Tack, Lua 
Två juveler på samma år - det är ju bara för härligt 
Vilken lycka för dem 
- också! Havet - klart du ska kunna lägga din lilla älskling glad. Han behöver inte tokskratta för det men han ska vara glad. Riktigt glad. Och sedan är det som Lua skriver, det är nattningen / läggningen som ska gå på två minuter, inte mer. Sedan är inte det viktigaste att lilla barnet sover varenda minut han "ska". Det viktigaste är att han har de trevliga förutsättningarna
Så ge honom dem. Det kan du Och nej, det är inte meningen att han ska skrika innan han somnar. Han ska somna nöjd, om och när han nu ska föreställa färdigkurad. Men det är helt och hållet din attityd som avgör saken här. Är du det minsta irriterad på att han inte somnar genast och somnar glad, så gör han det inte. Tänk dig själv - om din ömme barnafar "nattade" dig irriterat och med negativa förväntningar (hon kommer säkert att börja krångla, hon kommer säkert att börja bråka med mig, jag har säkert gjort något fel nu igen
) så skulle det inte vara så roligt för någon, häller ur 
(Barnbarnsuttryck.)Så Attityden av tveklös självklarhet, eller stämningen, kan man också säga - den glada, lugna, kärleksfulla stämningen där folk är lätta på handen och bär sig åt som om allting är den naturligaste sak i världen och hur bra och rätt och trevligt som helst - är A och O
Jag tycker gott ni kan flytta honom till eget rum. Han kan behöva vara i fred mera. Tycker du att rummet ligger för långt bort, så långt att "vi inte hinner fram till hans rum innan han har börjat skrika upp sig för mycket", vilket låter lite egendomligt i mina öron - pratar vi olika hus här
- så installera en babywatch. "Vi brukar säga en vers åt gången, för ibland räcker det med det, men ibland så måste vi upprepa den flera gånger. Hur mycket skall man låta honom skrika upp sig innan man ramsar på nytt på natten", undrar du. Jag tycker det låter lite förvirrat, det hela. Han ska inte skrika upp sig alls utan ramsan ska nå fram, och till det brukar behövas att man ramsar x4, som ett fyrfaldigt leve, utan att "fråga" själv mellan verserna eller invänta bekräftelse. Tonfallet i ramsan måste naturligtvis avpassas efter barnets sätt att fråga, undra och reagera. Det handlar om kommunikation här.
Förstår du
"Samtidigt så läser jag också överallt att man ska sätta på hög musik för att avleda"- ja, avleda sin egen överkoncentration och lära sig låta barnet vara i fred. Musiken av avpersonaliserande. Man är inte alltid Guds enda välsignelse för sitt lilla barn. Faktum är att man stör, ofta nog, även om tanken kanske inte är särskilt smickrande.
Speciellt stör ens överkoncentrerade öron som klättrar upp i spjälsängen i sällskap med ett gäng orosvargar, och är dessa då irriterade dessutom, är det inte lätt för lilla barnet att komma i ro
"Man ska inte ingripa förrän man själv inte orkar höra mer skrik. Vad innebär detta?" Det där har du förstått fel. Jag förklarar gärna om du verkligen vill veta, men då får du - ursäkta min franska
- gnälla lite mindre 
Då får du se lite mera konstruktivt på saker och ting.För att ge ditt lilla barn den underbara sömn som han njuter och vill ha och mår så bra av, det är verkligen något av det mest konstruktiva du kan göra.
Så gläd dig, och gläd mig
)
. Trotts ATTITYD så har vi inte kommit dit vi vill. 
