Hej,
jag börjar en ny tråd, då min gamla känns just "gammal" ("tidiga morgnar").
Vår son har nu hunnit bli dryga 9 månader och mår som en prins. Han sover så skönt om nätterna och om dagarna, vilket vi alla njuter av. Jag har nu två frågor till er kloka föräldrar:
1. Vid ett par läggningar har lillpojken börjat sätta sig upp i sängen. Detta har hänt ngn gång tidigare under dagsluren, då han vaknat till och reflexmässigt satt sig upp, gallskrikit av rädsla, tror jag, att inte veta varför han sitter upp och vad som händer. Då har jag lagt honom tillrätta igen och han har sovit vidare som om ingenting har hänt. Nu gör han dock detta vid själva läggningen och jag tror dessvärre att jag själv har bidragit till att förvärra det hela. Sporadiskt har han alltså satt sig upp vid läggningen, men sedan lagt sig ner själv igen vid ramsa. Nu, när vi var borta några dagar och förutsättningarna inte var de bästa för god sömn och läggning, blev sättandet upp en konsekvens därav. De första dagarna fungerade bra, men den sista blev "hemsk" vad gäller läggning. Vi var många i huset och jag kände att jag inte kunde låta honom skrika och vara arg "för länge". Så, när sättandet- upp -i- sängen blev konstant den sista dagen och jag så gärna ville att han skulle sova sina dagslurar för att underlätta hemresan, som var lång, stannade jag inne hos honom, solfjädrade och försökte gå ut. Då det ej fungerade, gick jag in till honom och började om proceduren, såg till att han inte reste sig upp igen - väl medveten om att detta inte var rätt... Så ikväll, hemma igen, satte han sig naturligtvis upp isängen så fort jag närmade mig dörren. Jag lät honom vara, med den bestämda avsikten att återhitta den lugna insomningen vi hittills haft. Men, åh, så han skrek ikväll! Han var ARG och ILSK som jag aldrig hört honom tidigare. Gråt och skrik, som varade i över en timme...! Jag ramsade, då jag tyckte det var läge för detta. Då lugnade han sig en smula. Skriket återtog sedan i styrka. Till slut ansåg jag att det var en verklig KRIS, gick in, la honom tillrätta vänligt och bestämt med solfjäder x 2, ut med ramsan igen. Då blev det tyst och han somnade. Så till frågan: hur bör jag göra nästa gång (om det blir en nästa gång)? Att höra lilltolingen så upprörd och arg under så lång tid, känns inte roligt. Ge mig råd och hjälp!
2. Pojken har två dagslurar sedan en månad tillbaka ungefär. Han är 9,5 månad gammal. Men, första dagsluren (45 min.) på förmiddagen har börjat strula ordentligt. Han vill inte sova då. Ligger och skriker (inte så argt), somnar till slut och har då bara 5 minuter kvar av sovtiden. Ibland använder jag mig här av marginalkvarten. Jag börjar nu fundera på om jag istället skulle tidigarelägga andra luren (normalt 1h30) en halvtimme och låta honom sova 2 timmar då istället. Det känns en aning tidigt för bara en lur, men undrar ändå om detta inte vore bättre. Vad tror ni? (Denna fråga borde har föregått nummer ett, då detta påbörjades före sätta-sig-upp-i-sängenscenariot). Jag kommer ju upp till hans 14 timmars sömn i alla fall? Hans schema ser ut så här:
6h45: god morgon
7h15: amning + frukost
8h45-9h30 (45min.) vila
10h30 lunch
12h15-13h45 (1h30) vila
14h00 mellanmål (gröt)
17h30 middag
18h45 nattslurk
19h00 sova natten
Jag kan tillägga att jag kan inte senarelägga lur 2, då jag måste hämta systrarna på dagis/skola sedan. Min tanke var att skippa första luren och lägga honom 11h45 i stället och låta honom sova två timmar. Vad tror ni föräldrar med erfarenhet?
Med förhoppning om hjälpsamma svar.
SYrén, mamma till två flickor (00, 01) och en pojke (06), kurad i oktober.
sätter sig upp vid läggning och två lurar blir en?
1. Jag tror för det första att det värsta kan vara gjort nu. Kanske missnöje även vid nästa läggning men kortare.
Du gjorde rätt.Som du själv är medveten om har det varit för mycket trafik. Det kommer nya färdigheter och dem får man lära sig hantera själv liksom. Ett tag är det svårt att veta att man kan sätta sig själv sedan man lärt sig stå och hålla i spjälorna och sen är det lajban att klättra UR sängen också.
