Då förstår jag bättre.

Det är klart att det för barnets del är roligare att fylla år typ 1/12 än 28/12...
Jag har nu hunnit här på förmiddagen sansa mig lite - och medan jag stod och lagade risotto till mig och sonen funderade jag bla på följande:

anledningen till att denna väntan känns reda nu så lång är ju att jag, dumt nog, började få en del - i mitt tycke spännande - tecken redan vecka 38...

jag gick igenom en operation av livmoderstappen alldeles i början av graviditeten, vilket - enligt läkarna - ger en liten förhöjd risk för tidigare nedkomst... så bnär det började dyka upp bruna flytningar/molande mensvärk/sammandragningar var jag väl inte mer människa än att jag började hoppas...

... så när då inget hände, och de sömnlösa nätterna bara fortsatte började man spana efter BF istället...

... och även om man sagt sig själv att man inte skall fästa sig vid det datumet, så kändes det väl lite snopet att passera den
också (s.a.s.), utan att något alls har hänt...

... och nu börjar det låta på mig som om jag skulle gått jäääättelänge över tiden, fast det i verkligheten handlar om ett par dagar!
Så nu får jag åter kamma mig lite, tror jag.

Om ingen bebis kommer de närmaste dagarna här nu är det ju lika bra att den kommer först efter 24/12 - så jag slipper ligga på BB just den dagen... inget som jag bestämmer över, men så tänker jag - om jag skall hinna föda innan julafton, och hinna hem till julafton börjar det bli lite småbråttom, om man säger...

Och jag vet inte hur sannolikt det egentligen är. Jag menar, de första tre dygnen är det ju smart att vara där - med tanke på 72 timmars kontrollen. Man vill ju inte åka till Varberg (en timma dit en timma tillbaka) med en nyfödd för 72-timmars kontrollens skull... eller hur har ni andra gjort?