Vill inte ligga själv/mammighet

[beccisen]

Hej och tack för svaren på min nappfråga

Jag har nu beställt Barnaboken på nätet och väntar spänt på leverans
Har dock en liten fråga ang Nellies "mammighet" hon är 3,5 mån och himla vaken och pigg (inatt sov hon 10tim ) problemet är bara att hon inte vill ligga själv utan bara gnäller då. Hon tystnar självklart när hon blir upplockad och visad världen . Jag undrar bara hur man kan göra för att råda bot på detta "problem" vill mota Olle i grind så hon inte blir mer klängig.

Är det BARA till att låta henne ligga och gnälla för sig själv eller hur kan jag göra. Vill ju inte att hon ska bli helt hysterisk, men det borde ju vara lättare att "fixa till" problemet nu.

mvh Rebecca

[annawahlgren]

Liten sköldpadda på rygg, kanske Börja med att läsa februarikrönikan och samma Heges inlägg i Gästboken om lilla Sara, tycker jag! Så ska du se att det händer saker

[beccisen]

Jag sätter igång direkt

Passar på att tacka dig Anna för kloka ord och "normal" syn på barnuppfostran Gillar dig skarpt


Kan härmed tillägga att jag läst igenom februarikrönikan igen samt Heges inlägg och att jag iprincip alltid har henne på mage. Hon vänder dock över till rygg själv och blir ibland vansinnig och ibland går det alldeles utmärkt

Jag får testa med Heges tips om magaktiviteter tillsammans med Nellie och så väntar jag med spänning på Barnaboken.

[annawahlgren]

Låter bra Och kom ihåg - vissa "livskriser" varken kan eller ska vi försöka lösa åt de små. Varje stort utvecklingssteg, som t ex att börja krypa på alla fyra, börja stå, börja gå - föregås alltid, vågar jag påstå, av markant missnöje. Se "Livet ett kretslopp. Något om utvecklingen" när du får boken! Och tack för varma ord

[Kia]

Ett par holländska forskare har bekräftat att klängighet i perioder är ett faktum. Anledningen är att hjärnan går igenom sju utvecklingsstadier under barnets första levnadsår. Varje sådant utvecklingssprång föregås av klängighet och missnöje, liksom ibland krångel med ex. mat, sömn, etc. (det är individuellt vad som krånglar). Det blir helt enkelt för jobbigt när man helt plötsligt börjar uppfatta världen på ett helt annat sätt - obekant och främmande. När sedan språnget är taget följer en period av nöjdhet och "fridfullhet"; världen är återigen välbekant och förståelig. Varje språng genomgås på allt mellan två till åtta veckor och olika språng är olika jobbiga, en del märks knappt, medan andra blir väldigt besvärliga. Deras teorier är väldigt intressanta och har hjälpt mig förstå varför min son (nu 10,5 månad gammal) helt plötsligt från en dag till en annan nästan har varit "en annan unge", om ni förstår vad jag menar.

[JH]

Åh, den boken har jag också! (som de holländska forskarna skrivit alltså) Använder den som "komplement" till Barnaboken och tycker den är jättebra!

[Nemi]

Vad heter boken? Författare?

[Kia]

Boken heter:
Växa och upptäcka världen
av Rijt, Hetty van de / Plooij, Frans X
Pocket. Wahlström & Widstrand, Sverige, 200501 (ISBN 9146210571).

Kan rekommendera den varmt som ett komplement!

[K-ina]

Instämmer! Boken hjälpte mig väldigt att förstå mig på första sonens klängiga och gnälliga perioder. Det bästa med den är de konstruktiva tipsen på lekar som passar barn i olika utvecklingsfaser. Ibland tappar man ju modet och då behöver man bra input!

[mammamy]

Angående missnöjet/frustrationen inför varje stort utvecklingssteg kan man ju för skojs skull fråga sig vad som är höna och vad som är ägg:

Är barnet frustrerat för att det ännu inte kan det det vill, eller är det frustrationen som ger barnet den motviation och drivkraft det behöver för att komma vidare i utvecklingen?

