Idag har vi haft en bra fjärde dag och natten som gick var den bästa hittills med endast ett uppvaknande.
Såhär långt känns kuren bra och vi har nu en uppföljningsvecka framför oss. Men... Det är en sak som oroar oss och det är att det är så mycket gråt vid läggning inför dagslurarna. Det tar ca 10-15 minuter för henne att somna, vilket är relativt kort tid. Tror vi i alla fall. So far so good. Men hon gråter och blir alltid ledsen och ramsan tycks hon bara bli arg över. Men vi ramsar på och försöker skapa en dialog. Det som oroar är att hon kanske somnar av ren utmattning efter gråten och inte pga av vårt ramsande. Vi förstår att hon måste få gråta och reagera, men så mycket varje gång? Kanske är det inte mycket gråt, men det känns så. Ibland gråter hon argt ibland ledset. Ska vi fortsätta med rätta attityden och se hur uppföljningsveckan går?
Känner SÅ igen oss i det Anna W. skriver om att dagens föräldrar inte är vana vid att lilla älsklingen gråter. Det är vi i ett nötskal, vi har alltid plockat upp henne och tröstat när hon gråtit. Nu gör vi ju inte det på samma sätt och det känns lite läskigt ibland.
Hoppas ni förstår vad vi menar och hoppas att någon känner igen sig och kan komma med uppmuntrande ord!
Hälsningar Ottilia och pappan.
??
att vara arg.