Jag har förberett Vilma på att när jag läst klart boken så ska jag lära henne och läsa, kommentaren från henne var "mamma, läs fort!"
How to teach your baby math och dito read...
Jag håller som bäst på att läsa klart boken. Gud så bra den är och så intressant! Ska i helgen införskaffa papper och börja skriva ned de 200 första orden, för att sedan dra igång undervisningen.
Jag har förberett Vilma på att när jag läst klart boken så ska jag lära henne och läsa, kommentaren från henne var "mamma, läs fort!"
Jag har förberett Vilma på att när jag läst klart boken så ska jag lära henne och läsa, kommentaren från henne var "mamma, läs fort!"
och Viggo född 060328 
-
father of sons
- Inlägg: 1369
- Blev medlem: tis 07 dec 2004, 20:06
- Ort: Stockholm
Jag vet att det är många som läst och använt Domans böcker för att lära sina barn läsa. Jag har idag varit på en utbildning (sensomotorik) där föreläsaren (Mats Niklasson) refererade till en man, Chilton Pearce. Jag ska nu försöka redogöra för dennes/deras uppfattning och reserverar mig för sakfel.
Det är lite svårt att hålla koll på vem som tänker vad - men kontentan blir ungefär så här.
Pearce menar att all lästräning före 8 år stör hjärnans "naturliga" utveckling.
Ett barns hjärna är högerdominerad (Helhet, bild, fantasi). Läsning hör till vänster hjärnhalva (rationellt tänkande, språk, logik).
Vidare menar Niklasson att barnet utvecklas inifrån och ut, dvs att utvecklingen sker ut från hjärnstammen inte utifrån (via hjärnbarken - den såkallade "skolhjärnan"). Niklasson menar att barn ska få befinna sig i högerhjärnans och hjärnstammens helhet så länge som möjligt. Annars missar barnet viktig utveckling i höger hjärnhalva/hjärnstammen eller tvingas in på ett abstrakt tänkande som barnet egentligen inte är moget för.
Hmm, ungefär så om jag ska försöka sammanfatta min minnesbild av det hela.
Bara för att ge en motpol till Domans tankar. Det är förstås omöjligt att "väga" de olika tankarna med den knappa kunskapen man besitter om hjärnan - men värt att nämnas i detta sammanhang.
Niklasson hävdar att rörelsen är vårt första språk samt att en grundläggande motorik krävs för att kunna läsa utan att det blir en belastning för barnet. Att läsa är rörelse och motorik. Språket utvecklas via kroppen inte via intellektet.
För mycket kognition och för lite sensomotorik i den här världen för små barn, tycker Niklasson. "Vi berättar massor av saker för det lilla barnet, som det faktiskt inte frågat om".
Lite svamligt kanske - men värt att forska på för den som vill.
Jag ska gå utbildningen 4 tillfällen till - så jag får återkomma om jag blir klokare på vägen
Bra fråga, father of sons!! Jag blir nästan lycklig över att kunna debattera dette...
Visst ska barns hjärnor utvecklas från hjärnstammen och utåt, det börjar faktisk steget innan, vid den förlängde märgen. All motorik, och all nevrologisk utveckling ligger förhandsprogrammerad i det nyfödde barnet, och ordningsföljden här är mycket viktig. Jag vet ingen som förespråkar dette starkare än just Doman. Barnet SKA kräla innan det kryper, t.ex.
När det gjäller den dominanta sidan av hjärnen, så väljer inte barnet detta för vid fem-sex års ålder. Man kan tydligt se barn vara högerhändta, sen vänsterhändta, for så att bli högerhändta igen flera gånger innan hjärnan själv väljer dominant sida. Dette är det inta bara Doman som säger, jag har hört Desmond Morris påstå detta också.
När det gjäller den läsningen som lärs ut i skolan, och som de allra flesta tänker på när det är tal om att lära sig läsa, så är den så långt från Domans läsning som det bara går an.
Att kunna läsa ordet KATT enligt skolan, är beroende på att barnet är känd med bokstaverna K, A och T. Sen skal barnet ljuda fram ordet katt, alltså säga ordet högt. Eller försöka sjunga det. Sen ska de lära sig göra detta med hela meningar, med det resultat att barnet har kunnat SI meningen, men inte alltid FÖRSTÅTT vad han läste, därför att han var så upptagen med att säga ordet. Antingen högt eller så inni sig.
Resultatet blir att detta barn för all framtid ljudar ord inni sig, och läshastigheten blir då begränsad till hur lång tid det tar att uttala ord. Hur läser du själv? Hör du orden inni dig när du läser? Jag gör.
Hur ser du en bild på en katt? Ser du spetsa öron, svans, päls och morrhår, lägger det i hop och fattar att du ser en katt? Tänker du ordet KATT inni dig när du ser en katt? Självklart inte. Hjärnan gör en blixtsnabb genkänning, och du vet att det ät en katt du ser.
Ett barn som lärt sig läsa enligt Doman bokstaverar sig inte genom ordet katt. Han kanske inte ens känner bokstaverna, eller vet hur man bokstaverar. Han har sett ordet katt, samtidigt som han har HÖRT ordet katt uttalad högt och tydligt, (flera gånger i system) så hans hjärna har "avfotograferad" och för evigt lagrad ordet katt i hans hjärna. På samma sätt som du och jag har bildet av en katt i hjärnan, och inte behöver lägga alla kattens kroppsdelar tilsamman för att fatta att det är en katt vi ser.
Han bokstaverar inte, han uttalar inte ordet inni sig. Han genkänner "bildet" av ordet katt, och han vet vad det betyder. Det betyder katt.
Enligt Doman är läsing inget skolfag. För Doman är läsing en neurologisk funktion. På samma sätt som ett barn avkoder språket genom öronen, så är läsning ett sätt att avkoda språket genom ögonen. Ingen ville väl drömma om att inte prata till barn innan dom blir åtta år, att inte "lära dom" avkoda det talta språket, så att hjärnan inte ska utvecklas fel.
