Hur får jag lilltjejen från vagnen till spjälsäng?

[Månen]

Hej
Vi behöver hjälp!

Vi har en dotter på 4 månader och en vecka.
Fram till 4 månader sov hon mellan oss i vår säng och åt 2-4 ggr per natt. När hon var fyra månader kände vi att det var dags med sova-hela-natten metoden (vi körde den på vår nu 7-årige son med lysande resultat)

Vårt schema är:
6.30 vakna, äta osv
8.00 sova
9.30 vakna, äta osv
11.00 sova
12.30 vakna, äta osv
14.30 sova
15.15 vakna, äta osv
17.00 sova
17.45 vakna, äta, bada
19.00 sova

Allt går jättebra. vi vagnar henne vid insomning och hon sover numera hela nätterna. (Hon fattade galoppen efter bara en natt...jag är fortfarande lika förvånad varje morgon)
Vi är nöjda och glada

Nu till "problemet":
Hon sover på rygg. Funkar bäst. Idag vagnade vi henne 3-4 minuter innan hon somnade (inklusive ramsa o hela paketet). Nu när nätterna verkar "sitta" vill vi flytta över henne till spjälsängen. Hur ska vi göra. Hon är pigg o glad när vi lägger henne men blir lite småvild och skriker ett par minuter direkt när vi lagt ner henne. Ser inte hur vi ska få henne att somna i sängen utan vagnande? Ska vi vagna och sedan lyfta över henne i sängen och fortsätta med buffandet där när hon lugnat ner sig?

All hjälp tas tacksamt emot!

Mvh
Månen

[/LO]

Hej och välkommen hit!

Vänta med att byta till sängen tills ni slutar vagna henne. Och försök att sluta med det så snart som möjligt - det är så lätt att fastna där. Det är ju meningen att hon ska somna själv.
Öva sedan upp ramsan, som ska ta över.

När ni går över till sängen (och även innan) så ska läggningen gå snabbt med tillrättaläggande och utbredda händer över barnet (vet inte om det funkar när hon sover på rygg) och gå ut med ramsan.

/LO

[Månen]

Hej och tack för tipsen så långt.
Vi har väl kanske fokuserat för lite på ramsandet men när allt gick så lätt och vi genast fick 11 timmars frid i huset per dygn så trodde vi kanske att den där sista biten med nattningen skulle ge sig själv lite grann.

Även dagtid kan hon "hetsa upp sig" just när jag lägger ner henne trots att hon skrattat sekunden innan. Jag ramsar så jag känner mig som en radio men det verkar inte gå in....kan man ramsa för mycket??

Nattetid när hon någon enstaka gång vaknat till har dock min sambo dragit ramsan och då somnar hon genast in så något måste ha satt sig.

Ska läsa boken ett varv till och se om jag hittar några detaljer att fila på.

Kram
Månen

[/LO]

Hej.
Jo visst är det skönt när det går bra, och det mesta har ju gått lysandr

Ramsan ska ju säga det man vill säga. Alltså ha rätt betoning och tryck. Olika vid olika tillfällen. Betryggande och punktsättande, glad och hurtig eller mjuk och lugn beroende på vad du vill förmedla.
Den ska inte vara en radio - som stör! Så jo man kan ramsa för mycket.

Ramsan måste komma från magen - både fysiskt och mentalt. Du ska känna det du förmedlar och veta att det är rätt och samtidigt ha magstöd så att hon utan tvekan hör dig hur högt hon än skriker.

Ni kommer att fixa detta strålande!

/LO

[Månen]

...på förhoppningsvis rätt väg
Igår körde vi enbart med ramsan vid nattning. Lilltjejen sov i vagnen som vanligt men vi vagnade inget utan ramsade bara. Det gick helt ok. 20 minuter sedan var det god natt. Fast beslutna genomförde vi det. Fast det var ganska jobbigt tycker jag. Nattning kl 19 och en kort påminnelse vid 22 sedan sov hon til 5.30. Då kom den stora utmaningen. Vi ramsade och vagnade faktiskt en del i nästan en timme. Hon somnade INTE. Vi fick snabbt som ögat tända och ta upp henne när hon tog en kort paus i skrikandet vid 6.30. Usch vad svårt det var. Hoppas det blir bättre imorgon. Hon hade ju trots allt sovit från 19.20 till 5.30 men jag antar att hon vaknar 5 nästa gång om vi inte påminner henne att morgonen börjar inte förrän 6.30.

Var det rätt enligt er att snabbt ta upp henne när hon tog en kort paus? Jobb och skola för hennes storebror gör ju att vi inte kan hålla på mycket längre än till 6.30.

Månen

[/LO]

Bra jobbat!
Morgonen kan vara en tröskel att ta sig över, men kommer att fixa det!

/LO

[Månen]

...nu har hon sovit första natten i spjälsängen.
Efter att nätterna satt sig med enbart ramsa flyttade vi igår över till spjälsäng.
Det var en del tjoande när hon skulle somna men vi körde ramsan som vanligt och hon sov sedan hela natten. Hon vaknade ett par gånger under natten och låg och pratade men somnade själv om utan ramsa.

Så skönt det känns. Hon är 4,5 månader nu och är så rörlig att hon nästan kan sätta sig upp själv så det känns så mycket säkrare att hon nu sover i sängen.

Nattningen är dock inte smärtfri ännu, det är en liten kamp men vi kämpar på och är säkra på att det kommer att bli bra till slut!

Glad Måne

[/LO]

Härligt! Bra Jobbat!
Skratta ordentligt innan, bara, så får ni "kampa" efter det.

/LO

[Månen]

Vill tacka Anna och hennes lärlingar för att ni alla finns

Vi har nu en (snart) 5-månaders tjej som somnar med ett leende på läpparna, i sin spjälsäng. Vaknar ibland på natten och pratar men somnar om själv igen. På morgonen vaknar hon ibland någon timme för tidigt och då är vi inte alltid helt överens men vi föräldrar bestämmer och jag tror på att det kommer rätta till sig. Funderar på att börja med väckarklocka så att det blir en tydlig signal.

Lurarna på dagen funkar bra. Ibland får jag dra henne i vagnen när hon vaknar till och då somnar hon om (sover alltid ute i vagnen).

Att skrattet till godnatt skulle ha SÅ stor betydelse inåg inte jag i början, även om jag vet att det står i boken och på forumet överallt. Nu vet jag bättre.

Livet har fått struktur! Det största "problemet" är egentligen min egen frustration när inte allt går på räls. Dagens mammor har nog i många fall ett ibland lite för stort kontrollbehov. Får påminna mig ibland att det inte är ett projekt på jobbet jag kör utan ett projekt för livet

Så alla ni som kämpar, funderar och oroas, håll ut, ta till er råden och och gör som ni bestämt er för. Vi är ännu ett av bevisen i raden på att om man hamnat lite snett så går det att rätta till. Vagnen i lilltjejens sovrum är nu ett minne blott.

kram
Månen

[Elle]

TACK Månen för att du delar med dig, vilken härlig läsning Bra jobbat Ja, skrattet till godnatt och även till dagslurarna har verkligen en förlösande effekt När du har tid får du gärna skriva om er resa under tråden "Livet efter kuren- en uppmuntran" så fler får ta del av era erfarenheter. Tack!

/Elle