Vi kurade dottern när hon var 4 månader och så här gjorde vi:
* Läste boken, forumet och såg på DVDn (kände mig lite knäpp som kollade på bebisar som skrek när jag äntligen fått tyst på min egen...
)* Tog bort nappen (på natten)
* Skaffade andningslarm
* Vagnade vid insomning
* Hon sover på rygg
Redan efter första natten sov hon hela natten (otrolig känsla). Nu är hon drygt 7 månader och sova är nu något självklart för hela familjen
Dessa misstag gjorde vi:
1. Fastnade först i vagningsträsket.
Vi hade inga problem på natten men varje kväll vagnade vi henne för att hon skulle somna.
Åtgärd: Vi fick backa några steg och verkligen fokusera på ramsan, den blev och är vårt viktigaste verktyg eftersom vi aldrig buffat. Fullt fokus på ramsan, skippa vagnandet och efter bara 3-4 dagar kunde vi ta bort vagnen och istället lägga henne i spjälsängen
2. För lite fokus på skratt-till-god-natt.
Efter ett tag fick vi lite strul med läggningen, lill-tjejen ville inte lägga sig med något leende.
Åtgärd: Vi verkligen överdrev skratt-till-godnatt. Vi kände oss verkligen helknäppa när vi försökte vara hysteriskt roliga. Efter ett tag hittade vi vår nivå där det kändes ok för alla inblandade och då funkade det. Big smile och sedan godnatt!! Någon vecka tog det sedan funkade läggningen.
Visst strular dagslurarna någon gång och visst vaknar hon någon halvtimme för tidigt ibland men som helhet så är vårt liv ett himmelrike jämfört med de flesta jag känner.
Vad jag vill trycka på för alla som ska/håller på att kura är samma sak som jag hela tiden måste påminna mig själv om: Detta är en process som pågår/kommer pågå under flera år. Vi har så himla lätt (med mig själv i spetsen) att tänka "Nu gör jag ju helt rätt, varför funkar det inte perfekt" och glömmer samtidigt att detta är ett barn med känslor, nya intryck och en egen person som utvecklas varje dag. Det jag dock har, som inte alla andra har, är verktygen att använda när det krisar, det är det som gör mig trygg!
Jag vill oxå säja att många som får höra om våra scheman och fasta rutiner tittar konstigt på mej och ler lite snett. Det har t.o.m varit kommentarer om att "Är det verkligen bra för ett barn att sova så mycket..." Är det avundssjuka, oförstånd eller vad? Dessa människor försöker jag aldrig "frälsa" däremot delar jag gärna med mig av mina erfarenheter till alla som tycker detta låter underbart \:D/
Min nu snart 8-årige son kurades mha barnaboken när han var 6 månader, han sover på nätterna om så huset faller ihop, gissa om vi haft nytta av hans goda sömn genom åren. Minns när han var 4-5 år och i TV-soffan kunde säja en fredagkväll: "Nä nu går jag och lägger mig, jag är trött". Gissa om många har förundrats över det genom åren
Tack, för Barnaboken och SHN, tack för detta forum och tack alla ni andra SHNare, det känns nästan som vi är en "familj"
Kramis
Månen