Att läsa enligt Domans metod är altså inte mer abstrakt än att HÖRA. Det är heller ingen större belastning än att ... höra. Dessa barn som ärt sig läsa efter Domans metod läser like fort som dom hör. Dessa barn kan komme opp i oerhörda hastigheter, därför att de aldrig lärt sig ljuda och bokstavera. De uttalar inte orden inni sig. Som jag tyvärr gör.
Doman-läsbarn kan inte läsa (och med läsa menar jag då genkänna och förstå) ord dom inte sett förut. Ord de inte sett är inte "avfotograferad" av hjärnan, och oförståelig för barnet. Bokstaver lärs inte ut till barnet innan det är skrivdags, (kanske efter flera år!), och när barnet så har bokstaver, kan han läsa okända ord. Men många av Domanbarnen listar ut dette med bokstaver innan, och läser även okända ord. Deras hjärnar fattat galoppen.
Läsningen är enligt Doman inte något som kommer från intellektet, eller den motoriska delen för den delen. Läsning hör til den mottagande delen
av hjärnan (det som kommer IN, så att säga), som det högsta nivået på den visuella utvecklingen. Avkoding av skriftspråk. Motoriken hör till det som går UT från hjärnan. Om man inte ser på ögonens bevegelser när man läser, som motorik. Eller tungan, när man läser högt.
Blev du klokare av detta?
Och kan man få höra mer från dig, blir jag överlycklig!
Kram, Hege
[/i]
Visst ska barns hjärnor utvecklas från hjärnstammen och utåt, det börjar faktisk steget innan, vid den förlängde märgen. All motorik, och all nevrologisk utveckling ligger förhandsprogrammerad i det nyfödde barnet, och ordningsföljden här är mycket viktig. Jag vet ingen som förespråkar dette starkare än just Doman. Barnet SKA kräla innan det kryper, t.ex.
När det gjäller den dominanta sidan av hjärnen, så väljer inte barnet detta för vid fem-sex års ålder. Man kan tydligt se barn vara högerhändta, sen vänsterhändta, for så att bli högerhändta igen flera gånger innan hjärnan själv väljer dominant sida. Dette är det inta bara Doman som säger, jag har hört Desmond Morris påstå detta också.
När det gjäller den läsningen som lärs ut i skolan, och som de allra flesta tänker på när det är tal om att lära sig läsa, så är den så långt från Domans läsning som det bara går an.
Att kunna läsa ordet KATT enligt skolan, är beroende på att barnet är känd med bokstaverna K, A och T. Sen skal barnet ljuda fram ordet katt, alltså säga ordet högt. Eller försöka sjunga det. Sen ska de lära sig göra detta med hela meningar, med det resultat att barnet har kunnat SI meningen, men inte alltid FÖRSTÅTT vad han läste, därför att han var så upptagen med att säga ordet. Antingen högt eller så inni sig.
Resultatet blir att detta barn för all framtid ljudar ord inni sig, och läshastigheten blir då begränsad till hur lång tid det tar att uttala ord. Hur läser du själv? Hör du orden inni dig när du läser? Jag gör.
Hur ser du en bild på en katt? Ser du spetsa öron, svans, päls och morrhår, lägger det i hop och fattar att du ser en katt? Tänker du ordet KATT inni dig när du ser en katt? Självklart inte. Hjärnan gör en blixtsnabb genkänning, och du vet att det ät en katt du ser.
Ett barn som lärt sig läsa enligt Doman bokstaverar sig inte genom ordet katt. Han kanske inte ens känner bokstaverna, eller vet hur man bokstaverar. Han har sett ordet katt, samtidigt som han har HÖRT ordet katt uttalad högt och tydligt, (flera gånger i system) så hans hjärna har "avfotograferad" och för evigt lagrad ordet katt i hans hjärna. På samma sätt som du och jag har bildet av en katt i hjärnan, och inte behöver lägga alla kattens kroppsdelar tilsamman för att fatta att det är en katt vi ser.
Han bokstaverar inte, han uttalar inte ordet inni sig. Han genkänner "bildet" av ordet katt, och han vet vad det betyder. Det betyder katt.
Enligt Doman är läsing inget skolfag. För Doman är läsing en neurologisk funktion. På samma sätt som ett barn avkoder språket genom öronen, så är läsning ett sätt att avkoda språket genom ögonen. Ingen ville väl drömma om att inte prata till barn innan dom blir åtta år, att inte "lära dom" avkoda det talta språket, så att hjärnan inte ska utvecklas fel.
Att läsa enligt Domans metod är altså inte mer abstrakt än att HÖRA. Det är heller ingen större belastning än att ... höra. Dessa barn som ärt sig läsa efter Domans metod läser like fort som dom hör. Dessa barn kan komme opp i oerhörda hastigheter, därför att de aldrig lärt sig ljuda och bokstavera. De uttalar inte orden inni sig. Som jag tyvärr gör.
Doman-läsbarn kan inte läsa (och med läsa menar jag då genkänna och förstå) ord dom inte sett förut. Ord de inte sett är inte "avfotograferad" av hjärnan, och oförståelig för barnet. Bokstaver lärs inte ut till barnet innan det är skrivdags, (kanske efter flera år!), och när barnet så har bokstaver, kan han läsa okända ord. Men många av Domanbarnen listar ut dette med bokstaver innan, och läser även okända ord. Deras hjärnar fattat galoppen.
Läsningen är enligt Doman inte något som kommer från intellektet, eller den motoriska delen för den delen. Läsning hör til den mottagande delen
av hjärnan (det som kommer IN, så att säga), som det högsta nivået på den visuella utvecklingen. Avkoding av skriftspråk. Motoriken hör till det som går UT från hjärnan. Om man inte ser på ögonens bevegelser när man läser, som motorik. Eller tungan, när man läser högt.
