Eller - inspirera dig själv att hantera ditt bekymmer just nu - som jag vet att du kan även utan mig eller kurs 
Förtrots och lillasyster...
-
Gäst
-
Gäst
Vi fortsätter övningarna... 
Idag mellan klockan 09.00 -10.00, om någon skulle ringt och frågat ifall jag har något att auktionera bort till rimligt pris...
Nåväl. Klockan slår nio. Gossen äter andra frukost efter ensamlek, tösen har precis vaknat efter 45-minutare. Hon är grinig. Vet inte varför. Hon vill inte ha mat precis efter att hon vaknat. Sittern - nej, babygym, nej, mamma - nej.
Nu börjar storebror sympatigråta - till att börja med. Jag skumpar liten på axeln och talar lugnande med Stor.
När han är färdig med apelsinen och skall ner från stolen behöver han hjälp. Jag lägger ifrån mig liten. Som börjar tokvråla. Han börjar ilskvråla. Jag grabbar tag i babysittern och styr mot stora vuxensängen istället för tvättstugan. (Dit vi brukar gå.) Att "bädda säng" brukar båda tycka är kul = avledande manöver, tror jag... JAG TRODDE FEEEL!
09.10 fortsatt vrål från båda. Sätter dem framför Molly mus för att hinna tänka lite... (Välsignade Mus...)
09.15 efter två avsnitt Molly, och två lugna barn, tror jag att det är läge att återgå till ordningen: sysslorna. JAG TRODDE FEEEEL! Nu vrålas det igen. Första slagsmålsförsöket från Kejsarhåll. VOJ voj. "Vi klappar fint". Tjejen fortsätter att vara allmänt missnöjd, klappexercis eller ej. Hämtar Baby Björn. (Mat vill hon inte ha. Blöjan är ren.)
09.30 Björnen är inte heller pop - och han fortsätter att vråla... Börjar misstänka att en fem-minutare för Kejsarinnan vore bra...
09.35 lägger en missnöjd Kejsarinna
09.36 dumpar en Kejsare som slåss... vagnar Kejsarinnan...
Har en bestämd känsla av att ha dumpat båda två i sängen nu... 8-[
Kejsarinnan jollrar nöjt i vagnen nu. Sover inte, men är nöjd. Kejsaren har påbörjat Krimkriget inne hos sig... jag frågar med jämna mellanrum. NEJ!
](*,)
09.40 Kejsare klar, Kejsarinna sover i vagnen.
09.42 Kejsare puttar vagn med trotsig blick... (Obs; inte "vagna", putta...)
09.43 Kejsare dumpad i säng...
09.45 Kejsarinna upp, Kejsare klar... plockar fram en leksakslåda som han inte sett på en månad, då Kejsarinnan skall äta nu. Han kommer med en leksak som han vill ha hjälp med, mina händer är upptagna...
09.46 Flygande leksak...
09.47 Sätter mig på andra sidan leksakslådan med Kejsarinnan i famnen, (hon äter) Kejsaren sätter sig på andra sidan, och börjar plocka med leksakerna. = Glada barn, ledsen, trött mor...
Hej-å-hå.
Problemet här hette nog till att börja med att när hon börjar gråta, så gör också han det, och då trissar de upp varandra. Min första tanke är naturligtvis inte - direkt efter att jag tagit upp henne - att "jaha, hon behöver sova mera". Man utgår ifrån annat, typ mat, etc.
Sedan borde jag kanske ha väntat med att avbryta avledningsmanövern (Molly) ett tag till, jag vet inte.
Men hur gör man när båda två vrålar? Hon därför att, ...hmmm? Och han för att hon vrålar. Jag känner mig villrådig i en sådan situation, och gissa om de känner det på sig...
Idag mellan klockan 09.00 -10.00, om någon skulle ringt och frågat ifall jag har något att auktionera bort till rimligt pris...
Nåväl. Klockan slår nio. Gossen äter andra frukost efter ensamlek, tösen har precis vaknat efter 45-minutare. Hon är grinig. Vet inte varför. Hon vill inte ha mat precis efter att hon vaknat. Sittern - nej, babygym, nej, mamma - nej.
