Nu funkar nätterna riktigt bra, ett par uppvak i natt som hon tog hand om själv, bravo! I går somnade hon dessutom i princip utan protest
Tyvärr trasslar mornarna istället nu. Hon vaknar i regel kl 6 istället för 7. Har försökt med pangramsa men det biter inte alltid. Då det misslyckas har jag försökt gå in och buffa till lugn, men det hjälper bara så länge jag är kvar. Har försökt att låta henne vara och göra ljud i huset, men då skriker hon upp sig till hulkande gråt och tårar. De mornar det blir så här är jag helt knäckt, det känns inte ok att hon ska behöva gråta i 45 minuter innan jag tar upp henne inom marginalkvarten. Känner att det här helt bryter ner min attityd och det hjälper ju såklart inte till direkt. Kan tilläggas att pappan har bättre resultat med ramsning på morgonkvisten än jag, om än inte 100% framgång. Förslag?