Jag hoppas att det här är rätt ställe för min fråga som inte har så mycket med sömn att göra. Min flicka har lugnt och smidigt sovit över ett nattmål i taget och sover nu natt i elva timmar. Jag tränade in standardmodell och attityd med sonen och hade handlaget kvar utan att reflektera så mycket. Problemet är ett annat och jag har tagit fram Barnaboken igen och verkligen läst och jag har varit bosatt här på hemsidan i flera dagar.
Jag gör något fel med min dotter och jag kan inte själv komma på vad. Med storebror har allting flutit på och han har hela tiden varit en glad och harmonisk unge att dela liv och vardag med. Flickan är ju inte så gammal men hon skriker så ofta och så ursinningt. Visst lyser hon upp med jämna mellanrum och jag lockar henne till skratt så ofta det bara går men som det är nu ska det ju inte vara. Social delaktiget finns på schemat, dagarna är strukturerade och fungerar för övrigt och jag har jobbat hemifrån sedan första barnet kom.
Jag läste om kapitlet om det psykiska välbefinnandet idag och jag känner att det är där jag misslyckats. Blev en usel kontaktman i det där beduinlägret, och ändå försöker jag. Jag tar upp henne efter sömn, matar, byter blöja och sedan pratar vi, skrattar och leker lite med storebror. Sedan, en timme efter att hon vaknat så börjar hon skrika och slutar inte och det är inte av trötthet. Jag försöker ju med allt och till slut går jag bara omkring med henne. Det här är inte menat som ett gnällinlägg. Och jag är mycket medveten om att ansvaret är mitt och inte alls lilla flickans. Men finns det någon som kan ge mig ett råd om hur jag ska ta oss vidare?
kram, J.