En jobbarkompis berättade

[/LO]

Hon har numera nästan vuxna barn, men vi pratade om barn och matbekymmer. Ingen av oss upplevde att vi haft något problem med våra resp. barn. Däremot berättade hon om en kusin till hennes barn.

Han var en riktig matkrånglare (självklart lärd till det). Han (då sådär 3-4 år)var och hälsade på hos kusinerna. De åt middag. Pojken petade i maten och ville inte ha. Mamman i huset (min jobbarkompis alltså) gjorde inget väsen av det, utan sa bara att du får äta det du vill, men sitta här tills måltiden är slut.
Det gjorde han.

Efter någon timme, strax före läggdags kom han smygande in i köket. Han rotade omkring lite och frågade försynt efter något att äta. Moster (tror jag det var) svarar att de nyss hade ätit middag och nästa gång det blir mat är till frukost.
Han protesterade väl lite, men insåg att det nog var så.

När frukosten serverades satt han där och petade i maten igen. Då satte en av kusinerna armbågen i sidan på honom och sa "tänk på att det inte blir någon mer mat förrän lunch".

Då åt han och sedan var det inga som helst problem med maten i det huset längre. Hur det gick när han kom hem igen förtäljer inte historien.

/LO

[annawahlgren]