Mitt livs värsta beslut! HJÄLP!

Fritt pratforum för personligt vänskapskackel och allmänt diskussionsforum
Fjällfolket

Inlägg av Fjällfolket »

Hej Anna! :D

Du har fått så många goa tankar...och jag har inget att tillföra..

Men jag vill säga att jag håller alla tummar och tår för att du ska ta det beslut som är rätt för DIG och de dina.

:heart:

/Fjällmor
anna
Inlägg: 4623
Blev medlem: tor 25 nov 2004, 14:23
Ort: Ulricehamn
Kontakt:

Inlägg av anna »

Hej igen!

Nu är året slut, och detta mitt livs värsta beslut ska till slut tas...
Jag har kommit fram till att det helt enkelt inte kommer gå... :cry:
Jag har drivit för och nackdelar mot varandra, analyserat alla svar jag fått från er :heart: , tänkt mig in i hur framtiden skulle se ut, och summerat följande lista:

Fördelar
Att få driva ett anrikt företag vidare
Jag tror jag skulle klara av det rent praktiskt
Jag trivs med mitt jobb, kundkontakt o.s.v.
Jag skulle kunna driva mitt eget företag parallellt


Nackdelar
Vad kan jag annars?
Öppettiderna
Att inte få träffa mina barn långa stunder per dag, under både förskole-och skoltiden.
Att Per får slita så för att få tiderna att gå ihop
Att inte ha en aning om HUR man skulle kunna utveckla företaget vidare
Personalen...

Vad blir följderna om jag tackar nej
Pappa kommer bli så besviken
Inte bara jag utan 2 hela FAMILJER blir lidande, om det läggs ner
Vem skulle kunna ta över det annars? Främling? Konkurrent?
”Alla” kommer tycka att jag sviker pappa och familjeföretaget, såvida jag inte får sådan snurr på min egen firma att jag kan ”skylla på” det
Jag skulle svika mitt löfte jag gav till farfar på hans dödsbädd
Var står jag då ifall jag inte längre har något jobb? Vad kan jag? Vad ska jag bli? Vad vill jag med mitt liv?
Jag skulle må otroligt dåligt över att göra detta mot pappa och alla andra inblandade.


Lösningar för att KUNNA få det att fungera
Jag har ledigt 2-3 e.m/vecka, + varannan lördag, då jag har hand om barnen.
Per slutar tidigt på fredagar, och fortsätter som innan att ha dom då
Farmor/mormor har en e.m var/vecka
Då blir det bara förmiddagar för barnen på dagis/ i skola.
Jag skulle kunna sköta mycket hemifrån på förmiddagar då barnen är borta: planering, beställningar, fakturering o.s.v
Nackdelar med dessa planer:
Att anställa någon till butiken kostar.
Att få någon att jobba 8 tim/vecka + varannan lördag kan bli svårt
Det låser farmor/mormor, och vem vet om de orkar/är friska och kan det DÅ? Det är länge kvar, och mycket kan hända.
Vem vet om Per slutar tidigt på fredagar i framtiden?
Ska man ha ett företag, och inte vara där? :shock:

Vad vill jag med mitt liv?
Hur kan man utveckla min egen firma?
Åk ut till butiker i andra städer och sälj in mina kort. Skaffa en kundkrets som köper om.
Ha 2-3 olika kort med mig, sälj direkt på stället.
Åk på Formexmässa? Kostar MYCKET, men kanske skulle det gå bra?
Synas mer på Internet, på fler sidor om bröllop.
Åk på bröllopsmässor.
Vad göra annars?
Jobba i butik (helst blomsterbutik) på halvtid. Kan inget annat, vill inte något annat.
Plugga vidare inte tänkbart.
_________________________________________

Ja...Jag ser alltså att jag inte kan göra detta. Att få en familj med 2 "karriärsjobb" OCH barn på dagis, och senare skola gör att jag kommer träffa dem en timme om dagen + stressiga morgnar.
Vill jag bli sådan?
Nej. Från djupet av mitt hjärta: NEJ!
Vill jag vara en mamma som träffar mina barn, och lever med dem, finns där när de kommer hem från skolan? Från djupet av mitt hjärta: JA!
För vem skulle jag ta över firman? För mig själv? Nej. För pappas skull, och för "alls" förväntningar på mig. Inte för min skull, och inte för familjens skull.
Man ska göra saker för sitt eget bästa, och inte för sin omgivning.
Det måste bli så här.
Det värsta blir att berätta det för pappa... :cry: Gud, jag har sån ångest, så det knyter sig i hela magen på mig! :cry:
Jag inser ju att jag inte ens kommer kunna jobba kvar där till hösten, då dagis börjar. Då är det ju likadant med tiderna oavsett om jag äger stället eller jobbar där. Jag kan kanske jobba 2 dagar i veckan, men kanske är det bäst att bryta helt...trots att jag trivs i butiken. Satsa mer på min egen firma, söka förmiddagsjobb (om de finns)

