Vi har aldrig haft problem med våran äldsta son, allt har bara flytit på, någon trotsålder har vi aldrig märkt (men tvåan har vi dubbelt upp med!) Han har alltid varit tidig, gå, prata och förstå och nu har han lärt sig skriva o läsa också.
Nu är han 5 år och plötsligt har han börjat bli lite konstig, vill inte sova själv på kvällarna- senaste nätterna somnar han med brorsan och kommer till oss sen. Kommer ofta upp sen han gått o lagt sig o skyller på något- att han hörde en geting i rummet eller nåt o så börjar han grina- när vi tröstar o frågar vad det är så blir det värre o han vet inte vad som är fel! Han vill inte gå på toa själv, om vi är upptagna tar han med brorsan på toa.
Det jag funderar på är tex nätterna, ska han sova i sin säng eller behöver han närheten nu?
Varför blir han lessen- han klagar aldrig över något, har han instängda känslor?
och sociala delaktigheten då, hur viktig är den nu när han är så här stor? Han brukar få till uppgift att plocka ur besticken ur diskmaskinen och hämta kläder till lillebror men han verkar mest tycka det är jobbigt.
6-årskrisen?
6-årskrisen?
mamma till Isac okt-01, Arvid aug-04 & Herman jan-06
Hej! 
Nu är jag ju ingen expert på 6-års-trots, men jag tror inte det är det. Han är ju bara drygt 5 år. (Vad han kan, förresten! Läsa och skriva redan!
)
Jag tror du måste vara lite tuff.
Han ska sova i sin säng.
Det ska vara en självklarhet, och du får helt enkelt köra en liten "kur".
Under dagen säger du lite då och då "Ikväll ska du sova HELA natten i din säng, DET blir skönt!! " Glädje, och självklarhet i tonfallet!
Lägger honom som vanligt, och kommer han då uppknallandes, leder du tillbaka honom, (inte bär!) och säger er natt-ramsa. Inget annat. Frågar han, eller påstår något, svarar du bara med ramsan, och möjligtvis "Det tittar vi på imorgon" Lägger honom, snabbt och lätt, utan minsta tvekan, och ramsar dig snabbt ut ur rummet. Fortsätter han ropa/fråga, från sängen, rasmar du utifrån rummet. Att han skyller på saker, getingar o.s.v ser jag bara som trix. Han söker besked, och du får då ge honom besked med ramsan, och inte med frågor och tröst. Ger man det uppmärksamhet, lär det bara bli värre och värre. Ramsan är neutral, och han tröttnar på några nätter.
Ge det en chans, med en minikur!
Tycker brorsan det är o.k att följa med honom på toan? Om han tycker det, är det ju inga problem.
Vår Clara 5,5 år, får ibland för sig att hon inte vill sitta själv på toan.
Hon lockar in syrran 3,5 år, och så länge Ida VILL och tycker det är o.k, låter vi det pågå. Vill inte Ida någon gång, säger vi det till Clara, som då får sitta själv. Hon blir arg, men det får hon bli, hon kan, och ska inte mästra med folk på det viset. Om hon någon gång frågat om jag eller Far i huset kan var med på toan, har vi svarat att det kan vi inte, för vi ska ju...och så något vi för tillfället håller på med som ursäkt. Det har hon köpt, och frågar inte oss mer.
Den sociala delaktigheten är OTROLIGT viktig. Det KAN vara därför allt är lite upp och ner nu. Han behöver känna sig behövd riktigt ordentligt varje dag, och i så många situationer du kan tänka dig!
Han behöver även en alldeles EGEN uppgift, som är hans alldeles speciella jobb att utföra varje dag. Det kanske just är besticken som ÄR hans egna uppgift? Bra i så fall! Om inte, kan du sätta dig ner och föklara för honom (hemlighetsfullt, och glädjestrålande ) att nu är han så STOR, så nu ska han få en alldeles EGEN uppgift att sköta varje dag! Vad skulle han vilja göra? Fråga, lyssna, och resonera tillsammans ut något som passar bra. Och se till att han sköter det.
Kolla in sticky-tråden ovan om social delaktighet, där finns mängder av tips.