Vår äldste har nyligen haft klättermusövningar och en kväll var han på fel sida innan vi hade ramsat oss ur rummet men jag bara ramsade i glad goddag-yxskaft-ton till min makes förfäran. ( 
Ska du inte kolla att han klättrar i igen 
) Självklart klättrade han tillbaka och lade sig utan vidare hyss - för han fick det förtroendet och bemöttes med den självklara attityden. (Ett par gånger innan när det började hade vi gjort klart vad som gällde).Så...du kommer inte att kunna hindra hans fysiska färdigheter med mer än en spjälsäng. BAra gör precis som du gjorde ikväll, gå ut och låtsas inte märka. Ramsa glatt och sedan vid KRIS (och då menar jag KRIS), ett punktsättande tillrättaläggande. Jag tror dock att det kommer att gå bättre nästa gång.
2. Japp, jag tror att det är dags för en schemaändring.
2 timmars vakentid första passet skulle kunna förlängas. Han är ju en gammal man nu.
Eftersom alternativet att senarelägga långluren inte passar dig så skulle jag lägga den luren med start 10.30-11.00 någon gång (förslagsvis efter lunchen) och sedan ha 20-45 min sömn på eftermiddagen, vilket man kan plocka bort om någon månad.Lycka till!
Mamma till två Barnaboksbröder (d v s standardmodellade): födda 2004 och 2006. 
Tack, Mindy, för dina kloka och uppmuntrande svar!
Jo, idag vid dagsluren gick det genast mkt bättre, inte alls samma ilska som igår, lite missnöje i sitande ställning förstås! Jag lät honom vara en stund, ramsade sedan en gång, varpå det blev tyst. Och, han ligger ner nu... Hoppas att han nu återfinner forna tiders lugna insomning igen! Jag följer dina råd!
Vad gäller schemaändring, funderar jag fortfarande på vilka tider som skulle vara bäst. Jag tror att det blir runt 11h15, alltså ngt senare än du föreslår. Men, du tycker alltså att man kan lägga in en 20-minutare på eftermidagen vid behov, som övergång till en enda lur? Skulle denna lilla lur då vara regelbunden varje dag och vid samma tid, eller bara ibland, då det behövs?
Hälsningar, från mamma Syrén
Jo, idag vid dagsluren gick det genast mkt bättre, inte alls samma ilska som igår, lite missnöje i sitande ställning förstås! Jag lät honom vara en stund, ramsade sedan en gång, varpå det blev tyst. Och, han ligger ner nu... Hoppas att han nu återfinner forna tiders lugna insomning igen! Jag följer dina råd!
Vad gäller schemaändring, funderar jag fortfarande på vilka tider som skulle vara bäst. Jag tror att det blir runt 11h15, alltså ngt senare än du föreslår. Men, du tycker alltså att man kan lägga in en 20-minutare på eftermidagen vid behov, som övergång till en enda lur? Skulle denna lilla lur då vara regelbunden varje dag och vid samma tid, eller bara ibland, då det behövs?
Hälsningar, från mamma Syrén
Jag tror att den där 20-minutaren kommer att behövas ett tag så lägg den där det passar och på en fast tid varje dag. Du vet säkert redan nu när han brukar vara trött...?
Det kan faktiskt också behövas 45 min (du märker) som du sedan kortar ned till 20 min fast behåller den vid samma tid. Särskilt om du inte lyckas skjuta fram långluren så mycket som du önskar (utan att han blir för trött).
Säg att han sover 11-12.30 t ex då skulle jag tippa att det är lagom med en paus/lur runt 15.30...? Med 20 min är det nästan 3 timmar vakentid innan nattningen.
Lycka till!
Det kan faktiskt också behövas 45 min (du märker) som du sedan kortar ned till 20 min fast behåller den vid samma tid. Särskilt om du inte lyckas skjuta fram långluren så mycket som du önskar (utan att han blir för trött).
Säg att han sover 11-12.30 t ex då skulle jag tippa att det är lagom med en paus/lur runt 15.30...? Med 20 min är det nästan 3 timmar vakentid innan nattningen.
Lycka till!
Mamma till två Barnaboksbröder (d v s standardmodellade): födda 2004 och 2006.
Hej och tack igen, MIndy, för snabbt svar. Vi har nu infört en lur 11h15-12h45. Det fungerar alldeles utmärkt. Och, just nu är han väldigt trött vid den tiden, så "sitta-upp-i-sängen-buset" skippar han nu helt. Han är för trött helt enkelt. (Skall tillägga, att detta "bus" redan hade tappat sin charm, så som du förutspådde). Jag har lagt in en liten 20-minutare på eftermiddagen. Den behövdes igår, men hoppades över idag av praktiska skäl, då vi var bortbjudna och den lille alldeles upptagen av att leka med alla barn... Det var alltså ikväll en mkt trött liten man som somnade sött strax före 19h.
Tack igen för kloka råd.