Nu börjar storebror sympatigråta - till att börja med. Jag skumpar liten på axeln och talar lugnande med Stor. När han är färdig med apelsinen och skall ner från stolen behöver han hjälp. Jag lägger ifrån mig liten. Som börjar tokvråla. Han börjar ilskvråla.
Jag grabbar tag i babysittern och styr mot stora vuxensängen istället för tvättstugan. (Dit vi brukar gå.) Att "bädda säng" brukar båda tycka är kul = avledande manöver, tror jag... JAG TRODDE FEEEL! 09.10 fortsatt vrål från båda. Sätter dem framför Molly mus för att hinna tänka lite... (Välsignade Mus...)
09.15 efter två avsnitt Molly, och två lugna barn, tror jag att det är läge att återgå till ordningen: sysslorna. JAG TRODDE FEEEEL!
Nu vrålas det igen. Första slagsmålsförsöket från Kejsarhåll. VOJ voj. "Vi klappar fint". Tjejen fortsätter att vara allmänt missnöjd, klappexercis eller ej. Hämtar Baby Björn. (Mat vill hon inte ha. Blöjan är ren.)09.30 Björnen är inte heller pop - och han fortsätter att vråla...
Börjar misstänka att en fem-minutare för Kejsarinnan vore bra... 09.35 lägger en missnöjd Kejsarinna
09.36 dumpar en Kejsare som slåss... vagnar Kejsarinnan...
Har en bestämd känsla av att ha dumpat båda två i sängen nu... 8-[
Kejsarinnan jollrar nöjt i vagnen nu. Sover inte, men är nöjd. Kejsaren har påbörjat Krimkriget inne hos sig... jag frågar med jämna mellanrum. NEJ!
](*,) 09.40 Kejsare klar, Kejsarinna sover i vagnen.
09.42 Kejsare puttar vagn med trotsig blick... (Obs; inte "vagna", putta...)
09.43 Kejsare dumpad i säng...
09.45 Kejsarinna upp, Kejsare klar... plockar fram en leksakslåda som han inte sett på en månad, då Kejsarinnan skall äta nu. Han kommer med en leksak som han vill ha hjälp med, mina händer är upptagna...
09.46 Flygande leksak...
09.47 Sätter mig på andra sidan leksakslådan med Kejsarinnan i famnen, (hon äter) Kejsaren sätter sig på andra sidan, och börjar plocka med leksakerna. = Glada barn, ledsen, trött mor...
Hej-å-hå.
Problemet här hette nog till att börja med att när hon börjar gråta, så gör också han det, och då trissar de upp varandra. Min första tanke är naturligtvis inte - direkt efter att jag tagit upp henne - att "jaha, hon behöver sova mera". Man utgår ifrån annat, typ mat, etc.
Sedan borde jag kanske ha väntat med att avbryta avledningsmanövern (Molly) ett tag till, jag vet inte.
Men hur gör man när båda två vrålar?
Hon därför att, ...hmmm? Och han för att hon vrålar. Jag känner mig villrådig i en sådan situation, och gissa om de känner det på sig...-
Gäst
Efter lite tips från allas vår eminente Mammut har jag nu haft tre myyycket lugnare dagar.
Nu har jag dock en fråga, som jag gärna vill lyfta:
vi har här nu mellan klockan fem och halv sex haft en halvtimme, under vilken jag har dumpat gossen i säng fyra (4) gånger. Han slåss. Jag visar handen om handen en gång att man klappar fint. Vid fortsatt slagsmål dumpar jag i säng med orden: du är arg. Det får du vara. Men man slår inte på folk, man slår på kudden. Väl vid sängen sätter jag honom ner, ger honom kudden, och så tar jag hans hand i min, och slår på kudden några gånger. "Säg till när du är klar." Ut. utan några arga miner. Neutralt, var ordet.
Fråga ett:
Han har inte protesterat en enda gång, varken när jag lyfter upp honom, inte när jag sätter ner honom i sängen, och inte heller efter en liten stund. När är han "klar"?
