Napp hade hon men det där momentet att sitta still och fast, bakåtvänd dessutom 
När det för ett drygt år sedan blev dags för flicka nummer två så visade det sig vara en av helt samma sort. Bara ännu värre.
Första månaderna när storasyster skjutsades till skolan så slutade det med att båda barnen storgrät. Den lilla nyfödda helt hysterisk och den stora för att den lilla var ledsen. Jag fick göra det till en lek för att åtminstone minska till en gråtande(gräsligt, eller hur?) av typen "idag tror jag det går bra till rödljusen...vad gissar du på".
Nu ett år senare så är det något något bättre. Alla gråter inte alltid varje gång.
Resor kräver både mental förberedelse (av Mammus sammanbitna sort ovan) samt liten påse a la ensamleksstuk. Jag har försökt allt men instämmer med Mammut, göra så liten sak av det som möjligt.
Just nu är favoriten att ta av sig skorna och strumporna följt av mössan. Kasta så långt det går i bilen alternativt tugga på de smutsiga sulorna (för då får man resultat ibland). Och detta innan bilen ens startat.
Det går verkligen över, jag lovar, och fram tills dess så är det bara att minnas "det är inte förbjudet att reagera "samt varje skrik är en fråga".
8)