Om jag bara kunde skulle jag lägga här måånga knallröda blinkande hjärtan till er alla mammor som hjälpt mej i frågorna
Altso, så här gick träffen till:
Unge mannen (19 år) uppenbarade sig 10 minuter i förtid och kolliderade med dottern min som var på väg ut med soporna. Han kom in, hon gick ut......ni skulle ha sett hans min när han blev på tumis med mej en stund
Jag kokade kaffe och lade fram lite smått att äta, bad honom sätta sej och frågade hur han mådde. Han mådde bra och sa att han var mycket nervös och tackade för att han fick komma och tala. Han sa att han är skyldig mej en stor ursäkt för allt han ställt till med och för att han ljugit. Jag sa ingenting på en stund för jag blev så paff, och sedan nickade jag bara och sa: okej.....tack.
Linda kom in och satte sej med oss i köket, också nervös.
Jag sa att han nu då kan berätta vad han har på hjärtat. Han sa att han söker efter en hyreslägenhet och varit till arbetskraftsbyrå för att söka jobb. Ingendera hade ännu lyckats, men han var positiv gällande båda sakerna. Han sa att han tycker om min dotter väldigt mycket och gör vad som helst för att med mitt tillstånd få träffa henne ibland. Han berättade om sitt "förflutna", som inte var så upplyftande, men lovade att han har förbättrat sej och lagt av med dumheterna. Han talade om sin familj och berättade att han hade mycket dåliga förhållande med sin styvfar och därför kunde han inte bo hemma. Han är andra barnet utav fem. Det är kanske lite synd om honom men jag sa ändå att det är han själv som måste reda upp sitt liv, ingen annan kan göra det för honom, men att jag hoppas det går väl.
Jag höll inte truten
jag läste ditt (Annas) svar först nu på måndag morgon. Men jag tror att jag ändå klarade det ganska bra
Jag berättade att min åsikt om deras förhållande, gällande att träffas så kan dom träffas hemma hos oss två gånger i veckan. På "stan" enligt överenskommelse nog nån gång/vecka. Hemkomst tiden för dottern är 20.00 och veckosluten diskuteras skilt. Skolan ska skötas samt ponnyn förstås. Båda godkände "reglerna".
Jag berättade att också jag varit ung och att jag kan faktiskt förstå hur dom känner det. Alla gör vi misstag och fel ibland, sa jag till honom, men att jag vill ge en möjlighet för honom att visa vad han går för. Är han värd att lita på? det har han nu chansen att visa mej. Gällande sex och preventivmedel har diskuterats med dottern skilt så jag sa bara att han nog vet min och samhällets åsikt gällande den saken
Jag sa att han som är vuxen har ett "visst" ansvar då dom är tillsammans men att Linda själv i sista hand är ansvarig över sitt beteende och görande.
Eftersom han sa att han går mycket omkring på stan (också dagtid, han är ju nu arbetslös) så vore jag tacksam om han kunde följa hem min dotter kvällstid då som dom är tillsammans. Han sa att det gör han så gärna
I sin helhet gick träffen bra. Vi t.o.m. skrattade ibland och till sist kunde även han lite slappna av. En gång svor han (i misstag märkte jag nog på hans utseende) men då rättade jag till honom och berättade att hemma hos oss svär varken jag, Linda eller nån av våra gäster
Efter träffen åkte jag och min dotter på hästshow och hade det väldigt trevligt. Hon tog mej i handen och sa att hon älskar mej
Jag vet ju att det är lungnt en tid men flere problem kommer att behöva tacklas, så jag är tacksam för åsikter om mitt förfarande enligt er....och lite skraj för Annas följand kommentar
Jag läser AW boken från pärm till pärm..... bättre sent än aldrig
Ännu en sak
Han hade tagit bort, för gott piercing från näsan och läppen och sa att han vet att jag inte gillade dom och att de inte var viktiga för honom.
Nunnu
Nu börjar jag då vänta på att dottern tröttnar på honom
Frågan är nu att eftersom hon då är uppfostrad på annat vis (ända tills nu) så tror ni att om man ändrar mitt i allt sin egen attityd gällande problemen vi har nu så tar HON det som om hon så att säga "vunnit" kampen 
Jättemycket välkommen! 
och nu har jag bjudit honom hem till oss för att diskutera sällskapande med min dotter som alltid varit med MEJ 
