2-åring som strular vid middagssömnen

[Malin, 3-barnsmor]

Vår lille son, 2 år och 3 månader, strular vid middagssömnen. Ibland mycket, ibland litet, ibland VÄLDIGT mycket. Det kan gå till så här: han lägges mellan 12.30 och 13.00, i spjälsäng. Rullgardinen neddragen, rummet halvmörkt.

- Sov så gott en liten stund, säger jag ett par gånger, lämnar dörren lite på glänt och går. Sätter mig då i soffan i rummet utanför och läser. Han kliver ur sängen pch går fram till dörren. Jag går in, leder honom till sängen, lägger honom, han vill oftast inte ha täcke (sparkar av det direkt), jag går därifrån under det att jag upprepar - Sov så gott en liten stund. Medan han yttrar sitt missnöje......

Sedan kan det förlöpa på olika sätt. Antingen är han ihärdig med sitt "ur-sängen-klättrande", och proceduren upprepas många gånger, eller så kan han ligga kvar i sängen, pratandes, klagandes, sjungandes, eller så tar han sig för med att riva ur sängkläderna eller så somnar han. Till slut. Ibland tar det 10 min, ibland 1 till 1 1/2 timme innan han somnar. När han väl somnar, brukar han få sova ungefär 1 timme. Det är väl det han behöver, om natten är ca 12 timmar? Om han ligger vaken i sängen och filosoferar får han vara alldeles i fred. Brukar gå in efter ca 20 min. (efter det att han somnat) och bre på honom täcket, som han så gott som alltid sparkat av sig.

Detta strul börjar bli lite väl jobbigt, har pågått en längre tid, och jag undrar om jag ska göra på något annat sätt? Börjar han närma sig skarven mellan att behöva middagsluren och ändå inte?
Tacksam för synpunkter.

[Mindy]

Vår kille gör också så och det går i perioder. Tillåts aldrig klättra ur dock.
Han sover 11,5-12 tim natt men middagsluren är alltid 1,5 tim eftersom lillebror också sover då. Ibland somnar han direkt både kväll och middag och sover tiden ut. Ibland ligger han och sjunger och surrar halva middagsluren och sover bara halva. Det kan vara varannan dag han sover hela och ibland flera dagar som han inte gör det. Nu har han nyss varit sjuk så nu har han sovit hela i flera dagar.
Men oavsett får han ligga där ändå! Åtminstone för att vila huvudet och kroppen. Det är inga problem, bara man har attityden med sig.

[Malin, 3-barnsmor]

Tack för svar!

Jag har haft som vana att alltid sätta mig utanför rummet en stund, då jag vet att han brukar krångla. Låter det som om han är på väg ut ur sängen, brukar jag gå in direkt och lägga tillrätta, ibland har han varit för snabb, men jag försöker att alltid "haffa" honom så fort som möjligt. Ibland har situationen känts lite frustrerande, då hela proceduren har tagit så lång tid, och jag har måst sitta i rummet intill så länge, för att "hålla vakt". Att han ligger i sin säng och småpratar gör inte så mycket. Jag ger honom förutsättningarna till att sova - resten får han klara själv...

Attityden av självklarhet skall dock finslipas lite......

[Malin, 3-barnsmor]

Mindy, måste bara tillägga att det bara är 4 dagar mellan er Simon och vår minsting, Lars, som föddes den 17 oktober 2004. Det var väl festligt....

[Sagalinda]

Hej Malin!

Kom att tänka på en liten sak bara; lyft honom inte tillbaka i sängen om han hunnit ur. Han ska klättra dit själv igen! Det kan ju lätt bli lite skoj att bli lyft hela tiden... Men dagluren ska du nog behålla ännu. Åtminstone tills trotsåldern är över skulle jag påstå.

Lycka till

[Mindy]

Då kan vi kalla dem jämngamla!

Jag upplever det väldigt viktigt att ha den självklaraste av alla självklara attityder när det gäller urklättring. Uppträd som om det aldrig skulle falla dig in att han skulle klättra ur! Kludda inte för mycket med honom. Han vet.
Se klistrad tråd "Hopp ur sängen" på Kurbarnens Hjälpforum för mer tips.