Nu blev det otroligt långt, men det har också varit det värsta jag varit med om...

kram, och tack alla!
anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.
anna
Inlägg: 4623
Blev medlem: tor 25 nov 2004, 14:23
Ort: Ulricehamn
Kontakt:

Inlägg av anna »

"då dagis börjar" skulle naturligtvis vara "då förskolan för Clara börjar"

anna igen
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.
Mamma S
Inlägg: 673
Blev medlem: tor 11 aug 2005, 10:34

Inlägg av Mamma S »

Vet du om att den fina utlaggningen du precis skrivit skulle vara en utmarkt sak att visa din pappa i samband med att du berattar for honom, det ar sa klart skrivit och det visar verkligen hur mycket du tankt pa det har och att du vagt in allt. Aven om besvikelsen blir stor sa tror jag (utan att alls kanna din pappa) att den utlaggningen sprider en del ljus over ditt beslut... ?
3 fina...2005, 2007, 2010
Myra
Inlägg: 290
Blev medlem: tis 25 okt 2005, 15:00

Inlägg av Myra »

Tänkte precis samma sak som Mamma S! Det här visar ju verkligen hur du har tänkt, och att du verkligen har tänkt igenom allt från alla synvinklar.

/Myra
Mamma till Joel född 0205 och Johanna född 0509
Gäst

Inlägg av Gäst »

Hej anna,

jag har tänkt på dig och ditt dilemma ända sedan du först startade den här tråden. Jag förstår precis - eftersom jag är lite i samma situation, men utan alla känslomässiga bindningar till inblandade personer (och ändå är det svårt nog). Jag vill INTE att Hanna skall börja dagis till hösten, men jag får antagligen inte mer tjänstledigt. Säga upp sig från ett fast jobb? Som har jättebra villkor och där jag jobbar tre dagar i veckan?! Förnuftet säger en sak, hjärtat en annan. Jag beundrar dig som vågar följa hjärtat!!!!

Kram och lycka till

Pea
/LO
Inlägg: 5038
Blev medlem: ons 24 nov 2004, 22:13
Ort: Norrahammar
Kontakt:

Inlägg av /LO »

Hej
Jag är imponerad! Mest över att du verkligen tänker på dig själv! Det har varit den svåraste nöten att knäcka, känner jag.

Håller också med övriga om att det är så väl skrivet att du mycket väl kan ge hela den till pappa, så att han förstår hur mycket du har funderat.

Det ÄR ett tufft samtal, men hela året med allt tänkande tror jag egentligen sammantaget har varit tuffare. När det är över kommer du att känna en enorm lättnad tror jag. Sorg också, givetvis, men lättnad!
Jag tror också (och hoppas verkligen) att dina föreställningar om övriga familjers förväntningar är överdrivna - man tror ofta att andra tänker mer än de gör...

Kram och lycka till!
/LO
Lotta, mamma till
:heart: Vera :heart: född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 :sleep:
:heart: Ivar :heart: född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
kokos
Inlägg: 1031
Blev medlem: ons 01 dec 2004, 08:48
Ort: Härnösand

Inlägg av kokos »

Vad du har tänkt bra! Och när du väl har tagit dig igenom den där extremt tuffa biten med att berätta för din pappa så kommer du att känna dig lättad och nöjd över beslutet.

Och din egen firma kommer att gå kanonbra, precis så bra du vill att den ska gå. Det är jag säker på!

Kram
Maria - mamma till underhållaren Adrian (juni -04) och professorn Edvin (juni -06). Förstfödde sonen kurad. Yngste sonen standardmodellbebis i Gastsjön -06 och grundaren till verktyget "skogspromenad".
anna
Inlägg: 4623
Blev medlem: tor 25 nov 2004, 14:23
Ort: Ulricehamn
Kontakt:

Inlägg av anna »

Tack, alla!!! :heart: :heart: :heart:
Tack för att ni varit med mig denna tuffa tid, och tack för allt engagemang! :D :heart:

Att visa honom listan hade jag inte tänkt på, men det är en bra idé!
Jag ska göra det!
Jag har inte sagt något än...Det blir nog i nästa vecka... :shock: :cry:

kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.
/LO
Inlägg: 5038
Blev medlem: ons 24 nov 2004, 22:13
Ort: Norrahammar
Kontakt:

Inlägg av /LO »

Tänker på dig!
Men han måste ju vara beredd på att du tvekar eftersom du inte har sagt ja än.
Hade du verkligen velat detta av hela ditt hjärta så hade du ju svarat för länge sedan. Så han kanske inte är så oförberedd som du tror.