Blev du klokare av detta?
Och kan man få höra mer från dig, blir jag överlycklig!
Kram, Hege
[/i]
Jag tror att jag lärde mig läsa lite grann på Domain-sättet utan att det riktigt var meningen! Jag och min tvillingsyster kunde bara helt plötsligt läsa när vi var 5 ca och det måste ha berott på att vi tittade på texten medans mamma läste högt. Vad jag vet hade vi inte övat på bokstäver och sånt, men det kom av sig själv. Jag ljudar inte när jag läser, har aldrig gjort. Och jag läser ganska fort enligt andra iallafall. Min man brukar säga att jag måste ha hoppat över halva boken...
När min svåger läst färdigt sin "How to read" bok ska jag låna den och sätta igång med Lovisa!
När min svåger läst färdigt sin "How to read" bok ska jag låna den och sätta igång med Lovisa!
Mamma till lilla prinsessan, 17 Februari 2005 och lilla prinsen, 27 Juli 2007. Har följt standardmodellen från start med båda.
Roligt att höra, Krümel!
Om du frågar vilket geni som helst, så kommer de säga samma sak; de lärte sig läsa själv, långt innan skolan. Många gånger vet de inte själv hur det gick till.
Men ett sätt som barn lär sig är genom reklam på TV. Där sägs företagsnamnet högt och tydigt, samtidigt som namnet visas med stora, fina bokstäver. Min dotters första ord, som JAG vet om att hon kunda läsa, var Fox Kids. (TV-kanalen). Och där händer just det där som är bra för barn, en glad röst säger FOX KIDS, medan ordet Fox Kids visas över hela skärman. Gång på gång. Då var hon tre år, och hjärnskadad. Vi hade aldrig lärt henne några bokstäver, hon pratade knapt... Men du kan lita på att vi gick igång direkt när vi fattade hur vi skulle göra.
Och ja, barn som lär sig läsa innan någon lär dom, de blir ofta speed-readers. Läser hur snabbt som helst, till oss andras stora avund.
Lycka till med läsningen för Lovisa! Rapportera gärna.
Om du frågar vilket geni som helst, så kommer de säga samma sak; de lärte sig läsa själv, långt innan skolan. Många gånger vet de inte själv hur det gick till.
Men ett sätt som barn lär sig är genom reklam på TV. Där sägs företagsnamnet högt och tydigt, samtidigt som namnet visas med stora, fina bokstäver. Min dotters första ord, som JAG vet om att hon kunda läsa, var Fox Kids. (TV-kanalen). Och där händer just det där som är bra för barn, en glad röst säger FOX KIDS, medan ordet Fox Kids visas över hela skärman. Gång på gång. Då var hon tre år, och hjärnskadad. Vi hade aldrig lärt henne några bokstäver, hon pratade knapt... Men du kan lita på att vi gick igång direkt när vi fattade hur vi skulle göra.
Och ja, barn som lär sig läsa innan någon lär dom, de blir ofta speed-readers. Läser hur snabbt som helst, till oss andras stora avund.
Lycka till med läsningen för Lovisa! Rapportera gärna.
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Med all respekt - "Mats Niklasson refererade till en man, Chilton Pearce" - är inte herrarna ute och cyklar lite väl energiskt 
Nej, det skulle ingen göra.Hege skrev:Ingen skulle väl drömma om att inte tala till barn innan de blev åtta år - att inte "lära" dem avkoda det talade språket, för att hjärnan inte skulle utvecklas fel?
Och det gör ingen heller.
Min son kom till mig när han var fyra och ett halvt år och meddelade att han kunde läsa. "Jaha", sa jag, "tänk då! Vad bra!" och trodde ju inte på det ett dugg. Han hämtade en Kalle Anka och läste första pratbubblan. Jaha, tänkte jag, det är väl någon av hans systrar som han läst den för honom och så kommer han ihåg en pratbubbla eller två. Han fortsatte läsa för mig. Pratbubbla efter pratbubbla. Sida efter sida. Till slut fick jag ju inse att han faktiskt läste, inte bara rabblade utantillläxa. Han läste vad där stod. Och han fortsatte tills JAG satte stopp, inte han.
Pratbubblorna var stora nog och i versaler.
När vi talar till små barn höjer vi rösten och talar tydligt och upprepar gärna flera gånger, tills vi ser att budskapet nått fram. Vi mumlar inte med låg vuxenröst och slafsar inte ur oss saker med förväntan att barnet ska hinna snappa. Vi ger eftertryck.
Det gör tillräckligt stora ORD också, skrivna och samtidigt avhörda - "fotograferade" som Hege säger.
Det är rent nonsens för att inte säga oförsvarligt trams att det på något vis skulle bekomma små barn illa att få lov att "fotografera" orden samtidigt som de hör dem.
Det leder till att de lär sig läsa och kan läsa själva, och en hel värld - en värld av frihet - öppnar sig för dem. Precis som den språkliga, hörda, som ingen människa skulle drömma om att förmena dem
På IAHP i Philadelphia såg jag en tioåring läsa en bok, offentligen. (Och han var svårt hjärnskadad; annars hade han inte varit där.) Hans mamma bläddrade igenom boken framför honom, fort som attan, så snabbt att jag tänkte att det var omöjligt att han ens kunde uppfatta en enda mening per sida.
Efteråt redogjorde han för rubbet. Han berättade hela historien och kunde också tala om vad han tyckte om boken.
Inte för att han kunde gå eller hålla sin bok själv (än), men han konsumerade ett par, tre tegelstenar om dagen.
Värre än dataspel är det i varje fall inte
Och vem ifrågasätter dem, med allt vad de lär ut Våra sinnen är till för att användas.
Hjärnan växer av användning.
Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
-
father of sons
- Inlägg: 1369
- Blev medlem: tis 07 dec 2004, 20:06
- Ort: Stockholm
annawahlgren skrev:Våra sinnen är till för att användas.
