag tyckte oxå amningen var som en fotboja så jag lovar dej, du är inte ensam även om det är få som berättar det.
Läste en blogg av Terri på Aftonbladet där hon var trött på alla som sa till henne att njuta av småbarnstiden. Det är klart man njuter men njuter av sina barn gör man ju hela tiden, just när dom är som minst är det ju samtidigt väldigt krävande fysiskt och psykiskt inte alltid så lätt att njuta. Och man är ingen dålig mamma för det!!!
Jag har en 8-åring och det finns så många ljuvliga tider under hans 8 år som faktiskt varit mer njutningsfulla än den allra första tiden.

Försök att få egentid på kvällen när din man/sambo kommer hem. När jag ägnar mig åt mitt stora intresse hästar på kvällen så är jag en bättre mamma i flera dagar efteråt. Det är OK att tänka på sig själv oxå.

Kämpa på, ge dig egen tid och kom ihåg du är inte ensam!

Kram
Månen

[Gäst]

Tack för svaret
Vad gjorde du när det var som värst med 8-månadersångesten? Hur agerade du? Låtsades du som att allt var som vanligt eller lyfte du upp henne? Tycker inte det hjälper vad man än gör. Sätta sig på golvet och bara sitta kan fungera ibland, men ska jag göra så varje gång? Är det okej att bara säga "Men hej på dej! Mamma håller på med det eller det" och låta honom vara? Det blir ännu ledsammare då, men det går över i alla fall. Tar jag upp honom blir det mest slingrande och gnällande och han beter sig som att han vill ner, men sätter man ner honom vrålar han igen . Jag känner mig otroligt osäker på vad jag ska göra!
Sambon jobbar tyvärr 8-20 just nu, åker hemifrån kl 07 och kommer hem strax efter 20, och lilleman sover 20-08 så klart... Men hoppas det blir mindre jobb snarast!

[duggan]

Hejsan. jag vet precis hur du har det för vi är fortfarande i 8 -månaders ångesten, men vi har nått kulmen och det börjar trappa av...*pust*
Det gör verkligen ont när dom klättrar, river, biter, drar i håret (som hugo älskar att göra och jag får smärre panik av) osv...och jag tror precis som Månen att det är super viktigt med egentid nu för att man ska orka ge det barnet vill ha under dagens alla timmar. Vi har varannan kvälls system här hemma..varannan kväll kör vi läggningarna och den som inte har läggning har kvällen fri för vad den vill göra..jag drar alltså också till stallet varannan kväll i il-fart och pustar ut. helt underbart, plus att då när karln är och kör enduro på hans kvällar passar jag få att bada fotbad, käka lite gott eller vad jag nu vill och faktiskt njuta av ENSAMHETEN, och ha sin kropp bara för sig själv!! Ingen som ska klänga , gosa osv varken karl eller barn På helgerna så stannar vi hemma om det inte är något speciellt och ägnar vuxen tid med varann, ibland blir det restaurang besök (när vi har barnvakt) Man får ohyggligt mer ork närt man får sina behov tillfredsställda.

Och ang ammningen...Han livnär sig väl inte bara på din BM..jag ammar fortfarande men vill jag vara bort och gör nått dagtid på helgen då min karl är hemma får han helt enkelt klara sig utan tisse..det bli vatten till maten då!

[Gäst]

Hej Duggan, känner igen mig, som sagt är det lite svårt med egentid just nu tyvärr.
Nä, han ammas inte alls nu längre, slutade när han var fyra månader för jag mådde så dåligt av det.

[duggan]

nämen oj, nu såg jag ju att du hade slutat amma...läste för fort...men vilken tig lägger sig gossen..tänkte om du inte kunde tassa iväg ialla fall efter 8, det är ju inte sååå sent!

[Nancy]

Aktuell tråd om just åttamånadersångest.

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... highlight=

Läs och försök hitta tillbaka till den kraft jag är säker på finns inom dig. Du har bara tappat bort den en smula. Stryk också ordet "hata" ur din vokabulär. Det ordet gör vare sig dig eller sonen gott.

Gällande amning kan jag lova dig att "alla" på detta forum verkligen inte "älskat att amma och klarat tuffa perioder utan problem". Här finns en i mitt tycke unik förståelse för varje mammas val utifrån just hennes situation.

Varm hälsning från Nancy

[Lillstrumpan]

Hej Liten06,

Åttamånadersångest gör varken bebis eller mamma glad alla gånger. Jag tyckte att social delaktighet - i MÄNGDER - hjälpte. Tända lampor, öppna dörrar, låsa dörrar, bädda, borsta tänder m.m och så tusen "TACK SÅ MYCKET" efter det.
Sätta sig ner på golvet tillsammans funkade också bra här. Vara ute kan också vara bra. Jag var helt slut på kvällen - men Wilmis hade varit en smula gladare och nöjdare, så det var det värt .

[F'lippas mamma]

Hej!

Ja, det är ingen rolig tid för någon. För Filippa kom 8-månadersångesten rätt tidigt (liksom egentligen 18-måntrotsen). Redan vid ca 6 månader började hon bli allmänt klängig, gnällig och vaknade massor på nätterna och vi hade väldigt långa, skrikiga läggningar. Det förbättrades inte av att vi renoverade lägenhet och flyttade i samma veva heller... Vi tog tag i nätterna när vi flyttat igen och det blev bättre men inte riktigt bra. Slutade i kurning i Gastsjön sen men det är en annan historia... Jag kunde inte gå in i ett annat rum utan att hon tjöt högljutt, hon klängde och hängde på mig och åt dåligt säkert pga dålig sömn också. Väldigt mycket kladd hade vi varje måltid och skrik och gnäll. Det var faktiskt riktigt jobbigt men vändpunkten på dagarna kom när hon började krypa en vecka innan 7-månadersdagen. Så nöjd!

