Vi började efter att länge våndats och grunnat hos dagmamma i januari.
Vi har för avsikt att trollet ska få gå eller max 4 dagar/vecka ca 5 timmar om dagen. Har hittat en som jag i början tyckte kanon dagmamma med de förutsättningar jag absolut önskar ska finnas. Mycket utelek då hjärtat älska at vara ute o "personlig" utveckling-dvs alla barn ses som de individer de är..
Allt gick kanon och vi hade precis börjatkomma fram till att hon även skulle vila middag hos dagmamman innan vi blev sjuka.
Nu har vi kört in i väggen helt o vete katen hur vi ska gå vidare.
Efter fler vändor med förkylningar,feber,hosta,ögoninflammationer o annat skoj-dvs avbrott är vi tillbaka på ruta minus 117!
Hjärtat gillar verkligen att vara där o leka o träffa de andra barnen. Klappar de minsta och är glad och go. Pratar om de andra barnen o visar ingen ovilja att åka dit på något sätt . Problemet är att vi inte kan lämna henne-mamma eller pappa ska vara med.
Visst alla barn kan ju bli ledsna när man går såklart o tidigare kunde dagmamman rätt lätt bryta detta så snart vi bara kommit ut o de igång att göra annat. Övergående ledsen en stund med andra ord.
Nu efter alla avbrott blir hon inte ledsen utan helt enkelt förtvivlad,otröstlig,gråter så hon emellanåt börjar hosta...storknar..
Liknande har jag varit med en gång då hon vaknade en natt o va helt "förstörd"-hon ville då inte att jag eller pappa tog upp henne-bara grät o var nästan i panik. Jag tog henne o trots vilda protester bara höll henne hårt-kramade henne länge o kunde till slut få henne att somna om igen. Troligen en helt galen mardröm..
I samma otröstliga läge var hon då dagmamman efter ca 1 timme ringer o säger att vi måste komma o hämta henne. Hon är mkt mkt ledsen o gråter så de minsta enligt dagmamman blir rädda
Då min man kom satt alla på golvet utom vår dotter som stod ensam o var helt rödgråten. de andra barnen sitter i dagmammans knä-de vägrade enlgt henne att gå ner förrän vår dotter hämtats..Min fråga var såklart när vi ringdes på kvälen varför hon inte istället aktivt försökte få trollet att sluta gråta, få henne på andra tankar så det inte blev en ond cirkel. Nä för det tar så lång tid att få henne lugn så de andra hinner bli rädda... 
Hon är orolig att uppleveslen för de som är drygt ett ska bli så hemsk att de inte ska vilja vara där...Nej men att vår dotter inte bara blir lämnad av oss utan inte helller får öjlighet att bli trygg med nästa självklara famn-dagmamman för att knät ät upptaget det är OK
Vi fick såklart hämta henne men efter detta har det blivit ewn ond cirkel som tydligen är svår att bryta.
I fredags satsade vi på bara en timme men direkt då hon blev leden när pappa skulle gå så började de andra att bli ledsna o allt låste sig.
Snälla alla ni därute med bra tips o som ser detta lite utifrån-hur katten ska vi gå vidare?
Jag känner mig som en rutten bäver som utsätter vår dotter för detta men kan heller inte se vad som är annorlunda nu än i januari innan vi belv sjuka.
Då var hon ju ledsen en liten stuun där vi gick men inte såhär...
Håller med solglimt ovan, i varje stavelse!
Verkar som om så länge allt flyter är det Ok men trasslar det lite så ringer vi kommunen o frågar hur allt ska lösas.