Fråga två:
Jag kan inte stå kvar vid dörren. Jag har en lillasyster som vrålar någonstans i huset, för att hon blivit slagen. Måste gå och ta hand om henne. Jag återvänder till dörren med henne på armen, och frågar. Får inget svar. Lägger ifrån mig lillasyster i stora vuxensängen (vrål) och går för att hämta storebror. Som låter sig lyftas upp utan en min. Fem minuter senare slåss han igen. Är jag för snabb? Kan ju inte stå där några evigheter, om jag nu exempelvis matade henne.
Nu skulle man kunna tro att den här halvtimmen har varit ett enda skrikande. Det har den inte. Han blir irriterad över något, slår mig eller sin syster, blir i sängdumpad, och allt sker med bara ett argt "AH!" från hans sida. (Det när han slår.)
Tacksam för funderingar...
Nu har jag dock en fråga, som jag gärna vill lyfta:
vi har här nu mellan klockan fem och halv sex haft en halvtimme, under vilken jag har dumpat gossen i säng fyra (4) gånger. Han slåss. Jag visar handen om handen en gång att man klappar fint. Vid fortsatt slagsmål dumpar jag i säng med orden: du är arg. Det får du vara. Men man slår inte på folk, man slår på kudden. Väl vid sängen sätter jag honom ner, ger honom kudden, och så tar jag hans hand i min, och slår på kudden några gånger. "Säg till när du är klar." Ut. utan några arga miner. Neutralt, var ordet.
Fråga ett:
Han har inte protesterat en enda gång, varken när jag lyfter upp honom, inte när jag sätter ner honom i sängen, och inte heller efter en liten stund. När är han "klar"?
Fråga två:
Jag kan inte stå kvar vid dörren. Jag har en lillasyster som vrålar någonstans i huset, för att hon blivit slagen. Måste gå och ta hand om henne. Jag återvänder till dörren med henne på armen, och frågar. Får inget svar. Lägger ifrån mig lillasyster i stora vuxensängen (vrål) och går för att hämta storebror. Som låter sig lyftas upp utan en min. Fem minuter senare slåss han igen. Är jag för snabb? Kan ju inte stå där några evigheter, om jag nu exempelvis matade henne.
Nu skulle man kunna tro att den här halvtimmen har varit ett enda skrikande. Det har den inte. Han blir irriterad över något, slår mig eller sin syster, blir i sängdumpad, och allt sker med bara ett argt "AH!" från hans sida. (Det när han slår.)
Tacksam för funderingar...
-
Gäst
Svarar mig själv, det brukar gå så bra...
Har suttit och läst Mindys klistertråd om förtrots. DEN tycker vi om..
Nå. Det här med isäng-dumpning. Han är för liten för frågor, det handlar om tid att lugna sig (mig), och avhämtad blir man när lugnet råder.
Då tänker jag så här: exempelvis idag protsterade han inte med en stavelse någon gång - när jag genomföde "dumpning." Vare sig före/under/efter. Det tolkar jag som att han själv tyckte att det var rätt så skönt att slippa ett tag. Men jag skulle gett honom mera tid; därav fyra dumpningar...
Om jag nu måste iväg till andra ändan av huset för att hämta sur Kejsarinna, så tolkar jag det som att det inte är hela världen, om han nu är nöjd i sin kejserliga säng med den kungliga kudden? Och om jag nu väntar ett tag med att hämta honom - ger honom tid att meditera för sig själv - så borde det väl också vara inom rimlighetens gränser - känns nästan som att det var det han bad om vid de sista tillfällena? "Snälla mamma, jag orkar inte just nu, måste jag slå lillasyrran för att du skall dumpa mig tillbaks till sängen, det var så skönt att få vara själv en liten stund
" Ungefär!
Om någon vill flicka in något i min lilla monolog så var så god!
Har suttit och läst Mindys klistertråd om förtrots. DEN tycker vi om..
Nå. Det här med isäng-dumpning. Han är för liten för frågor, det handlar om tid att lugna sig (mig), och avhämtad blir man när lugnet råder.
Då tänker jag så här: exempelvis idag protsterade han inte med en stavelse någon gång - när jag genomföde "dumpning." Vare sig före/under/efter. Det tolkar jag som att han själv tyckte att det var rätt så skönt att slippa ett tag.