Hjärnan växer av användning.
Med all respekt för alla!
Så har jag svårt, med min ringa kunskap om hjärnan och dess utveckling, att bedöma rimlighetsgraden i det människor säger. Men jag låter mig gärna upplysas och ser fram emot fortsättningen på kursen där jag ska försöka förstå och få ihop Nicklassons och Domans värld! Ställa dem bredvid och hitta olikheter och beröringspunkter. Jättespännande!
Bara begreppet "läsa" kan säkert ställa till meningsskiljaktigheter.
Läsvärt om läsinlärning och olika metoder i skolan:
http://www.ur.se/ombarn/templates/Page____5506.aspx
Saxat ur texten:
Vad barnen kan få hjälp med hemma:
Om barnet får stöd hemifrån går läsinlärningen betydligt snabbare. Ia Nyström och Mats Myrberg menar att det handlar om att tidigt intressera barnet för språket. Det gör föräldrarna bäst genom att tala mycket med och läsa för barnen redan från spädbarnsåldern. Genom att vara lyhörda för barns frågor och nyfikenhet kan de vuxna i omgivningen ge barnet motivation att fortsätta lära.
När barn har svårt att göra sig förstådda för andra än den närmaste familjen, är det lätt att föräldrar och syskon går in och rättar eller översätter vad barnet vill ha sagt. Det främjar inte språkutvecklingen. Det är bättre att de vuxna som talar med barnet, tar sig tid att lyssna och istället spegelsvarar med tydligt uttal. Till exempel genom att säga "Okej, du vill ha jordgubbssylt på pannkakan", istället för att säga "det heter inte jordbubbtylt utan jordgubbssylt".
Läsarförebilder i hemmet underlättar läsinlärningen för barn. Det kan vara äldre syskon och föräldrar som läser mycket själva.
Det är bra att uppmärksamma barnet på texter i omgivningen. På skyltar, löpsedlar och affischer finns många nya ord att upptäcka.
Högläsning är en mycket effektiv metod att inspirera barn till egen läsning. Situationen är trygg och lustfylld. Barnets språkutveckling främjas av att svåra ord och luddiga begrepp förklaras. Mats Myrberg menar att barnet lär sig höra skillnad på när den vuxne pratar och när det låter som en skriven text. Dessutom lär sig barnet läsriktningen genom att följa med i boken, vilket underlättar när barnet själv ska börja läsa böcker. Viktigt att tänka på vid högläsning är att läsa långsamt och tydligt, så att den som lyssnar hänger med.
Sånger har ungefär samma effekt som högläsning. Barnet kommer i kontakt med nya ord och begrepp på ett lustfyllt sätt. Rim och ramsor är en annan rytmisk metod att lära sig läsa och skriva.
En bibliotekarie kan hjälpa barnen att hitta böcker som passar deras intresse och läsförmåga bäst. Det viktiga är inte hur många böcker barnet läser, utan att det verkligen förstår det som står i böckerna. Det kollar man enkelt genom att prata om vad boken handlar om.
För mig känns högläsningen, samtalet, rimmandet och ramsandet, sjungandet viktigare än lästräning - oavsett metod... Men att det skulle vara farligt??? Njäe - det tror jag inte på!
http://www.ur.se/ombarn/templates/Page____5506.aspx
Saxat ur texten:
Vad barnen kan få hjälp med hemma:
Om barnet får stöd hemifrån går läsinlärningen betydligt snabbare. Ia Nyström och Mats Myrberg menar att det handlar om att tidigt intressera barnet för språket. Det gör föräldrarna bäst genom att tala mycket med och läsa för barnen redan från spädbarnsåldern. Genom att vara lyhörda för barns frågor och nyfikenhet kan de vuxna i omgivningen ge barnet motivation att fortsätta lära.
När barn har svårt att göra sig förstådda för andra än den närmaste familjen, är det lätt att föräldrar och syskon går in och rättar eller översätter vad barnet vill ha sagt. Det främjar inte språkutvecklingen. Det är bättre att de vuxna som talar med barnet, tar sig tid att lyssna och istället spegelsvarar med tydligt uttal. Till exempel genom att säga "Okej, du vill ha jordgubbssylt på pannkakan", istället för att säga "det heter inte jordbubbtylt utan jordgubbssylt".
Läsarförebilder i hemmet underlättar läsinlärningen för barn. Det kan vara äldre syskon och föräldrar som läser mycket själva.
Det är bra att uppmärksamma barnet på texter i omgivningen. På skyltar, löpsedlar och affischer finns många nya ord att upptäcka.
Högläsning är en mycket effektiv metod att inspirera barn till egen läsning. Situationen är trygg och lustfylld. Barnets språkutveckling främjas av att svåra ord och luddiga begrepp förklaras. Mats Myrberg menar att barnet lär sig höra skillnad på när den vuxne pratar och när det låter som en skriven text. Dessutom lär sig barnet läsriktningen genom att följa med i boken, vilket underlättar när barnet själv ska börja läsa böcker. Viktigt att tänka på vid högläsning är att läsa långsamt och tydligt, så att den som lyssnar hänger med.
Sånger har ungefär samma effekt som högläsning. Barnet kommer i kontakt med nya ord och begrepp på ett lustfyllt sätt. Rim och ramsor är en annan rytmisk metod att lära sig läsa och skriva.
En bibliotekarie kan hjälpa barnen att hitta böcker som passar deras intresse och läsförmåga bäst. Det viktiga är inte hur många böcker barnet läser, utan att det verkligen förstår det som står i böckerna. Det kollar man enkelt genom att prata om vad boken handlar om.
För mig känns högläsningen, samtalet, rimmandet och ramsandet, sjungandet viktigare än lästräning - oavsett metod... Men att det skulle vara farligt??? Njäe - det tror jag inte på!
Mamma till två pojkar.
