Härliga dagar som vi trär upp på en tråd och sparar i hjärtat
Igår var Tösen ledig så Emil och jag fick roa oss på egen hand vilket är mycket trevligt. På förmiddagen charmade han alla på vårdcentralen där doktorn skulle kolla upp hans öron efter öroninflammationen. Det hela slutade med att jag fick antibiotika och slemslösande istället

. Begriper inte riktigt hur det gick till men så blev det i alla fall. Sen for vi till ICA-Maxi och handlade. Emil är en sån fantastisk tillgång i en sån stor affär. Han håller utkik efter varorna, stoppar grönsaker i påsarna (undrar varför de säljer tomater med bitmärken på, öh

), prata med alla stressade pensionärer så de bara måste coola ner lite och sen ser han alltid till att vi köper lite extra bra och ha saker som böcker, leksaker och sånt.
På eftermiddagen åkte vi pulka i trädgården, när vi tröttnat på det gick vi till andra sidan och krattade löv. Här kan man inte klaga på vädret, vi har liksom alla väder på en och samma gång.
Idag var Tösen här igen, hon kom redan klockan sju och hämtades inte förrän klockan fyra så det var en lång dag. De små är så otroligt duktiga och hjälpsamma. Tillsammans dukade de fram hela frukosten

Bar in allt och satte så fint på bordet. Emil skar bröd och tomater med min hjälp. Så fort jag närmar mig köket (vilket man gör ungefär tusen gånger om dagen eftersom vårt hus är så litet) så knuffar han in sin stol där och ska hjälpa till.
Uppehåll på förmiddagen så vi gick ut på en äventyrspromenad. Tösen behöver lära sig använda kroppen så vi började med att hoppa i alla vattenpölar vi hittade. Jättekul

tyckte även jag faktiskt. Emil är rena proffset när det gäller vattenpölsplaskning och Tösen visade riktigt goda anlag för det hon med.

Sen besteg vi en stor backe där vi fick krypa, hasa och verkligen kämpa oss upp till toppen. Väl uppe kunde vi dansa runt och vara malliga för att vi lyckades ta oss upp. Sen blev det vägen och vattenpölsplaskning hela vägen hem. Denna tur tog nog 45 min så de små var lite trötta i benen vilket ledde till att de satte sig på grusgången med varsin hink och spade. Det lades grus i hinkarna, häldes ut och skyfflades in igen. Själv stod jag vid sidan av och bara njöt.
Pannkakor till lunch, jag stekte och de små dukade bordet. Inga problem att stoppa magarna fulla med pannkisar inte.
Pappan jobbar ju hemma på torsdagar och fredagar och han blev nog ganska impad för när det var dags för middagsluren så la jag de små, ramsade och de sov

Då kände jag att fan vad jag är bra och vad goa de små är. Så får man känna, så de så.
Efter en timme och en kvart vaknade Tösen och skrek lite, jag ramsade och sen blev det tyst. Hon använder inte sin kropp och har tidigare inte vänt sig själv i sängen och inte i vagnen heller när hon sov där. Därför har jag fått gå in och vända henne när hon vaknade och grät och då somnade hon om igen. Nu är smekmånaden över så nu måste hon jobba lite för egen maskin och därför ramsade jag och det funkade ju. När klockan var halv tre och det var dags för väckning tog jag upp Emil först och så gick vi tillsammans in för att väcka Tösen som sov så gott, så gott på mage

Härliga lilla barn, vi jublade, hon vaknade, yrvaken undrade hon nog var hon var men efter en liten stund fann hon sig igen.
Gröt-mellisen slank ner i Tösen men inte i Emil som tackade för sig efter två skedar. Nej det brukar inte vara så men han måste ju också få vägra ibland

kan meddela att han tog igen det han missat till middagen istället.
Sen blev det lite lek för de små som samsas rätt bra men ibland vill de ju ha samma sak och då blir det lite gråt och gnäll. Inga stora konflikter, det flesta går lätt att lösa genom att erbjuda något annat intressant. De små brukar kramas lite och klappa fint på varandra men ibland blir de lite sura och tar i lite för hårt. De stod bredvid varandra bredvid fåtöljen och skulle upp när Tösen böjer sig mot Emil och det ser ut som om hon bara gosar men Emil börjar skrika som en gris. Tösen hade satt sina små tänder i hans arm, antagligen var han ivägen när hon ville upp i fåtöljen. Ja där hann jag inte med så det blev till att trösta den bitna, Tösen fick klappa fint och krama om honom och sen var ju allt bra igen.
Själv tänkte jag hur de små skulle klara sig i en dagisgrupp med många små barn, vem skulle där hinna ta tillvara deras intressen och medla i alla små konflikter som ändå uppstår när man är liten och har få sätt att kommunicera på när inte ens jag alltid hinner med som bara har två små att hålla rätt på
Små barn ska njuta och njutas och det gör man bäst i mycket små grupper.
Kram Susan