Ska jag våga ta bort nattmålet?

[Gäst]

Tack miar70, och även lua och Torpsara och Torsmamma och ni andra som engagerar er

Miar. Jag flaskmatar enbart. JAg håller mig inom en timme numera, började med det igår. Jag blev liksom tvungen då påfyllning blev en enda lån plåga, med skrik
att Ta upp honom innan när han är på G att vakna, det finns liksom inte ens med på karta Han sover ju inte alls något i slutet av sovpasset, kasnke inte ens i mitten eller i början heller för den delen.
Jag lägger honom efter två timmar, vagnar honom, han sover kanske efter 20 minuter. Men vaknar igen efter att sovit en halvtimme, sen är det omöjligt, jag vagnar kraftig tonar ner, skak, går och då skriker han, och så håller vi på. alternativt har jag stått och vagnat utan avbrott bara för att få honom att sova igenom sitt sovpass. Han sover inte heller särskilt mycket mer om än jag vagnar hela tiden, han bökar på, är tyst, men letar sin hand, blir irriterad, skriker till osv, eller så blir han lugn några sekunder endast.

Jag bestämmer mig ju för att han ska sova, vad mer kan jag göra än att vagna? Han är ju vaken mer eller mindre än då?

Schemat jag håller ser ut så här:

Morgon: 07.00-Mat (äter lite) är Det bästa matpasset, inget skrik, och inte så väldigt mycket strul. Han äter sansat om än lite oroligt nyfiken. Byte, umgänge, 30 minuter.

sova: 8.30-10.00 Svårt att somna in, tar en halvtimmes vagnade fram och tillbaka. Vaknar 9.30 (ungefär) och sen får jag vagna till 10.00.

Mat: 10.00 Äter inte med så god aptit här heller, ungefär lika som målet innan. 40 ml på en halvtimme Äter en timme, byte, social delaktighet.

Sova 12-14.00 somnar lite snabbare här med vagning, vaknar kring 12:45 och sen är det vagning framoch tillbaka i bland somnar han inte om och jag vagnar oavbrutet eller bara korta stunder till 14.00.

14.00-16.00 mat(lite bättre aptit) men här kan det bli ganska mycket skrik efter en stunds matning.

sova 16.00-17.30 somnar med vagning efter 10 minuter, sover till 16.45 och får sen vagnas till 17.30. Här få jag vagna oavbrutet

Mat 17.30-20.00 Han äter en liten liten stund, sen skriker han resten av timmen jag ska truga, han skriker i badet sen efteråt, oftast får jag söva honom en stund och mata lite i sömnen. Sover klockan 20.00

Nattslurk: 22.30 äter fint. inte mycket, men lugnt och Han sover under tiden.

03.00-03.30 vaknar han och vagnas, till 04.00

04.00 mat. Äter bra i 5 minuter, somnar sedan och vill inte trugas så länge efter han somnat in.

JAg får det till 16 timmar,egetnligen så är väl sömnen kanske 13 timmar per dygn i verkligheten jusst nu .

[TorsMamma]

Hej Sonica,

Du är inne i en ökningsfas just nu där matintaget på hela 24 timmar borde uppgå till 1 liter ersättning.
Helt klart är att det är MER mat som gäller. Om det är så att ha äter när han sover djupt då kanske det är så du får gå till väga för 40ml/måltid är INTE ok. Det brukar ge med sig med tiden och vi har alla (jag massor!) fått trixa för att få i maten i vissa perioder. Ibland är det ömma järngreppet som gäller, ibland när de sover och ibland pö om pö.

De flesta inkl. jag får i mest mat när Tor är på väg att vakna men inte har vaknat helt, där är min lucka. Tänk på att han är ju bara 2 mån och man måste inte ha ett SPIKAT schema exakt på dagen. Du har några dagar på dig att få till matningen istället.