Axel född Mars -00 och Gustav född Juli -03
Axel född Mars -00 och Gustav född Juli -03
Ah sa spannade det har var!! hur kunde jag missa detta!!?
Jag vill sa garna lara mig mer och ska faktiskt satta igang med de stora korten med roda bokstaver i morgon! Sa inspirerad blev jag! Ska inhandla en av de dar bockerna genast.
I min oerhorda okunskap om detta tillater jag mig anda helt frackt att tipsa. Jag backar odmjukt till battrevetandes kritik saklart. Men i skrivandets stund tycker jag fortfarande att det ar en bra ide.
Vi har en vacker tablett (en sadan som man har under tallriken pa bordet) till var tvaaring, den har han haft sen han var 1 ar. Det ar en tablett med hela alfabetet, varje bokstav ar stor och har bilder vid sig som visar pa olika ord som borjar pa den bokstaven. Ex: vid bokstaven K tittar en Katt fram och en Kanin sitter och smaskar pa nagot.
Valdigt tidigt sa har sonen lart sig hur hans egen bokstav ser ut, bokstaven N, han kan mormors bokstav och pappas och mammas och Farfars ocksa.
nagon gang om dagen fragar vi honom vilken bosktav som ar Mammas exempelvis, och nagon gang i veckan lagger vi till en ny bokstav, han kanner igen manga bokstaver redan trots sin ringa alder.
Jag vill sa garna lara mig mer och ska faktiskt satta igang med de stora korten med roda bokstaver i morgon! Sa inspirerad blev jag! Ska inhandla en av de dar bockerna genast.
I min oerhorda okunskap om detta tillater jag mig anda helt frackt att tipsa. Jag backar odmjukt till battrevetandes kritik saklart. Men i skrivandets stund tycker jag fortfarande att det ar en bra ide.
Vi har en vacker tablett (en sadan som man har under tallriken pa bordet) till var tvaaring, den har han haft sen han var 1 ar. Det ar en tablett med hela alfabetet, varje bokstav ar stor och har bilder vid sig som visar pa olika ord som borjar pa den bokstaven. Ex: vid bokstaven K tittar en Katt fram och en Kanin sitter och smaskar pa nagot.
Valdigt tidigt sa har sonen lart sig hur hans egen bokstav ser ut, bokstaven N, han kan mormors bokstav och pappas och mammas och Farfars ocksa.
nagon gang om dagen fragar vi honom vilken bosktav som ar Mammas exempelvis, och nagon gang i veckan lagger vi till en ny bokstav, han kanner igen manga bokstaver redan trots sin ringa alder.
3 fina...2005, 2007, 2010
Jag tycker det är jätteroligt att denna tråden lever vidara på ett så spännande sätt...
Jag vill bara snabt klargöra något om Doman.
Efter att Doman upptäckte att man vid hjälp av stimuli till hjärnan var i stand till att gjöra hjärnskadda barn lika välfungerande/lyfta dem upp till samma nivå som genomsnittsbarnet som inte hade skador i hjärnan, då började han genast undra på vad det var för fel på genomsnittsbarnet. Varför var inte han, med sin friska hjärna MILEVIDT högre uppe än det var möjligt att ta ett gravt hjärnskadad barn?
Och sen började ge hjärnstimuli till hjärnfriska babyer på det samma sättet som de gjorde med de hjärnskadade barnen.
Ni kan ju få gissa vad som hände då. De barnen stack ifrån de andra hjärnfriska barnen så det bara hven efter.
En hjärna yngre än sex år som blir utsatt för hjärnstimuli, växer. Inte olikt hur våran biceps växer om vi ger den stimuli.
Om jag ska försöka lyfta 50 kilo skrot på gymmet med mina små muskler, så ville jag inte klarat det. Om jag mot all förmodning skulle klara det, så skulle det vore oerhört tungt, och jag skulle få slita, och ta i för kung och fosterland. Kanske skadat mig på köpet. Jag skulle varit helt slut resten av dagen efter ett sådant lyft.
Men min vänninna som tränar flera gånger i veckan, skulle kunna lyfta dessa vikter. Inte bara det, hon skulle kunna lyfta dem utan nämnvärda problem. Hon skulle kunna lyfta de många gånger om, och sen gå vidare till nästa del av sitt träningsprogram. Som om hon inte hade besvär av det alls. Och hon hade nog inte haft besvär heller.
Jag skulle stått kvar med mitt flåsande och mina ömma muskler.
Och jag skulle fattat att mina besvär och hennes lätthet berodde på att hon genom tid har utvecklad sina muskler så att lyftet för henne bara var en lek.
Se nu för er de två barnen som sitter i skolan och läser. Den ene läser med stort besvär, och har svårt att förstå och komma i håg vad han läser. Detta är hur läsning ser ut för tusentals barn och unga i skolan i dag. På toppen är det tungt stoff det han läser, och han har svårt att lära sig det han läser. Heller inte ovanligt för elever i den svenska skolan.
Barnet bredved läser med lätthet en rätt kompliserad text i ett svårt emne. Han förstår medan han läser, och han finner nöje i att lära sig det han läser. När han läst, går han med lätthet vidara till nästa emne, och läser en ny, kompliserad text som han också fattar direkt. Nöjet är lika stort denna gång han läser, och han läser tills klockan ringer och det är tid för rast. Sen går han ut på skolgården och spelar fotboll med några kompisar. Det första barnet sitter kvar och sträver med sin text under rasten, för han vet att han är tvungen lära sig detta innan provet i morgon. Han sträver och det tar lång tid.
* * *
Doman vet mycket väl att vi bara använder en pytteliten del av hjärnan. Och att vårt hjärnpotential när vi föds är mycket större än vad den mest geniala människa någongång använde medan han levde.
Doman hävder, med all rätt, att det är en riktig "waste" att inte hjälpa små barn att nå så högt de kan på sin hjärnpotential.
