Nu har vi kurat och haft vår uppföljningsvecka och allt har gått riktigt bra. Det som känns viktigt nu är att fortsätta hålla flaggan i topp och inte börja svikta.
Nätterna går bra, hon vaknar varje natt runt fem, men brukar ta ramsan och somna om. Hon brukar bli väckt av pappa ca en kvart innan hon ska vakna, så vi använder marginalkvart.
Vi väcker henne sällan på morgonen, utan hon vaknar som sagt av sig själv/väckt av pappa. Ibland en 30 min för tidigt, ligger alltid glad och pratar för sig själv. Tar upp henne när det är dags, men gör vi fel eftersom vi inte väcker? Vi bestämmer ju i.a.f. när vi plockar upp henne. 
Korta lurarna fungerar ok, men inte den långa (1,5h). Efter att ha sovit bra under kuren och början på uppf. veckan, har hon nu börjat vakna efter 40 min. Jag ramsar (ramsar bara när hon är ledsen och frågar) och backar, men har de senaste två dagarna tvingats ge beskedet. Buffa!!!!!
Känns som världens nederlag. Denna kristilldelning har skett mot slutet då jag redan är inne på marginalkvarten och känner att jag inte lyckas lugna henne. Det blir ju en ca 45min-1h (med marginalkvart) som jag försöker få henne att somna om. Detta strul har skett de tre senaste dagarna, men som sagt f.ö. fungerar det mesta.
Ska jag fortsätta i samma stil med ramsa och backa, backa, backa och hoppas att det vänder? Fungerade ju så bra den första tiden. Tips någon???Min attityd är på plats men jag har en tveksamhet (kanske är inte attityden på plats eftersom jag har en tveksamhet...), som jag vill bli av med. I.o.m. att jag inte lyckas "komma till tals" med min lillstrumpa under långluren, är jag rädd för att ramsan inte sitter där den ska. Tänk om jag inte har lyckats förmedla den tillräckligt bra? Har hänt vid något enstaka tillfälle att hon vaknat när jag bekräftat och då är jag rädd att jag inte etablerat ramsan bra nog.
Behöver era erfarenheter och kommentarer!
Hälsn. Ottilia