/LO
Lotta, mamma till
:heart: Vera :heart: född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 :sleep:
:heart: Ivar :heart: född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Mindy
Inlägg: 1190
Blev medlem: mån 20 dec 2004, 18:13
Ort: Umeå

Inlägg av Mindy »

:D
Jag håller med LO. Och ta din "ställtid" utan att skämmas eller ha ångest. Jag tar det uttrycket och dess innebörd på fullaste allvar för för mig så GÅR det inte att komma fram till svaret på såna här viktiga beslut förrän vid en (förut-?) bestämd tidpunkt och jag är alls inte velig i vanliga "enkla" vardagliga fall.
Jag mal, vrider, vänder, spaltar och tänker och sen till slut så står det liksom rätt glasklart och man tänker "varför insåg jag inte det här med en gång?". Samma om man ska skriva en uppsats eller så....det är en process och jag tycker att man ska respektera den ställtid som kroppen (och knoppen) kräver innan allt hamnar på plats.

Nu har du ju kommit fram till det svåraste och viktigaste efter första omgången ställtid. Nu behöver du ny ställtid för att kunna framföra detta till din pappa. Det kommer att gå så bra när du väl är där! :D

Det är jättestarkt att verkligen lyssna till ditt inre i en sån här situation, det är så många som inte gör det (p g a borden och måsten) och det är synd för vi lever ju bara en gång. Och jag tycker också att det är en utmärkt idé att ge honom listan. :wink:
Mamma till två Barnaboksbröder (d v s standardmodellade): födda 2004 och 2006. :heart:
/LO
Inlägg: 5038
Blev medlem: ons 24 nov 2004, 22:13
Ort: Norrahammar
Kontakt:

Inlägg av /LO »

Hur går det hur gick det??? Med pappa.

Ser att du ska satsa på egen firma och det låter ju som att du har tagit ytterligare ett steg. Du ska vara mycket stolt över dig själv tycker jag! :D

/LO
Lotta, mamma till
:heart: Vera :heart: född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 :sleep:
:heart: Ivar :heart: född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
anna
Inlägg: 4623
Blev medlem: tor 25 nov 2004, 14:23
Ort: Ulricehamn
Kontakt:

Inlägg av anna »

Jo, jag har pratat med pappa.
Men jag hade så vansinnig ångest över att behöva göra det, så till slut sa Per "-Men åk upp och bara säg hur du känner då! Säg hur tveksam du är och vad allt skulle innebära för dig, säg inte nej riktigt än, om det känns så jobbigt, bara förbered på att det kommer bli det"

Så det gjorde jag. Tog med min något friserade lista på hur jag känner, och vi pratade länge, jag, mamma och pappa.
Det gick väldigt bra, och båda två sa från hjärtat att hur det blir får jag INTE göra det för pappas skull. Det kändes skönt att höra!
Samtidigt, när jag frågade hur han tänker göra om det blir nej, sa han "Nä, jag får väl fortsätta tills jag trillar av pinn, sedan får ni göra vad ni vill med det" :shock: Mindre skoj att höra, även om det är precis vad som kommer hända... :cry:

Vi kommer fortsätta som nu fram till Clara börjar i förskolan efter semestern, sedan får vi hitta på någon lösning på det hela.
Under tiden tänker jag satsa hårdare på min egen firma, och se vart det kan ta vägen.

kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.
/LO
Inlägg: 5038
Blev medlem: ons 24 nov 2004, 22:13
Ort: Norrahammar
Kontakt:

Inlägg av /LO »

Bra gjort!
Verkligen :D

Men jag förstår inte vad som är dåligt med att han kommer att fortsätta tills han trillar av pinn. Det är HANS liv och han gör vad han vill med det. Och om han inte vill/kan sluta så ska han väl inte göra det.

Jag hörde en sak på radion för ett tag sedan. Det var en skådis som sa det. Alla frågade honom när han skulle lägga av. Han svarade att förlåt jämförelsen, men det vore som att säga till någon stor konstnär att lägga ifrån sig penslarna för att man uppnått en viss ålder.
Vi är så fokuserade på att man ska jobba tills man är 65 och sedan är det bra. Men varför egentligen?
Vill man, orkar och mår bra av det så tycker jag att det är bra att jobba vidare.

Men det vore synd om han jobbar på bara för att han inte kan släppa taget, men det är ju faktiskt inte ditt problem.

Kanon att du ska satsa på egen firma, det tycker jag att du gör rätt i. Jag kan också tänka mig att pappa kan känna stolthet, för du går ju i hans spår ändå - även om du inte gör det han har gjort.

Kram!
/LO
Lotta, mamma till
:heart: Vera :heart: född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 :sleep:
:heart: Ivar :heart: född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Skriv svar

Återgå till "Kackelforum"