Ett tips många gör är att de lägger sitt barn och låter dem sova max 5 min och tar upp trattar i flaskan och barnet äter oftast ganska bra. Inget jox eller så utan ha vagnen precis där du skall mata, vagna till så han somnar, ha flaskan redo brevid, ta upp tratta i och sätt dig lugn och trygg. Ingen koncentration på honom att tala om. 8)

När du VET att han är mätt så lägger du honom i vagnen, drar några tag och låt honom böka lite själv så han lär sig somna. Mer vagnings tips kommer sen, först mat.

Inte truga i över 1 timme med maten utan försök hålla 1 timme om du kan med de trasslings tips du får. Detta kommer att lösa sig det vet vi alla här på forum som har varit med ett tag.

Läs gärna länken som Miar70 gav dig och haka på deras tråd, den är såååå matnyttig!

Nya tag, se framåt inte bakåt.

[Gäst]

vad tycker ni Ska jag låta honom sova i endast 45 minuter efter 16.00 med en 20 minutare sen Saker kasnke rättar till sig nästa dag med sömnen då? Då blir det 11 timmar med en slurk (i sömnen)22.30 och nattmål 04.00 Alltså 1.5, 2, 45 plus en 20 minutare. 4.35 plus 11 timamr. Blir 15.35 och en 20 minutare, blir nästan 16 timmar...minus nattmålet på en kvart...

Ska jag också prova att ta bort nattslurken och se om aptiten ökar totalt sett med möjliga skrik nätter som följd?

[TorpSara]

vad tycker ni Ska jag låta honom sova i endast 45 minuter efter 16.00 med en 20 minutare sen Saker kasnke rättar till sig nästa dag med sömnen då? Då blir det 11 timmar med en slurk (i sömnen)22.30 och nattmål 04.00 Alltså 1.5, 2, 45 plus en 20 minutare. 4.35 plus 11 timamr. Blir 15.35 och en 20 minutare, blir nästan 16 timmar...minus nattmålet på en kvart...

Ska jag också prova att ta bort nattslurken och se om aptiten ökar totalt sett med möjliga skrik nätter som följd?

Vi gjorde exakt så på kvällen. Det blev toppen för oss. Jag fick aldrig riktigt till sista luren.

Jag slopade nattmål 1 när Edvard var två månader exakt. Då VISSTE jag säkert att han inte behövde det... Då hade hans far (som skötte vagningen) så mycket attityd att han inte vaknade alls förrän 04...

[Gäst]

Vågar inte säga att det blivit bättre med era tips, men igår gick sista målet bättre än på länge Visst skrek han, men kortare period, jag bjöd på en 20 minutare och sen en fem minutare i vagnen som jag hade brevid mig. Jag tittade på tv under tiden han åt. Och min äldre son bläddrade aftonbladet så att jag kunde läsa tidningen. och fokus var på något annat. Under hela målet (17-20) så försvann 230 ml blev tvungen att nalla ur nattslurks falskan

Han åt som vanligt 22.30 100 ml. och vid det laget hade han ätit mer än vad han gjort under hela dagen mellan 7-17

Han sov till 4 då han började stöka på och då väckte jag honom för påfyllning, 90 ml. sov till 7

Morgonmålet trugades ned 140 ml.

Har inte spikat något schema riktig, vill fundera och se reaktioner först.
Som nu tex nästa mål, ska infalla klockan 10.00, då han ska upp men jag kasnke kan vänta en halvtimme och försöka främja aptiten om det nu går, men jag riskerar samtidigt att han blir för trött Jag har ju bara tre timmar mellan 7-10 sen 4 timmar mellan 10 och 14, och knappts tre timmar till 16.45. Jag måste prova mig fram lite nu.

Förut hade jag ju bara 4 stora mål, då det sista målet blev förlängt och avslutades klockan 22, nu har jag 5 mål och alltså en nattslurk 22.30 i sömnen. kanske hände något med aptiten över hela dagen, då jag började göra så i stället Så snart jag vågar, så ska jag nog plocka bort det målet(22.30), i dagsläget, så sover han ju bara som mest 5.5 timmar. sammanhängande.