Brukar försöka betrakta lille E:s gnölande som motor när han går på som värst 8) och ibland hjälper det (andra gånger funkar bara rockenroll på hög volym )

[annawahlgren]

Tack, mammamy

Personligen får jag klåda av allt detta prat om "utvecklingssprång" som får klä skott för allt och ingenting numera. Med all respekt för de holländska forskarna och deras intressanta bok vädrar jag en de vuxnas ansvarsbefriade passivitetslegitimation i dessa "språng" hit och dit som lägger sig i vägen för viljan, den vuxna, engagerade, intensiva viljan att verkligen försöka förstå barnet. Jag kommer saklöst att tänka på karlars klassiska sätt att negligera kvinnors mer eller mindre desperata budskap: "Jaja, kärringen är väl i klimakteriet", "Ska du ha mens, eller?" etc etc. Med klapp på huvudet, i bästa fall - men inte med uppmärksamhet på allvar och med respekt

[Hege]

Min oppfatning er at frustrasjon hos barn er VIKTIG, og ikke noe man skal forsöke å "redde" barnet fra. Frustrasjonen er det manglande tålamodet som driver barnet til å klare av nye saker, som till ex krypa hele vägen bort til mamma som står ved spisen. Og vilken lycka for barnet når det har nått fram - själv! Barnet har suksessfullt klarat av noe nytt - og suksess avler suksess. Det er som når vi kvinnor på egenhand får opp det syltburkslocket som satt så hårdt - og ingen mannarm var att skåda. (Möjligens ett dumt eksempel på just dette forumet...(smil)).
Frustrasjon NÅR DET LEDER TILL NÅGOT er bra, frustrasjon det lille barnet kjenner når det ennå ikke kan snakke og gjöre seg forstått, kan före til beteende som vi tycker er negativt. Det er en annan typ av frustrasjon som kanhende ikke er så bra. Men frustrasjon hos barnet som forsöker krypa er barnets "indre driv", og den er viktig. Den skal vi vara rädd om, for den har han bruk for när han vokser till.

[K-ina]

Ja... Och det var precis så jag uppfattade den holländska boken. Att man ska försöka se barnets "frustration" som barnets brist på tålamod för att han plötsligt vill MER! Se mer! Prova mer! Undersöka! Upptäcka! osv... Och att det då är vår uppgift att ge barnet möjligheten att göra precis det. Lyfta upp den lille på köksbänken för att låta honom skåda ner i diskhons härlighet.

Jag upplevde boken som ett bra stöd när man frågade sig: vad är det nu då? Varför gråter mitt barn? Istället för att deppa ihop och känna sig maktlös och fasta i gnälleriet så fick jag ideér och kreativa lösningar som tex. tipset: Visa ditt barn en spegel! osv. Inga konstigheter utan bara bra tips i vardagen.

Sen vet ju inte jag hur det är med de där utvecklingssprången hit och dit. Jag kunde bara konstatera att det som skrevs överensstämde mycket väl med mina barns fysiska och psykiska utveckling och att jag hade stor glädje av boken. Jag är en sån där människa som söker guldkorn på alla möjliga ställen. Jag plockar ett här och ett där och smälter sedan samman det till min egen guldklimp! Barnaboken har givit mig de flesta kornen men jag finner korn på andra ställen också! Hoppas det är OK Anna...

[JH]

K-ina, precis så uppfattar jag också boken Började skriva ett inlägg om det, men hittade inte orden, så det var bra att du gjorde det istället!

Håller helt med dig, Anna W, om att s k "utvecklingfaser" inte ska användas som ursäkt för något! Men så uppfattar jag som sagt inte att författarna menar heller.

[annawahlgren]

Instämmer till fullo Allt är en tolkningsfråga Eller ska vi säga Attitydfråga