På rekommendation av Lillamolntuss gick jag in på SVR´s hemsida och letade mig fram till "Knattetimmen"där legitimerade dittan och dattan svarar på föräldrars m fl´s frågor om barn och ungdomar. TACK Lillamolntuss för denna rekommendation
! Vad skönt för mig här i Japan att lyssna på svensk radio. Börjar tröttna rejält på att ha på CNN (urk)hela dagarna och de CD-skivor vi hade med oss har jag lyssnat på 100 ggr..I alla fall, de här legitimerade dittan och dattan gav råd betr sömn och jag måste säga att jag häpnar något. Egentligen så häpnar jag över att det de säger låter så självklart (de säger det med självklar stämma) att om jag inte hade läst Barnaboken eller hittat till detta forum, ja då hade jag nog köpt vad de säger
! Jag blir nästan lite rädd... De pratade om maglägets inte vara eller vara och tyckte (enl min tolkning) att det var idiotiskt att ha barnen på mage. Speciellt före 3 mån ålder då barnet inte kan lyfta på huvudet själv
. Tyvärr kan jag personligen inte bedöma om de har rätt eller inte för vi hade inte vår son på mage före 3 månaders ålder (har ju börjat nu först då han är 6 mån för att komma till bukt med vaknar-efter-30-min-problemet). Vad sa de mer...jo, att man sedan urminnes tider har haft barnet på rygg (de nämnde "i famnen"). De poängterade verkligen att det alltid har varit så .... Det är viktigt så att man kan SE hur barnet mår sa de...När det gäller att ha barnet i mammas och pappas säng (de pratade om en 2-åring som föräldrarna ville skulle ligga i egen säng, men barnet protesterade) så menade de att "ja, så är det! Barnet är i en utvecklingsfas och behöver närheten...." Sover vuxna i egen säng i eget rum?, fortsatte de. Då ryckte jag till
. Jag och min sambo är ju ett FÖRÄLSKAT par och gör andra saker än bara sover i sängen (ursäkta det personliga inslaget ) så det är en väldigt stor skillnad anser jag. Dessutom finns det mååååånga som inte sover i samma sovrum (speciellt bland 40-talister) pga olika kvällsvanor och snarkningar mm. Det är inget konstigt alls!Jag vet att allt detta är VÄRDERING! Så gott som allt som har med barnomvårdnad och uppfostran är värdering! Jag säger inte att de har fel och jag/Anna W har rätt utan jag reagerar bara utifrån det som känns rätt för MIG och min familj. Jag blir bara lite skraj när det finns såååå många nyblivna föräldrar där ute som bara går till EN källa (kanske bara BVC) och får ETT besked (typ "så ÄR det med barn") när det är värdering och tolkning av forskningsresultat det handlar om. Man måste informera sig på olika håll!!!! Jätteviktigt! Därefter ta ett EGET beslut på vad som känns rätt!
Konstigt nog sa dessa båda damer att det är precis SÅ man skall göra
. Varje föräldrarpar känner sin egen unge BÄST, precis så sa de.En annan (och sista sak
) de sa var att d"et är bra med oro för det för utvecklingen framåt. Man SKA oroa sig jättemycket som förälder" 
Ja inte har det hjälpt mig och vår son i alla fall när jag har oroat ihjäl alla hans dagslurar:twisted: . TVÄRTOM! Men, nu snart finns här inga vargar kvar:D!Tja, gå in och lyssna själva. Jag lyssnade på 27/9 2004-programmet.
Några reflektioner så här på kvällskvisten i Japan...
Kram
Kristin
maj -04 (kurad jan -05), Pojke