Lillkillen är nu avklarad och nu står vi här på "andra sidan" och njuter av hur bra han sover!
Nu har så turen kommit till storebror och här stöter jag på problem som nästan är svårare att tackla än vad det var att tackla lillebrors skrik - storebror verkar se det hela som en lek och skrattar när jag kommer in för att lägga ner honom och solfjädra!
Tyvärr har vi tidigare (innan vi hittade denna förträffliga sida) gjort vad jag idag inser är lite halvhjärtade försök att vänja honom av med att vi ligger hos honom tills han somnat. Vi har lagt honom och förklarat att han ska sov själv osv och sen har vi varit utanför och hängt tvätt eller grejat med datorn. Han har sprungit upp massor av gånger och vi har lagt tillbaka och sagt att han ska sova själv. Han har inte blivit ledsen för fem öre utan mest tyckt det varit kul.
Idag bestämde jag mig för att kura honom också så jag satte mig på en stol utanför och läste, precis som det står att man ska. Han har sprungit upp hur många gånger som helst och jag har ramsat honom bestämt såfort han satt sig upp, respektive gått in och lagt honom och solfjädrat om han hunnit upp. Problemet är bara att han sätter sig upp SÅFORT jag tar bort händerna! Och han springer upp innan jag ens har tagit 2 steg bort från sängen! Jag hinner liksom knappt ut och sätta mig för innan dess är han redan uppe! Dessutom SKRATTAR han!!
Det slutade med att jag satte mig precis bredvid hans säng istället med ryggen mot honom och sträckte bara ut en hand och "tryckte ner honom" när han satte sig upp. Det bet bra, han slutade snart, men är det ok att göra så eller hur borde jag göra?
Kram J