Men jag skulle gett honom mera tid; därav fyra dumpningar... Om jag nu måste iväg till andra ändan av huset för att hämta sur Kejsarinna, så tolkar jag det som att det inte är hela världen, om han nu är nöjd i sin kejserliga säng med den kungliga kudden? Och om jag nu väntar ett tag med att hämta honom - ger honom tid att meditera för sig själv - så borde det väl också vara inom rimlighetens gränser - känns nästan som att det var det han bad om vid de sista tillfällena? "Snälla mamma, jag orkar inte just nu, måste jag slå lillasyrran för att du skall dumpa mig tillbaks till sängen, det var så skönt att få vara själv en liten stund
" Ungefär!Om någon vill flicka in något i min lilla monolog
så var så god!-
Gäst
Svarar mig själv, det brukar gå så bra...
Har suttit och läst Mindys klistertråd om förtrots. DEN tycker vi om..
Nå. Det här med isäng-dumpning. Han är för liten för frågor, det handlar om tid att lugna sig (mig), och avhämtad blir man när lugnet råder.
Då tänker jag så här: exempelvis idag protsterade han inte med en stavelse någon gång - när jag genomföde "dumpning." Vare sig före/under/efter. Det tolkar jag som att han själv tyckte att det var rätt så skönt att slippa ett tag. Men jag skulle gett honom mera tid; därav fyra dumpningar...
Om jag nu måste iväg till andra ändan av huset för att hämta sur Kejsarinna, så tolkar jag det som att det inte är hela världen, om han nu är nöjd i sin kejserliga säng med den kungliga kudden? Och om jag nu väntar ett tag med att hämta honom - ger honom tid att meditera för sig själv - så borde det väl också vara inom rimlighetens gränser - känns nästan som att det var det han bad om vid de sista tillfällena? "Snälla mamma, jag orkar inte just nu, måste jag slå lillasyrran för att du skall dumpa mig tillbaks till sängen, det var så skönt att få vara själv en liten stund " Ungefär!
Om någon vill flika in något i min lilla monolog så var så god!
Har suttit och läst Mindys klistertråd om förtrots. DEN tycker vi om..
Nå. Det här med isäng-dumpning. Han är för liten för frågor, det handlar om tid att lugna sig (mig), och avhämtad blir man när lugnet råder.
Då tänker jag så här: exempelvis idag protsterade han inte med en stavelse någon gång - när jag genomföde "dumpning." Vare sig före/under/efter. Det tolkar jag som att han själv tyckte att det var rätt så skönt att slippa ett tag.
Men jag skulle gett honom mera tid; därav fyra dumpningar... Om jag nu måste iväg till andra ändan av huset för att hämta sur Kejsarinna, så tolkar jag det som att det inte är hela världen, om han nu är nöjd i sin kejserliga säng med den kungliga kudden? Och om jag nu väntar ett tag med att hämta honom - ger honom tid att meditera för sig själv - så borde det väl också vara inom rimlighetens gränser - känns nästan som att det var det han bad om vid de sista tillfällena? "Snälla mamma, jag orkar inte just nu, måste jag slå lillasyrran för att du skall dumpa mig tillbaks till sängen, det var så skönt att få vara själv en liten stund
" Ungefär!Om någon vill flika in något i min lilla monolog
så var så god!Hej Päivi,
jag tänkte faktiskt på precis det du skriver om tidigare när jag läste i din tråd. Tror du har helt rätt i att han behövde lite mer tid. Under förtrotsen (och ett tag därefter, nästan ända fram till 2 år faktiskt) fick vi sängdumpa Lovisa rätt ofta. Hon var alltid nöjd och lättad med det alternativet. Och det var inte läge att ha för bråttom att hämta henne. Jag hade ju all tid i världen (utan syskon) men jag tror att det är helt rätt att ge dem lite mer tid!
