Talanger... uppmuntra eller bara se och njuta?

[Humlan]

Hej!

Alla har vi ju talang för något, själv har jag en härlig barndom i minnet men alltid känt mig "butter" över att jag inte fick tid för uppmuntran angående de egenskaper och talanger jag visade på tidigt. (som jag nu tar tag i som dryga 30...)

Min dotter har nu påvisat sig vara rätt "annorlunda" i sin målar"teknik", de flesta av hennes små väninnor målar vackra tokroliga prinsessor och djur, familjer etc. Vår dotter är 4.5 år och älskar att måla med främst målarfärg. Hon målar mkt abstrakt, inte en prinsessa har hon gett oss i "present" men otroligt fina abstrakta målningar med djup i där hon beskriver att där är bergen och framför ligger vattnet som fruset utom där där det är en spricka etc. Hon berättar med inlevelse och länge, liksom "försvinner bort" i sitt berättande på ett härligt sätt. Alternativt målar hon familjen men abstrakt den med, där vi står på och bakom varandra, igen med djup i bilden och där hon alltid utnyttjar hela pappret och laborerar med färger. Jag är själv mäkta impad (främst för att jag kan åstadkomma en streck gubbe om jag har tur), och vill inte förstöra hennes oförstördhet i hur hon ser och målar saker, inte påverka att hon är "annorlunda". Ska man uppmuntra en talang mer än ngt medelmåttigt? Mormor, farmor etc börjar ju be om målningar nu mer än "normalt" de ramas in och den biten är väl bra för självkänslan att alstren hängs på väggen men de frågar även henne om deras abstrakta målningar på väggen, vad ser hon etc och vi lyssnar alla intresserat iom att hon ser saker som vi börjar se sedan. Detta upptäcktes ju av en slump och jag har idogt stått på mig att små oförstörda ögon utan prestationsångest ser mer än oss? (Är det vanligt att en 4.5 åring berättar om en tavla öht, vad den symboliserar etc?)

Om ngn har råd om jag ska göra annat än att köpa kanske lite akvareller och ett målarstativ på IKEA till dottern med stora målarintresset, eller om hon ska få springa på vernissage och leka konstkritiker*S* Nej allvarligt, hur mkt ska detta uppmuntras?

[annawahlgren]

Ge henne förutsättningarna för konstnärligt skapande. GE HENNE FÖRUTSÄTTNINGARNA Behöver jag säga mer

[Humlan]

inköp av flera färger och olika papper och inte ååååååååååååååååååh så coolt/fint/snyggt i mass? Utan det vanliga ärligt wow:et som alltid slipper ur en mamma/pappa...

[annawahlgren]

Bekräfta naturligt, med glädje och intresse. För henne är det naturligt. Med att ge henne förutsättningarna menar jag både materialet (papper, färger, litet staffli kanske) och friheten att arbeta som hon vill och känner för - det är ingenting ni ska styra uppfordrande eller översvallande berömma, utan bara lugnt tillstyrka på hennes "lediga" tid. Ni ger alltså FORMEN - förutsättningarna, möjligheterna - och låter henne skapa INNEHÅLLET själv. När hon ber om ert intresse, visa det Svårare än så är det inte Hon är en avundsvärd unge som får skapa i frihet

[Humlan]

som våra små så artigt (oerhört lillgammalt i mina öron!) brukar säga

Då har jag agerat "rätt" och ska ge henne förutsättningarna.

Ska höra om hon och lillebror pingaren vill åka till IKEA är och via Panduro, om hon nu vill shoppa färger då det erbjuds! Oliver kanske hittar material till ytterligare ett svärd (jag har bestämt ändrat uppfattning om fäktning, det är en STILIG sport *S*)

[anna]

Hej!

Vill bara säga att det låter så HÄRLIGT med en så skapande unge!!!
Undrar vad det blir av den lilla damen i framtiden :-k

kram anna

[annawahlgren]

Å, är det herr Pingarens storasyster Men då så Då VET du ju

Får Pingaren översvallande beröm när han fäktas seriöst Jublande uppskattning Vad han än får - och rätt sorts bemötande får han, uppenbarligen, eftersom du nu tycker fäktning är en STILIG sport så ge storasyster detsamma. Förstår du

Seriöst, är lösenordet Kolla kanske arbetsinspektören i Barnaboken, var det nu står (har inte boken med mig här i Indialand, korkat nog), som så nogsamt inspekterar lilla barnets "städning": "Och så ska nallen ligga HÄR och så har jag ställt stolen DÄR" etc etc, och inspektören tar nogsamt intesserad del: "Jaha, titta där ja, så praktiskt, det var ju väldigt bra" osv - och forsar inte bara igenom det hela: "Jaha, det ser ju fint ut" men prisar och berömmer inte heller ungen per se som "snäll" eller "duktig" utan som - just - seriös.

Vilka ungar

[Humlan]

och svarar oss här BERÖM för engagemang

Ja det är Pingarens storasyster, nej precis som du säger inte utropar vi bravo för varje "ping" han "levererar"

Vi hoppar och studsar "En garde" och ler mest, sen bugar vi "efter matchen", "ördnad säger pingaren (läs vördnad). Vi vet fortfarande inte vart detta kommer ifrån, ordet vördnad är från en film men just själva fäktningen är en gåta. Ja vi har en liten fäktare (som är riddare på dagis varannan dag men utan svärd bara kostym *S*) men som via sin syster (kavat) hälsar att alla prinsessor kan rädda sig själva....

Tar med mig ordet seriöst, bra ord när det handlar om anlag/talanger/intressen! Jag kan dela med mig av ett annat mantra jag ofta tänker på: "Jag är på din sida"! Ibland säger jag det även högt till barnen om de är ledsna eller upprörda eller trotsiga eller vad det nu kan vara. T ex blev vår dotter mkt upprörd av en liten droppe vatten på sina kläder typ vid tandborstning, detta höll i sig flera månader, hon var tvungen att byta kläder. Utifrån kan man ju tycka att det är galet att bli så ledsen för en droppe vatten, det kan man ju meddela mjukt att det inte är hela världen det torkar snabbt eller så, men just i sådana tillfällen när man har bråttom stressar upp sig och dottra ledsen så är mantrat " jag är på din sida" super, man samlar sig, är vänlig och lyssnar in, prioriterar rätt...(plus att det nog känns av, mamma vill lösa detta med mig, att barnet inte blir motarbetat, motgången är uppenbarligenstor nog ändå)

Så nu har jag flera mantran:

Vem är du? (jag försöker fråga mig själv detta dagligen för att inte tillskriva barnen en massa som t ex eg är jag)
"Jag är på din sida" (säkert bra jämt, men kom till under första barnets första trots period)
"seriöst"

Stort tack Anna och Anna för era svar, och javisst är jag mäkta stolt, men det räcker ju med att se på dem, de är ju fantastiska utan ngn egenskap alls Som allas våra barn är. Men jag ser föräldraskapet som en lång stor utmaning, hur man guidar sina barn som alla är olika individer bäst, utan att vända ut och in på sig själv men att hela tiden ha "fostran" färskt i tanken så att det inte blir slentrian och att man gömmer sig bakom tanken att "jag gjorde mitt bästa"...., kärleken är ju automatiserad men faktiskt inte allt om hur man fostrar dessa tillgivna underbara livsverk. Så därför tackar jag innerligt igen för att man kan fråga här och alltid få seriösa trevliga svar tillbaka.
-Humlan (idag ägare till min första egen produktion och egen design av (sveriges första flexibla) lampa - so very proud!!!! (jag är inte designer till yrket, men kanske kan bli *S*?)