Gott Nytt År!
önskar Mamma Syrén
Tack igen för kloka råd.
Gott Nytt År!
önskar Mamma Syrén
Hej,
nu behöver jag schemahjälp igen! Vi har sedan ett par veckor följt detta schema, d v s
7h00 god morgon + amning
7h30 frukost
10h30 lunch
11h00- 12h30 vila
14h00 mellanmål (gröt)
15h30- 15h50 vila
17h30 middag
18h45 nattslurk
19h00 god natt
Sonen är 10 månader. Schemat fungerade väldigt bra fram till för några dagar sedan, då storasystrarna började skola och dagis igen. När de var hemma fanns underhållning och lillpojken tänkte inte på sin trötthet. Men, nu, ensam hemma med mamma, är man VÄLDIGT TRÖTT på förmiddagen, redan vid 9h15-9h30-tiden. JAg har fått ge honom lunch redan vid 10h00 (gröt, då jag tycker det är tidigt för lunch). Då piggnar hen till en smula och kan vara vaken till 11h00. SEdan somnar han och kan sova upp till 2 timmar om jag inte väcker honom... Jag funderar därför på om jag inte bör lägga in en lur på förmiddagen och en senare vid lunch/eftermiddagen. Problemet är att jag hämtar flickorna 15h00, måste gå hemifrån 14h30. Sover sonen hemma, måste jag alltså väcka honom senast 14h00 för att hinna ge mat innan vi går, alternativt promenera till dagis/skola, men då måste ju mat hinnas med på ngt sätt. Snälla ge mig råd!
Själv funderar jag på olika laternativ:
1. 45-min. lur på fm runt 9h30, och en runt lunch 12h30/13h00
2. 20 min. på fm (9h30) och 1,5 timme runt lunch/em, dock då senast 13h30 - 15h00 (promenad i vagnen)
3. som nu, med förhoppning om att han vänjer sig...
Hur skulle ni göra?
Hälsningar,
Syrén, mamma till två flickor (00, 01) och en pojke (06)
nu behöver jag schemahjälp igen! Vi har sedan ett par veckor följt detta schema, d v s
7h00 god morgon + amning
7h30 frukost
10h30 lunch
11h00- 12h30 vila
14h00 mellanmål (gröt)
15h30- 15h50 vila
17h30 middag
18h45 nattslurk
19h00 god natt
Sonen är 10 månader. Schemat fungerade väldigt bra fram till för några dagar sedan, då storasystrarna började skola och dagis igen. När de var hemma fanns underhållning och lillpojken tänkte inte på sin trötthet. Men, nu, ensam hemma med mamma, är man VÄLDIGT TRÖTT på förmiddagen, redan vid 9h15-9h30-tiden. JAg har fått ge honom lunch redan vid 10h00 (gröt, då jag tycker det är tidigt för lunch). Då piggnar hen till en smula och kan vara vaken till 11h00. SEdan somnar han och kan sova upp till 2 timmar om jag inte väcker honom... Jag funderar därför på om jag inte bör lägga in en lur på förmiddagen och en senare vid lunch/eftermiddagen. Problemet är att jag hämtar flickorna 15h00, måste gå hemifrån 14h30. Sover sonen hemma, måste jag alltså väcka honom senast 14h00 för att hinna ge mat innan vi går, alternativt promenera till dagis/skola, men då måste ju mat hinnas med på ngt sätt. Snälla ge mig råd!
Själv funderar jag på olika laternativ:
1. 45-min. lur på fm runt 9h30, och en runt lunch 12h30/13h00
2. 20 min. på fm (9h30) och 1,5 timme runt lunch/em, dock då senast 13h30 - 15h00 (promenad i vagnen)
3. som nu, med förhoppning om att han vänjer sig...
Hur skulle ni göra?
Hälsningar,
Syrén, mamma till två flickor (00, 01) och en pojke (06)
Mitt första alternativ var ju nr 3....
men nr 1 är inte heller så tokigt eftersom du har den tid du har att passa. Jag tror annars att han vänjer sig om du framhärdar. Det HAR ju funkat, men det kan krävas lite extra jobb och omväxling över en period för att de ska hålla farten. Ungefär som med små spädisar.
Mamma till två Barnaboksbröder (d v s standardmodellade): födda 2004 och 2006.
Hej igen och tack för svar. Ja, jag är själv lite inne på att fortsätta med alternativ 3 och hoppas på att han vänjer sig. Han sover ju så gott under denna lur, jag menar verkligen riktigt gott. Det syns på honom. Och, för familjen och mig som är hemma på dagarna passar detta bäst egentligen. Så, ja, jag fortsätter...
Hälsningar,
Mamma Syrén
Hälsningar,
Mamma Syrén