Inte ha dåligt samvete för att du inte kan ägna dig helhjärtat åt honom tex... Om inte lillasyster varit där kunde det ha blivit utbrott över annat. Jag vet ju inte om du känner dåligt samvete men jag kanske skulle göra det, i onödan. Det är ju inte synd om honom, tvärtom!
jag tänkte faktiskt på precis det du skriver om tidigare när jag läste i din tråd. Tror du har helt rätt i att han behövde lite mer tid. Under förtrotsen (och ett tag därefter, nästan ända fram till 2 år faktiskt) fick vi sängdumpa Lovisa rätt ofta. Hon var alltid nöjd och lättad med det alternativet. Och det var inte läge att ha för bråttom att hämta henne. Jag hade ju all tid i världen (utan syskon) men jag tror att det är helt rätt att ge dem lite mer tid!
Inte ha dåligt samvete för att du inte kan ägna dig helhjärtat åt honom tex... Om inte lillasyster varit där kunde det ha blivit utbrott över annat. Jag vet ju inte om du känner dåligt samvete men jag kanske skulle göra det, i onödan. Det är ju inte synd om honom, tvärtom!
Mamma till lilla prinsessan, 17 Februari 2005 och lilla prinsen, 27 Juli 2007. Har följt standardmodellen från start med båda.
-
Gäst
Tack Krümel för funderingar!
Det är alltid så skönt att höra hur andra tänker...
Nu så har jag upplevt en hel dag utan några som helst dumpningar
, och en, då jag har behövr dumpa exakt en gång!Att jobba förebyggande är kanon!
Precis som du tror, Krümel, så har jag nu inte haft så bråttom med hämtning, utan fortsatt mata Kejsarinnan i lugn och ro - och se, det är ju ingen fara, nej...
Tvärtom. Eftråt visste man preciiiis hela eftermiddagen hur man gosar och klappar fint...-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Päivi skrev:Och om jag nu väntar ett tag med att hämta honom - ger honom tid att meditera för sig själv - så borde det väl också vara inom rimlighetens gränser - känns nästan som att det var det han bad om vid de sista tillfällena? "Snälla mamma, jag orkar inte just nu, måste jag slå lillasyrran för att du skall dumpa mig tillbaks till sängen, det var så skönt att få vara själv en liten stund
Precis. Du har haft lite för bråttom. Du är ambitiös och vill att allting ska vara toppen hela tiden. Men för Kejsar Hugo är saker och ting lite besvärliga ibland (liksom för hans mamma, om man säger 
). Det behöver man inte tillskriva svartsjuka. "Bara" ommöblering av kartan. Hans värld har förändrats och det har din också. Det tar lite tid innan saker och ting blir homogena. Det gamla tipset: "se inte barnets skrik och härjanden som missnöjesyttringar - se dem som frågor" kan vara tillämpligt här. Och envist upprepade frågor måste ha ett annat svar (i handling) än det/de som uppenbarligen inte dög, inte var nöjaktiga för barnet.
Små barn behöver tid att komma tillrätta med saker och ting, och alla problem kan vi inte lösa åt dem och ska inte försöka. Lösenorden heter tid, lugn och ro.
Han dör inte på något vis av att vara för sig själv, dumpad, förvisad eller bara i största allmänhet fredad en stund
Lika lite som du dör av det, om man säger.Du behöver inte stå utanför och passa. Han vet vad som gäller. Han kommer när han vill komma och orkar och har samlat glada krafter. Eller ropar, om han inte kan komma själv. Bli då bara enkelt glad och prata inte en massa (eller alls). Möt honom som om han vore en strålande trevlig ny bekantskap
Och efter klappandet och kramandet - ta honom genast bort från lillasyster till någon för dig viktig aktivitet eller upptäckt eller fråga, till honom. Vänta inte på bekräftelse att han är lycklig och snäll och glad nu plötsligt, mot lillasyster. Ni har annat att göra.