De flesta barn kan bli som barnet som läste med lätthet. Med riktig hjärnstimuli. På samma sätt som de flesta kan bli som min vänninna som lyfter 50 kilo skrot med lätthet, om deras muskler bara får den riktiga stimulien.
Att lära små barn att läsa handlar inte bara om att lära dom läsa. Det handlar i högste grad om att ge deras hjärnor den typ av stimuli som utvecklar den. Det handlar om att barnen på sikt ska kunne sitte i skolan och lära sig på samma lättvinta sätt som den starka, muskulösa lyfter 50 kilo. Lära lätt. Lära mycket, utan begränsning HUR mycket. Lära med stor kapasitet och utan ansträngning. Lära snabbt, så det blir tid till andra roliga grejer också. Hinna med skolarbete, fritidsaktiviteter, sport, socialt omgänge...
Hjärnan växer när den tas i bruk. På samma sätt som en muskel gör det.
Doman har hittat sättet man utvecklar hjärnan på.
Världen tittar på, skakar på huvudet, och säger; "Nääääh. Det har vi nog inte bruk för. Vad ska vi med det till?"
Jag vill bara snabt klargöra något om Doman.
Efter att Doman upptäckte att man vid hjälp av stimuli till hjärnan var i stand till att gjöra hjärnskadda barn lika välfungerande/lyfta dem upp till samma nivå som genomsnittsbarnet som inte hade skador i hjärnan, då började han genast undra på vad det var för fel på genomsnittsbarnet. Varför var inte han, med sin friska hjärna MILEVIDT högre uppe än det var möjligt att ta ett gravt hjärnskadad barn?
Och sen började ge hjärnstimuli till hjärnfriska babyer på det samma sättet som de gjorde med de hjärnskadade barnen.
Ni kan ju få gissa vad som hände då. De barnen stack ifrån de andra hjärnfriska barnen så det bara hven efter.
En hjärna yngre än sex år som blir utsatt för hjärnstimuli, växer. Inte olikt hur våran biceps växer om vi ger den stimuli.
Om jag ska försöka lyfta 50 kilo skrot på gymmet med mina små muskler, så ville jag inte klarat det. Om jag mot all förmodning skulle klara det, så skulle det vore oerhört tungt, och jag skulle få slita, och ta i för kung och fosterland. Kanske skadat mig på köpet. Jag skulle varit helt slut resten av dagen efter ett sådant lyft.
Men min vänninna som tränar flera gånger i veckan, skulle kunna lyfta dessa vikter. Inte bara det, hon skulle kunna lyfta dem utan nämnvärda problem. Hon skulle kunna lyfta de många gånger om, och sen gå vidare till nästa del av sitt träningsprogram. Som om hon inte hade besvär av det alls. Och hon hade nog inte haft besvär heller.
Jag skulle stått kvar med mitt flåsande och mina ömma muskler.
Och jag skulle fattat att mina besvär och hennes lätthet berodde på att hon genom tid har utvecklad sina muskler så att lyftet för henne bara var en lek.
Se nu för er de två barnen som sitter i skolan och läser. Den ene läser med stort besvär, och har svårt att förstå och komma i håg vad han läser. Detta är hur läsning ser ut för tusentals barn och unga i skolan i dag. På toppen är det tungt stoff det han läser, och han har svårt att lära sig det han läser. Heller inte ovanligt för elever i den svenska skolan.
Barnet bredved läser med lätthet en rätt kompliserad text i ett svårt emne. Han förstår medan han läser, och han finner nöje i att lära sig det han läser. När han läst, går han med lätthet vidara till nästa emne, och läser en ny, kompliserad text som han också fattar direkt. Nöjet är lika stort denna gång han läser, och han läser tills klockan ringer och det är tid för rast. Sen går han ut på skolgården och spelar fotboll med några kompisar. Det första barnet sitter kvar och sträver med sin text under rasten, för han vet att han är tvungen lära sig detta innan provet i morgon. Han sträver och det tar lång tid.
* * *
Doman vet mycket väl att vi bara använder en pytteliten del av hjärnan. Och att vårt hjärnpotential när vi föds är mycket större än vad den mest geniala människa någongång använde medan han levde.
Doman hävder, med all rätt, att det är en riktig "waste" att inte hjälpa små barn att nå så högt de kan på sin hjärnpotential.
De flesta barn kan bli som barnet som läste med lätthet. Med riktig hjärnstimuli. På samma sätt som de flesta kan bli som min vänninna som lyfter 50 kilo skrot med lätthet, om deras muskler bara får den riktiga stimulien.
Att lära små barn att läsa handlar inte bara om att lära dom läsa. Det handlar i högste grad om att ge deras hjärnor den typ av stimuli som utvecklar den. Det handlar om att barnen på sikt ska kunne sitte i skolan och lära sig på samma lättvinta sätt som den starka, muskulösa lyfter 50 kilo. Lära lätt. Lära mycket, utan begränsning HUR mycket. Lära med stor kapasitet och utan ansträngning. Lära snabbt, så det blir tid till andra roliga grejer också. Hinna med skolarbete, fritidsaktiviteter, sport, socialt omgänge...
Hjärnan växer när den tas i bruk. På samma sätt som en muskel gör det.
Doman har hittat sättet man utvecklar hjärnan på.
Världen tittar på, skakar på huvudet, och säger; "Nääääh. Det har vi nog inte bruk för. Vad ska vi med det till?"
Hege! När du skriver är jag först beredd att bara säga Halleluja och Amen! Du är så inspirerande, så duktig och engagerande! Men sen funderar jag litet vidare och vill bara tillägga några ord...Hege skrev:Att lära små barn att läsa handlar inte bara om att lära dom läsa. Det handlar i högste grad om att ge deras hjärnor den typ av stimuli som utvecklar den. Det handlar om att barnen på sikt ska kunne sitte i skolan och lära sig på samma lättvinta sätt som den starka, muskulösa lyfter 50 kilo. Lära lätt. Lära mycket, utan begränsning HUR mycket. Lära med stor kapasitet och utan ansträngning. Lära snabbt, så det blir tid till andra roliga grejer också. Hinna med skolarbete, fritidsaktiviteter, sport, socialt omgänge...