Jag längtar så tills han får samkisar och gröt, och tjockare välling, jag förstår inte varför man inte kan börja tidigare än 4 månader JAg började med det med äldre sonen redan vid 3.5 månad eller kasnke lite tidigare än så till och med Och nu ska man helst vänta till 6 månader. Jag förstår verkligen inte vad som skulle vara skillnaden i dag 12 år senare Barn ska ju vara mätta i magen och föräldrar och barn ska ju få vara utvilade Kommer inte att väntta till hela 4 månader, jag kommer nog att bjuda på lite pure eller banan tidigare, precis som jag gjorde 94

[Gäst]

Vågar inte säga att det blivit bättre med era tips, men igår gick sista målet bättre än på länge Visst skrek han, men kortare period, jag bjöd på en 20 minutare och sen en fem minutare i vagnen som jag hade brevid mig. Jag tittade på tv under tiden han åt. Och min äldre son bläddrade aftonbladet så att jag kunde läsa tidningen. och fokus var på något annat. Under hela målet (17-20) så försvann 230 ml blev tvungen att nalla ur nattslurks falskan

Han åt som vanligt 22.30 100 ml. och vid det laget hade han ätit mer än vad han gjort under hela dagen mellan 7-17

Han sov till 4 då han började stöka på och då väckte jag honom för påfyllning, 90 ml. sov till 7

Morgonmålet trugades ned 140 ml.

Har inte spikat något schema riktig, vill fundera och se reaktioner först.
Som nu tex nästa mål, ska infalla klockan 10.00, då han ska upp men jag kasnke kan vänta en halvtimme och försöka främja aptiten om det nu går, men jag riskerar samtidigt att han blir för trött Jag har ju bara tre timmar mellan 7-10 sen 4 timmar mellan 10 och 14, och knappts tre timmar till 16.45. Jag måste prova mig fram lite nu.

Förut hade jag ju bara 4 stora mål, då det sista målet blev förlängt och avslutades klockan 22, nu har jag 5 mål och alltså en nattslurk 22.30 i sömnen. kanske hände något med aptiten över hela dagen, då jag började göra så i stället Så snart jag vågar, så ska jag nog plocka bort det målet(22.30), i dagsläget, så sover han ju bara som mest 5.5 timmar. sammanhängande.

Jag längtar så tills han får samkisar och gröt, och tjockare välling, jag förstår inte varför man inte kan börja tidigare än 4 månader JAg började med det med äldre sonen redan vid 3.5 månad eller kasnke lite tidigare än så till och med Och nu ska man helst vänta till 6 månader. Jag förstår verkligen inte vad som skulle vara skillnaden i dag 12 år senare Barn ska ju vara mätta i magen och föräldrar och barn ska ju få vara utvilade Kommer inte att väntta till hela 4 månader, jag kommer nog att bjuda på lite pure eller banan tidigare, precis som jag gjorde 94

[Lua]

Jag håller alla tummar och fötter för er! Det verkar alldeles tydligt att det är maten som är nyckeln här. Följ Mias råd!

Jag håller helt med ang. smakisarna. Isak har fått smaka banan och potatis (det senare ingen hit ) Vi har också börjat blanda in NAN 2, eller motsvarande Sempersprodukt, när barnen varit 3,5 månad. Kanske det kan vara nåt?

Storkramen i vårsolen från Lua.

[Gäst]

Jag har nan 2, redan nu, det går tydligen bra att ge, redan från födseln för barn som inte ammas.