Lillasyster kan och bör du lägga på mage när du lägger henne ifrån dig och möblera upp intressanta saker framför henne, gärna spegel också. Räkna med att hon ska kunna ligga så åtminstone tio minuter, en kvart, och överför den inställningen till henne. Illvrål i det läget accepteras ej - hörs ej
Ändra bara riktning på henne i så fall. I förbigående. Kolla klockan och ta upp glad eller åtminstone tyst Stöna gärna inför Kejsaren över gnölandet från Kejsarinnan och rådgör om hur ni kan lösa problemet tillsammans
För du kan ju inte. Suck. Stön. Hopplöst 
Och låt det också ta tid och lagom "hjälplöshet" för storebrors konstruktiva förslag att hinna komma. Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
-
Gäst
-
Gäst
Så. Storasyster skjutsad till flygplatsen, nu skall här avläggas rapport och inspiration till andra...
Det har blivit mycket lugnare. Kampanjen "jobba i förebyggande syfte" har nu pågått i en vecka, och det är inte många förvisningar som jag behövt att ta till. Det är nu mera regel än undantag att när han kommer fram till lillasyster så är det i syfte att gosa eller att klappa. 
SÅ underbart att se!
Samtidigt har jag tänkt på det som Anna säger om "ordspöket" dvs hållit de positiva meningarna som jag strött omkring honom korta och enkla. "Vad fint du alltid klappar på lillasyster." "VILKEN storebror du är!" "Vad mysigt du gosade med lillasyster igår, jag minns nog." "Så bra att Sofia har dig som storebror." "Du vagnar alltid Sofia så fint om hon gråter. Klappar och gosar. VILKEN storebror!"
Det här har naturligtvis ett dubbelt syfte: mitt fokus flyttas också till det som redan är bra, istället för det som inte funkar än.
Och då blir det mer och mer av det som är bra...
Då är det lite svårare med magläge. Jag klarar inte av att lyssna på en illvrålande tjej i tio minuter. Jag hör, och blir stressad. Stressad blir jag för att när hon gråter så börjar Hugo först sympatigråta, sedan frustrationsvråla. Sedan slåss. Och det orkar jag inte med... medges.
Nu har vi haft några dagar som jag inte riktigt har begripit mig på: hon gråter på rygg. Hon gårter på mage. Hon gråter i famnen. Hon gråter när hon har ensamlek. (10 min max) Kort sagt; hon gråter.
Varför? Jag vet inte. Nätterna har också varit lite stökiga. Jag följer mitt gamla credo: mera mat, och det tycks ha inverkan på nätterna ialla fall.
Med magläget gör jag just nu som så, att jag låter henne ligga många korta fem-minutare under vakenpasset, istället för en lång tio minutare. Jag tycker att det funkar något så när. Då slipper jag två gråtande barn, och hon vänjer sig mer och mer vid magläge. Nöjdast är hon som sagt när Hugo sätter sig bredvid henne och leker med sitt. DÅ är man fashinerad och intresserad som tusan...
Vi jobbar på!
I vanlig ordning; tack, Anna!
Det har blivit mycket lugnare.
Kampanjen "jobba i förebyggande syfte" har nu pågått i en vecka, och det är inte många förvisningar som jag behövt att ta till. Det är nu mera regel än undantag att när han kommer fram till lillasyster så är det i syfte att gosa eller att klappa. SÅ underbart att se! Samtidigt har jag tänkt på det som Anna säger om "ordspöket" dvs hållit de positiva meningarna som jag strött omkring honom korta och enkla. "Vad fint du alltid klappar på lillasyster." "VILKEN storebror du är!"
"Vad mysigt du gosade med lillasyster igår, jag minns nog." "Så bra att Sofia har dig som storebror." "Du vagnar alltid Sofia så fint om hon gråter. Klappar och gosar. VILKEN storebror!" Det här har naturligtvis ett dubbelt syfte: mitt fokus flyttas också till det som redan är bra, istället för det som inte funkar än.
Och då blir det mer och mer av det som är bra... Då är det lite svårare med magläge.
Jag klarar inte av att lyssna på en illvrålande tjej i tio minuter. Jag hör, och blir stressad. Stressad blir jag för att när hon gråter så börjar Hugo först sympatigråta, sedan frustrationsvråla. Sedan slåss. Och det orkar jag inte med... medges. Nu har vi haft några dagar som jag inte riktigt har begripit mig på: hon gråter på rygg. Hon gårter på mage. Hon gråter i famnen. Hon gråter när hon har ensamlek. (10 min max) Kort sagt; hon gråter.
