I byn (som består av 9 hus) bor en familj vars lilla dotter är två månader äldre än Emil. Mamman är från Ryssland men förstår lite svenska och pratar bra engelska, Pappan är från Skåne. Vi lärde känna varandra när våra små var bebisar och trivs bra ihop liksom våra småttingar. När min goda vän började prata om att dottern skulle in på dagis när hon var ett år fick jag nästan (tänkte skriva tuppjuck
men gör inte det), ja jag vet inte vad jag fick men tyckte inte idén var något vidare. Frågade varför och fick svaret att dottern behövde lära sig svenska. Som om någon skulle kunna hinna prata med tösen på ett dagis 
Då kläckte jag den strålande idén att tösen kunde vara hos oss medan mamman pluggade på Komvux. Jag höll tummen och hoppades att de skulle nappa på erbjudandet. Och det gjorde de
Pappan hade själv varit dagbarn hos kompisens mamma hela sin uppväxt och tyckte att det var det bästa sättet att lösa barnpassningen på. Nu har vi klarat av inskolningen, halsfluss, hosta och ja name it. Alla baciller råkade hitta till just vår lilla by i samband med att tösen skulle börja hos oss. Men nu är hon här tre till fyra dagar i veckan ca 6,5 tim per dag och det är så spännande. Emil och tösen trivs bra ihop, mycket tid går åt till att klappa varandra fint, sen dammsuger de, fixar tvätten, torkar bordet, lagar mat och rastar hundar. Ja för all del de hinner faktiskt leka en hel del också
. Emil tar ledningen när det är dags för sysslorna och han visar och är stolt som en tupp när tösen begriper vad hon ska göra. Sen försöker han lära henne ta av sig sockorna (för det bara måste man ju kunna) och ta på sig kragen och mössan när vi ska gå ut. De är så olika våra småttingar. Emil tar sig fram över stock och sten, han fixar lite sysslor, somnar alltid själv (fattas bara annat), klär på och av sig med viss hjälp men viljan finns och äter som en häst.
Tösen är van att bara gnälla lite så lyfts hon upp, matas, får det hon vill ha eller tror sig vilja ha, hon är som en liten gnällig trasdocka men ack så söt. Somna själv har hon aldrig gjort och de ömmar föräldrarna är uppe på nätterna, vaggar och har sig och ser allmänt trötta ut. Efter bara ett par dagar hos oss deltar hon i sysslorna, smakar på maten, har haklapp utan protester och skrattar. Bäst av allt är att hon somnar själv, la henne i tvillingvagnen i hallen och vagnade och ramsade. Än har hon bara sovit här två gånger men resultatet är slående och så glad hon är när hon sovit så gott.
Bäst av allt är att man lär sig så mycket själv om de små goa människorna. Jag njuter hela dagarna, trots hällregn och tokiga hundar (en som löper, en plötsligt översexuell kastrerad
hane som älskar sin lillasyster över allt annat och sjävaste urmodertiken som blir så där fånigt omhändertagande när dottern löper) och jag tror mig veta att även de små barnen njuter och har skoj tillsammans. Ska bli spännande att följa bägge två på den här resan, se hur de utvecklas, lär sig, mig och varandra.
Om jag hade ett lite större hus och bodde där fler människor bor så skulle jag fylla huset med små och stora barn varje dag
Kram Susan
Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag läser om detta! 
Vi skulle nog behöva lite mer sällskap båda två för att bryta en viss överkoncentration på varandra...
. Lyfte i henne, vagnade fyra gånger och ramsade därifrån och vips så sov hon 
hon vaknar och vill inte sova säger föräldrarna. Men leka