Det är rätt typiskt att det blir en sådan här frågestund när man bryter ett tidigare mönster. Se det som att det var första kurnatten igen. Ett steg framåt, två steg tillbaks-principen
. Learning by doing kan det också kallas eller varför inte trial and error. Hur som helst - du skaffar dig erfarenheter
!
Du ska inte se en natts strul som ett misslyckande - se det som en tillgång
. För det är nämligen vad det är. Att det blir sämre behöver inte i detta fallet betyda att det blir värrre. Ofta blir det nämligen helt kort sömre för att strax bli bättre! Utveckling kräver sitt motstånd och då kan det se ut så här. Jag vågar lova att natten som kommer blir rätt mycket bättre efter nattens tillfälle att övertyga med ramsan. Ramsan sitter som en smäck efter ca 3-4 nätter.
Om han skriker till "var tredje minut" så hade jag nu i natt gjort som du förmodligen gjorde - pangramsat och avvaktat till kris varje gång. I natt hade jag pangramsat första uppvaket och sedan avvaktat till verklig kris. Sedan ramsat ner krisen och hade han vaknat senare med korta intervaller så hade jag avvaktat och ramsat först vid kris. Så att han får chansen att lugna sig själv och då få en bekräftelseramsa. Imorgon natt hade jag pangramsat och verkligen avvaktat och se om han inte löser saker och ting själv. För då kan nämligen ramsan börja störa.... När man gör så - då brukar det ske under! Precis när man tänker "det här går aldrig - nu måste jag ramsa" så brukar de ta i ett sista skrik från tårna och sedna PLÖTSLIGT är det tyst. Man fattar ingenting
. Så ger man en bekräftelse och därefter hör man en skön suck. Sedan tyst. Och som sagt, man fattar ingenting
!
När du ramsar ska du följa hans ljudkurva och ligga ett par grader starkare än honom i tonläget. Så att han verkligen blir övertygad, lugnad. Min erfarenhet säger mig att folk ofta ramsar för "mesigt" (förlåt 8)
) Man måste öppna upp och verkligen GE av sig själv och ramsan. Inte själv vara "rädd" för sitt eget ramsande. Utan kräma på ordentlig! Ramsan i sig löser inget - det är känslan bakom den som får saker och ting att hända!
Lycka till nu!
VI håller på att kura vår lille son på snart 7 måander och det här är vårt elfte dygn och mornarna har inte blivit ett dugg bättre än. Nätterna fungerar riktigt bra, han vaknar till men somnar om själv eller till högst två ramsor men så fort klockan börjar närma sig 5-6 så är det helt omöjligt att få honom lugn. Känns som vi provat allt nu...Dom första minuterna är han inte så arg utan mest trött och smågnäller. Vi brukar vänta ut honom litegrann för att se vad som händer men sen läste jag att man skulle börja ramsa på en gång så nu har vi testat det också men det blir samma sak. Nån morgon har det hänt att han somnat om (en stund) efter nån ramsa men oftast händer det som hände nu, han skriker upp sig mer o mer oavsett om jag ramsar lugnt, glatt, bestämt, småargt. Har testat att låtit det gå en minut mellan ramsorna, testat tätare och glesare men med samma resultat.Till slut är han så ledsen att jag måste gå in till honom. Går in snabbt, lugnar honom och går ut. Samma sak igen. Efter 20 min är han lika arg/ledsen igen så jag måste gå in o lugna honom igen och det är ju inte meningen. Det slutar med att han ligger hulkandes och somnar av utmattning, inte för att vi har lyckats lugna honom. HJÄLP vad gör vi för fel??! Vi har verkligen provat att ramsa på alla möjliga sätt och det funkar ju på kvällen och nätterna men aldrig på mornarna. Det är så hemskt att behöva starta varje dag på det här sättet, att försöka hitta en lucka där han inte är alltför ledsen då det är dags att göra morgon 7.30. Älsklingen är då alldeles rödgråten och blek, känns verkligen inte bra 
Men jag känner mig så frustrerad när han skriker upp sig till total desperation och vad jag förstår så är det inte OK att låta dom skrika eller gny sig till sömns men det är ju precis det som händer hos oss varje morgon. När det blir så gång efter gång så känns det nästan som om vi håller på med 5-minuters metoden och det var ju inte meningen...
!