Varför? Jag vet inte. Nätterna har också varit lite stökiga. Jag följer mitt gamla credo: mera mat, och det tycks ha inverkan på nätterna ialla fall.
Med magläget gör jag just nu som så, att jag låter henne ligga många korta fem-minutare under vakenpasset, istället för en lång tio minutare. Jag tycker att det funkar något så när. Då slipper jag två gråtande barn, och hon vänjer sig mer och mer vid magläge. Nöjdast är hon som sagt när Hugo sätter sig bredvid henne och leker med sitt.
DÅ är man fashinerad och intresserad som tusan... Vi jobbar på!
I vanlig ordning; tack, Anna!
-
Gäst
Det kan hända att hon inledningsvis knorrar när hon får råd som låter arbetssamma, Billingskan - men hon tänker samtidigt som hon knorrar...
" tio minuter en kvart på mage..." knorr-knorr-mummel-gruff... hon gråter ju så förfärligt då...gruff-huff-gruff...
"väckarklocka, det har jag ingen som fungerar, knorr-morr-gruff..."
(Att maken har, det väljer vi att "inte komma ihåg"... )
"hur skulle jag kunna springa in till sovrummet och börja trycka på en massa knappar varje gång jag skall lägga henn på mage" (knorr-knorr-knnnorrrr! )
(att det finns en väldigt enkel timerfunktion på ugnen i köket, som jag passerar titt som tätt, det "ser vi inte" )
"Hhhmmm... magläge så länge som tio minuter i sträck... knnnorr!"
Och så, när Billingskan har knorrat färdigt så noterar hon timern på ugnen , noterar vackra vårvädret och att gossen är ute med pappa noterar att lilla tjejen faktiskt jobbar alldeles, alldeles väldigt med projekt "att vända på sig", och möblerar mycket riktigt en del spännande saker att titta på i vardagsrummet....
... vänder tjejen på mage...
... går därifrån och vrider på en knapp på ugnen...
... börjar dammsuga, och hör inte protesterna...
... som dör bort inom några minuter, ja... ](*,)
... speciellt när mamma och Den Spännande Dammsugaren kommer in i vardagsrummet...
... och så slutar hon knorra, inser att den äldre generationen kanske vet vad den talar om (åter igen), och rodnar lite lätt. För det var ju inte så farligt. Och tjejen klarade sig alldeles utmärkt. Och skallen min, den är av finskt furu, som vi redan har konstaterat, ja...
" tio minuter en kvart på mage..." knorr-knorr-mummel-gruff... hon gråter ju så förfärligt då...gruff-huff-gruff...
"väckarklocka, det har jag ingen som fungerar, knorr-morr-gruff..."
(Att maken har, det väljer vi att "inte komma ihåg"...
)"hur skulle jag kunna springa in till sovrummet och börja trycka på en massa knappar varje gång jag skall lägga henn på mage" (knorr-knorr-knnnorrrr!
)(att det finns en väldigt enkel timerfunktion på ugnen i köket, som jag passerar titt som tätt, det "ser vi inte"
)"Hhhmmm... magläge så länge som tio minuter i sträck... knnnorr!"
Och så, när Billingskan har knorrat färdigt så noterar hon timern på ugnen
, noterar vackra vårvädret och att gossen är ute med pappa noterar att lilla tjejen faktiskt jobbar alldeles, alldeles väldigt med projekt "att vända på sig", och möblerar mycket riktigt en del spännande saker att titta på i vardagsrummet....... vänder tjejen på mage...
... går därifrån och vrider på en knapp på ugnen...
... börjar dammsuga, och hör inte protesterna...
... som dör bort inom några minuter, ja... ](*,)
... speciellt när mamma och Den Spännande Dammsugaren kommer in i vardagsrummet...
... och så slutar hon knorra, inser att den äldre generationen kanske vet vad den talar om (åter igen), och rodnar lite lätt. För det var ju inte så farligt. Och tjejen klarade sig alldeles utmärkt. Och skallen min, den är av finskt furu, som vi redan har konstaterat, ja...