Hjärnan växer när den tas i bruk. På samma sätt som en muskel gör det.
Doman har hittat sättet man utvecklar hjärnan på.
Världen tittar på, skakar på huvudet, och säger; "Nääääh. Det har vi nog inte bruk för. Vad ska vi med det till?"
Jag tror att man med kan uppnå precis samma resultat med ett barn även om man inte använder sig av mer avancerad metod än "språkmedvetenhet". (Eller vad jag nu ska kalla det för!
) Jag känner en klok BVC-sköterska som påstår att de barn som kommer från ett hem där man läser böcker, samtalar mycket, räknar och skriver tillsammans ofta klarar fyraårskontollens tester redan vid två års ålder... Och att det omvända också gäller. Alltså: De barn som kommer från ett hem där man inte läser, räknar, pratar och skriver ligger på tvååringens nivå på fyraårskontrollen... Hon påpekar att hon generaliserar men att hon ser dessa tendenser. Tex. testas fyraåringarna på färgerna. Många tvååringar klarar galant färgernas namn - och oftast för att de läst böcker...Jag menar alltså inte att det är FEL att jobba med Domans metod. Inte alls. Det kan man självklart göra om man har lust. Men jag menar att det man gör med, kanske, mindre medvetenhet ofta leder till ett lika gott resultat! Själv har jag medvetet jobbat med språket med mina två barn. Vi har böcker runt omkring oss, vi skriver bokstäver, läser på skyltar, rimmar knasiga rim mm mm. Det gör många andra föräldrar också - ofta utan att förstå vilken tjänst de gör sina barn. Jag skulle önska att man kunde nå dem som INTE spontant gör detta. För att uppmuntra dem till att tillsammans utforska sagan, poesin, sången, dikten mm mm. Inte bara för nyttan utan också för nöjet! Genom detta gränslösa nöje skulle de så småningom kunna se resultat i skolan!!!
Här hemma har jag en sjuåring som läser och skriver på en nioårings nivå och en lillkille som idag stolt talade om att morfars bokstav är B. När dagisfröken frågade vad morfar heter svarade sonen: MORFAR så klart!
OK! Han kanske borde drillas litet????? Mamma till två pojkar.
Axel född Mars -00 och Gustav född Juli -03
Axel född Mars -00 och Gustav född Juli -03
K-ina, vi to pratar ju om samma sak! Hjärnan tas i bruk i de hem där det sjungas, talas mycket, rimmas och ramsas. Ingen tvekan om det! Hjärnan får stimuli och utvecklas snabbare än i de hem där det inte sjungas och talas så mycket.
Men om jag får dra gym-exempelet lite längere...
Om jag går i min egen trädgård och lyfter lite på de grejerne jag hittar där, lite slumpmässig, kanske inte varje dag, men jag går ändå ofta där ute i trädgården, så utvecklas mina muskler. Jag blir starkare än de som inte går rundt och lyftar några grejer. Men jag är inte i närheten av de som deltar på tävlingar i styrkelyft. De tävlande har genom tid riktad specialiserad stimuli till sina muskler, de har haft tillgång till det bästa av det bästa, och deras muskler klarar av mycket mer än mina, och med större lätthet. Deras muskler är närmare sitt fulla potential än mina muskler är. Det är inget direkt fel på mina, de klarar bara inte av det samma som de tävlandes muskler. De tävlande har tränat mycket, ofta och i system, därför klarar de av mer än jag, som bara gått rundt i min trädgård.
Nu är det inte av avgörande betydelse för mig att vara så stark, jag kan avundas de som har större muskler än jag, men är ändå nöjd med tillvaron och mina muskler.
Att lära snabbt och lätt kanske heller inte är av avgörande betydelse, men hur mycket lättare skulle inte livet vara om man lärde saker direkt? Utan ansträngning? Så man fick tid över till annat? Om man mästrade saker, vare sig svår matematik, eller alla typer av sociala sammanhäng, rättskrivning gloser på fremmed språk, gymnastikövninger, om man mästrade detta direkt, utan svårigheter, vad skulle det då inte ha att säge för självförtroendet? Och med ett ökad självförtroende, skulle det då inte vara lättare att ge sig i kast med nya saker att lära sig? När man redan i början har tro på att man skal klara av, att man ska mästra?
Jag var en sådan elev som alltid hade riktiga på alla svaren, på alla slags prov i lågstadiet och högstadiet. Jag behövde aldrig läsa på eller sträva för att få det till. Det kom till mig av sig själv. Jag har t.ex aldrig undrat på om kyrka skrivas med skjy-, kjy-, sjy- eller på nåt annat sätt. Jag har alltid vetat att det är med ky-. Antageligen såg min hjärna ordet kyrka, och lagrade det. Så låg det där till jag behövde det, och det gick snabbt att plocka fram det. Engelska gloser gick av bara farten, och nye ämnen i matematikk fattade jag innan fröken var klar med att visa exemplet. Så fungerade min hjärna, och jag kan berätta att det var ett sant nöje att gå i skolan när det kom till skolfag. Jag hade aldrig problem med att lära, problemet var nog heller att jag inte lärde NOG, tyckte jag. Utmaningana var inte så många.
Gympa var en annan och sorglig historia. Det mästrade jag inte alls, och jag känner fortfarande hur det ryser i mig när jag följer med min yngsta dotter som tränar handboll i skolans gympa-sal. Bara ljuden och lukterna ger mig dåliga känslor. Och det är mer än 20 år sen jag hade min siste gympa-lektion.