Provade nu att vänta med maten, och det gick bra att vänta för honom, och han åt bra i början med bara vanligt hanterbart trassel...men, tyvärr slutade det med en massa skrik i slutet, vilket bekräftar det jag tror om att blir för trött ,han somnad i nån minut och fortsatte sen äta lite mer. så han kan ju vänta men blir tyvärr trött med skrik som konsekvens. Vet inte riktigt vad jag ska göra här

tack för att ni bryr er

[LindaVega]

Min mattrasslare Malte kan inte heller äta om han blir för trött- det blir bara skrik och tråkigheter då. Däremot kan en powernap göra susen. Vad händer om du ger honom en femminutare mitt i passet och sedan bara trattar in flaskan

Jag ger hela målet på en gång i början av vakenpasset ( då han fortfarande är lite sömnig/nyvaken) Sedan erbjuder jag påfyllning efter ett litet tag. Vill han inte ha, trugar jag INTE. Jag utgår då från att han har fått vad han behöver. Vaknas det tidigare på sömnpasset blir det vagning till utsatt tid. Är det hunger han vaknar av får han äta när sovpasset är slut helt enkelt. Jag är livrädd att hamna i snuttätande, och detta har funkat BRA för oss. Det är lätt att halka av banan ( vi har gjort det några gånger) men det är faktiskt lätt att komma upp igen. Tar bara 1-2 dagar...

Lycka till
Linda

[Gäst]

Hjälp I mina tidigare inlägg i dag, så var jag ändå vid gott mod, hade hopp, och att knepen liksom funkade någorlunda i alla fall. Men nu

Skulle ut på långpromenad under sovpasset mellan 12-14.00, jag har inte varit ute på tre dagar, pga att sovpassen går så dåligt på promenaden - ja faktiskt ännu sämre. Men jag gick i alla fall ut, han sov kanske en timme av dessa två sovtimmar Han skrek i vagnen och, folk jag mötte , vände sig om när de passerade och kollade på mig, och bekräftade vilken usel mamma jag är. jag vill inte gå ut mer, alltid blir det så här, jag är mamman vars bebis alltid skriker i vagnen hur kunde jag vara så dum att ta en promenad med vagnen, jag visste ju att det kunde bli så här.

När jag nu kom hem igen,jag gick inte in förän klockan 14.00, och gav honom mat direkt, så åt han endast 90 ml på hela timmen Efter 5 minuter gav han upp, och skrek bara, skrek och skrek, inga trix i världe funkade nu, själv gav jag upp efter en timme, han sovde inte tillräckligt, jag är hyffsat uppstressad över detta med maten Nu ska han alltså sova på detta ynkliga

JAg försökte söva honom i vagnen, vid skriket under matpasset, för att sen plocka upp honom då han sov, men det drog ut på tiden, och han somnade inte, så jag blev stressad och tog upp honom....

Ska läsa tipsen igen, och försöka att få ner pulsen lite, jag är själv så uppstressad nu.

[TorpSara]

Sover han annorlunda i vagnen? På rygg? Mage?

[father of sons]

Har du bytt till större hål i nappen?

/ Mamman till sönerna

[Gäst]

Han sover på mage...med andningslarm men utomhus på rygg, i dag på sida, försökte lägga över honom på mage en stund också, men han skrek, och så upptäckte jag att bayliften blivit för trång nu, för att han ska kunna ligga på mage och samtidigt kunna ha armarna uppsträckta brevid sig, och möjligen kunna stoppa in ett finger Så den måste bort nu.

Tack alla, som så tålmodigt försöker hjälpa till här, även om det inte lyckas så bra, så vet man att man inte är helt ensam i alla fall. Kramar till er alla

Nu sista passet, blev inte bra, han sov en halvtimme mellan 16.00-16.30 vagnade sen till 17.10 då han sov igen,och tog då upp för att mata. Han åt bra ett tag, sen skrek han bara sen bad,och gnöligt umgänge, bjöd på en 20 minutare, sov en kvart bara då och så fick han på fyllningen inför natten, åt bra i en minut ungefär, sen skrik, bara skrik. Inget hjälpte alls.
Jag känner bara vanmakt nu, jag vet inte nått, det känns som jag bävar inör varje matning, och inför varje sömnpass, dessa hör ju som i hop.