Jag satt mycket på golvet och läste, vek tvätt eller sorterade och fixade. Och så brukade hon vara med mycket uppe på köksbänken, liggandes på mage eller brevid i matstolen med en muta. Mycket mutor blev det! En äppelskrutt var lycka och riskakor var också gott. Bumbostol är ju också jättebra om de inte sitter stadigt också så han verkligen kan vara med när du gör saker, social delaktighet är ju jätteviktigt! Kryper din son än eller är han på väg? Det kan vara en stor del i missnöjet också. Vara ute på en filt var också rätt så ok, överhuvudtaget skulle det gärna vara mycket omväxling av miljö men samtidigt får det ju inte bli för mycket intryck för de små. Orkar du inte höra gnället så kan man ju sätta på glad musik också!

Förstår att det känns jobbigt när du får ta hela ansvaret själv ända till läggning. Finns ingen annan än pappan som kan komma och avlasta någon kväll så du kan göra något annat och få ny energi?

Du kommer att klara det och det blir bättre!

[Gäst]

Hej...
Ja, massor med social delaktighet hjälper en del. Vara ute fungerar inte i det här vädret, han blir varm och lessen
Känns en aning klaustrofobiskt, tror inte heller han tycker det är kul att bara vara inne, mne jag vill inte att han ska lida.

[TorsMamma]

Vi är ute massor. Om vi måste vara i solen så har Tor STOR solhatt och kläder. Sen sätter jag på vattenspridaren eller fyller badbaljan med vatten. Blöta kläder är svala kläder.

Idag fick Tor sina nya solkläder. Superlycklig! Vi har varit ute flera timmar. 8) Skogen är också sval dagar som dessa!

Idag gick vi i skogen till en grillplats och där plaskade vi med fötterna i vattnet. Också skoj!

[Månen]

Hej igen
När hon gnällt som värst så måste jag erkänna att jag plockat upp henne. Hon älskar att åka i babybjörn när jag dammsuger så jag kan lova att vi har det himla rent och dammfritt här hemma När jag orkar så vet jag ju att det bästa är att ha en hel arsenal av nya prylar att förse henne med, allt från vispar och slevar till plastlock och burkar. Men ibland orkar man ju inte skramla fram en massa prylar. Kommer på mej själv med att hysteriskt ögna igenom hyllor och lådor efter saker som hon ej sett och som hon ej kan skada sig på.

Vad som är rätt och fel kan man ju inte säga men jag har försökt att varva mellan att plocka upp henne med att förse henne med intressanta prylar.
Social delaktighet vet vi ju alla här på forumet är effektivt och de gånger jag hunnit klämma in ett besök på t.ex öppna förskolan så har hon varit glad. Men man ska hinna och orka oxå....

Under hennes värsta skrikperiod måste jag erkänna att jag drog mej för att vara så väldigt social för jag blevv alldeles svettig av hennes energiska lilla jag och intensiva skrik.

Jag är imponerad att du fixar dessa långa pass helt själv som du har, själv så står jag ofta vid ytterdörren halv 5 när sambon kommer hem och säger "Ta henne du en stund"...

Hoppas som sagt att du kan finna lite egentid på något sätt, det är nog det du behöver för att ladda batterierna.

Kram igen
Månen

[indra]

Här har vi oxå 8 månadersångest, för mig har det hjälpt mycket med ensamleken (45 min.) på morgonen, då jag själv äter frukost o sitter framför datorn som nu . Han tycker om när jag dammsuger o torrmoppar, då han kravlar efter moppen o dammsugarn.När jag gör middag sitter han med i diskhon o leker med slevar, kastrullock, plastbunkar mm. Han brukar få ett rån o knappra på. Utgång 2-3 ggr. om dagen, har hund så det blir en del promenader. Om det är varmt ute så tar vi ut badbaljan i skuggan så han får plaska. Hänger med till tvättstugan o titta på tvättmaskinen när den snurrar runt är jättespännande.Sen mycket tid på golvet som Tors Mamma skrev. När han börjar gråta om jag lämmnar rummet , försöker jag locka med han, så han får åla sig till mig med mycket glada tillrop. Dörrar att öppna o stänga är jättekul, även skåpsluckor, bollar som rullar osv. Här är det oxå öronproppar men nu har det lugnat sig lite.. Försök o vila när han sover så du orkar med. kram.

[Gäst]

Hej!
Tack för alla svar, det hjälper massor. Tycker att det verkar som att det kanske kanske är på väg att mattas av en aning !
Försöker att vara totalt lugn och sansad hela tiden, men oftast blir det nån gång per dag då vi båda är ledsna tyvärr.
Sambons tider är verkligen inte familjeanpassade just nu, sist vi hade en strulig period runt 2 månader, innan sm och kurning jobbade han också precis hela tiden... Kanske kallsinnig planering ?
Nä, men förhoppningsvis är det inte mer än juni ut han kommer jobba så här, vi här hemma vill ha mer support.
Ska försöka se om man kan komma på nåt smart sätt så vi kan vara ute på balkongen och pyssla i alla fall, kanske köpa parasoll och ställa ut en badbalja. För han är verkligen mycket lugnare och gladare när han får lite mer stimulans.

[indra]

Toppen med badbalja på balkongen, här hemma har vi bärt ut badbaljan till en gräsplätt vi har, sen har vi facktiskt bara silat bort gräs o annat skit som kommit i o bytt vatten varannan dag. för vi har ingen slang på utsidan.Nu det senaste har han badat 2 ggr om dan i värmen.