mrs tall skrev:ungen är riktigt asförbannad och vare sig ramsan, solfjädern eller buffningen tar. Det här är riktigt konstigt skall jag säga....
Vi börjar bli riktigt trötta på det här...

Med sin sjuk- och spyhistoria är hon naturligtvis lika trött (för att nu välja ett vackrare ord än ASFÖRBANNAD

) på att inte få sova, på att ständigt bli störd, av det ena och det femtioelfte, på att ha vargar omkring sig och INUTI sig, i parti och minut. Inte konstigt
Det går att begripa, alltså. Och enda sättet att komma tillrätta med det är 1. att få lilla ungen FRISK - det är trots allt det primära - 2. att övertyga henne om det som borde vara självklart, men som verkligen inte varit det, nämligen att PÅ NATTEN SOVER MAN, PÅ NATTEN HÄNDER INGENTING, 3. som en logisk följd av 1. och 2. sluta störa henne själv.
Enda tillåtna trafiken nu vore sådan som åkallas av sjukelände. Men också då - när man byter lakan, ger vatten, tvättar av barnet, byter pyjamas, allt vad det kan vara - måste man försöka störa minimalt. De betyder att inte prata. Inte trösta. Vara totalt saklig, mycket snabb och effektiv. Inte tillåta sig minsta "fråga" eller släppa in minsta orosvarg. Agera säkert som amen i kyrkan och med fasta, stadiga grepp. Och naturligtvis inte på villkors vis ta upp barnet ur sängen (mot bakgrunden som givits).
Enligt citatet vidtog du / ni diverse åtgärder när hon var "asförbannad". Det är dömt att misslyckas. Vi vill inte förbjuda folk att reagera. Hon har / hade sina skäl att vara ilsken. En ilsken unge, alla storlekar, är inte mottaglig för tröst, dutt, förmaningar eller egentligen någonting alls - förrän hon är "färdig". Ett litet barn som inte ber om hjälp tar inte heller emot någon hjälp. Gäller oss vuxna också, får man säga
Du hör när hon ber om hjälp. Då låter hon allt annat än förbannad. Då låter hon trött och ledsen, ledsen på riktigt. "Jag vill så gärna sova. Snälla, hjälp mig." Det barnet är också mottagligt för hjälp.
Men den hjälpen heter fortfarande ramsan.
Ramsan och de andra verktygen är till för att LUGNA och, i ordets sanna bemärkelse, betrygga. De är inte till för att TYSTA.
Så trafiken måste helt enkelt upphöra. Ni måste bitterligen begripa att NI stör HENNE - och det måste ni begripa just när ni ligger och klagar över att hon stör er. Små barn gör som vi lär dem

och det är ni som har ledningen här, det är ni som är föräldrarna, det är ni som bestämmer natt som dag. Ansvaret är alltså ert och ingen annans, så skrota genast klagomålen, hälsar vi den ömme fadern
Öva alltså upp följande konster:

att avvakta. Lyssna. Vad säger hon

Vad försöker hon uttrycka

Begriper ni inte, så vänta tills ni gör det. Lyssna av, mer och bättre, längre och känsligare

att ramsa. Läs på i Verktygslådan. Träna högt och noga på varandra. En kan spela barnet och vråla i olika tonlägen. Den andra ramsar högre och i olika tonfall. Lathunden ger exempel på fem, sex stycken till att börja med. Ramsan ska ta på "barnet" och dialog uppstå. Den här träningen är A och O för Attityden av Självklarhet, som snart blir till sin egen goda cirkel.

att hålla er utanför dörren till varje pris (utom enligt ovan vid riktigt sjukelände där ni HÖR kräkkaskaderna). Den som inbillar sig att det måste gås in ska lära sig att det är DÅ man ramsar, möjligen. I stället för att gå in
Går in gör man när barnet sovit i tio minuter (inte tjugo) för att kolla läget, ev lägga rätt, lugna sina nerver osv. Då sover barnet och man stör inte

Halleluja
Lycka till nu

Rapport emotses med spänning