Om jag tar exempel med vad Clara gör hemma kan du spåna vidare själv sedan:
Egna uppgifter: Plocka ur besticken, hämta posten och hänga småtvätten
Gemensamma jobb som jag, Clara och Ida gör tillsammans: Laga mat, duka av och på bordet, plocka upp efter varje sak de lekt med, innan man börjar leka med en ny. (det jobbar vi på stenhårt hemma nu ) Hänga tvätten, plocka ur resten av disken (jag tar grytor och formar, Ida tar tallrikar och glas) göra beställningar (det har med min egna firma att göra), städa. Hänga upp ytterkläder efter sig. Kolla vad som är smutsigt och lägga i tvättkorgen, alt. lägga tillbaka i hyllan. Sortera ren tvätt, plocka upp saker som ligger och skräpar.
kram anna
Nu är jag ju ingen expert på 6-års-trots, men jag tror inte det är det. Han är ju bara drygt 5 år. (Vad han kan, förresten! Läsa och skriva redan!
) Jag tror du måste vara lite tuff.
Han ska sova i sin säng.
Det ska vara en självklarhet, och du får helt enkelt köra en liten "kur".
Under dagen säger du lite då och då "Ikväll ska du sova HELA natten i din säng, DET blir skönt!!
" Glädje, och självklarhet i tonfallet! Lägger honom som vanligt, och kommer han då uppknallandes, leder du tillbaka honom, (inte bär!) och säger er natt-ramsa. Inget annat. Frågar han, eller påstår något, svarar du bara med ramsan, och möjligtvis "Det tittar vi på imorgon" Lägger honom, snabbt och lätt, utan minsta tvekan, och ramsar dig snabbt ut ur rummet. Fortsätter han ropa/fråga, från sängen, rasmar du utifrån rummet. Att han skyller på saker, getingar o.s.v ser jag bara som trix. Han söker besked, och du får då ge honom besked med ramsan, och inte med frågor och tröst. Ger man det uppmärksamhet, lär det bara bli värre och värre. Ramsan är neutral, och han tröttnar på några nätter.
Ge det en chans, med en minikur!
Tycker brorsan det är o.k att följa med honom på toan? Om han tycker det, är det ju inga problem.
Vår Clara 5,5 år, får ibland för sig att hon inte vill sitta själv på toan.
Hon lockar in syrran 3,5 år, och så länge Ida VILL och tycker det är o.k, låter vi det pågå. Vill inte Ida någon gång, säger vi det till Clara, som då får sitta själv. Hon blir arg, men det får hon bli, hon kan, och ska inte mästra med folk på det viset. Om hon någon gång frågat om jag eller Far i huset kan var med på toan, har vi svarat att det kan vi inte, för vi ska ju...och så något vi för tillfället håller på med som ursäkt. Det har hon köpt, och frågar inte oss mer.
Den sociala delaktigheten är OTROLIGT viktig. Det KAN vara därför allt är lite upp och ner nu. Han behöver känna sig behövd riktigt ordentligt varje dag, och i så många situationer du kan tänka dig!
Han behöver även en alldeles EGEN uppgift, som är hans alldeles speciella jobb att utföra varje dag. Det kanske just är besticken som ÄR hans egna uppgift? Bra i så fall! Om inte, kan du sätta dig ner och föklara för honom (hemlighetsfullt, och glädjestrålande
) att nu är han så STOR, så nu ska han få en alldeles EGEN uppgift att sköta varje dag! Vad skulle han vilja göra? Fråga, lyssna, och resonera tillsammans ut något som passar bra. Och se till att han sköter det.Kolla in sticky-tråden ovan om social delaktighet, där finns mängder av tips.
Om jag tar exempel med vad Clara gör hemma kan du spåna vidare själv sedan:
Egna uppgifter: Plocka ur besticken, hämta posten och hänga småtvätten
Gemensamma jobb som jag, Clara och Ida gör tillsammans: Laga mat, duka av och på bordet, plocka upp efter varje sak de lekt med, innan man börjar leka med en ny. (det jobbar vi på stenhårt hemma nu
) Hänga tvätten, plocka ur resten av disken (jag tar grytor och formar, Ida tar tallrikar och glas) göra beställningar (det har med min egna firma att göra), städa. Hänga upp ytterkläder efter sig. Kolla vad som är smutsigt och lägga i tvättkorgen, alt. lägga tillbaka i hyllan. Sortera ren tvätt, plocka upp saker som ligger och skräpar.kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.