Jag menar inte att Doman är det ända saliggörande, men jag har hört mycket om barn som har fått "Domanstimuli" till sin hjärna sen de var nyfödda. I en undersökning Domaninstitutet gjorde för några år sen hittade man häpnadsväckande resultat. Av de 342 tillfälligt utvalde som blev undersökt (barn vars föräldrar stimulerade barnen efter vad de lärt hos Doman), så var 42% av dem bedömda som mycket begåvade. Dessa barn utmärkte sig också i idrott, och i kulturella aktiviteter som teater och musik. Märk väl att det INTE var Doman som gjorde denna bedömning, men det amerikanska skolsystemet. Normaltalet för högt begåvade barn i övrigt är 2 - 3%.
För att dra gym-exemplet ännu en gång, här är skilnadene:
En vuxen kan träna upp sina muskler när som helst. Hjärnan tappar sin förmåga att utveckla sig mot geni-höjder efter att man fyllt sex år.
Tränade muskler blir svaga igen om man inte upprätthåller träningen. Den utveckling som hjärnan får innan man blir sex år ger ett försprång son varar livet ut. Man kan inte tappa förmågan att ha lätt för att lära och lätt för att förstå.
Men alltså, man gör vad man tycker bäst om själv. Som AW säger om BB, ta vad man vill ha, förkasta det man inte vill ha. Doman säger det också: Gör det man känner sig komfortabel med, och inte en uns mer!
Jag tycker att hjälpa sitt barn till en välutvecklad hjärna är det bästa man kan göra för sitt barn. Utan tvekan.
Men om jag får dra gym-exempelet lite längere...
Om jag går i min egen trädgård och lyfter lite på de grejerne jag hittar där, lite slumpmässig, kanske inte varje dag, men jag går ändå ofta där ute i trädgården, så utvecklas mina muskler. Jag blir starkare än de som inte går rundt och lyftar några grejer. Men jag är inte i närheten av de som deltar på tävlingar i styrkelyft. De tävlande har genom tid riktad specialiserad stimuli till sina muskler, de har haft tillgång till det bästa av det bästa, och deras muskler klarar av mycket mer än mina, och med större lätthet. Deras muskler är närmare sitt fulla potential än mina muskler är. Det är inget direkt fel på mina, de klarar bara inte av det samma som de tävlandes muskler. De tävlande har tränat mycket, ofta och i system, därför klarar de av mer än jag, som bara gått rundt i min trädgård.
Nu är det inte av avgörande betydelse för mig att vara så stark, jag kan avundas de som har större muskler än jag, men är ändå nöjd med tillvaron och mina muskler.
Att lära snabbt och lätt kanske heller inte är av avgörande betydelse, men hur mycket lättare skulle inte livet vara om man lärde saker direkt? Utan ansträngning? Så man fick tid över till annat? Om man mästrade saker, vare sig svår matematik, eller alla typer av sociala sammanhäng, rättskrivning gloser på fremmed språk, gymnastikövninger, om man mästrade detta direkt, utan svårigheter, vad skulle det då inte ha att säge för självförtroendet? Och med ett ökad självförtroende, skulle det då inte vara lättare att ge sig i kast med nya saker att lära sig? När man redan i början har tro på att man skal klara av, att man ska mästra?
Jag var en sådan elev som alltid hade riktiga på alla svaren, på alla slags prov i lågstadiet och högstadiet. Jag behövde aldrig läsa på eller sträva för att få det till. Det kom till mig av sig själv. Jag har t.ex aldrig undrat på om kyrka skrivas med skjy-, kjy-, sjy- eller på nåt annat sätt. Jag har alltid vetat att det är med ky-. Antageligen såg min hjärna ordet kyrka, och lagrade det. Så låg det där till jag behövde det, och det gick snabbt att plocka fram det. Engelska gloser gick av bara farten, och nye ämnen i matematikk fattade jag innan fröken var klar med att visa exemplet. Så fungerade min hjärna, och jag kan berätta att det var ett sant nöje att gå i skolan när det kom till skolfag. Jag hade aldrig problem med att lära, problemet var nog heller att jag inte lärde NOG, tyckte jag. Utmaningana var inte så många.
Gympa var en annan och sorglig historia. Det mästrade jag inte alls, och jag känner fortfarande hur det ryser i mig när jag följer med min yngsta dotter som tränar handboll i skolans gympa-sal. Bara ljuden och lukterna ger mig dåliga känslor. Och det är mer än 20 år sen jag hade min siste gympa-lektion.
Jag menar inte att Doman är det ända saliggörande, men jag har hört mycket om barn som har fått "Domanstimuli" till sin hjärna sen de var nyfödda. I en undersökning Domaninstitutet gjorde för några år sen hittade man häpnadsväckande resultat. Av de 342 tillfälligt utvalde som blev undersökt (barn vars föräldrar stimulerade barnen efter vad de lärt hos Doman), så var 42% av dem bedömda som mycket begåvade. Dessa barn utmärkte sig också i idrott, och i kulturella aktiviteter som teater och musik. Märk väl att det INTE var Doman som gjorde denna bedömning, men det amerikanska skolsystemet. Normaltalet för högt begåvade barn i övrigt är 2 - 3%.
För att dra gym-exemplet ännu en gång, här är skilnadene:
En vuxen kan träna upp sina muskler när som helst. Hjärnan tappar sin förmåga att utveckla sig mot geni-höjder efter att man fyllt sex år.
Tränade muskler blir svaga igen om man inte upprätthåller träningen. Den utveckling som hjärnan får innan man blir sex år ger ett försprång son varar livet ut. Man kan inte tappa förmågan att ha lätt för att lära och lätt för att förstå.
Men alltså, man gör vad man tycker bäst om själv. Som AW säger om BB, ta vad man vill ha, förkasta det man inte vill ha. Doman säger det också: Gör det man känner sig komfortabel med, och inte en uns mer!
Jag tycker att hjälpa sitt barn till en välutvecklad hjärna är det bästa man kan göra för sitt barn. Utan tvekan.