Mycket ledsen vid läggning dag som kväll.

ambra · Inlägg av **ambra** » tor 12 apr 2007, 19:52

Nu är lillen... få se nu... 1 år och 8 månader gammal. De senaste dagarna har han krånglat väldigt vid läggning både vid dagvilan och läggning inför natten. Han lägger sig gärna, men protesterar med högt skrik och stora tårar så fort jag börjar avlägsna mig från hans säng. Och skriket kan hålla på upp till en halvtimme trots att jag drar till en extraramsa (men inget mer) då det är absolut nödvändigt. Varför det

Som ni märker är jag inte alls van vid detta beteende - han är standardmodellad och är en SS sedan väldigt länge. Social delaktighet och utevistelse är en själklarhet. Föjlande schema har han haft sedan ettårsdagen tror jag:
natt 19-7
sova dag 12-13.30

Bör jag justera sömnen, dvs senarelägga dagvilan, för det är väl inte dags att dra ner på sömnen ännu

Sagalinda · Inlägg av **Sagalinda** » tor 12 apr 2007, 20:01

Hej på dig!

Jag tycker ert schema ser förträffligt ut! Och nej, du ska inte dra ner på sömnen. Han ska ha 13,5 timmar tills han blir två år.

Hur är det med skrattet till gonattet? Jag skulle lägga ner extra mycket krut på denna viktiga detalj, både inför dagsovandet och nattningen. Minst 10 minuter urskoj

Sedan har jag stött på många som får en sådan här fnurra nån gång mellan 1,5 och 2 år. Av mer eller mindre oförklarliga skäl. Och bara man härdar ut med sin obevekliga attityd av självklarhet brukar fnurran ge med sig. Kanhända är det lite förtrots som spökar.

Återkom gärna!

Nancy · Inlägg av **Nancy** » tor 12 apr 2007, 20:15

Instämmer till fullo i kloka Sagalindas ord

Har själv en liten fröken som är i förtrotsens kölvatten och vissa dagar har läggningarna varit ledsna historier.

Ville bara vidarebefordra en sak jag lagt märke till och som KANSKE kan hjälpa lite. I takt med Leias ålder har jag sett hur hon behöver längre och längre förberedelsetid innan det är dags att sova. Vi pratar inte långa stunder här utan kanske bara att använda nån minut extra utanför sovrummet till att prata om att man skall sova så gott, att mamma/pappa väcker när man sovit klart och kanske några extra hej då/godnatt till lampor/husdjur/familjemedlemmar.

Så länge det sker i glädje och utan känsla av tvång tycker jag gott att man kan kosta på sig lite extra "pyssel" alltså

Hälsning från Nancy

ambra · Inlägg av **ambra** » fre 13 apr 2007, 22:30

Ni har gett mig en del att tänka på

Nancy: jag tror absolut att det ligger en hel del i förberedelsen inför sömnen. På senare tid har vi haft rätt mycket för oss, vilket bidrar till att vi kommit hem till en något sen lunch t ex, och för att hålla schemat har det blivit bums i säng. Kankse inte alls omtyckt av den lille, nej...

Sagalinda: Skrattet till godnattet händer det faktiskt att vi slarvar med

, det kan bli väldigt mysigt med bad, välling och gos men skrattet glöms liksom bort ibland. Det ska åtgärdas snarast

[-X

Det var också länge sedan jag bläddrade i Barnaboken nu, ska se vad matnyttigt det finns om förtrots där. Tack

Sagalinda · Inlägg av **Sagalinda** » sön 15 apr 2007, 13:04

Hej igen ambra!

Ville bara säga att det tyvärr inte finns så mycket om förtrots i BB, däremot finns det väldigt mycket här på forumet. Sök på "förtrots" och du har massa intressant lektyr! Finns en klistrad tråd på - var det barnafostran tror jag - som rätt o slätt heter förtrots. Super!

ambra · Inlägg av **ambra** » sön 15 apr 2007, 14:18

Tack, tack

Majamamma · Inlägg av **Majamamma** » tor 19 apr 2007, 13:46

Jag hakar på denna tråden, då jag har samma problem jag. Eller liknande i alla fall. Maja är 1 år och 9 månader och har senaste dagarna till och från inte velat sova varken dag eller natt. Hon kommer på tusen saker hon ska göra istället och det är en skrikande dam jag försker flyga i säng. Man kan få till ett litet skratt här och där, men sen kommer hon på sig och börjar sätta igång igen om att hon ska rita/köra motorcykel/läsa/gunga etc osv mm. Jag lägger henne i sängen och går med ramsan samtidigt som hon gastar. Hon tystnar och blir nöjd direkt av ramsan, men det känns tråkigt att lägga en arg dam. Vi har alltid haft svårt med skrattet till godnattet. Hon är inte så lättroad, och speciellt inte när hon fått för sig något. Om vi låter henne rita/gunga/åka motorcykel en stund så räcker ju inte det utan då ska hon göra samma sak igen/något nytt.

Till saken hör också att hon precis fått en lilla syster, så det har säkert satt fart på förtrótset.

Tips mottages tacksamt!!