Jag kommer nu att skriva ganska personligt, och det kommer kasnke att bli långt, så ni kanske inte orkar läsa men det handlar om att min bebis evetuellt skulle ha starkare överlevnadsågest än andra Jag skulle vilja höra vad ni tror

Innan jag blev gravid med honom, hade jag två missfall på varandra. Ett var tvillingar, en slutade växa tidigt, den andre fortsatte ett par veckor till, men efter flera ultraljud konstaterades att den slutat växa och inget hjärta slog. Kroppen stötte inte bort det av sig självt, blev skrapad, fick infektion och blev skrapad igen, blev gravid igen och samma procedur, missfall, som inte kom ut av sig själv, blev skrapad, men hade återigen rester, medicinsk skrapning igen.
så tillslut blev jag gravid igen, med små små blödningar, gravidteten tydde på missfall, allt tydde på ett till missfall, jag hade inget hopp. I vecka 11, fick jag dock veta, vid kontroll på kk, att den lille levde, han växte och var lite större än vad som var normalt till och med, blev framflyttad alltså. J
Likafullt vågade jag inte hoppas att han skulle överleva, gråtandes gick jag till barnmorskan som skickade mig på ultraljud för småblödningarna
Ja hur som helst forlöpte graviditen med oro dagligen stora ultraljudet så att moderkakan satt lite dåligt till, och att det antagligen förorsakat blödningarna.

Så för att inte förlänga historien mer än nödvändigt, så när jag var i vecka 25 (alltså 24+3) fick jag en störtblödning in på bb, för kontroll, allts såg enligt dom bra ut, blödde i 2 veckor, jag led av svår ångest efter detta, kunde inte sova, vissa nätter sov jag inte alls, jag vågade inte, var rädd att det skulle börja blöda, och att jag inte skulle hinna in på bb...i vecka 25, gjordes ett viktbedömmning av fostret, och han skulle då ha vägt 900 gram, vilket är rätt mycket för den tiden...gravidten fortsatte så, med konstiga små blödningar, och någon gång extra kontroller,pga hjärtlud som var kring 190 slag per minut den fortsatt trots allt,gravidten, men jag sov knappt, låg på helspänn om nätterna, var så rädd att förlora detta barn, sov inte heller på dagarna. Jag levde i ångest. Efter ett antal veckor, började min kurva på mvc att plana ut, det steg inte mer efter vecka 28, jag fick ett nytt ultraljud i vecka 32, allt såg bra ut, skulle hålla utkik om jag misstänkte att jag läkte fostervatten, eftersom kurvan inte såg bra ut, moderkakan hade flyttat sig, och jag skulle int oroa mig enligt doM !!! En viktuppskattning gjordes, och bebis skulle väga nära 4000 gram vid födseln, ungefär som bror sin.

En till störtblödning i vecka 34, in på bb, kontroll, allt såg bra ut, de kunde inte mäta moderkakans funktion dock, de sa att något var fel på apparaten...
Min bm fixade en tid för igångsättningssamtal i vecka 36, jag var rädd, att moderkakan höll på att lossna...de sa även då att allt såg bra ut, jag skull inte bli i gångsatt, jag skulle höra av mig igen om att sättas i gång om något mer inträffade, blödningarna förklarades inte, men moderkakan satt bättre till...

Jag trodde inte att bebis skulle överleva, varje dag och natt var bara ångest. Så i vecka 39+4 så kom nästa stora blödning, den var enorm, ingen binda i världen fick den att stoppa blödningen, bilen, kläder ja allt blev nerblodat, in på bb, kontroll, och piller för att stoppa blödningen, de misstänker att det är för lite fostervatten också på ultraljudet som de gör, och jag skulle bli igångsatt nästa dag...äntligen. Får stanna kvar över natten, sover inte alls, jag får sömntabletter men somnar inte ändå, nästa dag vill de likafult avvakta eget värkarbete, och jag får fara hem, bor bara 10 minuter bort, får sömntabletter, med mig hem. För nästa dag ska de sätta i gång mig, då är det tydlige bra om jag är utvilad...sömntabletterna tar inte, jag somnar i två timmar...(ni kanske förstår vilken ångest det var...)
Nästa dag på eftermiddagen får jag piller för att starta upp förlossningen, och allt går bra

Han föds, han väger bara strax över 3000 gram, han är torr, torr som ett överburet barn, och en del av moderkakan har lossnat och sitter vid öppningen, hans händer är stora, fötterna likaså, smal och lång...52 cm, vilket enligt mig indikerar på att han borde ha varit större, alltså att händerna skulle ha passat i hop med resten av kroppen...vilket även alla tidgare ultraljud indikerade..

Jag vet att han borde ha varit större, nått var fel, och jag vet att, antagligen försörjde inte moderkakan honom ordentligt, han skulle ha varit större och jag mer eller mindre visste att moderkakan höll på att lossna Biten som hade lossnat var orsaken till mina blödningar...Första dygnet ville han aldrig ammas, han låg bara, andra dygnet tvingade jag mig på honom, jag tror att även han var beredd på att dö...

Jag undrar således om detta kan ha gett honom mer överlevnadsångest...än andra barn

[miar70]

Usch, Sonica, det där var både jättesorgligt, gripande och trösterikt att läsa... Vilken resa för att få er lille son, och vilken tuff start för er alla...
Jag förstår om du känner dig slut, det måste ta på krafterna att gå igenom allt detta - jag hoppas du fått hjälp att bearbeta allt!

Jag kan omöjligt svara på om sonen har starkare överlevnadsångest, men jag kan TRO att kanske blev starten lite illa för er, och att ni nu måste totalbacka bandet, och inte jämföra er med andra bebbar i samma ålder!
Både för din och sonens skull! Ha standardmodellen i bakhuvudet, som en hjälp, inte som ett ok!
Var hemma, stressa inte runt!
Du är ingen dålig mamma för att han skriker i vagnen! Låt honom få sova ute, hemma, tills du känner att allt funkar bättre! Eller ha honom vaken i famnen ute, om det är lättare att få honom att sova inne!
Ge mat innan han vaknar ordentligt! Lär dig se när han är på G att vakna, var beredd och ta upp och ge DÅ!
Och läs hela din tråd igen, och tänk ALLTID att du är ditt barns bästa mamma!!!
Var noga med rapningen!
Ha roligt med honom, prutta honom på magen, NJUT av din efterlängtade gosse
Han kommer att överleva, Du vet det - förmedla det till honom nu

Och här finns vi, att försöka hjälpa dig så gott vi kan!!!
KRAMAR Mia

[Gäst]

tack Mia, ditt stöd betyder mycket. (tack även father of sons, ska kolla upp det...)

Jagg har inte tagit emot hjälp att bearbeta allt detta, är uppvuxen med en psykolog, känner mig utled på allt snack, all hjärnskrykling. allt psykologisnack stiger mig upp i halsen, men kanske skulle en utomstående göra susen...jag vet faktiskt inte...

Det jag däremot lärt mig av att växa upp med en psykolog, och således alltid vara tvungen att utvärdera och tolka sitt eget handlande, sitt eget tänkande, när jag bodde hemma så var det alltid en timmas psykolog snack och utvärdering av dagen innan läggdags, och varför jag sagt som jag sagt, gjort som jag gjort osv så vet jag - att ångesten är bara att leva med - man kan liksom låta den finnas - leva med den, förstå varför och sen uthärda, och det kommer bättre stunder, flyr man, så förtär den vidare, att låta den ta plats, men inte ta över.Man får inte fly, utan måste leva uthärda, en vanlig kommentar i mitt hem var: Föreställ dig livet som en tårta, du skär upp tårtbiten och det är endast en utav dessa bitar, som är det roliga i livet, resten är vanlig tråkig jävla vardag. Man får således leva på denna ynkliga tårtbit av lycka...